Leprakoloni

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
SpinalongaKreta var en av de sista leprakolonierna i Europa, stängd 1957.

Leprakoloni, spetälskesjukhus eller lazarhus är en plats för att hålla människor med lepra (Hansens sjukdom) i karantän. Termen lazaretto kan härledas till karantänsplatser, som vid något tillfälle också varit leprakolonier.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Övergivet nunnekvarter på leprakolonin på Chacachacare Island i Trinidad och Tobago.

Leprakolonier eller leprahus blev vanligt förekommande under medeltiden, särskilt i Europa och Indien, och förestods ofta av klosterordnar. Historiskt var lepra en mycket fruktad sjukdom eftersom den orsakar synlig vanställdhet och var obotlig. Den troddes också vara mycket smittsam. En leprakoloni administrerad av en romersk-katolsk orden kallades ofta lazarhus, efter Lazarus, skyddshelgon för spetälska.

Vissa kolonier förlades till bergstrakter eller på avlägsna platser för att säkerställa karantänen, medan andra fanns vid huvudvägarna, där donationer gjordes för deras skötsel. Debatt har förts om de förhållanden som rådde inom historiska leprakolonier. Medan de i vår tid tros ha varit dystra och försummade platser, finns det vissa tecken som tyder på att livet i en leprakoloni eller lazarhus inte var sämre än livet för andra, icke-karantänlagda leprapatienter. Det finns även tvekan om att den nuvarande definitionen av lepra i efterhand kan tillämpas på medeltida tillstånd. Vad som senare klassificerats som lepra täcker ett brett spektrum av hudåkommor, som skulle klassificeras som olika sjukdomar idag.

Vissa leprakolonier gav ut sina egna pengar (till exempel tokens), i tron att om spetälska tilläts hantera vanliga pengar kunde detta sprida sjukdomen. Den sista befintliga leprakolonin i Europa var Tichileşti i Rumänien.

Politiska aspekter[redigera | redigera wikitext]

Laoe Si Momo (källvatten) leprakoloni grundad den 25 augusti 1906 i Batakregionen på Sumatra, 10 kilometer från Kaban Jahe. Inom fem månader var det hem åt 72 spetälska och i april 1921 hyste kolonin 280 patienter. Dessa bodde i småhus.

År 2001 kom de statligt drivna leprakolonierna i Japan under rättslig granskning, vilket ledde till slutsatsen att den japanska regeringen hade misshandlat patienterna, varför domstolen beordrade Japan att betala ersättning till tidigare patienter. År 2002 gjordes en formell utredning av dessa kolonier och i mars 2005 blev den förda politiken starkt kritiserad. Det fastställdes att Japans politik om absolut karantän saknade vetenskaplig grund. Undersökningen fördömde inte bara regeringen och de läkare som var inblandade, utan även domstolen som upprepade gånger dömt till förmån för regeringen när politiken ifrågasattes, liksom media, som avstått från att rapportera om den svåra situationen för offren.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]