Hoppa till innehållet

Latastes huggorm

Från Wikipedia
Latastes huggorm
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljHuggormar
Viperidae
SläkteVipera
ArtLatastes huggorm
V. latastei
Vetenskapligt namn
§ Vipera latastei
AuktorBosca, 1878
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer

Vipera (vipera) latastei Venchi 2006[2]
Vipera latasti Malkmus 1982[3]
Vipera latastii Boulenger 1913[4]
Vipera latasti Bosca 1878

Vipera latasti Bosca 1878
Hitta fler artiklar om djur med

Latastes huggorm (Vipera latastei[5]) är en ormart som beskrevs av BOSCA 1878. Vipera latastei ingår i släktet Vipera, och familjen huggormar.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]

En tämligen liten orm med en kroppslängd mellan 60 och 75 cm. Ovansidan är vanligen grå till brun, mera sällan svart eller rödaktig, med ett svart (hos hanarna) eller brunt (hos honorna) sicksack- till vågformat band, en V-formad markering på huvudet och mörka fläckar längs sidorna. Nosen har ett litet "horn" format av uppåtstående fjäll. Buken är gråaktig med ljusa och mörka fläckar.[8] Honan är större än hanen.[9]

Arten förekommer i skogsterräng, steniga områden med växtlighet, häckar, stenmurar och ibland även i kustnära sanddyner.[9][1]

Arten har ett påtagligt aggressivt uppträdande[9], men anses inte vara särskilt giftig.[10]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

Arten är levandefödare som föder mellan 2 och 13 ungar. Vanligtvis föder de inte oftare än vart tredje år.[1]

Latastes huggorm lever framför allt av reptiler (inklusive exemplar av den egna arten när det råder brist på föda) och smådäggdjur, men den tar också fågelungar, leddjur och groddjur.[9]

Utbredningsområdet omfattar en fragmenterad population på Iberiska halvön (med undantag av norra Spanien) samt Nordafrika från norra Marocko till norra Algeriet. Den har tidigare funnits i Tunisiens nordvästra hörn, men har inte påträffats där sedan mitten av 1950-talet och tros därför vara utdöd i detta land.[1]

IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar, och populationen minskar. Främsta orsakerna är förföljelse, byggnation i kustområden, barrskogsplanteringar, trafik och intensifierat jordbruk.[1]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • V. l. latastei
  • V. l. gaditana
  1. ^ [a b c d e f] Jose Antonio Mateo Miras, Marc Cheylan, M. Saïd Nouira, Ulrich Joger, Paulo Sá-Sousa, Valentin Pérez-Mellado & Iñigo Martínez-Solano 2009 Vipera latastei Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 22 april 2014.
  2. ^ Venchi, Alberto and Roberto Sindaco (2006) Annotated checklist of the reptiles of the Mediterranean countries, with keys to species identification. Part 2 -Snakes (Reptilia, Serpentes)., Annali del Museo Civico di Storia Naturale "G. Doria", Genova, XCVIII: 259-364
  3. ^ Malkmus, R. (1982) Beitrag zur Verbreitung der Amphibien und Reptilien in Portugal, Salamandra 18 (3-4): 218-299.
  4. ^ Boulenger, G. A. (1913) The snakes of Europe., Methusen & Co. Ltd, London, 151 pp.
  5. ^ Boscá,E. (1878) , Bull. Zool. Soc. France 3: 116-121
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/vipera+latastei/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
  8. ^ Axel Kwet (2009). European Reptile and Amphibian Guide. New Holland Publishers. sid. 242. ISBN 978-1-84773-444-0 
  9. ^ [a b c d] ”Lataste’s viper (Vipera latastei)” (på engelska). ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 4 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140304220000/http://www.arkive.org/latastes-viper/vipera-latastei/. Läst 22 april 2014. 
  10. ^ John A. Burton, Peter Earland-Bennett (1991). Snakes: An Illustrated Guide. London: Blandford. sid. 93. ISBN 0-7137-2302-5 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]