Lisbeth Larsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lisbeth Larsson, född 11 maj 1949 i Vara, är professor i litteraturvetenskap med genusvetenskaplig inriktning vid Göteborgs universitet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Larsson tog studentexamen vid Katedralskolan i Skara 1968 och blev fil. kand. vid Lunds universitet 1972; därefter utbildade hon sig till lärare i svenska och religionsvetenskap. 1989 disputerade hon i litteraturvetenskap, blev docent 1997 och befordrades till professor 1999. 2000 fick hon en professur i litteraturvetenskap med inriktning mot genusforskning vid Göteborgs universitet där hon fortfarande är verksam, sedan 2009 även som vice dekan för forskning.

1995 var Larsson gästprofessor vid University of Minnesota i Minneapolis, 1999 vid Växjö universitet och 2002 vid Berkeley.

Larsson har också arbetat som litteraturkritiker. 1980 började hon skriva i GT, 1984–1999 var hon knuten till Expressen som litteratur- och teaterkritiker, 2003–09 skrev hon i Dagens Nyheter, därefter i Göteborgs-Posten.

Forskningsområden[redigera | redigera wikitext]

Larsson har huvudsakligen forskat och publicerat inom fyra områden: biografiforskning, litteraturteori, litteraturhistoria och populärkultur; alltid med ett genusperspektiv. Den gemensamma nämnaren för hennes forskning är förutom genusperspektivet ett grundläggande intresse för den roll berättelser spelar i människors liv; hur människor skrivs in i och använder sig av berättelser och hur de samhälleliga och individuella berättelserna om människan, kvinnan och mannen utformats under olika tider.

I sin avhandling En annan historia omvärderade Larsson synen på och betydelsen av kvinnors läsning av romantiklitteratur. Hon spelade en aktiv roll i skapandet av Nordisk kvinnolitteraturhistoria 1993–97 och var huvudredaktör för det fjärde bandet. Med antologin feminismer 1997 förde hon in feministiska teoretiker som Teresa de Lauretis och Judith Butler i svensk diskussion. I sina två senaste böcker har Larsson fördjupat sig i de biografiska berättelsernas betydelse. I boken Sanning och konsekvens för hon en metadiskussion om teori och metod inom fältet. Hennes döda kropp, som nominerades till Augustpriset, reviderade synen på Victoria Benedictssons författarskap och Axel Lundegårds hantering av det på ett grundläggande sätt.

Under åren 2016–2018 var Larsson (tillsammans med Maria Sjöberg) projektledare för Svenskt kvinnobiografiskt lexikon som lanserades 8 mars 2018.[1]

Uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Urval av publikationer[redigera | redigera wikitext]

  • 1989 – En annan historia. Om kvinnors läsning och svensk veckopress, Symposion
  • 1991 – Kvinnors självbiografier och dagböcker i Sverige. Bibliografisk förteckning 1650-1989, tills m Eva Hættner och Christina Sjöblad, Lunds University Press
  • 1994 – ”Lace and the Limits of Reading”, Cultural Studies, 8/2 May 1994, ed. Lawrence Grossberg
  • 1996 – Kvinnopolitiska nyckeltexter, tills m Johanna Esseveld, Studentlitteratur, Studentlitteratur
  • 1997 – “Feministisk litteraturkritik i förvandling”, Litteraturvetenskap - en inledning, red Staffan Bergsten, Studentlitteratur
  • 1997 – feminismer, Studentlitteratur
  • 2000 – ”Suzanne Brøgger”, Danska digtere i det 20.århundrede III. Fra Kirsten Thorup til Christina Hesselholdt, red A.M Mai, Gads forlag
  • 2001 – Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska berättelserna, Norstedts
  • 2003 – ”Compulsory Happy Endings. Virginia Woolfs Ett eget rum i feministisk teori”, Kvinnovetenskaplig tidskrift 1/2003
  • 2007 – ”Biografins återkomster”, Med livet som insats. Biografin som humanistisk genre, red Henrik Rosengren, Johan Östling, Lund, Sekel Bokförlag
  • 2008 – Hennes döda kropp. Om Victoria Benedictssons arkiv och författarskap, Svante Weylers förlag, nominerad till Augustpriset
  • 2009 – ”Reading as a Woman, Read as a Woman”, The Cambridge Handbook of Literacy, ed David R. Olson and Nancy Torrance, Cambridge UP
  • 2010 – ”Självbiografi, autofiktion, testimony, lifewriting”, Tidskrift för Genusvetenskap nr 4 2010
  • 2014 - Promenader i Virginia Woolfs London, Atlantis

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svenskt kvinnobiografiskt lexikon” (på sv). Göteborgs universitet. (SCHEME=ISO8601) Mon Jan 25 13:18:00 CET 2016. https://historiskastudier.gu.se/forskning/svenskt-kvinnobiografiskt-lexikon. Läst 10 mars 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]