Lena Adelsohn Liljeroth

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lena Adelsohn Liljeroth


Ämbetsperiod
24 oktober 2006–2 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Cecilia Stegö Chilò
Efterträdare Alice Bah Kuhnke

Född Lena Elisabeth Liljeroth[1]
24 november 1955 (64 år)[1]
Spånga församling, Stockholms län[1]
Politiskt parti Moderaterna
Make Ulf Adelsohn[1]
Yrke Journalist
Lena Adelsohn Liljeroth på Riksförbundet Sveriges museers vårmöte maj 2013 på Nordiska museet

Lena Elisabeth Adelsohn Liljeroth, född Liljeroth den 24 november 1955 i Spånga församling, Stockholm,[1] är en svensk journalist och före detta politiker (moderat). Hon var riksdagsledamot från 2002 till 2014 samt Sveriges kultur- och idrottsminister från 2006 till 2014.[2][3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lena Adelsohn Liljeroth fick i samband med födseln en hörselskada.[4] Hon är utbildad vid Journalisthögskolan och var länge verksam som frilansjournalist[5]. Hon presenterades för sin make Ulf Adelsohn första gången av Carl Bildt, när hon var 17 år. Paret är gift sedan 1981 och har två barn födda 1982 och 1983.[1] Hon är bosatt i Stockholm.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Hon har varit medlem i Moderata samlingspartiet sedan hon var 14 år, och 1998 valdes hon in i Stockholms fullmäktige.[6] Hon har beskrivit sig själv som socialkonservativ.[7]

Adelsohn Liljeroth var ledamot av kulturutskottet 2002−2006,[8] suppleant i näringsutskottet 2002−2003 och suppleant i socialutskottet 2003−2006. I interpellationer har hon i riksdagen värnat om Nationalmuseums framtid samt att brottet hets mot folkgrupp och kampen mot klotter ska prioriteras.[9][10]

Andra uppdrag som kan nämnas är att hon varit ordförande i Fryshuset i Stockholm, suttit i Granskningsnämnden, varit styrelseledamot i Dramatiska institutet, Svenska institutet och Maria beroendecentrum samt ledamot i Nordiska museets nämnd.[källa behövs]

Gärning som kulturminister[redigera | redigera wikitext]

Adelsohn Liljeroth tillträdde som kulturminister efter att Cecilia Stegö Chilò tvingats avgå tidigt under Regeringen Reinfeldt. Hon har beskrivit en tveksamhet att tacka ja på grund av hörselnedsättning. Hon var den första kulturministern på länge att ha erfarenhet av att arbeta med kulturpolitik, bland annat genom sina år i kulturutskottet i riksdagen. När Adelsohn Liljeroth tillträdde som kulturminister beskrevs hon som en av de främsta arkitekterna bakom Moderaternas nya kulturpolitik, som kännetecknades av bland annat mer ekonomiska satsningar på kulturen.[7]

Under sin tid som kulturminister genomförde Adelsohn Liljeroth ett antal reformer. Bland annat tillsatte hon en utredning som ledde fram till den så kallade Kultursamverkansmodellen, en modell för finansiering av kultur i Sverige som stöpte om flera årtionden av svensk kulturpolitik. Adelsohn Liljeroth lanserade också projektet skapande skola, som skulle möjliggöra för skolor kan söka pengar för att erbjuda kultur åt elever. Hon betonade inledningsvis under sin tid som kulturminister att kulturarbetare behövde bli bättre entreprenörer och att institutioner behövde bli bättre på att hitta sponsorer. Den inriktningen tonades gradvis ner under ämbetsperioden enligt Naila SaleemKulturnytt.[11]

