Lista över bysantinska monarker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om bysantinska/östromerska kejsare från och med Konstantinopels grundande 330 till 1453. För tidigare kejsare över de östligare provinserna och andra romerska kejsare, se lista över romerska kejsare.

De bysantinska kejsarna och kejsarinnorna innehade makten i det romerska riket från och med att Konstantin den store bytt huvudstaden (och därmed flyttat den centrala administrationen i riket) till Konstantinopel år 330. Efter kejsardömets slutliga delning in i två administrativa indelningar år 395 och det västromerska rikets fall år 476 fortsatte de bysantinska kejsarna att regera över det östromerska riket från huvudstaden Konstantinopel. Deras rike kallas från och med det västromerska rikets fall 476 oftast för det bysantinska riket för att skilja på antikens romerska rike och den medeltida stat som utvecklades ur de "överlevande" östliga provinserna. Därav kallas rikets monarker för bysantinska monarker trots att detta inte är en beteckning de själva hade varit bekanta med.

Kejsare till och med Theodosius I:s död år 395 var antingen medregenter eller kejsare över hela det romerska kejsardömet. Efter 395 regerade kejsarna i den här listan de östliga provinserna fram till det västromerska rikets fall år 476. Efter det ansåg sig de östromerska kejsarna som lagliga arvingar till hela det romerska riket då den östliga kejsaren Zeno år 480 upplöste titlarna "västromersk kejsare" och "östromersk kejsare" och utsåg sig själv till ensam Augustus över kejsardömet. Alla de bysantinska kejsarna ansåg sig själva vara rättmätiga romerska kejsare i direkt succession till Augustus. Termen "bysantinsk" skapades inte förrän på 1500-talet, några årtionden efter rikets fall, och titeln hade inte varit omstridd innan år 800 då påven Leo III krönte den frankiske kungen Karl den store till "romersk kejsare" (se karolinger). Detta gjordes delvis för att det bysantinska riket då styrdes av kejsarinnan Irene, som påven vägrade erkänna på grund av att hon var kvinna.

Alla kejsare innan Herakleios använde officiellt titeln Augustus, samt ibland andra titlar såsom Dominus. Deras namn inleddes med Imperator Caesar och avslutades med Augustus. När Herakleios ändrade statsspråket till grekiska blev titeln istället den grekiska synonymen Basileus. Titeln Autokrator användes också ibland efter att det tysk-romerska riket, som även de gjorde anspråk på titeln "romersk kejsare", etablerats. På senare tid kallades de bysantinska kejsarna oftast för "grekiska kejsare" av européer västerifrån, en titel de själva aldrig använde. Mot kejsardömets slut var "kejsare och autokrat över romarna" den vanligaste varianten av titeln.

Kejserliga dynastier blev allt vanligare under medeltiden, men att titeln skulle ärvas av släktingar lagstadgades aldrig utan var snarare en tradition.

Listan inkluderar regerande kejsare och kejsarinnor av det östromerska och senare "bysantinska" riket, från år 324 till år 1453. Västromerska kejsare, även de från samma dynastier som de östromerska (exempelvis Konstantin II av den konstantinska dynastin) inkluderas inte i listan om de aldrig regerade över den östliga hälften av riket.

Lista över regerande kejsare och kejsarinnor[redigera | redigera wikitext]

Konstantinska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Konstantin I

("den store")

Latin: Caesar Flavius Constantinus Valerius Augustus

(CAESAR FLAVIVS CONSTANTINVS VALERIVS AVGVSTVS)

MMA bust 02.jpg 19 september 324

22 maj 337

Född vid Naissus omkring år 272 som son till Constantius I Chlorus och Helena. Blev Augustus över det västromerska riket år 306 som arv från sin far. Blev ensam kejsare över det västromerska riket år 312 vid Severus II:s död. Besegrade den östliga kejsaren Licinius år 324 och återförenade då hela riket efter tetrarkin.
Constantius II

Latin: Caesar Flavius Ilulius Constantius Augustus

(CAESAR FLAVIVS IVLIVS CONSTANTIVS AVGVSTVS)

Bust of Constantius II (Mary Harrsch) (cropped).jpg 22 maj 337

5 oktober 361

Konstantin I:s andra son. Ärvde den östra tredjedelen av riket vid sin fars död och var ensam romersk kejsare från och med 353 efter att ha besegrat den västliga troninkräktaren Magnentius.
Julianus

("Apostata")

Latin: Caesar Flavius Claudius Iulianus Augustus

(CAESAR FLAVIVS CLAVDIVS IVLIANVS AVGVSTVS)

JulianusII-antioch(360-363)-CNG.jpg 5 oktober 361

28 juni 363

Född i Maj 332, barnbarn till Constantius I Chlorus och kusin till Constantius II. Utsedd till kejsare av sin armé i Gallien och blev sedan kejsare legitimt vid Constantius II:s död. Dog på ett fälttåg mot Sasaniderna.

Icke-dynastiska[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Jovianus

Latin: Caesar Flavius Iovianus Augustus

(CAESAR FLAVIVS IOVIANVS AVGVSTVS)

Jovian1.jpg 28 juni 363

17 februari 364

Född omkring år 332. Kapten av vakten under Julianus Apostata och utsedd till kejsare av armén vid Julianus död. Dog under en återresa till Konstantinopel.

Valentinianska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Valentinianus I

Latin: Flavius Valentinianus Augustus

(FLAVIVS VALENTINIANVS AVGVSTVS)

ValentinianI.jpg 26 februari 364

28 Mars 364

En officerare under Julianus och Jovianus, utsedd till kejsare över riket av armén efter Jovianus död. Utsedde snabbt sin yngre bror Valens till östlig kejsare, och var fortsatt själv västlig kejsare fram till år 375.
Valens

Latin: Flavius Iulius Valens Augustus

(FLAVIVS IVLIVS VALENS AVGVSTVS)

Valens1.jpg 28 mars 364

9 augusti 378

En soldat i den romerska armén. Utsedd till östlig kejsare av sin bror Valentinianus I. Dog i slaget vid Adrianopel.
Gratianus

Latin: Flavius Gratianus Augustus

(FLAVIVS GRATIANVS AVGVSTVS)

Gratian Solidus.jpg 9 augusti 378

19 januari 379

Son till Valentinianus I och kejsare över det västromerska riket efter honom. Ärvde kontrollen över det östromerska riket efter Valens död år 378. Utsedde Theodosius I till östromersk kejsare 379. Lönnmördad år 383.

