Lillemor Arvidsson

Från Wikipedia
Version från den 25 november 2017 kl. 00.04 av Boberger (Diskussion | Bidrag) (redundans. Finns i ingressen och infoboxen.)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Maj Lillemor Arvidsson, född den 1 maj 1943 i Skara, död den 23 april 2012 i Stockholm[1], var en svensk facklig ledare och landshövding.

Biografi

Arvidsson började som tonåring arbeta som vårdbiträdelasarettet i Uddevalla. Senare blev hon undersköterska.

Arvidsson engagerade sig samtidigt i det fackliga arbetet. År 1972 anställdes hon av Svenska Kommunalarbetareförbundet som studieombudsman, 1982 blev hon ombudsman och 1983 andre ordförande.[2] I juni 1988 utsågs hon till ordförande i Svenska Kommunalarbetareförbundet. Hon blev därmed Kommunals första kvinnliga ordförande. Dessutom blev hon den första kvinnliga ordföranden i ett LO-förbund överhuvudtaget.[3] Åren 1990-1991 var hon även ledamot i den socialdemokratiska partistyrelsen.

År 1995 lämnade hon posten som ordförande Kommunal på grund av sjukdom. Hon satt i styrelsen för högskolan i Växjö[4] och blev ledamot i analysgruppen om Estoniakatastrofen den 23 september 1997.[5]

Arvidsson utsågs den 15 januari 1998 av Sveriges regering till landshövding i Gotlands län. Under tiden som landshövding var hon särskilt engagerad i frågan om kommunikationerna till fastlandet. Hon lämnade posten den 29 februari 2004. Arvidsson blev 2003 ordförande i styrelsen för Statens maritima museer, men lämnade den posten i slutet av 2004.[6]

Bibliografi

Filmografi

År 2001 gjorde regissören Margareta Garpe en dokumentärfilm om Lillemor Arvidsson: Lillemor, makten och rädslan. Den visades på SVT inför kvinnodagen 8 mars.

Referenser

Företrädare:
Sigvard Marjasin
Förbundsordförande för Kommunal
1988–1995
Efterträdare:
Sten Törnblom
Företrädare:
Thorsten Andersson
Landshövding i Gotlands län
1998–2004
Efterträdare:
Marianne Samuelsson