Leonid Brezjnev
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Leonid Iljitj Brezjnev Леонид Ильич Брежнев | |
.png) Leonid Iljitj Brezjnev 1972.
| |
| Tid i befattningen 14 oktober 1964–10 november 1982 | |
| President | Anastas Mikojan (–1965) Nikolaj Podgornyj (1965–1977) Leonid Brezjnev |
|---|---|
| Premiärminister | Aleksej Kosygin (–1980) Nikolaj Tichonov |
| Företrädare | Nikita Chrusjtjov |
| Efterträdare | Jurij Andropov |
| Tid i befattningen 16 juni 1977–10 november 1982 | |
| Företrädare | Nikolaj Podgornyj |
| Efterträdare | Jurij Andropov |
| Tid i befattningen 7 maj 1960–15 juli 1964 | |
| Företrädare | Kliment Vorosjilov |
| Efterträdare | Anastas Mikojan |
| Tid i befattningen 16 november 1964–8 april 1966 | |
| Företrädare | Nikita Chrusjtjov |
| Efterträdare | befattningen avskaffades |
| Född | Leonid Iljitj Brezjnev 19 december 1906[1] Kamenskoje, guvernementet Jekaterinoslav, Kejsardömet Ryssland |
| Död | 10 november 1982 (75 år)[1] Moskva, Sovjetunionen |
| Gravplats | Kremlmuren |
| Nationalitet |  Sovjetunionen
|
| Politiskt parti | Sovjetunionens kommunistiska parti |
| Maka | Viktoria Brezjneva (1928–1982) |
| Barn | Galina Brezjneva Jurij Brezjnev |
| Namnteckning | 
|
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | Sovjetunionen |
| Försvarsgren | Röda armén |
| Tjänstetid | 1941–1946 |
| Grad | Generalmajor Marskalk av Sovjetunionen |
| Befäl | Sovjetunionens väpnade styrkor |
| Slag/Krig | Andra världskriget |
| Utmärkelser | Sovjetunionens hjälte Socialistiska arbetets hjälte |
Leonid Iljitj Brezjnev (ryska: Леони́д Ильи́ч Бре́жнев, uttal: [lʲɪɐˈnʲid ɪlʲˈjitɕ ˈbrʲeʒnʲɪf], ⓘ; ukrainska: Леоні́д Іллі́ч Бре́жнєв, Leonid Illitj Brezjnjev), född 19 december 1906 i gruvstaden Kamenskoje i Kejsardömet Ryssland, död 10 november 1982 i Moskva, var en sovjetisk politiker. Han var ordförande i Sovjetunionens högsta Sovjets presidium (president) 1960–1964 och 1977–1982, samt generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommittés politbyrå 1964–1982. I egenskap av innehavare av dessa poster var han Sovjetunionens ledare från 1964 till sin död 1982.[2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Unga år
[redigera | redigera wikitext]Lite är känt om Brezjnevs ungdom förutom att han som 15-åring arbetade på ett stålverk liksom sin far.[3] I tonåren gick han med i det kommunistiska ungdomsförbundet Komsomol[4] och 1931 i kommunistpartiet[2], där han innehade ett antal lokala poster.[3] Han studerade vid Kamenskojes (idag Kamjanske) metallurgiska institut och tog examen 1935, varefter han arbetade som ingenjör och chef för en teknisk skola. Hans politiska karriär började ta fart under Josef Stalins styre och 1939 blev han sekreterare för det sovjetiska kommunistpartiets regionala partikomitté i Dnepropetrovsk (dagens Dnipro i Ukraina).[2] När Nazityskland invaderade Sovjetunionen den 22 juni 1941 kallades han in i armén. Han lämnade armén 1946 med generalmajors rang och började återigen engagera sig i politiken.
När Stalin avled 1953 anslöt han sig lyckosamt till Nikita Chrusjtjov som då var ny sovjetisk premiärminister.[3] Brezjnev hjälpte Chrusjtjov att driva jordbrukskampanj i Kazakstan, där Brezjnev tjänstgjorde som kommunistpartiets förste sekreterare. Han stöttade också Chrusjtjov vid kuppförsöket mot denne. Snart utsågs Brezjnev till fullvärdig medlem av politbyrån.