Theodosianska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Theodosius I

("den store")

Latin: Flavius Theodosius Augustus

(FLAVIVS THEODOSIVS AVGVSTVS)

Theod1.jpg 19 januari 379

17 januari 395

Militär ledare och aristokrat samt svåger till Gratianus, som valde honom till östlig kejsare. Ensam romersk kejsare från och med 392. Theodosius I var den sista romerska kejsaren att ensam härska över hela riket.
Arcadius

Latin: Flavius Arcadius Augustus

(FLAVIVS ARCADIVS AVGVSTVS)

Arcadius Istanbul Museum.PNG 17 januari 395

1 maj 408

Theodosius I:s äldsta son, hans yngre bror Honorius ärvde det västromerska riket. Detta var den sista och permanenta delningen av det romerska kejsardömet.
Theodosius II

Latin: Flavius Theodosius Augustus

(FLAVIVS THEODOSIVS AVGVSTVS)

Theodosius II Louvre Ma1036.jpg 1 maj 408

28 juli 450

Arcadius enda son.
Pulcheria

Latin: Aelia Pulcheria Augusta

(AELIA PULCHERIA AUGUSTA)

Pulcheria.jpg 28 juli 450

juli 453

En av Arcadius döttrar, medregent med sin make Marcianus.
Marcianus

Latin: Flavius Marcianus Augustus

(FLAVIVS MARCIANIVS AVGVSTVS)

Marcian.jpg 28 juli 450

januari 457

En soldat och politiker som blev kejsare efter att ha gift sig med kejsarinnan Pulcheria, syster till Theodosius II.

Leoninska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Leo I

("Thrakiern")

Latin: Flavius Valerius Leo Augustus

(FLAVIVS VALERIVS LEO AVGVSTVS)

Leo I Louvre Ma1012 n2.jpg 7 februari 457

18 januari 474

Valdes till kejsare av armén vid Marcianus död. Den förste kejsaren att krönas av patriarken i Konstantinopel. Efter fred med Persien kunde Leo I assistera kejsare av det västromerska riket, bland annat med försök att återta provinsen Africa från vandalerna.
Leo II

("den yngre")

Latin: Flavius Leo Iunior Augustus

(FLAVIVS LEO IVNIOR AVGVSTVS)

Leo (474)-coin.jpg 18 januari 474

17 november 474

Barnbarn till Leo I och son till Zeno och Leo I:s dotter Ariadne. Dog efter en kort regeringstid, möjligen förgiftad.
Zeno

("Isauriern")

Latin: Flavius Zeno Perpetuus Augustus

(FLAVIVS ZENO PERPETVVS AVGVSTVS)

Zeno.png 17 november 474

9 januari 475

Soldat från Isaurien. Utnämnd till medkejsare av sin son Leo II och blev ensam kejsare vid dennes död. Avsattes 475 av kejsaren Flavius Basiliskos.
Flavius Basiliskos

Latin: Flavius Basiliscus Augustus

(FLAVIVS BASILISCVS AVGVSTVS)

Basiliscus.jpg 9 januari 475

augusti 476

General och svåger till Leo I. Avsatte Zeno, men avsattes kort därefter själv av densamme. Dog antingen 476 eller 477.
Zeno

("Isauriern")

Latin: Flavius Zeno Perpetuus Augustus

(FLAVIVS ZENO PERPETVVS AVGVSTVS)

Zeno.png (Återinsatt)

Augusti 476

9 april 491

Återtog kontroll över Konstantinopel år 476 och avsatte Flavius Basiliskos. Under Zenos regeringstid föll det västromerska riket och Zeno avslutade formellt indelningen av det romerska riket i två delar genom att lösa upp titlarna "östromersk kejsare" och "västromersk kejsare" och göra sig själv till ensam romersk kejsare år 480.
Anastasios I

Latin: Flavius Anastasius Augustus

(FLAVIVS ANASTASIVS AVGVSTVS)

Anastasius I (emperor).jpg 11 april 491

9 juli 518

Make till Zenos kejsarinna Ariadne efter Zenos död 491. Hans reformationer av skattesystemet och valutan ledde till att riket var betydligt rikare vid slutet av hans regeringstid.

Justinianska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Justinus I

Latin: Flavius Justinus Augustus

(FLAVIVS IVSTINVS AVGVSTVS)

JustinI.jpg Juli 518

1 augusti 527

Ledde den kejserliga livvakten under kejsaren Anastasios I. Vald till kejsare av folket och armén efter dennes död då Anastasios saknade arvingar.
Justinianus I

("den store")

Latin: Flavius Petrus Sabbatius Iustinianus Augustus

(FLAVIVS PETRVS SABBATIVS IVSTINIANVS AVGVSTVS)

Meister von San Vitale in Ravenna.jpg 1 augusti 527

13/14 november 565

Brorson till Justinus I. Utnämnd till medkejsare den 1 april 527 och efterträdde Justinus I i augusti samma år. Justinianus I skickade ett flertal expeditioner ledda av erfarna generaler, i synnerhet Belisarius, för att återta tidigare västromerska områden. Han återförde Nordafrika, Italien och delar av Spanien till romersk kontroll.

Justinianus är även känd för verket Corpus juris civilis, som utgör grunden för många moderna européiska nationers lagar.

Justinus II

Latin: Flavius Justinus Iunior Augustus

(FLAVIVS IVSTINIVS IVNIOR AVGVSTVS)

Justin II.jpg 14 november 565

5 oktober 578

Brorson till Justinianus I. Tog tronen vid Justinianus död med hjälp av armén och senaten. Blev senare galen och riket styrdes av en serie ställföreträdare under senare delen av hans regeringstid, bl.a. Aelia Sophia.
Tiberios II

Latin: Flavius Tiberius Constantinus Augustus

(FLAVIVS TIBERIVS CONSTANTINVS AVGVSTVS)

Tiberius II.jpg 5 oktober 578

14 augusti 582

Ledare över livvakten till Justinus II. Även dennes vän och adoptivson och kröntes därför till kejsare vid hans död.
Maurikios

Latin: Flavius Mauricius Tiberius Augustus

(FLAVIVS MAVRIKIVS TIBERIVS AVGVSTVS)

Emperor Maurice.jpg 14 augusti 582

22 november 602

Gifte sig med Tiberios II:s dotter och kröntes till kejsare vid hans död. Utnämnde sin son Theodosius till medkejsare år 590. Avsattes och avrättades av Fokas 602.

Icke-dynastiska[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Fokas

Latin: Flavius Phocas Augustus

(FLAVIVS PHOCAS AVGVSTVS)

Phocas (emperor).jpg 22 november 602

4 oktober 610

Ledde ett uppror för att avsätta Maurikios. Blev mer och mer opopulär och tyrannisk och avsattes och avrättades 610 av Herakleios. Under Fokas uppfördes det sista monumentet på Forum Romanum i Rom, Fokaskolonnen.

