Liotyphlops
Utseende
| Liotyphlops | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning | Ormar Serpentes |
| Familj | Anomalepididae |
| Släkte | Liotyphlops |
| Vetenskapligt namn | |
| § Liotyphlops | |
| Auktor | W. Peters, 1881 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Liotyphlops[1] är ett släkte av kräldjur som ingår i familjen Anomalepididae.[1]
Arterna är små ormar med en längd mindre än 75 cm. De förekommer i norra och centrala Sydamerika. Släktets medlemmar vistas i lövskiktet eller i det översta jordlagret. De äter främst termiter. Antagligen lägger honor ägg.[2]
Arter enligt Catalogue of Life[1]:
- Liotyphlops albirostris, observerades i södra Centralamerika, norra Sydamerika och i vissa brasilianska delstater.
- Liotyphlops anops, lever i Colombia.
- Liotyphlops argaleus, hittas i Colombia.
- Liotyphlops beui, södra Brasilien och Paraguay.
- Liotyphlops schubarti, sydöstra Brasilien.
- Liotyphlops ternetzii, från regionen Guyana till Uruguay.
- Liotyphlops trefauti, östra Brasilien.
- Liotyphlops wilderi, sydöstra Brasilien.
2008 respektive 2010 beskrevs ytterligare två arter, Liotyphlops haadi och Liotyphlops caissara.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (30 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/liotyphlops/match/1. Läst 24 september 2012.
- ↑ Mattison, Chris (2015). ”Gattung Liotyphlops” (på tyska). Schlangen der Welt. London, München: Dorling Kindersley. sid. 151. ISBN 978-3-8310-3145-0
- ↑ Liotyphlops, The Reptile Databas, läst 23 augusti 2015.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Liotyphlops.