Lille OSC

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lille OSC
Grundinformation
Grundad23 september 1944 (77 år sedan)
Fullständigt namnLille Olympique Sporting Club
SmeknamnLes Dogues, LOSC
SerieLigue 1
OrtFrankrike Lille, Frankrike
HemmaarenaStade Pierre-Mauroy
(kapacitet: 50 186)
Nyckelpersoner
ÄgareLuxemburg Merlyn Partners SCSp
OrdförandeFrankrike Olivier Létang
TränareFrankrike Jocelyn Gourvennec
LagkaptenPortugal José Fonte
Ass. lagkaptenFrankrike Benjamin André
Matchställ
Kit left arm lille2122h.png
Lagfärger
Kit body lille2122h.png
Lagfärger
Kit right arm lille2122h.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit socks lille2122h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm lille2122a.png
Lagfärger
Kit body lille2122a.png
Lagfärger
Kit right arm lille2122a.png
Lagfärger
Kit shorts lille2122a.png
Lagfärger
Kit socks lille2122a.png
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Franska mästare4 (1945/46, 1953/54, 2010/11, 2020/21)
Ligue 24 (1963/64, 1973/74, 1977/78, 1999/00)
Coupe de France6 (1945/46, 1946/47, 1947/48, 1952/53, 1954/55, 2010/11)
Intertotocupen1 (2004)
Övrigt
Webbplatslosc.fr

Lille Olympique Sporting Club, ofta förkortat Lille OSC eller LOSC, är en professionell fotbollsklubb från Lille, Frankrike, som spelar i Ligue 1. Klubben har spelat sina hemmamatcher på Stade Pierre-Mauroy sedan 2012, då den gamla arenan Stade Lille-Metropole ersattes. Klubben grundades den 23 september 1944 efter en sammanslagning mellan Olympique Lillois och SC Fives. Båda klubbarna spelade då i den franska högsta ligan och Lillois var dessuom ligamästare.

Lille har blivit franska mästare fyra gånger – 1945/46, 1953/54, 2010/11 och 2020/21. Internationellt är den främsta meriten segern i Intertotocupen 2004. Klubben hade stora framgångar årtiondet från 1946 till 1956 då laget leddes av George Berry och André Cheuva.

Lille har en långvarig rivalitet med närliggande klubben RC Lens. Matcherna mellan klubbarna går under namnet Derby du Nord (svenska: Norr derbyt). Sedan december 2020 ägs klubben av Merlyn Partners SCSp, en luxemburgsk investeringsfond.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1944–1955: Det första decenniet[redigera | redigera wikitext]

Innan andra världskriget hade staden Lille två klubbar i Ligue 1: Olympique Lillois och Sporting Club Fivois. Efter bristerna av kriget bestämde de två klubbarna att gå samman under hösten 1944 och grundade tillsammans Lille Olympique Sporting Club (LOSC). Inom det första decenniet av existensen vann den nya klubben två ligatitlar och nådde andraplatsen fyra säsonger i rad. I Coupe de France nådde klubben final sju finaler, där man fick se sig själva som segrare vid fem av dem. Finalen i Latin Cup nåddes också.

1956–1980: Lille tappar vinnarspåret[redigera | redigera wikitext]

Lille degraderades från första ligan för första gången 1956. Klubben blev ett mittenlag i andra divisionen och i slutet av 1960-talet, efter en lång period av anonymitet, med tyngd brist på faciliteter och resurser, övergav Lille sin professionella status. Man började frukta att klubben skulle gå konkurs och därmed försvinna. Men några unga ledare, som Max Pommerolle, kom och gav klubben ny drivkraft. Klubben blev ändå inte så framgångsrik som man hade hoppats på, men fansen fick se sitt lag vinna andra divisionen ett flertal gånger.

1980–2000: Lille lägger grunden för framtida framgångar[redigera | redigera wikitext]

I juli 1980 var Lille den första franska klubben som valde status för ett blandat ekonomiföretag, av vilket staden Lille blev majoritetsägare. Teamet av presidenterna Amyot, Deschot och Dewailly kämpade för att klubben skulle kunna tävla mot de allra bästa lagen i landet. Jacques Amyots avgång 1990 ledde till ytterligare tre svåra år för klubben, vilket komprometterade dess existens. Det tog tills Bernard Lecomtes ankomst 1993 för att sätta klubbens ekonomi på väg till återhämtning. Lille gjorde sin sista nedflyttning 1997 då laget tränades av bosniska tränaren Vahid Halilhodžić, som tog tillbaka laget till eliten.