Herakleiska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Herakleios

Latin: Flavius Heraclius Augustus

(FLAVIVS HERACLIVS AVGVSTVS)

Grekiska: Phlavios Herakleios

(Φλάβιος Ἡράκλειος')

Heraclius and sons.jpg 5 oktober 610

11 februari 641

Ledde en revolt mot Fokas 609 - 610. Lyckades avsluta ett krig som pågått mot sasaniderna sedan 602 år 628, men förlorade Syrien till muslimerna. Ersatte officiellt latin med grekiska som kejsardömets administrativa och officiella språk.
Konstantin III

Latin: Heraclius Novus Constantinus Augustus

(HERACLIVS NOVVS CONSTANTINVS AVGVSTVS)

Grekiska: Herakeios Neos Konstantinos

(Ἡράκλειος νέος Κωνσταντῖνος)

Heraclius and sons.jpg 11 februari 641

24/26 maj 641

Den äldsta sonen till Herakleios och dennes första fru Fabia Eudokia. Utnämnd till medkejsare 613 och efterträdde sin far tillsammans med sin yngre bror Heraklonas år 641. Dog kort därefter av tuberkulos, möjligen förgiftad av Martina.

Regentsiffran "III" medräknar även den västromerska kejsaren Konstantin II, son av Konstantin den store, men inte den västromerske Konstantin III.

Heraklonas

Latin: Flavius Constantinus Heraclianus Augustus

(FLAVIVS CONSTANTINVS HERACLIANVS AVGVSTVS)

Grekiska: Heraklonas

(Ἡρακλεωνᾶς)

Heraclius and sons.jpg 11 februari 641

september 641

Regerade tillsammans med sin bror Konstantin III (Herakleios Konstantin) efter sin far Herakleios död. Ensam kejsare en kort tid efter Konstantin III:s död. Tvingades göra Konstans II till medkejsare av armén och avsattes av senaten i september 641.
Konstans II

Latin: Heraclius Constantinus Augustus

(HERACLIVS CONSTANTINVS AVGVSTVS)

Grekiska: Konstas II

(Κώνστας Β')

Solidus Constans II (obverse).jpg September 641

15 september 668

Son till Konstantin III. Utnämnd till medkejsare av armén och sedan till ensam kejsare efter att farbrodern Heraklonas tvingats abdikera av senaten. Döptes urpsrungligen till Heraclius, men regerade under "Konstantin", Konstans är ett smeknamn. Flyttade under en kort period huvudstaden från Konstantinopel till Syrakusa, där han lönnmördades år 668.
Konstantin IV

("den skäggige")

Latin: Flavius Constantinus Augustus

(FLAVIVS CONSTANTINVS AVGVSTVS)

Grekiska: Konstantinos IV

(Κωνσταντῖνος Δ')

Solidus of Constantine IV.jpg 15 september 668

september 685

Kejsare efter att hans far Konstans II mördats. Smeknamnet "den skäggige" är egentligen hans fars, men har av senare historiker felaktigt använts för Konstantin IV. Sammankallade det tredje konciliet i Konstantinopel 680 - 681 och slog tillbaka den första arabiska belägringen av Konstantinopel år 678.
Justinianus II

("halvnäsan")

Latin: Flavius Iustinianus Augustus

(FLAVIVS IVSTINIANVS AVGVSTVS)

Grekiska: Ioustinianos II

(Ἰουστινιανός Β΄)

Solidus-Justinian II-reverse.JPG september 685

695

Son till Konstantin IV och medkejsare med denna sedan 681. Blev ensam kejsare vid sin fars död. Var ambitiös och önskade att skapa en ny romersk gyllene tidsålder, men saknade sin fars finess och takt. Avsattes av en militär revolt 695 då han även vanställdes (därav smeknamnet) samt skickades i exil till Krimhalvön. Återtog sedan tronen år 705.

Icke-dynastiska[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Leontios

Latin: Leontius Augustus

(LEONTIVS AVGVSTVS)

Grekiska: Leontios

(Λεόντιος)

Solidus of Leontius.jpg 695

698

General från Isaurien. Avsatte Justinianus II år 695 och avsattes sedan själv i en revolt 698. Avrättades år 706.
Tiberios III

Latin: Tiberius Augustus

(TIBERIVS AVGVSTVS)

Grekiska: Tiberios III

(Τιβέριος Γʹ)

Solidus of Tiberius Apsimar.jpg 698

augusti 705

Gjorde revolt mot Leontios efter en misslyckad expedition. Regerade sedan relativt lyckat under namnet Tiberius tills det att Justinianus II avsatte och avrättade honom.

Herakleiska dynastin (återinsatt)[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Justinianus II

("halvnäsan")

Latin: Flavius Iustinianus Augustus

(FLAVIVS IVSTINIANVS AVGVSTVS)

Grekiska: Ioustinianos II

(Ἰουστινιανός Β΄)

Solidus-Justinian II-reverse.JPG (Återinsatt)

Augusti 705

11 december 711

Lyckades återta tronen med hjälp av en armé bulgarer. Utnämnde sin son Tiberius till medkejsare år 706. Avsatt och dödad i en revolt år 711.

Icke-dynastiska[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Filippikos

Grekiska: Philippikos

(Φιλιππικός)

Solidus of Philippicus Bardanes.jpg 11 december 711

3 juni 713

Avsatte Justinianus II och förlorade själv tronen i en revolt år 713.
Anastasios II

Grekiska: Artemios Anastasios II

( Ἀρτέμιος Ἀναστάσιος Β΄)

Solidus of Anastasius II.jpg 3 juni 713

november 715

Hette ursprungligen Artemios. Utsedd till kejsare av soldaterna som störtade Filippikos. Avsatt i en annan revolt och dog under ett misslyckat försök att återta tronen från Leo III år 718.
Theodosius III

Grekiska: Theodosios III

(Θεοδόσιος Γ΄)

Theodosios III. front side of a solidus.jpg November 715

25 mars 717

Utsedd till kejsare av soldaterna som gjort revolt mot Anastasios II under maj 715 och tågade in i Konstantinopel i november samma år. Abdikerade efter Leo III:s revolt och blev en munk.

