Leksands kyrka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Leksands kyrka
Kyrka
Leksands kyrka i januari 2011.
Leksands kyrka i januari 2011.
Land Sverige Sverige
Län Dalarnas län
Ort Leksand
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Västerås stift
Församling Leksands församling
Koordinater 60°43′52″N 14°58′56.6″Ö / 60.73111°N 14.982389°Ö / 60.73111; 14.982389
Bebyggelse-
registret
21300000006291
Interiör
Interiör

Leksands kyrka är en kyrkobyggnad i Leksand. Den är församlingskyrka i Leksands församling i Västerås stift. Kyrkan är en av Sveriges största landsortskyrkor, med plats för 2300 personer. Kyrkan är även den äldsta av kyrkorna runt sjön Siljan. Kyrkan är placerad högt längst ut på norra udden där Österdalälven har sitt utlopp ur Siljan. Klockorna hänger i klockstapeln utanför kyrkan.

På bland annat kvinnornas majder (förkläden) kunde man i kombination med kjolen se vilken söndag eller helgdag under kyrkoåret det var. I äldre tider färdades många byvis i kyrkbåtar till kyrkan. De lade till strax nedanför kyrkan – efter sandsläntarna – i det så kallade Barkdal.

Vilhelm Moberg kallar Leksands kyrkovall för "en av Sveriges vackraste kyrkogårdar.[1]

På kyrkogården är bland annat Hugo Alfvén, Lille Bror Söderlund och Rune Lindström begravda.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Arkeologiska utgrävningar visar att platsen för Leksands kyrka varit gravplats med kristna begravningar redan på 1000-talet. Gerda Boëthius, som 1931 och 1943 utförde grävningar påträffade rester efter en äldre kvadratisk stengrundmur, vilka tolkades som en stavkyrka, förmodligen från 1100-talet. Spåren är dock svårtolkade. Denna byggnaden har ersatts av en annan rektangulär kyrkobyggnad, som på stilistiska grunder dateras till omkring 1200.[2]

De äldsta delarna av den nuvarande kyrkan daterades av Gerda Boëthius till sent 1200-tal, men anses numera något yngre, från början av 1300-talet eller omkring 1300. Omkring 1425-50 försågs kyrkan med ett högt torn, Dalarnas första. I slutet av 1400-talet eller omkring 1500 valvslogs kyrkan med tegelvalv, och försågs samtidigt med målningar i den så kallade "Tierps-skolans" stil. 1573 rasade det medeltida västtornet i samband med en våldsam storm, och fick återuppbyggas. Ett nytt vapenhus uppfördes omkring 1600. Efter ett åsknedslag med påföljande brand 1627 förstördes åter tornet och delar av kyrkans yttertak. Man bestämde sig i samband med detta att flytta kyrkklockorna till en särskild klockstapel utanför kyrkogårdsmuren. Den stod färdig 1630.[2]

Kyrkan i maj 2018.

En ny tornspira byggdes 1641 och tornet var då med en höjd av omkring 83 meter Dalarnas högsta. 1669-72 utökades kyrkobyggnaden åt öster genom att ett nytt sidoskepp uppfördes. 1694 byggdes den så kallade soldatläktaren över dåvarande korets södra del. 1709 slog blixten åter ned i kyrktornet, och den efterföljande elden skadade inte bara tornet och kyrkans yttertak utan även delar av inventarierna. Efter denna brand fick kyrkan sin karaktäristiska lökkupol byggd 1709-1715 mitt på taket som på en centralkyrka efter att tidigare ha haft västtorn. Enligt traditionen skall kupolen ha uppförts efter rysk förebild av återvändande krigsfångar. I själva verket är kupolen uppförd i typisk barockstil efter modell hos andra kyrkor av bland andra Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin den äldre. Samtidigt försågs kyrkan med ytterligare ett sidoskepp åt väster så att formen blev mer kvadratisk. Prosten Lars Siljeström hade tidigare tjänstgjort som hovpredikant hos Karl XI i Kungsör, och tanken att ge kyrkan en centralkyrkas form kan ha hämtats från Kung Karls kyrka där, även om tornformen skiljer kyrkorna åt. 1755 utvidgades sakristian åt norr.[2]

Kyrkan har invändigt kvar de stora läktare, på dalmål skullar, som var vanliga i kyrkor i folkrika församlingar förr. Här satt kyrkfolket uppdelat på gubbskullen, käringskullen, soldatskullen och gapskullen (gapskullar eller sångläktare har också funnits i bland annat Mora och Vika kyrkor). Eftersom menigheten bar folkdräkt (sockendräkt) var uppdelningen tydlig också för synen.

Inventarier[3][redigera | redigera wikitext]

Epitafium i Leksands kyrka över Uno Troili Troilius (1586-1664), kyrkoherde i Leksand ca 1618-1664, och hans hustru Margareta Hansdotter Säbroensis, 'Stormor i Dalom', (1594-1657)

Kyrkan saknar bevarade inventarier från 1100- och 1200-talet.

