Lista över vinnare i Eurovision Song Contest
Sextiosex låtar har vunnit Eurovision Song Contest, en årlig tävling organiserad av medlemsländerna i den Europeiska radio- och TV-unionen. Tävlingen, som sänds varje år sedan dess debut 1956, är en av de längst pågående tv-programmen i världen. Tävlingens vinnare fastställs med hjälp av olika röstningsteknikerna genom tiderna, de mest använda är poäng från jurygrupper och av tittare. Landet som fått flest poäng vinner tävlingen. [1] Den första upplagan av tävlingen använde sig inte av röster, utan bara vinnaren tillkännagavs. [2]
Det har varit 63 tävlingar, med en vinnare varje år förutom 1969 då det var fyra vinnare som delade på förstaplatsen. Tjugosju olika länder har vunnit tävlingen. Schweiz vann första tävlingen 1956. Landet som har vunnit flest gånger är Irland, med sju vinster. Den enda personen som har vunnit mer än en gång som artist är Irlands Johnny Logan, som framförde låten "What's Another Year" år 1980 och bidraget "Hold Me Now" år 1987. Logan är också en av endast fem låtskrivare som har skrivit mer än ett vinnande bidrag ("Hold Me Now" år 1987 och "Why Me?" år 1992, framförd av Linda Martin ).[3] Dessa unika händelser gör Logan till den enda personen som har tre Eurovision-segrar bakom sig, antingen som artist, låtskrivare eller båda. De andra fyra låtskrivarna med mer än ett vinnande bidrag till deras kredit är Willy van Hemert (Nederländerna 1957 och 1959), Yves Dessca (Monaco 1971 och Luxemburg 1972), Rolf Løvland (Norge 1985 och 1995) och Brendan Graham (Irland, 1994 och 1996).
Att vinna Eurovision Song Contest ger ett unikt tillfälle för den vinnande artisten/gruppen att utnyttja sin framgång och publicitet genom att lansera eller främja sin internationella karriär under sina år som aktiv sångare. Men under tävlingens historia har relativt få av dessa artister blivit stora internationella stjärnor. De mest anmärkningsvärda vinnande Eurovision-artisterna, vars karriär direkt tog dem till rampljuset efter deras seger, var medlemmarna i ABBA, som vann år1974 för Sverige med sin låt "Waterloo". ABBA fortsatte att vara en av de mest framgångsrika banden i sin tid.[4] En annan anmärkningsvärd vinnare som senare uppnådde internationell berömmelse och framgång var Céline Dion, som vann år 1988 för Schweiz med låten "Ne partez pas sans moi".
Innehåll
Vinnare genom tiderna[redigera | redigera wikitext]
Elva Eurovision-vinnare (tillsammans med tre icke-vinnare) deltog vid Congratulations-konserten 2005, där ABBAs "Waterloo" blev framröstad som den populäraste sången i tävlingens första femtio år.[6]
Irland har vunnit tävlingen sju gånger, mer än något annat land, Irland vann också tävlingen tre år i rad (1992, 1993, 1994) mer än något annat land någonsin åstadkommit. Tre länder har vunnit två gånger i rad, Spanien (1968 och 1969), Luxemburg (1972 och 1973) och Israel (1978 och 1979). Serbien är det enda landet som vunnit med sitt debuterande bidrag (2007), dock tävlade Serbien tidigare som en del av Jugoslavien och Serbien och Montenegro.