Isauriska eller syriska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Leo III

("Isauriern", "Syriern")

Grekiska: Leon III ho Isauros

(Λέων Γ΄ ὁ Ἴσαυρος)

Solidus of Leo III the Isaurian.jpg 25 mars 717

18 juni 741

Avsatte Theodosius III efter en revolt och tog tronen. Slog tillbaks den andra arabiska belägringen av Konstantinopel och påbörjade den bysantinska ikonoklasmen.
Konstantin V

Grekiska: Konstantinos V

(Κωνσταντῖνος Ε΄)

Solidus of Constantine V Copronymus.jpg 18 juni 741

juni 741

Leo III:s enda son och medkejsare sedan 720. Anfallen av Artabasdos på väg för att bekämpa muslimer år 741 och förlorade huvudstaden till honom. Fortsatte att bekämpa Artabasdos och återtog Konstantinopel år 743. Konstantin V kallades även för "Kopronymos" ("den dyng-döpta") av sina fiender.
Artabasdos

Grekiska: Artabasdos

( Ἀρτάβασδος)

Armeniska: Artavazd

(Արտավազդ)

Seal of Artabasdos (Schlumberger).png Juni 741

november 743

General och svåger till Leo III. Tog tronen och huvudstaden Konstantinopel från Konstantin V år 741. Utnämnde sin son Nikeforos till medkejsare år 741 och sin fru Anna till Augusta. Besegrades av Konstantin V år 743. Artabasdos och hans söner bländades och skickades i exil till ett kloster i Konstantinopels utkanter där de senare avled.
Konstantin V

Grekiska: Konstantinos V

(Κωνσταντῖνος Ε΄)

Solidus of Constantine V Copronymus.jpg (Återinsatt)

November 743

14 september 775

Efter att ha besegrat Artabasdos fortsatte Konstantin V att förespråka ikonoklasmen och ledde även fälttåg mot bulgarerna och umayyaderna. Han untämnde sin son Leo IV till medkejsare år 751.
Leo IV

("Khazaren")

Grekiska: Leon IV ho Khazaros

(Λέων Δ΄ ὁ Χάζαρος)

Solidus of Leo IV the Khazar & Constantine VI.jpg 14 september 775

8 september 780

Konstantin V:s äldsta son och medkejsare sedan 751. Efterföljde sin far som kejsare vid dennes död.
Konstantin VI

Grekiska: Konstantinos VI

(Κωνσταντῖνος Ϛ΄)

Solidus of Leo IV the Khazar & Constantine VI.jpg 8 september 780

augusti 797

Leo IV:s enda barn och medkejsare sedan 776. Hans mor Irene var ställföreträdare till och med år 790. Avsattes år 797 på order av sin mor som även såg till att Konstantin VI bländades och sattes i fängelse vilket han troligen dog av kort därefter.
Irene

Grekiska: Eirini n Athinaia

(Εἰρήνη ἡ Ἀθηναία)

Solidus-Irene-sb1599.jpg Augusti 797

31 oktober 802

Maka till Leo IV och mor till Konstantin VI. Avsatte Konstantin VI och blev regerande kejsarinna år 797. Irene avvecklade officiellt den rådande ikonoklasmen i riket. Irene var inte den första kvinnan att regera över riket (vilket var Pulcheria), men var den första att regera på samma villkor som en man, som krönts med samma ritualer och och som öppet satt ensam på tronen med alla ceremoniel som vanligtvis tillkom en manlig regent. Hennes kön fick påven Leo III (inte att förväxla med kejsaren Leo III) att se den romerska tronen som vakant och kröna Karl den store som "romersk kejsare", den första gången titeln varit omtvistad mellan två olika riken.

Irene avsattes år 802 och dog senare på ön Lesbos i exil ett år senare.

Nikeforiska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Nikeforos I

("Segraren")

Grekiska: Nikephoros I Logothetes

(Νικηφόρος Α΄ λογοθέτης)

300px-Solidus-Nicephorus I 04.jpg 31 oktober 802

26 juli 811

Finansminister under Irene och krönt till kejsare vid kuppen som störtade henne. Ledde ett flertal lyckade fälttåg på Balkanhalvön samt en serie krig och fredsavtal med Karl den store, vars kejserliga titel Nikeforos vägrade erkänna. Dog vid Slaget vid Pliska. Krum av Bulgarien avrättade honom och sägs ha gjort en kopp av hans skalle.
Staurakios

Grekiska: Staurakios

(Σταυράκιος)

Solidus-Stauracius.jpg 26 juli 811

2 oktober 811

Nikeforos I:s enda son och medkejsare sedan 803. Hade skadats allvarligt vid Pliska och var paralyserad. Därav abdikerade han och bosatte sig i ett kloster där han dog kort därefter.
Mikael I Rangabe

Grekiska: Mikhael I Rhangabe

(Μιχαῆλ A' Ῥαγγαβέ)

Michael I Rangabe.jpg 2 oktober 811

22 juni 813

Svåger till Nikeforos I. Krönt till kejsare när Staurakios abdikerade. Abdikerade själv efter Leo V:s revolt och bosatte sig i ett kloster där han dog 844.

Icke-dynastiska[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Leo V

("Armeniern")

Grekiska: Leon ho ex Armenias

(Λέων ὁ ἐξ Ἀρμενίας)

Solidus of Leo V the Armenian.jpg 22 juni 813

25 december 820

Gjorde revolt och tvingade Mikael I att abdikera. Utsedde sin son Symbatios som medkejsare under namnet Konstantin vid julen 813. Återinförde ikonoklasmen. Mördades av en konspiration ledd av Mikael II.

Amoriska eller frygiska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Mikael II

("Amoriern", "stammaren")

Grekiska: Mikhael II o ex Amoriou

(Μιχαὴλ Β΄ ὁ ἐξ Ἀμορίου)

Solidus of Michael II the Amorian.jpg 25 december 820

2 oktober 829

En vän till Leo V, men ledde konspirationen att mörda honom. Förstärkte ikonoklasmen. Under Mikael II:s regeringstid förlorades Kreta till muslimerna och den islamska invasionen av Sicilien påbörjades.
Theofilos

Grekiska: Theophilos

(Θεόφιλος)

Solidus of Theophilus.jpg 2 oktober 829

20 januari 842

Mikael II:s enda son och medkejsare sedan 821. Efterträdde sin far vid dennes död 829 som ensam kejsare. Den siste kejsaren att stödja ikonoklasm.
Mikael III

("fylleristen")

Grekiska: Mikhael III

(Μιχαήλ Γʹ)

Solidus Michael III (reverse).jpg 20 januari 842

23 september 867

Son till Theofilos och efterträdde honom som kejsare vid dennes död. Avslutade ikonoklasmen. Mördades av Basileios I och kallades "fylleristen" av senare historiker som stödde Basileios.

