Livgardet till häst

Från Wikipedia

Livgardet till häst
(K 1)
Information
Officiellt namnKungliga Livgardet till häst
Datum1770–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
EfterföljareLivregementet till häst
StorlekRegemente
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
FärgerVitt och blått          
Marsch"Kavallerisignalmarsch" (A. Ericson)[1]
Årsdagar28 februari Karldagen
Befälhavare
BefälhavareGustaf Löwenhielm
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Livgardet till häst (K 1) ursprungligen Finska lätta dragonkåren, var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1770–1927. Förbandet var förlagd till Stockholms garnison i Stockholm, och var en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historia

Livgardet till häst bildades den 20 februari 1770 av Jacob Magnus Sprengtporten under namnet Finska lätta dragonkåren. Förbandet sattes upp som en värvad dragonkår i Nylands län i Finland som en förstärkning av gränsbevakningen längs Kymmene älv.[5]

Förbandet kom till en början att bestå av tre kompanier om vardera 50 man. Kåren hade sin huvudförläggning i Borgå, och dess förste chef var dåvarande chefen för Nylands dragoner, överste Jacob Magnus Sprengtporten. Då Sprengtporten var en av initiativtagarna till Gustav III:s statsvälvning 1772, kom dragonkårens ställning i samband med denna ändras till garde. Sprengtporten lyckades säkra Finland genom att ta kontrollen över Sveaborg.

Därefter skulle han med sina styrkor överskeppas till Stockholm för att bistå kungen då kuppen skulle genomföras. På grund av dåligt väder hann inte styrkan fram i tid. Styrkan uppgick till omkring 1 000 man, bland annat tre avsuttna kompanier från dragonkåren. Sprengtporten befordrades av Gustav III till generallöjtnant för sina insatser och lojalitet, samt förlänade Finska lätta dragonkåren 1772 rang och värdighet av kungligt garde under namnet Lätta dragonkåren av Konungens liv- och hustrupper, eller i dagligt tal Lätta dragonerna av livgardet. Regementets stab samt ett kompani och 100 hästar överfördes till Stockholm. Man kompletterade dessutom regementet genom nyrekrytering av ett kompani och 50 hästar i Stockholm.

Tanken var ursprungligen att 50 husarer från det i Pommern stående husarregementet skulle överföras till Finland, men istället erlade dess skvadronchefer en summa pengar att värva personal i Finland för. 100 hästar från ett omorganiserat husarregemente i Pommern fördes med ordinarie postbåt till Ystad och sedan landvägen till Stockholm. De 100 pommerska husarer (Barnekows och Brobergs skvadroner) som nu stod utan hästar överfördes denna gång till Finland med sina officerare och utrustning som ersättare för de till Stockholm förflyttade. Överflyttningen hemlighölls för husarerna enligt order ifrån Konungen för att undvika myterier och rymningar. Det sista i Finland kvarvarande kompaniet, (Brobergs) om 50 man, fördes i samband med detta över till Karelska Dragonerna. Dess officerare befordrades en grad då de nu hade rang av garde. År 1789 återfördes emellertid detta kompani, vars chef då var kapten sedermera general Adlercreutz, till regementet.

År 1772 upphöjdes Finska lätta dragonkåren till regemente, och antog därmed namnet Lätta dragonerna av livgardet. Förbandet kom med det att utökas med två skvadroner och förlades dels till Stockholm, och dels till Borgå. År 1777 fördes två av de tre skvadronerna i Finland över till Sverige medan det tredje införlivades tills vidare i den Karelska dragonkåren och benämns ibland Kymmenegårds skvadron. Av de fyra skvadronerna i Sverige lades två i garnison i Enköping, en i Sigtuna och en i Södertälje.

År 1793 utökades skvadronernas antal ökades till 6, och med det antog förbandet namnet Livhusarregementet.[6] Fyra år senare, 1797, antog regementet namnet Lätta livdragonregementet. Vid denna tidpunkt blev även Konungen regementschef.

Carl Fredrik Reinhold von Essen i regementets uniform 1808, som bars under det Finska kriget 1808-1809.

