Leo Diaconus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Leo Diaconus, född omkring 950, död omkring 1000, var en bysantinsk historiker.

Leo Diakonus skrev en av Johannes Skylitzes och Johannes Zonaras utnyttjad historia i 10 böcker, omfattande tiden 959-979, delvis grundad på andras muntliga berättelser, delvis på personliga upplevelser. Den är sammanfattad efter 992. Som den enda direkta källan för Nikeforos II Fokas och Johannes I Tzimiskes tidär Leo Diaconus arbete betydelsefullt. En utgåva med kommentarer utgavs av Charles Benoît Hase 1819 och omtrycktes i Corups scriptorum historiæ byzantinæ 1828 och utgavs på nytt av Jacques Paul Migne i Patrologica græca 1864.

Källor[redigera | redigera wikitext]