Makedoniska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Basileios I

("Makedoniern")

Grekiska: Basileios o Makedon

(Βασίλειος ὁ Μακεδών)

Solidus-Basil I.jpg 23 september 867

2 augusti 886

Avsatte och mördade Mikael III. Ledde lyckade fälttåg österut mot araberna och paulicianerna samt återtog södra Italien till kejsardömet.
Leo VI

("den vise", "filosofen")

Grekiska: Leon VI ho Sophos

(Λέων ΣΤ΄ ὁ Σοφός)

Detail of the Imperial Gate mosaic in Hagia Sophia showing Leo VI the Wise.jpg 2 augusti 886

11 maj 912

Troligen son till antingen Mikael III eller Basileios I. Känd för sin lärdom. Under Leo VI:s regeringstid ökade muslimska flottattacker.
Alexander

Grekiska: Alexandros

(Αλέξανδρος)

Alexander of Constantinople.jpg 11 maj 912

6 juni 913

Son till Basileios I. Var medkejsare med sin bror Leo VI från och med 879 och blev ensam kejsare vid dennes död. Dog av utmattning efter en match polo. Numreras ibland som Alexander III (då räknande Alexander Severus och troninkräktaren Domitius Alexander).
Konstantin VII

Grekiska: Konstantinos VII Porphyrogennetos

(Κωνσταντίνος Ζ΄ ὁ Πορφυρογέννητος)

Constantine VII Porphyrogenitus.jpg 6 juni 913

17 december 920

Son till Leo VI och medkejsare sedan 908. Var ung och genomgick flera ställföreträdare varav den sista, Romanos I, även blev hans svärfar och krönte sig själv till regerande kejsare år 920.
Romanos I Lakapenos

Grekiska: Romanos I Lakapenos

(Ρωμανός Α΄ Λακαπηνός)

Romanus I with Christopher, solidus (reverse).jpg 17 december 920

16 december 944

Ursprungligen regent och beskyddare för Konstantin VII. Under Romanos I:s regeringstid avslutades kriget med bulgarerna och stora områden erövrades österut.
Konstantin VII

Grekiska: Konstantinos VII Porphyrogennetos

(Κωνσταντίνος Ζ΄ ὁ Πορφυρογέννητος)

Constantine VII Porphyrogenitus.jpg (Återinsatt)

16 december 944

9 november 959

Återigen den huvudsaklige kejsaren efter Romanos I:s död. Ökade sin kontroll genom att avsätta Romanos I:s söner (vilka Romanos hade befodrat till medkejsare under sin regeringstid). Påbörjade den "makedoniska renässansen" och ledde ett misslyckat fälttåg för att återta ön Kreta.
Romanos II

Grekiska: Romanos II

(Ρωμανός Β΄)

Constantine VII and Romanos II solidus.jpg 9 november 959

5 mars 963

Konstantin VII:s enda överlevande son. Under Romanos II:s regeringstid lyckades generalen Nikeforos Fokas återta ön Kreta.
Nikeforos II Fokas

Grekiska: Nikephoros II Phokas

(Νικηφόρος Β΄ Φωκᾶς)

Nikiphoros Phokas.jpg 16 augusti 963

11 december 969

En framstående general under Romanos II. Tog tronen med stöd från både armén och folket samt gifte sig med Romanos II:s fru Theophano. Ledde fälttåg österut och återtog bl.a. stora delar av Syrien. Mördades av sin brorson Johannes I.
Johannes I Tzimiskes

Grekiska: Ioannes I Tzimiskes

(Ἰωάννης Α΄ Τζιμισκής)

Histamenon nomisma-John I-sb1776.jpg 11 december 969

10 januari 976

Brorson till Nikeforos II. Efterträdde honom som kejsare och ställföreträdare för Romanos II:s unga söner. Krigade mot Tsardömet Bulgarien och gick sedan på fälttåg österut, där han dog.
Basileios II

("bulgar-slaktaren", "den yngre")

Grekiska: Basileios II

(Βασίλειος Β΄)

Basilios II.jpg 10 januari 976

15 december 1025

Romanos II:s äldsta son. Många historiker anser att Basileios II:s regeringstid var det medeltida rikets höjdpunkt då han lyckades förstärka riket genom att erövra Bulgarien efter ett tjugoårigt krig samt erövra stora delar av Armenien.
Konstantin VIII

Grekiska: Konstantinos VIII

(Κωνσταντῖνος Η΄)

Histamenon nomisma-Constantine VIII-sb1776 (reverse).jpg 15 december 1025

15 november 1028

Romanos II:s andra son.
Zoë

Grekiska: Zoë

(Ζωή)

Zoe mosaic Hagia Sophia.jpg 15 november 1028

juni 1050

Dotter till Konstantin VIII och det bysantinska rikets tredje regerande kejsarinna. Hennes tre makar, Romanos III, Mikael IV och Konstantin IX, regerade tillsammans med henne.
Romanos III Argyros

Grekiska: Romanos III Argyros

(Ρωμανός Γ΄ Αργυρός)

Romanus III.jpg 15 november 1028

11 april 1034

Vald av Konstantin VIII till Zoës make på sin dödsbädd och regerade som kejsare tillsammans med henne.
Mikael IV

("Paphlagoniern")

Grekiska: Mikhael ho Paphlagon

(Μιχαὴλ (Δ´) ὁ Παφλαγών)

Michael IV histamenon (reverse).jpg 11 april 1034

10 december 1041

Zoës älskare redan innan Romanos III:s död, efterträdde Romanos III som Zoës make och kejsare. Genomförde ett misslyckat försök att återta Sicilien.
Mikael V

Grekiska: Mikhael V

(Μιχαήλ Ε΄)

Histamenon nomisma-Micael V-sb1776.jpg 10 december 1041

20 april 1042

Brorson och adoptivson till Mikael IV och efterföljde honom som medkejsare med Zoë. Försökte usurpera makten från Zoë helt och hållet, vilket möttes med en revolt från folket som tvingade honom att abdikera. Efter sin abdikering kastrerades han och tonsurerades och dog några månader senare.
Konstantin IX Monomachos

Grekiska: Konstantinos IX Monomakhos

(Κωνσταντῖνος Θ΄ Μονομάχος)

Emperor Constantine IX.jpg 11 juni 1042

11 januari 1055

Zoës tredje make. Efter hennes död 1050 blev Konstantin IX ensam kejsare.

Den stora schismen mellan den östortodoxa kristendomen och den västliga katolicismen skedde under Konstantin IX:s regeringstid.

Theodora

Grekiska: Theodora

(Θεοδώρα)

Tetarteron-Theodora-sb1838 (reverse).jpg 11 januari 1055

31 augusti 1056

Syster till Zoë och det bysantinska rikets fjärde regerande kejsarinna. Egentligen officiellt upphöjd till kejsarinna tillsammans med sin syster efter revolten mot Mikael V år 1042 på folkets begäran, men efter att systern gift sig med Konstantin IX överfördes all Theodoras egentliga makt till honom. Efter Konstantin IX:s död återfick Theodora sin rätt att härska trots att många i hovet motsagt sig detta, hon lyckades med detta delvis på grund av folkets stora stöd för henne.

Icke-dynastiska[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Mikael VI Bringas

("den militära", "den gamle")

Grekiska: Mikhael VI Bringas

(Μιχαήλ ΣΤ΄ Βρίγγας)

Michael VI tetarteron (reverse).jpg September 1056

31 augusti 1057

Valdes till efterträdare av kejsarinnan Theodora. Avsattes av Isak I Komnenos och bosatte sig i ett kloster där han dog 1059.

Komnenska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Isak I Komnenos

Grekiska: Isaakios I Komnenos

( Ισαάκιος A' Κομνηνός)

Histamenon nomisma-Isaac I-sb1776 (reverse).jpg 31 augusti 1057

22 november 1059

Avsatte Mikael VI efter att ha lett de östliga arméerna i revolt mot honom. Abdikerade 1059 och dog två år senare.

