Hoppa till innehållet

Lispund

Från Wikipedia

Lispund i äldre tid vanligen förkortat L men ibland även lisp. (Fsv. lifspund, mlat. liuonicum talentum, da. liespund, ty. Liespfund, egentligen "liviskt pund"), ett i Skandinavien, norra Tyskland och östersjöprovinserna förr brukligt viktmått, vanligen 1/20 av ett skeppund och indelat i 20 skålpund. I Sverige avlystes denna vikt genom kungliga stadgan 31 januari 1855, men fortsatte att användas av gemene man i handeln.

I Sverige var:[1]

Forbönderna som fraktade stångjärn från Bergslagen till närmaste uppstad tog emot efter bergslagsvikt, men behövde bara lämna efter uppstadsvikt. Skillnaden var det järn, som bonden fick behålla som körlega. Uppstaden fungerade som omlastningscentral.

När stångjärnet i uppstaden togs emot av en ny transportör för vidare transport till stapelstaden innehöll den järn efter uppstadsvikt, men behövde bara levereras efter stapelstadsvikt, när järnet var framme i stapelstaden. Prisökningen som betingades av transportkostnaderna togs alltså ut genom att transportörerna sålde flera och mindre viktenheter än de hade köpt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 365 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lispund, 1904–1926.