Leon Brittan

Från Wikipedia
Leon Brittan
Leon Brittan, 1996.
Född25 september 1939[1][2][3]
London, Storbritannien
Död21 januari 2015[4][1][2] (75 år)
London, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidTrinity College, Cambridge[5]
Yale University[6]
Haberdashers' Aske's Boys' School
SysselsättningPolitiker[7], investmentbankman[8][9], affärsman[5], barrister[5], internationell forumdeltagare
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 46:e parlament
Storbritanniens 46:e parlament, Cleveland and Whitby (1974–1974)[10]
Ledamot av Förenade kungarikets 47:e parlament
Storbritanniens 47:e parlament, Cleveland and Whitby (1974–1979)[10]
King's Counsel (1978–2015)[11]
Ledamot av Storbritanniens 48:e parlament
Storbritanniens 48:e parlament, Cleveland and Whitby (1979–1983)[10]
Ledamot av Kronrådet (1981–2015)
Chief Secretary to the Treasury (1981–1983)[12]
Ledamot av Storbritanniens 49:e parlament
Storbritanniens 49:e parlament, Richmond (Yorks) (1983–1987)[10]
Storbritanniens inrikesminister (1983–1985)[12]
Förenade kungarikets näringsminister (1985–1986)[12]
Ledamot av Storbritanniens 50:e parlament
Storbritanniens 50:e parlament, Richmond (Yorks) (1987–1988)[10]
Europeisk kommissionär för konkurrens (1989–1993)[13]
Europeisk kommissionär för handel (1993–1999)[13]
Europeisk kommissionär för yttre förbindelser (1995–1999)[13]
Europeiska kommissionens vice ordförande (1999–1999)[5]
Ledamot av Brittiska överhuset (2000–2015)
Politiskt parti
Konservativa partiet[5]
MakaDiana Clemetson
(g. 1980–)[14]
FöräldrarJoseph Brittan[1]
Rebecca Lipetz[1]
SläktingarSamuel Brittan (syskon)[1]
Utmärkelser
Knight Bachelor (1989)[15][16]
Redigera Wikidata

Sir Leon Brittan, baron av Spennithorne, född 25 september 1939 i London, död 21 januari 2015 i London,[17] var en brittisk politiker.

Brittan var ledamot av underhuset för det konservativa partiet 1974–1988. Han var statssekreterare (minister of state) på inrikesdepartementet (Home Office) 1979–1981 och ingick därefter i regeringen (kabinettet) 1981–1986, till en början som biträdande finansminister (Chief Secretary to the Treasury), 1983–1985 som inrikesminister (Home Secretary) och därefter som handelsminister 1985–1986. Han avgick från regeringen efter den så kallade Westlandaffären som handlade om försäljningen av helikoptertillverkaren Westland Helicopters.

Brittan var därefter EU-kommissionär och vice ordförande i Europeiska kommissionen 1989–1999. I den andra Delors-kommissionen (1989–1992) ansvarade han för konkurrensfrågor och i den tredje Delors-kommissionen 1993–1995 för handelsfrågor. I den efterföljande Santer-kommissionen (1995–1999) ansvarade han för förbindelser med Nordamerika, Australien, Japan och Kina, OECD och WTO. Han tvingades avgå med resten av kommissionen sedan korruptionsanklagelser riktats mot flera kommissionsledamöter och framför allt Édith Cresson.

Brittan var vice styrelseordförande för den schweiziska banken UBS och direktör i styrelsen för Total S.A.:s internationella rådgivande kommitté.

Brittan var utbildad jurist (barrister) och blev 1978 medlem i Queen's Counsel.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Leon Brittan, 5 juni 2009.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Leon Brittan, Baron Brittan of Spennithorne, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Biografisch Portaal, Leon Brittan, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Sir Leon Brittan, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Ex-Home Secretary Leon Brittan dies (på engelska), BBC News Online, 22 januari 2015, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] Obituary: Leon Brittan (på engelska), BBC News Online, 22 januari 2015, läs online, läst: 25 mars 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Leon Brittan, Conservative minister, 1939-2015 (på engelska), Financial Times, 22 januari 2015, läs online, läst: 26 mars 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ 0000000117751116.[källa från Wikidata]
  8. ^ Companies House, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ Companies House, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d e] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  11. ^ The London Gazette, 47505, 6 april 1978, s. 4164, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  13. ^ [a b c] Julia Langdon, Lord Brittan of Spennithorne obituary (på engelska), Theguardian.com, 22 januari 2015, läs online, läst: 26 mars 2020.[källa från Wikidata]
  14. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  15. ^ The London Gazette, 51578, 30 december 1988, s. 1, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ The London Gazette, 51720, 2 maj 1989, s. 5227, läs online.[källa från Wikidata]
  17. ^ Former Home Secretary Lord Brittan dies aged 75
Företrädare:
William Whitelaw
Storbritanniens inrikesminister
1983 - 1985
Efterträdare:
Douglas Hurd
Företrädare:
Peter Sutherland
EU:s konkurrenskommissionär
1989-1993
Efterträdare:
Karel Van Miert
Företrädare:
Frans Andriessen
EU:s handelskommissionär
1993-1999
Efterträdare:
Pascal Lamy
Företrädare:
Hans van den Broek
EU-kommissionär
med ansvar för yttre förbindelser

1995-1999
Efterträdare:
Chris Patten
Företrädare:
Christophersen, Marín,
Cockfield, Andriessen,
Narjes och Natali
Vice ordförande i EU-kommissionen
en av flera på denna post
1989-1999
Efterträdare:
Loyola de Palacio
och Neil Kinnock
Företrädare:
Arthur Cockfield och
Stanley Clinton Davis
EU-kommissionär från Storbritannien
tillsammans med Bruce Millan/Neil Kinnock
1995-2004
Efterträdare:
Neil Kinnock
och Chris Patten