2000 – nu: En stadig stigning till toppen[redigera | redigera wikitext]

Under sin första säsong tillbaka i högsta ligan 2000/01 kvalificerade Lille sig till Europa-fotboll för första gången i klubbens historia och säkrade sin plats i Champions League 2001/2002. På baksidan av klubbens nya status gick Lille in i en avgörande ny era under ledning av ordförande och verkställande direktör Michel Seydoux och tränare Claude Puel. Klubben lämnade den historiska arenan Stade Grimonprez-Jooris för att gå vidare till Stade Pierre-Mauroy och blev sedan regelbunden på den europeiska scenen. Bland de mest eftertryckliga resultaten var 1–0-segern mot Manchester UnitedStade de France 2005, 2–0-vinsten över MilanSan Siro 2006 och 1–0-hemmaseger mot Liverpool 2010. En stadig utveckling av fotbollsplanen, tillsammans med den sportiga utvecklingen under tränaren Rudi Garcias experthand, tog Lille tillbaka till toppen av det franska spelet med ligan och Cup-dubbel 2011 (56 år efter klubbens senaste trofé). År 2012 fastställde Lille sin plats i toppen av tabellen för inhemskt spel med ytterligare en kvalificering för Europas mest prestigefyllda klubbtävling, Champions League 2012/13.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 15 september 2021.[1]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1 Kroatien Ivo Grbić 18 januari 1996 (25 år) Spanien Atlético Madrid (-21)
16 Slovakien Adam Jakubech 2 januari 1997 (24 år) Slovakien Spartak Trnava (-17)
30 Brasilien Léo Jardim 20 mars 1995 (26 år) Portugal Rio Ave (-19)
- Grekland Orestis Karnezis 11 juli 1985 (36 år) Italien Napoli (-20)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 Turkiet Zeki Çelik 17 februari 1997 (24 år) Turkiet Istanbulspor (-18)
3 Portugal Tiago Djaló 9 april 2000 (21 år) Italien Milan (-19)
4 Nederländerna Sven Botman 12 januari 2000 (21 år) Nederländerna Ajax (-20)
5 Sverige Gabriel Gudmundsson 29 april 1999 (22 år) Nederländerna Groningen (-21)
6 Portugal José Fonte Captain sports.svg 22 december 1983 (37 år) Kina Dalian Yifang (-18)
26 Frankrike Jérémy Pied 23 februari 1989 (32 år) England Southampton (-18)
28 Moçambique Reinildo Mandava 21 januari 1994 (27 år) Portugal Belenenses (-19)
29 Kroatien Domagoj Bradarić 10 december 1999 (21 år) Kroatien Hajduk Split (-19)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
8 Portugal Xeka 10 november 1994 (27 år) Portugal Braga (-17)
11 Turkiet Yusuf Yazıcı 29 januari 1997 (24 år) Turkiet Trabzonspor (-19)
15 Mexiko Eugenio Pizzuto 13 maj 2002 (19 år) Mexiko Pachuca (-20)
18 Portugal Renato Sanches 18 augusti 1997 (24 år) Tyskland Bayern München (-19)
20 England Angel Gomes 31 augusti 2000 (21 år) England Manchester United (-20)
21 Frankrike Benjamin André 3 augusti 1990 (31 år) Frankrike Rennes (-19)
24 Belgien Amadou Onana 16 augusti 2001 (20 år) Tyskland Hamburg (-21)
27 Frankrike Cheikh Niasse 19 januari 2000 (21 år) Frankrike Lille OSC

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
7 Frankrike Jonathan Bamba 26 mars 1996 (25 år) Frankrike Saint-Étienne (-18)
9 Kanada Jonathan David 14 januari 2000 (21 år) Belgien Gent (-20)
10 Frankrike Jonathan Ikoné 2 maj 1998 (23 år) Frankrike Paris Saint-Germain (-18)
17 Turkiet Burak Yılmaz 15 juli 1985 (36 år) Turkiet Besiktas (-20)
19 Frankrike Isaac Lihadji 10 april 2002 (19 år) Frankrike Marseille (-20)
22 USA Timothy Weah 22 februari 2000 (21 år) Frankrike Paris Saint-Germain (-19)

Not: Spelare i kursiv stil är inlånade.

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 15 september 2021.
Nr Land Pos Namn
Frankrike  MV Lucas Chevalier (i Frankrike Valenciennes till 30 juni 2022)
Nr Land Pos Namn
Brasilien  MF Thiago Maia (i Brasilien Flamengo till 30 juni 2022)

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Mest framträdanden[redigera | redigera wikitext]

Plats Spelare Matcher
1 Frankrike Marceau Somerlinck 428
2 Frankrike André Strappe 365
3 Frankrike Rio Mavuba 313
4 Frankrike Mathieu Debuchy 301
5 Frankrike Florent Balmont 292

Mest mål[redigera | redigera wikitext]

Plats Spelare Mål
1 Frankrike Jean Baratte 218
2 Frankrike André Strappe 135
3 Frankrike Gérard Bourbotte 96
4 Frankrike Jean Lechantre 81
5 Frankrike Bolek Tempowski 81

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]