Adelsohn Liljeroth var en förhållandevis anonym kulturminister och undersökningar visade att relativt få kände till henne som statsråd. Anders Rydell konstaterade i Svenska Dagbladet att det efter hennes ämbetstid fanns en frustration över att inte mer hade hänt i kulturpolitiken.[12] Samtidigt uppstod några kontroverser.[11] Bland annat noterades att hon välkomnade domen i Pirate Bay-målet, vilket föranledde en anmälan till Konstitutionsutskottet, som dock inte riktade någon kritik mot henne.[13] Under firandet av Konstnärernas riksorganisations 75-årsjubileum på Moderna museet i Stockholm 13 april 2012 skar Adelsohn Liljeroth, som del av ett performance på temat kvinnlig könsstympning, en bit av en tårta föreställande en afrikansk kvinna, där konstnären Makode Linde agerade huvud.[14] Händelsen fick stor uppmärksamhet.[15][16]

Hon finns med på Rysslands lista på 89 EU-medborgare som inte är välkomna till Ryssland.[17][18]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Sveriges befolkning 1990: Adelsohn Liljeroth, Lena Elisabeth
  2. ^ Reinfeldts regering komplett”. Svenska Dagbladet. 24 oktober 2006. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_364172.svd. Läst 2 uni 2009. 
  3. ^ Två nya ministrar i dag”. hd.se. 24 oktober 2006. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://archive.is/20140819164219/http://hd.se/inrikes/2006/10/24/reinfeldt-presenterar-nya/. 
  4. ^ Hörselskada inget hinder för politikerkarriär Dagens Nyheter 2 december 2012
  5. ^ http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=SMVK-EM%2Fname%2F1521590
  6. ^ ”Adelsohn Liljeroth, Lena :: kulturminister, journalist, Poliitik, Poliitikko, Politician, politiker”. collections.smvk.se. http://collections.smvk.se:80/carlotta-em/web/object/1521590. Läst 2 juli 2020. 
  7. ^ [a b] Brandel, Tobias (25 oktober 2006). ””Jag gillar public service””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/jag-gillar-public-service. Läst 2 juli 2020. 
  8. ^ ”Lena Adelsohn Liljeroth ny kulturminister”. SVT Nyheter. 24 oktober 2006. https://www.svt.se/kultur/lena-adelsohn-liljeroth-ny-kulturminister. Läst 2 juli 2020. 
  9. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Kartläggning av människor på Radio Islams hemsida Interpellation 2005/06:62 Adelsohn Liljeroth, Lena (m) - Riksdagen”. www.riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/kartlaggning-av-manniskor-pa-radio-islams-hemsida_GT1062. Läst 5 augusti 2016. 
  10. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Polisens inställning till att bekämpa klotter Interpellation 2005/06:298 Adelsohn Liljeroth, Lena (m) - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/polisens-installning-till-att-bekampa-klotter_GT10298. Läst 5 augusti 2016. 
  11. ^ [a b] Saleem, Naila. ”Arvet efter kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5977904. Läst 2 juli 2020. 
  12. ^ Rydell, Anders (7 september 2018). ””Disneyministerns” arv: ett uppslitande kulturkrig?”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/disneyministerns-arv-ett-uppslitande-kulturkrig. Läst 2 juli 2020. 
  13. ^ http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Granskningsbetankande_GX01KU20/
  14. ^ Kräver fortfarande Liljeroths avgång Svenska Dagbladet
  15. ^ Hjort, Mira. ””Tårtgate” skapar rubriker utomlands”. http://www.svd.se/tartgate-skapar-rubriker-utomlands. Läst 5 augusti 2016. 
  16. ^ TT. ”Tårtgate nytt ord i svenskan 2012”. http://www.svd.se/tartgate-nytt-ord-i-svenskan-2012. Läst 5 augusti 2016. 
  17. ^ ”Ryssland svartlistar åtta svenskar”. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ryssland-svartlistar-atta-svenskar. Läst 5 augusti 2016. 
  18. ^ ”Åtta svenskar på ryska svarta listan”. http://www.sydsvenskan.se/2015-05-29/atta-svenskar-pa-ryska-svarta-listan. Läst 5 augusti 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Cecilia Stegö Chilò
Sveriges kulturminister
20062014
Efterträdare:
Alice Bah Kuhnke