Ducasiska eller förkomnenska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Konstantin X Ducas

Grekiska: Konstantinos X Doukas

(Κωνσταντῖνος Ι΄ Δούκας)

Costantino X - histamenon - Sear 1847v.jpg 24 november 1059

22 maj 1067

General och nära allierad med Isak I Komnenos och ärvde kejsartiteln vid hans abdikering.
Mikael VII Ducas

Grekiska: Michael VII Doukas

(Μιχαήλ Ζ΄ Δούκας)

NomismaMikaelVIIDoukas.jpg 22 maj 1067

1 januari 1068

Konstantin X:s äldsta son. Hans mor var ställföreträdare på grund av Mikael VII:s unga ålder. Moderns andra make, Romanos IV, krönte sig själv till högre kejsare 1068.
Romanos IV Diogenes

Grekiska: Romanos IV Diogenes

(Ρωμανός Δʹ Διογένης)

Romanus IV histamenon with co-rulers.jpg 1 januari 1068

24 oktober 1071

Gift med Konstantin X:s tidigare fru Eudokia Makrembolitissa och ställföreträdare för hennes son, kejsaren Mikael VII. Krönte sig själv till kejsare men avsattes, bländades och skickades i exil efter förlusten av slaget vid Manzikert. Förlusten kom att ge seldjukturnarna kontroll över stora delar av Anatolien.
Mikael VII Ducas

Grekiska: Michael VII Doukas

(Μιχαήλ Ζ΄ Δούκας)

NomismaMikaelVIIDoukas.jpg (Återinsatt)

24 oktober 1071

24 mars 1078

Återinsattes som huvudsaklig kejsare efter Romanos IV:s avsättning. Abdikerade när Nikeforos III gjorde uppror och bosatte sig i ett kloster där han dog runt år 1090.

Icke-dynastiska[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Nikeforos III Botaniates

Grekiska: Nikephoros III Botaniates

(Νικηφόρος Γ΄ Βοτανειάτης)

Nikephorus III.jpg 24 mars 1078

4 april 1081

Gjorde revolt mot Mikael VII, som abdikerade och välkomnade Nikeforos III till Konstantinopel. Ett flertal revolter skedde under hans styre och han avsattes till slut av ätten Komnenos varpå han bosatte sig i kloster och dog samma år.

Komnenska dynastin (återinsatt)[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Alexios I Komnenos

Grekiska: Alexios I Komnenos

(Ἀλέξιος Αʹ Κομνηνός)

Alexios I Komnenos.jpg 4 april 1081

5 augusti 1118

Gjorde revolt mot Nikeforos III och tog tronen. Alexios påbörjade en långsam uppbyggnad av riket både militärt och finansiellt men var oförmögen att återta de landområden som förlorats i Anatolien, varpå han bad påven Urban II om hjälp vilket ledde till korstågen. Med hjälp av korsfarare återtog bysantinska riket under Alexios I stora delar av Anatolien samt staden Antiokia och assisterade korsfararna med att etablera sydligare korsfararstater.
Johannes II Komnenos

("den vackre", "den gode")

Grekiska: Ioannes II Komnenos

(Ίωάννης Βʹ Κομνηνός)

Jean II Comnene.jpg 5 augusti 1118

8 april 1143

Alexios I:s äldsta son och medkejsare sedan 1092. Mycket av hans regeringstid gick åt till krig med turkarna. Utnämnde sin son Alexios till medkejsare år 1122, men sonen dog innan honom.
Manuel I Komnenos

Grekiska: Manouel I Komnenos

(Μανουήλ Α' Κομνηνός)

Manuelcomnenus.jpg 8 april 1143

24 september 1180

Johannes II:s fjärde och yngsta son, vald som kejsare istället för sin äldre bror Isak av sin far på dennes dödsbädd. Manuel gick på fälttåg mot turkarna, Ungern och lyckades underkasta sig korsfararstaterna. Han genomförde även ett misslyckat försök att återta Italien. De många fälttågen, trots att vissa var lyckade, förbrukade stora delar av kejsardömets resurser.
Alexios II Komnenos

Grekiska: Alexios II Komnenos

(Αλέξιος Β’ Κομνηνός)

24 september 1180

oktober 1183

Manuel I:s enda son. Hans mor Maria av Antiochia var ställföreträdare tills att hon avsattes av Andonikos Komnenos som regerade som medkejsare innan han avsatte och avrättade Alexios II.
Andronikos I Komnenos

Grekiska: Andronikos I Komnenos

(Ἀνδρόνικος Α' Κομνηνὸς)

ByzantineBillonTrachy.jpg 1183

11 september 1185

Brorson till Johannes II och tidigare medkejsare till Alexios II. Andronikos var en impopulär kejsare och avsattes och lynchades i en revolt.

Angeliska dynastin[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Isaac II Angelos

Grekiska: Isaakios II Angelos

( Ἰσαάκιος Β’ Ἄγγελος)

Isaac II Angelos.jpg 1185

mars 1195

Isaac II Angelos utropades till kejsare efter Andronikos I:s fall 1185, och bidrog genom bristande regentgåvor till rikets fall. Han framkallade även genom utpressning ett uppror som kom att leda till bildandet av det nybulgariska riket. För att skydda sitt rike vid 3:e korståget slöt han förbund med sultanen Saladin, varigenom västerlandets fiendskap mot bysantinska riket ökade. 1195 avsattes han och bländades.
Alexios III Angelos

Grekiska: Alexios III Angelos

(Αλέξιος Γ' Άγγελος)

Alexios III.jpg Mars 1195

17/18 juli 1203

Avsatte och bländade sin yngre bror Isaac II Angelos. Avsattes av det fjärde korståget och reste runt i Grekland och Anatolien i hopp om att få hjälp att återta sin tron. Dog i fångenskap i Kejsardömet Nicaea år 1211.
Alexios IV Angelos

Grekiska: Alexios IV Angelos

(Αλέξιος Δ' Άγγελος)

Alexius4 (cropped).jpg 18 juli 1203

27/28 januari 1204

Regerade tillsammans med sin far Isaac II. Avsatte Alexios III med hjälp av det fjärde korståget för att återinsätta sin far som kejsare. Då Alexios IV inte kunde möta korsfararnas krav avsattes han av Alexios V i januari 1204 och dödades genom att stypas den 8 februari samma år.
Isaac II Angelos

Grekiska: Isaakios II Angelos

( Ἰσαάκιος Β’ Ἄγγελος)

Isaac II Angelos.jpg (Återinsatt)

18 juli 1203

27/28 januari 1204

Regerade tillsammans med sin son Alexios IV. Återinsattes med hjälp av sin son och det fjärde korståget. Då Alexios IV inte kunde möta korsfararnas krav avsattes Isaac II och hans son av Alexios V i januari 1204. Isaac II dog den 28 januari, möjligen förgiftad.
Alexios V Ducas

Grekiska: Alexios V Doukas

(Ἀλέξιος Εʹ Δούκας)

Alexius V Doukas.jpg 5 februari 1204

13 april 1204

Avsatte Alexios IV och Isaac II i en kupp och genomförde ett misslyckat försök att få bort korsfararna från Konstantinopel. Istället tog korsfararna staden och skapade det latinska riket. Alexios V flydde och mötte upp den tidigare avsatta Alexios III, som bländade honom och övergav honom till korsfararna. Han avrättades av korsfararna i december 1204.

