Leïla Slimani
| Leïla Slimani | |
.jpg) Leïla Slimani 2017. | |
| Född | 3 oktober 1981 Rabat, Marocko |
|---|---|
| Nationalitet | Fransk och marockansk |
| Yrke/uppdrag | Författare |
| Känd för | mottagare av Goncourtpriset 2016 |
Leïla Slimani, född 3 oktober 1981 i Rabat i Marocko, är en marockansk-fransk journalist och författare.
År 2016 tilldelades hon Goncourtpriset för sin roman Vaggvisa.[1][2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Leïla Slimani är dotter till den marockanske ämbets- och bankmannen Othman Slimani (1941–2004) och den fransk-marockanska läkaren Béatrice-Najat Dhobb Slimani och har två systrar. Hon växte upp i Rabat, men flyttade till Paris 1999 vid 17 års ålder för att studera mediekunskap och statsvetenskap vid Sciences Po i Paris och senare ekonomi på ESCP Europe i Paris. Hon har från 2008 arbetat som journalist på Jeune Afrique i Paris, sedan 2012 på frilansbasis.
Hon romandebuterade 2014 med Dans le jardin de l’ogre ("I monstrets trädgård"). År 2016 fick hon Goncourtpriset för sin andra roman Chanson douce ("Vaggvisa"), en psykologisk thriller som omedelbart efter utgivningen fick höga försäljningssiffror.
Hon utsågs i november 2017 av president Emmanuel Macron till "hans personliga representant" för att främja La Francophonie.[3]
Hon gifte sig 2008 med en finansman och har två barn.
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- La baie de Dakhla : itinérance enchantée entre mer et désert. Casablanca: Malika Editions. 2013. ISBN 9789954037669. OCLC 889653067
- Dans le jardin de l'ogre ("I monstrets trädgård"). Paris: Éditions Gallimard. 2014. ISBN 9782070146239. OCLC 889705369
- Chanson douce ("Vaggvisa"). Paris: Éditions Gallimard. 2016. ISBN 9782070196678. OCLC 957971440.[4]
- Le diable est dans les détails. Éditions de l'Aube. 2016. ISBN 9782815921442
- Sexe et mensonges: La vie sexuelle au Maroc (Sex och lögner), Les Arènes, Paris, 2017 ISBN 978-2-35204-568-7
- Paroles d'honneur, Les Arènes, Paris, 2017, ISBN 978-2-35204-654-7
Marockotrilogin
[redigera | redigera wikitext]- Le pays des autres (De andras land, november 2023), Gallimard, Paris, 2020, ISBN 2072887992.[5]
- Regardez-nous danser (Dansa med mig, april 2025), Gallimard, Paris, 2022, ISBN 9782072972553.[6]
- J'emporterai le feu (Jag tar med mig elden, oktober 2025).[7]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ ””Jag tillhör den första generation kvinnor som fått bli mer egoistiska””. Dagens Nyheter. 6 april 2018. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/jag-tillhor-den-forsta-generation-kvinnor-som-fatt-bli-mer-egoistiska/. Läst 26 april 2025.
- ^ Elin Dahlman; TT (3 november 2016). ”Leïla Slimani får Goncourtpriset”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/leila-slimani-far-goncourtpriset.3cc5b24b-71f7-4d88-8f10-c34f95c78ab6. Läst 26 april 2025.
- ^ Leïla Slimani veut "déringardiser la notion de Francophonie" på RTL:s webbplats den 6 november 2017
- ^ ”Bokrecension: Leïla Slimani skriver en vaggvisa som skapar mardrömmar”. Dagens Nyheter. 11 april 2018. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-en-vaggvisa-som-skapar-mardrommar/. Läst 26 april 2025.
- ^ ”Begär och besvär i Leïla Slimanis släktkrönika från avkoloniseringens Marocko”. DN.se. 6 juni 2022. https://www.dn.se/kultur/begar-och-besvar-i-leila-slimanis-slaktkronika-fran-avkoloniseringens-marocko/. Läst 26 april 2025.
- ^ ”Leïla Slimani är Frankrikes bästa sexskildrare”. DN.se. 26 april 2025. https://www.dn.se/kultur/leila-slimani-ar-frankrikes-basta-sexskildrare/. Läst 26 april 2025.
- ^ ”Jag tar med mig elden”. www.nok.se. https://www.nok.se/titlar/allmanlitteratur-skonlitteratur/marockotrilogin-del-3/61e1a429-d74e-4231-bf58-6670cade1f8d. Läst 26 april 2025.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Leïla Slimani : rencontre avec la romancière de l’ultramoderne solitude des femmes - Intervju med Leïla Slimani (franska)
- Biografi på www.gala.fr
|