Sovjets ledare
[redigera | redigera wikitext]Brezjnev klättrade snabbt inom kommunistpartiet och inom den sovjetiska statsmakten och sågs under 1960-talet som Chrusjtjovs blivande efterträdare. År 1960 blev han utnämnd till Sovjets högsta presidium. Han avgick 1964 för att bli Chrusjtjovs närmaste assistent och andresekreterare i centralkommittén. Efter tre månader på denna post hjälpte Brezjnev till att leda den konservativa koalitionen, som till slut fick Chrusjtjov avsatt från makten. Han gick också själv segrande ur den maktkamp, som utspelade sig efter att Chrusjtjov avsatts.
År 1964 var Brezjnev obestridd ledare för supermakten Sovjetunionen genom sin post som generalsekreterare i kommunistpartiet. Det finns två tolkningar av Brezjnevs tid vid makten: Dels att hans tid vid ledningen innebar stagnation, dels att stora framsteg gjordes för det sovjetiska samhället. Jämfört med föregångaren Chrusjtjov var Brezjnev en konservativ kraft. Brezjnevs färglösa och byråkratiska ledarstil stod i stark kontrast till Chrustjovs dynamiska men turbulenta regeringstid. Under Brezjnevs styre blomstrade den sovjetiska byråkratin, som hade blivit hotad av Chrusjtjovs reformer. Den auktoritet som underrättelsetjänsten KGB haft under Stalins tid återupprättades.[3]
Stagnation och korruption
[redigera | redigera wikitext]En milstolpe i den sovjetiska historien kom 1977, när den nya Brezjnevförfattningen ersatte den gamla Stalinförfattningen från 1936 som Sovjetunionens grundlag. Den nya grundlagen framhävde, och formellt stärkte, partiets roll i det sovjetiska samhället.[5][6] Också Brezjnev själv stärkte sin interna position inom politbyrån genom att ge de politiker och ministrar som var lojala mot honom sina ämbeten på livstid, vilket resulterade i att hela den sovjetiska statsmakten kom att bestå av äldre och med åren allt mer konservativa män.
Detta försvårade på längre sikt genomförandet av förändringar och reformer i det sovjetiska samhället och blev en av de bidragande orsakerna till att ekonomin stagnerade under 1970- och 1980-talen. Den försämrade ekonomiska situationen ledde också till att korruptionen, som tagit fart redan under Chrusjtjovs tid, bredde ut sig i allt större skala i hela östblocket.
Militära aktioner
[redigera | redigera wikitext]20 augusti 1968 invaderade Warszawapakttrupper Tjeckoslovakien i syfte att slå ned Pragvåren. Detta var en tidig indikation på Brezjnevs världssyn. I ett tal som rättfärdigade aktionen, som kom att kallas Brezjnevdoktrinen, uttalade han Moskvas rätt att ingripa i andra socialistiska staters angelägenheter.[3][7] Sovjetunionen expanderade sin intressesfär utanför Europa och tävlade med amerikanerna i såväl Latinamerika och Afrika som i Asien. 1979 gick Sovjetunionen också till fullt militärt angrepp på en stat utanför det egentliga östblocket i och med invasionen av Afghanistan.