Lascariska dynastin (Kejsardömet Nicaea)[redigera | redigera wikitext]

Efter att det latinska riket etablerats och Konstantinopel erövrats fortsatte bysantinska administrationer i tre separata stater: Kejsardömena Nicaea, Epirus och Trabzon. Nicaea ses oftast som den legitima fortsättningen på det bysantinska riket under den här perioden. Delvis på grund av att kejsarna hävdade viss extra legitimitet (se Konstantin Lascaris nedan) men främst för att det var den starkaste av staterna och den som lyckades återta Konstantinopel. Kejsarna av Epirus och Trabzon använde samma titlar som de i Nicaea och fortsatte att göra anspråk även efter det att Nicaea återtagit huvudstaden.

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Konstantin Lascaris

Grekiska: Konstantinos Laskaris

(Κωνσταντίνος Λάσκαρης)

1204

1205

Efter att Alexios V flytt Konstantinopel hölls en ceremoni där stadens folk fick välja en ny kejsare. Konstantin Lascaris vann titeln och började omedelbart förbereda stadens trupper att möta korsfararna. Konstantin förstod dock att allt var förlorat och flydde staden för att möta sin bror Theodor Lascaris i Nicaea och förbereda det bysantinska motståndet mot korsfararna. Han stred i slaget vid Adramyttion mot det latinska riket, där han tros ha dött. Han ges ibland regentsiffran XI, men den ges oftast till den senare Konstantin Palaiologos.
Theodor I Lascaris

Grekiska: Theodoros I Laskaris

(Θεόδωρος Α' Λάσκαρις)

Theodore I Laskaris miniature.jpg 1205

december 1221/1222

Svärson till Alexios III och bror till Konstantin Lascaris. Theodor efterträdde sin bror efter dennes död 1205. Under Theodor lyckades kejsardömet Nicaea stoppa det latinska rikets framryckningar samt attacker från seldjukturkarna och växa sig till det starkaste av de tre bysantinska kejsardömmena.
Johannes III Ducas Vatatzes

Grekiska: Ioannes III Doukas Vatatzes

(Ιωάννης Γ΄ Δούκας Βατάτζης)

John III Doukas Vatatzes.jpg December 1221/1222

3 november 1254

Blev svärson till Theodor I år 1212. Han bekämpade och erövrade landområden från det latinska riket, Bulgarien och det rivaliserande Epirus.
Theodor II Lascaris

Grekiska: Thodoros II Doukas Laskaris

(Θεόδωρος Β΄ Δούκας Λάσκαρις)

Theodore II Laskaris miniature (cropped).jpg 3 november 1254

18 augusti 1258

Johannes III:s enda son. Segrade mot Bulgarien och expanderade in i Albanien.
Johannes IV Lascaris

Grekiska: Ioannes IV Doukas Laskaris

(Ἰωάννης Δ΄ Δούκας Λάσκαρις)

John IV Laskaris miniature (cropped).jpg 18 augusti 1258

25 december 1261

Theodor II:s enda son. Som minderårig, han var född 1250, placerades han under ställföreträdare, varav den sista var Mikael Palaiologos. Mikael Palaiologos krönte sig själv till medkejsare och lyckades i juli 1261 återta huvudstaden Konstantinopel, varpå han önskade vara ensam kejsare och bländade och tillfångatog Johannes IV. Han tros ha dött runt år 1305.

Palaiologiska dynastin (återinsatt i Konstantinopel)[redigera | redigera wikitext]

Den 25 juli 1261 återtog kejsardömet Nicaea huvudstaden Konstantinopel från det latinska riket. Därav slutar man då tala om "kejsardömet Nicaea" och talar istället om ett återuppstått bysantinskt rike. Den kejserliga dynastin som regerade under tiden vid återtagandet, Palaiologos, kom att regera till rikets slut.

Namn Bild Regeringstid Övrigt
Mikael VIII Palaiologos

Grekiska: Mikhael VIII Palaiologos

(Μιχαὴλ Η΄ Παλαιολόγος)

Michael VIII Palaiologos (head).jpg 1 januari 1259

11 december 1282

Barnbarn till Alexios III, medkejsare med Johannes IV sedan 1259, ensam kejsare efter december 1261.
Andronikos II Palaiologos

Grekiska: Andronikos II Palaiologos

(Ἀνδρόνικος Βʹ Παλαιολόγος)

Andronikos II Palaiologos (head).jpg 11 december 1282

24 maj 1328

Son till Mikael VIII och medkejsare sedan september 1261. Utnämnde sin son Mikael IX Palaiologos till medkejsare 1294, men han dog innan sin far år 1320. Tvingades erkänna sitt barnbarn Andronikos III som medkejsare år 1316 och blev senare avsatt 1328 av densamme. Han dog år 1332.
Andronikos III Palaiologos

Grekiska: Andronikos III Palaiologos

(Ἀνδρόνικος Γ' Παλαιολόγος)

Andronikos III Palaiologos.jpg 24 maj 1328

15 juni 1341

Son till Mikael IX Palaiologos och sonson till Andronikos II. Avsatte sin farfar 1328 och regerade då som ensam kejsare till sin död år 1341. Under hans regeringstid skedde förluster mot det Osmanska riket, men lyckade återtagningar av Epirus och Thessalien.
Johannes V Palaiologos

Grekiska: Ioannes V Palaiologos

(Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος)

John V Palaiologos.jpg 15 juni 1341

8 februari 1347

Andronikos III:s enda son. Han hade dock inte utnämnts till medkejsare eller arvinge innan sin fars död, vilket ledde till ett destruktivt inbördeskrig mellan hans ställföreträdare. Vid inbördeskrigets slut hade ställföreträdaren Johannes VI krönt sig till kejsare med Johannes V som medkejsare.
Johannes VI Kantakouzenos

Grekiska: Ioannes VI Kantakouzenos

(Ἰωάννης ΣΤ' Καντακουζηνὸς)

Johannes VI. Cantacuzenos.jpg 8 februari 1347

4 december 1354

Avsattes 1354 av Johannes V och blev en munk. Dog den 15 juni 1383.
Johannes V Palaiologos