Ändringar i röstningssystemet, inklusive en stadig tillväxt i antalet deltagande och röstande länder, innebär att de intjänade poängen inte är jämförbara under årtiondena. Portugals Salvador Sobral innehar rekordet av det högsta antalet poäng i tävlingens historia då landet fick 758 poäng med låten "Amar pelos dois". Norges Alexander Rybak innehar den största vinstmarginalen i totala poäng, 169 poäng före den som kom på andra plats 2009. Italiens Gigliola Cinquetti innehar rekordet för största seger i procent, med nästan tre gånger så mycket som den som kom på andra plats (49 poäng jämfört med 17) år 1964. Norges Bobbysocks! fick det lägsta antalet poäng en vinnare har fått, 123 poäng av de 216 möjliga från 18 andra länder under röstningssystemet mellan åren 1975-2015. Den lägsta poängen en vinnare har fått genom tiderna är 18 poäng av de 160 möjliga från 16 andra länder det året då det var fyra segrare i tävlingen, år 1969.
Under röstningssystemet som användes mellan åren 1975-2015, där varje land ger flest poäng till sin favorit, fick Sveriges Loreen i Eurovision 2012 maxpoäng från 18 av 41 länder (exklusive Sverige) vilket är det största antalet maxpoäng som ett bidrag har fått genom tiderna. Brittiska Brotherhood of Man med låten "Save Your Kisses For Me" innehar rekordet av den högsta genomsnittliga poängen för ett deltagande land, med i genomsnitt 9,65 poäng mottagna från varje land. Vinnaren 2011, Ell & Nikki från Azerbajdzjan, innehar den lägsta genomsnittliga poängen för ett vinnande bidrag som fick 5,14 poäng från varje land.
Storbritannien har slutat på andra plats femton gånger i Eurovision (senast 1998), mer än något annat land. Det mest framgångsrika landet som aldrig har vunnit tävlingen är Malta, som kom på andra plats åren 2002 och 2005 och tredje plats åren 1992 och 1998. Island har också kommit på andra plats två gånger, åren 1999 och 2009.
Det var ingen officiell andraplats åren 1956 och 1969. År 1956 presenterades endast vinnaren, Schweiz, medan det finns spekulativa rapporter att Tyskland kom på andra plats med "Im Wartesaal zum Großen Glück" av Walter Andreas Schwarz, eftersom Tyskland valdes som värdland år 1957. 1969 delade fyra bidrag förstaplatsen av anledningen att de alla fick samma antal poäng; femte plats uppnåddes av Schweiz, som inte anses vara en andrapristagare, på grund av den delade förstaplatsen.
Vinster per land[redigera | redigera wikitext]
Vinster | Land | År |
---|---|---|
7 | ![]() |
1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994, 1996 |
6 | ![]() |
1974, 1984, 1991, 1999, 2012, 2015 |
5 | ![]() |
1957, 1959, 1969, 1975, 2019 |
![]() |
1958, 1960, 1962, 1969, 1977 | |
![]() |
1961, 1965, 1972, 1973, 1983 | |
![]() |
1967, 1969, 1976, 1981, 1997 | |
4 | ![]() |
1978, 1979, 1998, 2018 |
3 | ![]() |
1985, 1995, 2009 |
![]() |
1963, 2000, 2013 | |
2 | ![]() |
1968, 1969 |
![]() |
1956, 1988 | |
![]() |
1964, 1990 | |
![]() |
1982, 2010 | |
![]() |
1966, 2014 | |
![]() |
2004, 2016 | |
1 | ![]() |
1971 |
![]() |
1986 | |
![]() |
1989 | |
![]() |
2001 | |
![]() |
2002 | |
![]() |
2003 | |
![]() |
2005 | |
![]() |
2006 | |
![]() |
2007 | |
![]() |
2008 | |
![]() |
2011 | |
![]() |
2017 |
Placeringar (topp 3)[redigera | redigera wikitext]