  • Ett triumfkrucifix, som Gerda Boëthius daterar till 1300-talet, medan Erik Forssman menar att det härrör från tiden omkring 1400. Åke Nisbeth daterar det till 1300-talets mitt eller något senare. Såväl Forssman som Nisbeth anser att det är ett inhemskt arbete, troligen tillverkat i Mälardalen.
  • Ett altarskåp från Leksands kyrka överlämnades 1675 till Älvdalens kyrka, varifrån det på 1700-talet kom till Evertsbergs kapell. Altarskåpet är ett lübskt arbete från tiden omkring 1400.
  • I kyrkan finns även ett fragment av en korstol med Västerås stifts vapen, från omkring 1500.
  • En korkåpa från 1400-talet i italiensk sammet, med broderier troligen utförda i Sverige fanns tidigare i kyrkan. Den överlämnades på 1600-talet till Djura kapell och syddes då om till antependium.
  • En kalkfot i förgylld koppar härrör från 1460-talet. Den upptas i 1576 års inventarium, och var då försedd med en skål i silver. Den överlämnades senare till Djura kapell gjordes då om till ljusstake.
  • Antependium och mässhake av röd sammaet, inköpta från Jacob H. Ekman i Stockholm 1746.
  • Mässhakskors med band vävda i guldtråd, tillverkad av pärlstickaren Paul Krell 1675.
  • En altaruppsats införskaffades 1675 i Stockholm. Den moderniserades 1752-53 , då den gamla målningen av Kristus ersattes av en målning av nattvarden. Den äldre målningen i altaruppsatsen finns dock ännu bevarad. Liksa så Karl XI:s namnchiffer i förgyllt trä, som ursprungligen krönte altaruppsatsen före renoveringen.
  • Ett porträtt av Karl XI, införskaffat 1712 som ersättning för ett porträtt från 1681 som förstördes i samband med branden 1709.
  • Predikstolen, utförd 1622 men moderniserad 1756 av Olof Gerdman.
  • Dopfunt, utförd 1757 av Olof Gerdman.
  • Nattvardskalk med oblattallrik i silver, tillverkad av guldsmeden Gustaf Biörn (verksam i Falun 1731-46), senare kmodernsierad, två vinkannor (från 1744 och 1747) och en oblatask i silver från 1744 tillverkade av Otto Henrik Sjöberg i Falun. En vinkanna i silver tillverkad av Johan Leffler i Falun 1780. Nattvardskalk och oblattallrik, tillverkad av Gustaf Folcker i Stockholm 1825 och skänkt till kyrkan av Karl XIV Johan.

Epitafier[redigera | redigera wikitext]

  • Minnestavla över Elof Terserus, död 1617
  • Över Uno Troilius, död 1664 och hans hustru Margareta Hansdotter, "Stormor i Dalom". Epitafiet skadades i branden 1709 och delar av den dekoration som ursprungligen prydde epitafiet saknas.
  • Över Daniel Helsingius, död 1684
  • Över Lars Alstrin, död 1702
  • Över Lars Siljeström, död 1730

Orglar[redigera | redigera wikitext]

Om kyrkans äldsta orgel vet man inte mycket. Den ersattes 1680 av en ny, bekostad av familjen Trotzig i Falun och placerades i Koret. 1722-24 byggdes en ny orgel på västläktaren av orgelbyggare Johan Niclas Cahman om 10 stämmor på en manual. Den gamla orgeln flyttades till Djura kapell, varifrån den senare har överlåtits på Musikhistoriska museet. När den nuvarande orgeln byggdes 1895 revs den gamla orgelläktaren och den nya orgeln placerades på den stora västläktaren under den.[4]

Västorgeln är idag Dalarnas största kyrkorgel med 50 stämmor på tre manualer och pedal.[5][6] Den byggdes 1895 av E. A. Setterquist i Örebro och byggdes till 1953-54 av Åkerman & Lund med disposition av Oskar Lindberg.[7]

I koret står sedan 1984-85 en tvåmanualig orgel om 22 stämmor. Den byggdes av Magnussons orgelbyggeri i Mölnlycke med huvudverket inspirerat av den gamla Cahmanorgeln.[7]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Inspelningar av musik framförd på kyrkans orglar.

Avbildning på Stockholms centralstation[redigera | redigera wikitext]

Vid ombyggnaden av Stockholms centralstation 1927 och tillkomsten av den nya Centralhallen utfördes på den östra sidan av vänthallen åtta väggmålningar med olika landskapsmotiv från Sverige. De är skapade av konstnärerna John Ericsson och Natan Johansson. Leksands kyrka är motivet på den fjärde målningen från norr.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Moberg, Vilhelm, Min svenska historia, II. Stockholm 1971, s. 238
  2. ^ [a b c] Tusen år på kyrkudden kap Kyrka och kyrkorum s. 27-51, Åke Nisbeth.
  3. ^ Tusen år på kyrkudden kap Kyrka och kyrkorum s. 27-54, Åke Nisbeth.
  4. ^ Tusen år på kyrkudden kap Kyrka och kyrkorum s. 51-52, Åke Nisbeth.
  5. ^ ”LEKSANDS KYRKA”. Västerås stift. Arkiverad från originalet den 17 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160317054642/https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=2727&file=Sve%2FBin%C3%A4rfiler%2FFiler%2F01f285f6-a938-45d2-91f5-ab9df513c093.pdf&filename=Leksand. Läst 25 december 2012. 
  6. ^ ”Leksands kyrkohistoria”. Svenska kyrkan Leksand Djura Siljansnäs. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100821054709/http://leksandspastorat.mildmedia.se/?pg=78487169&PHPSESSID=d61c177334a05593d56feee2a410740b. Läst 25 december 2012. 
  7. ^ [a b] Solén m.fl.: Orglarna i Leksands kyrka, historik och presentation, Leksands tryckeri 1985

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]