Indiens flygvapen

Indiens flygvapen (भारतीय वायु सेना : Bharatiya Vayu Sena : Indian Air Force (IAF) : Indiska flygvapnet) är den del av Indiens försvarsmakt som främst är inriktad på luftstrid samt på att säkra det indiska luftrummet. Indiens flygvapen skapades den 8 oktober 1932 under namnet Indian Air Force (Indiska flygvapnet) men 1945 ändrades namnet till Royal Indian Air Force (Kungliga Indiska Flygvapnet) som en gest av uppskattning för IAF:s insatser under andra världskriget. 1950 togs ordet Royal bort sedan Indien blivit en självständig republik. Indiens flygvapen är till storleken världens fjärde största.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Grundande och första piloter[redigera | redigera wikitext]

Indiens flygvapen etablerades den 8 oktober 1932 och den första skvadronen (No.1 squadron) såg dagens ljus den 1 april 1933. Indiens flygvapen bestod till början av fem indiska piloter, en officer från det kungliga flygvapnet och fyra dubbelvingade flygplan av typen Westland Wapiti.

De fem första officerarna som ingick i Indiens flygvapen var Harish Chandra Sircar, Subroto Mukerjee, Bhupendra Singh, Aizad Baksh Awan and Amarjeet Singh. En sjätte officer, S N Tandon fick inte anställning eftersom han var för kort. Alla fem blev piloter och officerare 1932 på RAF Cranwell. Subroto Mukerjee blev senare det Indiska flygvapnets första Chief of the Air Staff. Andra kända officerare som fick sin träning innan andra världskrigets utbrott inkluderar Aspy Engineer, K K Majumdar, Narendra, Daljit Singh, Henry Runganadhan, R H D Singh, Baba Mehar Singh, S N Goyal, Prithpal Singh och Arjan Singh.

Andra världskriget (1939–1945)[redigera | redigera wikitext]

Indiens flygvapen spelade en avgörande roll i att blockera den japanska arméns frammarsch genom Burma under andra världskriget, där det Indiska flygvapnets första anfall var mot den japanska militärbasen i Arakan. Indiens flygvapen genomförde även anfall mot Mae Hong Son, Chiang Mai och Chiang Rai i norra Thailand. Under kriget genomgick det Indiska flygvapnet en stor expansion, och nya flygplan som Vultee Vengeance, Hawker Hurricane och Westland Lysander tillkom.

Kung Georg VI av Storbritannien ändrade namnet till det Kungliga Indiska flygvapnet 1945 för att visa uppskattning för det Indiska flygvapnets insatser under kriget. 1950 ändrades namnet tillbaka till det Indiska flygvapnet sedan Indien utropat sig som en självständig republik.

Militära grader i Indiens flygvapen[redigera | redigera wikitext]

Den högsta graden i det indiska flygvapnet är Marshal of the Indian Air Force vilket endast efter exceptionell tjänstgöring tilldelas av Indiens president. (Motsvarande Field Marshall i den Indiska armén). MIAF Arjan Singh är den enda officer som har uppnått denna grad. Högste chefen för Indiens flygvapen är Chief of the Air Staff. Under dess bildande har gradstrukturen bland medlemmarna i flygvapnet varit baserat på brittisk modell. Under åren har gradstrukturen fått signifikanta förändringar.

Officerare[redigera | redigera wikitext]

De olika graderna inom det Indiska flygvapnet är listade nedan i fallande ordning:

Grad	Gradbeteckning
Marshal of the Air Force
Air Chief Marshal
Air Marshal
Air Vice Marshal
Air Commodore
Group Captain
Wing Commander
Squadron Leader
Flight Lieutenant
Flying Officer