Lev Kamenev

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lev Kamenjev
Lev Kamenev 1920s (cropped).jpg
FöddЛев Розенфельд
18 juli 1883[1]
Moskva
Död25 augusti 1936[1][2][3] (53 år)
Lubjanka, Ryssland
MedborgarskapKejsardömet Ryssland och Sovjetunionen
Utbildad vidMoskvauniversitetet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningFörfattare, politiker
Befattning
Ledamot av Allryska konstituerande församlingen
Member of the Politburo of the CPSU Central Committee (1917–1917)
Member of the Politburo of the CPSU Central Committee (1919–1926)
ArbetsgivarePusjkin-huset
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti
Bolsjeviker
Ryska socialdemokratiska arbetarpartiet (bolsjeviker)
MakaOlga Kamenjeva
BarnAlexander Lvovitsj Kamenev (f. 1906)
Redigera Wikidata

Lev Borisovitj Kamenev (ryska: Лев Борисович Каменев), född Rozenfeld 18 juli (6 juli enl. g.s.) 1883 i Moskva, Ryssland, död 25 augusti 1936 i Moskva, Sovjetunionen, var en sovjetisk bolsjevikpolitiker av judisk härkomst. Han spelade under åren 1922–1925 en viktig roll i det så kallade triumviratet tillsammans med Josef Stalin och Grigorij Zinovjev. Från 1926 tillhörde han oppositionen mot Stalin och avrättades som förment trotskist 1936.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ursprung och uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Lev Kamenev föddes den 18 juli 1883 och var son lokföraren till Boris Rozenfeld, en man som övergått till kristendomen från judendomen. År 1901 började Kamenev att studera juridik i Moskva och blev samma år medlem av Rysslands socialdemokratiska arbetareparti. Han tillbringade även tid i Tbilisi där han träffade Stalin. Efter en kortare tid i häkte 1902 gav han upp sina studier och blev "yrkesrevolutionär". Samma år reste han till Västeuropa där han träffade Lenin och andra revolutionärer. Han gifte sig med Olga Bronstein, Leo Trotskijs syster.

Tidiga politiska aktiviteter[redigera | redigera wikitext]

År 1905 återvände Kamenev till Ryssland för att delta i den första ryska revolutionen. År 1907 häktades han och tillbringade ett år i fängelse. Efter sitt frisläppande 1908 gick han under jorden och blev i Genève en av Lenins närmaste medarbetare. Tillsammans med Lenin och Zinovjev bekämpade han de så kallade otsovisterna Aleksandr Bogdanov och Anatolij Lunatjarskij inom partiet.

År 1915 återvände han till Ryssland och Petrograd för att ge ut tidningen Pravda och för att leda den bolsjevikiska gruppen i duman. Efter första världskrigets utbrott 1914 greps han igen och förvisades till Sibirien där han ånyo träffade Stalin. Under rättegången mot dumafraktionen 1915 intog Kamenev en förrädisk hållning och avsvor sig partiets revolutionära antikrigspolitik.[4] Efter februarirevolutionen 1917 kunde han återvända till Petrograd.

Under oktoberrevolutionen[redigera | redigera wikitext]

Den 3 april 1917 återvände Lenin till Ryssland och kritiserade Kamenev, som varit av åsikten att bolsjevikerna skulle stödja den provisoriska regeringen. Trots sin opposition mot Lenin valdes Kamenev in i bolsjevikernas centralkommitté. Han och Zinovjev röstade den 27 september / 10 oktober mot att genomföra det väpnade uppror som gått till historien som oktoberrevolutionen.

Medlem i bolsjevikernas regering[redigera | redigera wikitext]

Lev Kamenev och Vladimir Lenin, cirka 1920.

Efter oktoberrevolutionens seger föreslog Kamenev en koalitionsregering som skulle omfatta alla socialistiskt inriktade partier. Under en kort period innehade han posten som ordförande i den Allryska centralexekutivkommittén och var därmed Rysslands statschef. Från 1917 till 1926 var han medlem av centralkommittén och från 1919 till 1926 medlem av politbyrån i Rysslands socialdemokratiska arbetareparti (bolsjevikerna). Han var ledare för exekutivkommittén för Moskvasovjeten och vice ordförande för Folkkommissariernas råd.

År 1922 understödde han Stalins val till den nyinstiftade posten som generalsekreterare för partiet. Kamenev, Stalin och Zinovjev bildade ett informellt block, känt på svenska som triumviratet eller mer sällan trojkan.

Nedgång[redigera | redigera wikitext]

I maktkampen efter Lenins död 1924 stödde Kamenev Stalin i kampen mot Trotskij. Redan 1925 började han dock att hamna i konflikt med Stalin, bland annat kring frågan om det vore möjligt att bygga socialismen i ett land. År 1926 avlägsnades han från politbyrån och andra viktiga uppdrag. 1927 uteslöts han ur partiet. Han återupptogs i partiet 1928 och fick den relativt underordnade posten som föreståndare för Institutet för världslitteratur. År 1932 uteslöts han för andra gången ur partiet.

År 1936 blev han tillsamman med Zinovjev och andra dömd till döden i en skådeprocess, den så kallade första Moskvarättegången. Han avrättades samma år.

År 1988 rehabiliterades han i Sovjetunionen och blev postumt återupptagen i Sovjetunionens kommunistiska parti.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w66d95vh, omnämnd som: Lev Kamenev, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kamenew-lew-borissowitsch, omnämnd som: Lew Borissowitsch Kamenew, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Lenin, Socialismen och kriget, sid. 52.

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]