Ligustersvärmare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ligustersvärmare
Sphinx ligustri MHNT femelle.jpg
Imago (vuxen individ)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljBombycoidea
FamiljSvärmare
Sphingidae
SläkteSphinx
ArtLigustersvärmare
S. ligustri
Vetenskapligt namn
§ Sphinx ligustri
AuktorLinné, 1758
Larv
Larv
Hitta fler artiklar om djur med

Ligustersvärmare (Sphinx ligustri) av familjen svärmare är den största nattfjärilen i Sverige. Den förekommer från Atlasbergen i norra Afrika i söder till mellersta Sverige och Finland i norr, samt österut genom Ryssland och nordvästra Indien ända bort till norra Japan.

Ägg[redigera | redigera wikitext]

Äggen, som är matta, ljusgröna och ovala, läggs i klungor om upp till 200 ägg nära bladnerverna på undersidan av det blad som honan valt ut som värdväxt. De kläcks efter cirka två veckor. Arten är inte bunden till en enda värdväxt.

Larv[redigera | redigera wikitext]

Larven, som lever på syren, liguster och uppe i kronan på ask, är ljusgrön med sju violetta snedstreck på sidorna. Dessa snedstreck har ofta en vit eller gul kant nedtill. Som de flesta svärmarlarver har ligustersvärmarens larv ett analhorn, det vill säga ett upprätt böjt utskott vid analpartiet. Hos ligustersvärmaren är detta svart på översidan samt på spetsen, medan undersidan är gul. Som fullvuxen kan larven vara upp till 110 millimeter lång. Det tar ungefär 5-6 veckor för larven att växa sig tillräckligt stor.

Puppa[redigera | redigera wikitext]

I likhet med många andra svärmare förpuppar sig ligustersvärmaren i marken, i en jordhåla som kläs invändigt med silkestrådar. Under jakten på ett lämpligt ställe kan larven återfinnas krypande på marken. Ligustersvärmaren övervintrar som en rödbrun puppa.

Imago[redigera | redigera wikitext]

Hanen har en vingbredd av 85-110 millimeter, och honan är något större, upp till 125 millimeter.[1] Den känns lätt igen på bakvingarnas rosenröda färg med de tre svarta tvärbanden och den rosenröda bakkroppen med svarta tvärband. De ses i skymningen besöka blommande syren och vildkaprifol, där den suger nektar medan den står stilla i luften framför blomman.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Ädelspinnare-tofsspinnare. Lepidoptera: Lasiocampidae-Lymantriidae. 2006. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-58-4

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
  1. ^ Lilla fälthandboken - Fjärilar. Norstedts. 2011. sid. 146. ISBN 978-91-1-303684-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]