Brezjnevs sista år
[redigera | redigera wikitext]Under de senare åren av sin regeringstid blev Brezjnevs hälsa allt sämre och han var under sina sista år nästan helt oförmögen att styra landet. Detta innebar att makten i praktiken successivt försköts till Brezjnevs andreman, KGB-chefen Jurij Andropov, och Brezjnev själv reducerades till att vara en galjonsfigur i Kreml. Leonid Brezjnev avled 1982 av okända orsaker.[3][8]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
För försvaret av Odessa, 1942
Röda fanans orden, 12 mars 1942
Röda stjärnans orden, 16 mars 1943
Patriotiska krigsorden av 1:a klass, 18 september 1943
För försvaret av Kaukasus, 1944- Röda fanans orden, 29 maj 1944
Tjeckoslovakiska krigskorset 1939–1945, 1945
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”, 1945
Medal "For Bravery Before the Enemy", 1945
Andra graden av Bohdan Chmelnytskyj-orden, 23 maj 1945
Tjeckoslovakiska arméns minnesmedalj, 1946
Vita lejonets orden, 1946
Andra graden av Grunwaldskorsets orden, 1946[9]
Medaljen för seger och frihet 1945, 1946- Tjeckoslovakiska krigskorset 1939–1945, 1947
Leninorden, 2 december 1947- Leninorden, 18 december 1956
Republiken Indonesiens stjärna, 1961- ”Hammare och skära”-guldmedaljen, 17 juni 1961
- Leninorden, 17 juni 1961
Stora jugoslaviska stjärnans orden, 1962
Süchbaatarorden, 1966- Leninorden, 18 december 1966
- Guldstjärnemedalj, 18 december 1966
Jubilee Medal "30 years of the Victory in Khalkhin-Gol", 1969
Tjeckoslovakiska socialistrepublikens hjälte, 5 maj 1970
Klement Gottwald-orden, 5 maj 1970
Jubileumsmedalj "Mongoliets folkarmé 50 år", 1971
Medalj "Mongoliska folkrevolutionen 50 år", 1971- Süchbaatarorden, 1971
- Leninorden, 2 oktober 1971
- Kedja av Vita lejonets orden, februari 1973[10]
- Lenins fredspris, 12 juni 1973
- Folkrepubliken Bulgariens hjälte, 8 september 1973[11]
Georgi Dimitrov-orden, 8 september 1973
Majorden, 1974
José Martí-orden, 29 januari 1974
Storkors med stjärna med Virtuti Militari, 21 juli 1974[12]
Karl-Marx-Orden, oktober 1974[13]
Frihetsorden, 1976- Republiken Indonesiens stjärna, 1976
- Tjeckoslovakiska socialistrepublikens hjälte, 29 oktober 1976
- Klement Gottwald-orden, 29 oktober 1976[14]
Socialistiska republiken Rumäniens stjärna, 24 november 1976- Georgi Dimitrov-orden, december 1976
- Folkrepubliken Bulgariens hjälte, december 1976
DDR:s hjälte, 13 december 1976
Folkvänskapens stora stjärna, 13 december 1976- Süchbaatarorden, 14 december 1976
- Folkrepubliken Mongoliets hjälte, 14 december 1976
Playa Girónorden, 15 december 1976
Folkrepubliken Ungerns flaggorden, 17 december 1976- Leninorden, 18 december 1976
- Hedersvapen vid Sovjetunionens statsvapen i guld, 18 december 1976
- Guldstjärnemedalj, 18 december 1976
Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, 19 december 1976[15]- FN:s fredsmedalj, 1977
- Karl Marx guldmedalj, 16 november 1977[16][17]
Sovjetunionens segerorden, 20 februari 1978
Storkorset av Peruanska Solorden, juni 1978- Klement Gottwald-orden, 2 juni 1978[14]
Dimitrovpriset, 23 november 1978- Guldstjärnemedalj, 19 december 1978
- Leninorden, 19 december 1978
Oktoberrevolutionsorden, 14 mars 1979- Karl-Marx-Orden, 18 december 1979
- DDR:s hjälte, 18 december 1979
Medalj för stärkande av vapenvänskap, 1980
Guldstjärnans orden, juli 1980- Gold Mercury International Award, 13 oktober 1980
- Oktoberrevolutionsorden, 18 december 1980
- Märket "medlem i Sovjetunionens kommunistiska parti i 50 år", 1981
- Mongoliets arbetshjälte, 1981
Storkors av Folkrepubliken Polens förtjänstorden, december 1981- Folkrepubliken Bulgariens hjälte, december 1981
- Süchbaatarorden, december 1981
- Georgi Dimitrov-orden, december 1981
