Libero (fotboll)
Libero ("fristående"), även spelfördelare, position inom lagsporter[1] (fotboll)
Liberopositionen blev populär under 1970-talet genom Franz Beckenbauer[2] som utvecklade positionen. Det är också i Tyskland samt i Sydamerika som spelsystem med libero varit allra populärast. Liberon blir idag allt ovanligare inom fotbollen, främst på grund av att dagens fotboll alltmer kännetecknas av snabba kontringsattacker.
Ordet förekommer i Sverige från 1973.[3]
Spel med libero
Libero[4] (på engelska: sweeper)[1] har en fri roll och har friheten att befinna sig överallt på plan. Liberon ska i regel behärska såväl försvars- som anfallsspel. Defensivt används libero ofta som en sista utpost framför målvakten och ska borga för en extra säkring bakåt. Liberon ska också vara en extra anfallsspelare och följer med i attackerna framåt. När Västtyskland blev världsmästare 1990 använde man en libero centralt i en tremannabacklinje i spelsystemet 3-5-2.[2]
Kända liberospelare
- Franz Beckenbauer, Tyskland
- Daniel Passarella, Argentina
- Ruud Krol, Nederländerna
- Franco Baresi, Italien
- Lothar Matthäus, Tyskland
- Morten Olsen, Danmark
- Traianos Dellas, Grekland
- Gaetano Scirea, Italien
Se även
- Anfallare (fotboll)
- Försvarare (fotboll)
- Mittfältare (fotboll)
- Positioner i lagsporter
- Lista över fotbollstermer
- Spelsystem (fotboll)
Källor
- Wilson, Jonathan (2008). Inverting the pyramid - The History of Football Tactics. ISBN 978-1-4091-0204-5
- Noter
- ^ [a b] ”Positionsguide” (på engelska). www.bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/rules_and_equipment/4196830.stm. Läst 29 juni 2012.
- ^ [a b] ”Tyska landslagets spelsystem”. www.tyskfotboll.se. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100820074848/http://www.tyskfotboll.se/landslaget/spelsystem.html. Läst 29 juni 2012.
- ^ Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal, [Tredje upplagan, första tryckningen], red. Lillemor Swedenborg, Svenska språknämnden, Norstedts Ordbok, Stockholm 2001 ISBN 91-7227-283-X, s. 149
- ^ ”Libero”. www.ne.se. http://www.ne.se/libero. Läst 29 juni 2012.