Plac. | Land | Vinster | Andra-platser | Tredje-platser | Bästa plac. |
---|---|---|---|---|---|
1 | ![]() |
7 | 4 | 1 | |
2 | ![]() |
6 | 1 | 6 | |
3 | ![]() |
5 | 15 | 3 | |
4 | ![]() |
5 | 4 | 7 | |
5 | ![]() |
5 | 1 | 1 | |
6 | ![]() |
5 | 0 | 2 | |
7 | ![]() |
4 | 2 | 1 | |
8 | ![]() |
3 | 1 | 3 | |
9 | ![]() |
3 | 1 | 1 | |
10 | ![]() |
2 | 4 | 5 | |
11 | ![]() |
2 | 3 | 5 | |
12 | ![]() |
2 | 4 | 1 | |
13 | ![]() |
2 | 3 | 3 | |
14 | ![]() |
2 | 2 | 1 | |
15 | ![]() |
2 | 0 | 1 | |
16 | ![]() |
1 | 4 | 4 | |
17 | ![]() |
1 | 2 | 0 | |
18 | ![]() |
1 | 1 | 3 | |
19 | ![]() |
1 | 1 | 1 | |
20 | ![]() |
1 | 1 | 1 | |
21 | ![]() |
1 | 0 | 3 | |
22 | ![]() |
1 | 0 | 1 | |
23 | ![]() |
1 | 0 | 1 | |
24 | ![]() |
1 | 0 | 1 | |
25 | ![]() |
1 | 0 | 0 | |
26 | ![]() |
1 | 0 | 0 | |
27 | ![]() |
1 | 0 | 0 | |
28 | ![]() |
0 | 2 | 2 | |
29 | ![]() |
0 | 2 | 0 | |
30 | ![]() |
0 | 1 | 0 | |
31 | ![]() |
0 | 1 | 0 | |
32 | ![]() |
0 | 1 | 0 | |
33 | ![]() |
0 | 1 | 0 | |
34 | ![]() |
0 | 1 | 0 | |
35 | ![]() |
0 | 0 | 2 | |
36 | ![]() |
0 | 0 | 1 | |
37 | ![]() |
0 | 0 | 1 | |
38 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 4 |
39 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 4 |
40 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 4 |
41 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 5 |
42 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 6 |
43 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 6 |
44 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 6 |
45 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 7 |
46 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 7 |
47 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 9 |
48 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 13 |
49 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 18 |
50 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 18 |
51 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 19 |
52 | ![]() |
0 | 0 | 0 | 12 (semifinal) |
Bästa placeringar av icke-vinnande länder[redigera | redigera wikitext]
Efter språk[redigera | redigera wikitext]
Mellan 1966 och 1973, och mellan 1977 och 1998, fick länder endast sjunga på sitt eget språk; se artikeln om Eurovision Song Contest.
Fotogalleri[redigera | redigera wikitext]
Corry Brokken, vinnaren 1957 för Nederländerna.
André Claveau, vinnaren 1958 för Frankrike.
Teddy Scholten, vinnaren 1959 för Nederländerna.
Jacqueline Boyer, vinnaren 1960 för Frankrike.
Jean-Claude Pascal, vinnaren 1961 för Luxemburg.
Isabelle Aubret, vinnaren 1962 för Frankrike.
Jørgen & Grethe Ingmann, vinnarna 1963 för Danmark.
Gigliola Cinquetti, vinnaren 1964 för Italien.
France Gall, vinnaren 1965 för Luxemburg.
Udo Jürgens, vinnaren 1966 för Österrike.
Sandie Shaw, vinnaren 1967 för Storbritannien.
Frida Boccara, en av fyra vinnare 1969 för Frankrike.
Lenny Kuhr, en av fyra vinnare 1969 för Nederländerna.
Vicky Leandros, vinnaren 1972 för Luxemburg.
Anne-Marie David, vinnaren 1973 för Luxemburg.
Brotherhood of Man, vinnarna 1976 för Storbritannien.
Marie Myriam, vinnaren 1977 för Frankrike.
Gali Atari, vinnaren (tillsammans med Milk and Honey) 1979 för Israel.
Johnny Logan, vinnaren 1980 och 1987 för Irland.
Nicole Hohloch, vinnaren 1982 för Tyskland.
Richard Herrey från Herreys, vinnarna 1984 för Sverige.