Socialistiska segerns orden, december 1981- Republiken Kubas hjälte, 15 december 1981
Carlos Manuel de Céspedes orden, 15 december 1981- Tjeckoslovakiska socialistrepublikens hjälte, 16 december 1981
Frihetssolens orden, 16 december 1981- Klement Gottwald-orden, 16 december 1981[14]
- Leninorden, 18 december 1981
- Guldstjärnemedalj, 18 december 1981
- Folkrepubliken Ungerns flaggorden, 18 december 1981
- Karl-Marx-Orden, 18 december 1981
- DDR:s hjälte, 18 december 1981
Ho Chi Minh-orden, 21 december 1981
Arbetets hjälte, Vietnam, 21 december 1981
Nationens guldmedalj (Laos), 1982
Nordkoreas nationalflaggsorden, 19 augusti 1982
Medalj "För stridsförtjänst"
Medalj "För förstärkande av vapenbrödraskap"
Medal "For the Restoration of the Black Metallurgy Enterprises of the South"
Medalj "För Warszawas befrielse"
Medalj "för Oder, Neisse och Östersjön"
Medalj "För befrielsen av Prag"- Leninpriset
Medalj "För utveckling av jungfruland"
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum
Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj ”30-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj "60 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Medalj "Till minne av Kievs 1500-årsjubileum"
Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"
Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor”
_ribbon.svg){kind=small}
_BAR.png){kind=small}
_ribbon.svg){kind=small}
_ribbon.svg){kind=small}
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] "Leonicd Brezjnev". NE.se. Läst 15 april 2014.
- ^ [a b c] ”Leonid Brezhnev | Biography, Cold War, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 29 december 2024. https://www.britannica.com/biography/Leonid-Ilich-Brezhnev. Läst 8 januari 2025.
- ^ [a b c d e f] ”Brezhnev, Leonid Il'ich | Wilson Center Digital Archive”. digitalarchive.wilsoncenter.org. https://digitalarchive.wilsoncenter.org/people/brezhnev-leonid-ilich. Läst 8 januari 2025.
- ^ Jennifer Llewellyn och Steve Thompson (1 maj 2016). ”Leonid Brezhnev” (på amerikansk engelska). The Cold War. Alpha History. https://alphahistory.com/coldwar/leonid-brezhnev/. Läst 8 januari 2025.
- ^ Gidadubhli, R. G. (26 november 1977). ”Brezhnev Constitution” (på engelska). JSTOR. https://www.jstor.org/stable/4366130. Läst 26 mars 2023.
- ^ ”CONSTITUTION OF 1977”. encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/history/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/constitution-1977. Läst 26 mars 2023.
- ^ ”Milestones: 1961–1968 - Office of the Historian”. history.state.gov. https://history.state.gov/milestones/1961-1968/soviet-invasion-czechoslavkia. Läst 26 mars 2023.
- ^ ”4 SERIOUS AILMENTS PLAGUED BREZHNEV - The New York Times”. web.archive.org. 11 juni 2021. Arkiverad från originalet den 11 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210611074052/https://www.nytimes.com/1982/11/13/world/4-serious-ailments-plagued-brezhnev.html. Läst 28 mars 2023.
- ^ läs online, prawo.sejm.gov.pl .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.prazskyhradarchiv.cz .[källa från Wikidata]
- ^ Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969.[källa från Wikidata]
- ^ ISBN 978-83-7177-924-4.[källa från Wikidata]
- ^ ”Karl Marx-orde”, TracesOfWar, TracesOfWar person-ID: 35218, läst: 6 mars 2025, ”Awarded on: October 1974”.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 498.[källa från Wikidata]
- ^ Вручение товарищу Л. И. Брежневу Золотой медали имени Карла Маркса, Правда (på ryska), 321 (21656), Redaktion Pravda, 17 november 1977, s. 1 .[källa från Wikidata]
- ^ TracesOfWar, TracesOfWar person-ID: 35218, läst: 6 mars 2025, ”Awarded on: November 16th, 1977”.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Leonid Brezjnev.
|