Lina Järnegard

Från Wikipedia
Lina Järnegard
Levnad
Född16 oktober 1979 (44 år)
Borkhult, Sverige Sverige
Tonsättare
Aktiva år2008
WebbplatsOfficiell webbplats

Lina Emilia Charlotta Järnegard, född 16 oktober 1979 i Borkhult, Östergötland, är en svensk tonsättare.

Järnegard har en masterexamen i komposition från Musikhögskolan i Göteborg. Hon är medlem i KVAST[1] och invaldes som medlem i Föreningen svenska tonsättare 2009[2]. I ”Ensemble Dråpera” förverkligar hon sin idé om en radikalare och förändrad operaform, manifesterad i operan Flykt.[3]

År 2011 erhöll Lina Järnegard tonsättarstipendium från Kungliga Musikaliska Akademien.[4]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Opera, vokalmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Bortom sluter, operascen för sopran, mezzosopran, kör (5 röster) och 7 instrument (2007)
  • Dråparna finns, operascen för mezzosopran och elektronik (2009)
  • Dråparna finns II, kammaropera för mezzosopran och elektronik (2009)
  • Flykt, kammaropera för mezzosopran, röst, violin, horn, cello och slagverk (2010)
  • Identitet, ett drama för tre kvinnoröster (2011)
  • Ett ansikte, kammaropera för sopran (och violin), mezzosopran (och altsaxofon), alt (och tenorsaxofon), piano (och ackordeon) med libretto av Signe N. Hammar (2013)
  • Opera Muscle för röst, piano och munspel med libretto av Signe N. Hammar (2015)

Orkester[redigera | redigera wikitext]

  • Igenom för kammarorkester (2007)
  • Efterljuset finns för stråkorkester (2008)

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

  • Inom tid för flöjt, violin, cello och piano (2005)
  • Vaka för blåsensemble (2005)
  • Stråkkvartett (2006)
  • och kullarna för mezzosopran (2010)
  • The Waves; identity för flöjt, basklarinett, horn, slagverk, piano, violin och cello (2011)
  • Encapsulated; embodied för baryton och piano (2012)
  • White Water, barcaroll för sopran, violin och shō (2012)[5]
  • Kylan, plötslig för violin, klarinett, piano och slagverk (2013)
  • Sju scener för 3 slagverkare (2014)

Elektroakustisk musik med eller utan instrument[redigera | redigera wikitext]

  • Egensorg för 2 sopraner och elektronik (2004)
  • Ur läkedom för 8 högtalare (2005)
  • Fall snö för viola och elektronik (2006)

Referenser[redigera | redigera wikitext]