Bobbysocks!, vinnarna 1985 för Norge.
Sandra Kim, vinnaren 1986 för Belgien.
Celine Dion, vinnaren 1988 för Schweiz.
Emilija Kokić, huvudsångaren i bandet Riva år 1989 för Jugoslavien.
Toto Cutugno, vinnaren 1990 för Italien.
Carola Häggkvist, vinnaren 1991 för Sverige.
Linda Martin, vinnaren 1992 för Irland.
Niamh Kavanagh, vinnaren 1993 för Irland.
Secret Garden, vinnarna 1995 för Norge.
Katrina and the Waves, vinnarna 1997 för Storbritannien.
Dana International, vinnaren 1998 för Israel.
Charlotte Nilsson, vinnaren 1999 för Sverige.
Olsen Brothers, vinnarna 2000 för Danmark.
Dave Benton, vinnaren (tillsammans med Tanel Padar och 2XL) 2001 för Estland.
Sertab Erener, vinnaren 2003 för Turkiet.
Helena Paparizou, vinnaren 2005 för Grekland.
Marija Šerifović, vinnaren 2007 för Serbien.
Dima Bilan, vinnaren 2008 för Ryssland.
Alexander Rybak, vinnaren 2009 för Norge.
Ell & Nikki, vinnaren 2011 för Azerbajdzjan.
Emmelie de Forest, vinnaren 2013 för Danmark.
Conchita Wurst, vinnaren 2014 för Österrike.
Måns Zelmerlöw, vinnaren 2015 för Sverige.
Salvador Sobral, vinnaren 2017 för Portugal.
Duncan Laurence, vinnaren 2019 för Nederländerna.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Fotnoter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Since 2004, the contest has included a televised semi-final::— In 2004 held on the Wednesday before the final:— Between 2005 and 2007 held on the Thursday of "Eurovision Week"
- ^ Detta bidrag var delvis framförd på Ukrainska.
- ^ Since 2008 the contest has included two semi-finals, held on the Tuesday and Thursday before the final.
- ^ This song was partially sung in English.
- ^ Detta bidrag var delvis framförd på Hebreiska.
- ^ Den Federala Republiken Tyskland innehar två vinster, en före och en efter den tyska återföreningen.
- ^ [a b c d] Den här sången sjöngs delvis på ukrainska .
- ^ [a b c d] Detta bidrag framfördes delvis på krimtatariska.
- ^ [a b] Den här sången sjöngs delvis på hebreiska .
- ^ [a b] Kroatiska (språket i 1989-vinnande sången) och serbiska (språket i 2007-vinnande sången) är fullt ömsesidigt förståeligt och anses ofta som sorter av ett enda språk, serbo-kroatiska. De listas dock separat i Eurovisions statistik.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Extract from the rules for the 2007 Eurovision Song Contest. Eurovision.tv. Retrieved on 22 August 2007. Mall:Webarchive
- ^ Eurovision 1956. Eurovision.tv. Retrieved on 24 May 2008. Mall:Webarchive
- ^ O'Connor, John Kennedy. Eurovision Song Contest - Den officiella historien. Carlton Books, Storbritannien. 2007
- ^ BBC News (6 december 2005). ABBAs Björn säger nej till återförening . Hämtad den 15 mars 2008.
- ^ ”Eurovision 2020 Host City to be announced in August”. https://eurovision.tv/story/eurovision-2020-host-city-to-be-announced-in-august. Läst 15 juni 2019.
- ^ ABBA vinner "Eurovision 50th" röst . BBC News (23 oktober 2005). Hämtad den 22 augusti 2007.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Eurovision Song Contest history. Eurovision.tv. Retrieved on 19 August 2007.
- History. ESCtoday.com. Retrieved on 19 August 2007.
- John Kennedy O'Connor (2005). The Eurovision Song Contest 50 Years The Official History. London: Carlton Books Limited. ISBN 1-84442-586-X.