Grekiska: Ioannes V Palaiologos

(Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος)

John V Palaiologos.jpg (Återinsatt)

4 december 1354

12 augusti 1376

Återinsattes som den huvudsaklige kejsaren efter att Johannes VI avsatts. Bad västliga riken om hjälp mot det expanderande osmanska riket, men ingen hjälp kom. Avsattes av sin son Andronikos IV år 1376.
Andronikos IV Palaiologos

Grekiska: Andronikos IV Palaiologos

(Ἀνδρόνικος Δ΄ Παλαιολόγος)

Andronikos IV Palaiologos.jpg 12 augusti 1376

1 juli 1379

Son till Johannes V. Medkejsare sedan 1352. Avsatte sin far 1376 och regerade som ensam kejsare fram till att hans far avsatte honom 1379. Han läts dock fortsatt vara medkejsare till sin död 1385.
Johannes V Palaiologos

Grekiska: Ioannes V Palaiologos

(Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος)

John V Palaiologos.jpg (Återinsatt för andra gången)

1 juli 1379

14 april 1390

Avsattes igen år 1390 av sin sonson Johannes VII.
Johannes VII Palaiologos

Grekiska: Ioannes VII Palaiologos

(Ἰωάννης Ζ' Παλαιολόγος)

John VII Palaiologos.gif 14 april 1390

17 september 1390

Son till Andronikos IV och sonson till Johannes V. Avsatte sin farfar år 1390 och regerade som ensam kejsare några månader samma år tills att han avsattes av sin farfar. Medverkade senare i krig med det osmanska riket (där han bland annat höll Konstantinopel mot osmanerna 1399 - 1402) och dog år 1408.
Johannes V Palaiologos

Grekiska: Ioannes V Palaiologos

(Ἰωάννης Ε' Παλαιολόγος)

John V Palaiologos.jpg (Återinsatt för tredje gången)

17 september 1390

16 februari 1391

Återigen ensam kejsare. Regerade den här gången till sin död år 1391.
Manuel II Palaiologos

Grekiska: Manouel II Palaiologos

(Μανουήλ Β΄ Παλαιολόγος)

Manuel II Paleologus.jpg 16 februari 1391

21 juli 1425

Johannes V:s andra son. Medkejsare från och med 1373. Han reste runt till diverse europeiska riken för att försöka få hjälp mot det osmanska riket och kunde utnyttja det osmanska rikets förlust i slaget vid Ankara för att återta små landområden i Anatolien.
Johannes VIII Palaiologos

Grekiska: Ioannes VIII Palaiologos

(Ἰωάννης Η' Παλαιολόγος)

Palaio.jpg 21 juli 1425

31 oktober 1448

Manuel II:s äldsta överlevande son. Medkejsare sedan 1416. Då han var i stort behov av hjälp mot det osmanska riket försökte Johannes VII under konciliet i Florens skapa en union mellan den östortodoxa kyrkan och den katolska.
Konstantin XI Palaiologos

Grekiska: Konstantinos XI Dragases Palaiologos

( Κωνσταντῖνος ΙΑ' Δραγάσης Παλαιολόγος)

Constantine XI Palaiologos miniature.jpg 6 januari 1449

29 maj 1453

Manuel II:s yngre son och Johannes VIII:s bror. Tidigare despot över Morea. Bekämpade den osmanska sultanen Mehmet II som hade ögonen på Konstantinopel. Vid det här laget kontrollerade riket mycket litet förutom huvudstaden Konstantinopel, och Konstantins vädjanden om hjälp från andra kristna kungariken var förgäves. Vid belägringen av Konstantinopel 1453 vägrade Konstantin XI att ge upp staden till Mehmet II och dog under det följande slaget. Hans död markerar slutet på det bysantinska/östromerska riket, som hade överlevt ytterligare 977 år efter det västromerska rikets fall.

Anspråk på titeln efter rikets fall[redigera | redigera wikitext]

Palaiologiska dynastin (i exil)[redigera | redigera wikitext]

Namn Bild "Regeringstid" Övrigt
Demetrios Palaiologos

Grekiska: Demetrios Palaiologos

(Δημήτριος Παλαιολόγος)

Σφραγίς Δημητρίου Παλαιολόγου.png 29 maj 1453

1460

Son till Manuel II. Meddespot över Morea till och med 1460. Deserterade till osmanerna efter att Morea intagits av Mehmet II. Dog år 1470.
Thomas Palaiologos

Grekiska: Thomas Palaiologos

(Θωμᾶς Παλαιολόγος)

Thomas Palaiologos2.jpg 1460

12 maj 1465

Son till Manuel II. Meddespot över Morea till och med 1460. När Morea intogs av Mehmet II och Demetrios deserterade till osmanerna tog Thomas upp anspråket på att vara bysantinsk kejsare, vilket kan kvarstod vid under sin exil i Italien fram tills sin död 1465.
Andreas Palaiologos

Grekiska: Andreas Palaiologos

(Ἀνδρέας Παλαιολόγος)

Σφραγίς Ανδρέου Παλαιολόγου.png 12 maj 1465

1502

Son till Thomas Palaiologos. Besökte sin syster Zoë Paleologos, fru till storfursten Ivan III av Moskva, åren 1480 - 1491. Spenderade mycket pengar och sålde sina anspråk på den kejserliga titeln först till kung Karl VIII 1494 av Frankrike och sedan till monarkerna av Spanien 1502. Han dog 1502.

Andra riken[redigera | redigera wikitext]

Osmanska riket[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Osmanska dynastin

När Mehmet II intagit Konstantinopel lät han patriarken i Konstantinopel kröna honom till Kayser-i Rûm ("romersk kejsare") då han intagit rikets huvudstad. Mehmet II var även släkt med det bysantinska rikets kejserliga familj, hans företrädare, sultanen Orhan, hade gift sig med en bysantinsk prinsessa, en dotter till Johannes VI. Det osmanska riket kom senare att inkorporera mycket av den bysantinska kulturen i sin egen och påföljande sultaner fortsatte att hävda sig som rättmätiga arvtagare till det bysantinska riket och på så sätt även antikens Rom. Den sista osmanska sultanen, Mehmet VI, abdikerade den 1 november 1922.

Tsarryssland och Kejsardömet Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Tsarryssland (och senare kejsardömet Ryssland) hävdade anspråk på titeln dels för att landet efter det bysantinska rikets fall var det starkaste och mäktigaste av de östortodoxa nationerna men även baserat på att storfursten (och den första tsaren) Ivan III gift sig med Zoë Paleologos, brorsdotter till den sista bysantinska kejsaren Konstantin XI. Titeln "Tsar" har sitt ursprung i den romerska "Caesar". Den sista tsaren Nikolaj II tvingades abdikera den 15 mars 1917.

Se även[redigera | redigera wikitext]