Le convenienze ed inconvenienze teatrali

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gaetano Donizetti.

Le convenienze ed inconvenienze teatrali (Passande och opassande på teatern) är en italiensk opera i två akter (ursprungligen en akt) med musik av Gaetano Donizetti. Librettos skrevs av Donizetti efter pjäserna Le convenienze teatrali (1794) och Le inconvenienze teatrali (1800) av Antonio Simeone Sografi. Operan går även under namnet Viva la mamma!.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sedan operan återupptäcktes 1963 har den varit Donizettis mest spelade opera före Anna Bolena. Operan hade premiär den 21 november 1827 på Teatro Nuovo i Neapel under titeln Le convenienze teatrali. Senare reviderade Donizetti operan genom att lägga till recitativ och material från pjäsen Le inconvenienze teatrali. Denna tvåaktsversion hade premiär den 20 april 1831 på Teatro Lirico i Milano.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Daria Garbinati, prima donna (sopran)
  • Procolo, hennes make (bas)
  • Biscroma Strappaviscere, dirigent (baryton)
  • Donna Agata Scannagalli, Luigias moder (baryton)
  • Luigia Castragatti, seconda donna (sopran)
  • Guglielmo Antolstoinoff, primo tenore, tysk (tenor)
  • Cesare Salsapariglia, missbrukare och poet (baryton)
  • Impressarion (bas)
  • Operachefen (bas)
  • Soldater, tjänare, arbetare (kör)

Om operan[redigera | redigera wikitext]

Föreställning av Le convenienze ed inconvenienze teatrali på Teatro dell'Opera i Florens 2017.

Operan driver med ett italienskt resande operasällskap som ska repetera en opera seria. Verkets egenhet är att seconda donnas mamma sjungs av en baryton in travesti (alltså av en sångare av det motsatta könet). Idén till detta fick Donizetti då barytonen Antonio Tamburini sjöng den indisponibla primadonnans roll i en föreställning av Saverio Mercadantes opera Elisa e Claudio i Palermo 1825. De övriga karaktärerna består av den härjade impressarion, den plågade operachefen, den nyckfulla prima donnan, hennes snorkige fader och den formidabla donna Agata (Mamm'Agata). Operans mer lyckade nummer är duetten mellan prima donnan och Mamm'Agata, den senares "audition" (ett lustmord på Videvisan i Rossinis Otello), och delar av den riktiga repetitionen. Tvåaktsversionen stramade upp operan genom att Donizetti ersatte de svagare partierna med mer verkningsfulla, samt lade till en ny person i den tyske tenoren som bara kan några få ord på italienska.

Källor[redigera | redigera wikitext]