Den 9 juni 1806 ändrades namnet ännu en gång till, då Livgardet till häst, som senare erhöll beteckningen K 1. Åren 1803–1815 som Napoleonkrigen pågick, deltog regementet i de svenska fälttågen i Tyskland med utmärkelse. Vid slaget vid Oravais i Finland 1809 arbetade regementet som beridna jägare tillsammans med Nylands Dragoner, en stridsteknisk specialitet på modet vid den tiden. Ryttarna placerades till häst i glesa linjer i fiendens närhet med uppgift att skjuta från hästryggen och vika undan något hundratal meter för att skjuta på nytt alternativt förfölja fienden på samma sätt. Jägarstrid till häst kräver mycket skickliga ryttare.

År 1897 överfördes en skvadron från Kronprinsens husarregemente till regementet. Regementet bestod vid denna tid av fem ryttarskvadroner och en regementsstab. Livgardet till häst tillhörde IV. arméfördelningen som dess fördelningskavalleriregemente. Livgardet till häst tillhörde samtidigt den värvade armén och var ständigt tjänstgörande. Regementet finansierades genom kontant skatteuppbörd, till skillnad från de indelta som till huvuddelen finansierades genom natura skatter.

Som ett resultat av försvarsbeslutet 1925 kom regementet att sammanslås 1928 med Livregementets dragoner (K 2) och kom att bilda Livregementet till häst (K 1). Vid sammanslagningen hölls en sista parad på Ladugårdsgärde i Stockholm. K 1 var klätt i blå paraduniform emedan K 2 var klätt i grå fältuniform m/23. De bägge regementena förbimarscherade Hans Majestät Konungen i trav och galopp, varefter veteranregementena gjorde detsamma till fots. Efter paraden marscherade de förenade regementena med de förenade musikkårerna i täten till före detta Livgardet till hästs kasern vid Lidingövägen. Skvadronerna klövs så att halva bestod av personal och hästar från K 1 och halva från K 2. Överbliven personal och hästar överfördes till respektive regementes avvecklingsorganisationer som upphörde 1931 då avvecklingen var slutförd. Paraduniformen blev en blandning av Livgardet till hästs silversmidda uniform kompletterad med Livregementets dragoners lagerkrans på hjälmen och dess tre krönta kronor på epolletterna. Nytt standar tilldelades strax av Hans Majestät Konungen.

Verksamhet

Livgardet till häst hade i fredstid till uppgift att eskortera kungafamiljen och högre ämbetsmän vid dagliga transporter och resor. För detta ändamål hade regementet ständigt en officer och ett tjugotal livryttare och hästar förlagda i Oxenstiernska Gården vid Slottet, det så kallade Vaktstallet. Hovstallet låg vid denna tid på Helgeandsholmen. När en kunglig vagn körde fram så anslöt en styrka från regementet. Inget attentat förövades mot någon kunglig person i samband med resor. Periodvis var emellertid hotet mot de kungliga så stort att eskorten bar harnesk av stål. Då Hovstallet införde bilar i början av 1900-talet avtog denna eskortuppgift. År 1906 red regementet för första gången till högvaktstjänst på Stockholms slott. Regementet hade dock redan något år tidigare svarat för högvakten, men utan beriden vaktparad. Chef för regementets första beridna högvaktsparad var ryttmästare Boltenstern och ställföreträdare var löjtnant greve Gilbert Hamilton, biträdd av sergeant Gustafsson. För denna första vakt uttogs en korpral och sju man ur Livskvadronen samt uttogs en korpral och åtta man ur vardera 3.,4. och 5. skvadron på regementet samt musikkorpralen nr 43 Carlsson på Livskvadronen. Musikkåren ledde marschen till slottet. För att återföra hästarna hem beordrades sergeant Sjödin och fem man från vardera Liv. och 3. skvadronerna samt fyra man ur vardera 4. och 5. skvadronerna. Påföljande dag fördes hästarna åter upp till Slottet av sergeant Sjödin och hans mannar varefter K 1:s vakt satte upp och red hem. Det andra kavalleriregementet i Stockholm (K 2) tog ut korpralsskolan för sin första vakt.

Förläggningar och övningsplatser

I samband med att regementet upphöjdes till regemente 1772, utökades det med två skvadroner och förlades dels till Stockholm, och dels till Borgå. År 1777 kom två de tre skvadroner i Borgå att överföras till Stockholm. Av de fyra skvadronerna i Sverige, förlades två skvadroner till Enköping, en skvadron till Sigtuna och en skvadron till Södertälje.

Livgardet till häst var det första regementet i Stockholm som kasernerades. Regementet har varit kasernerade i Koppartälten i Hagaparken. År 1772 kasernerades regementet till den byggnad som rymmer det före detta Garnisonssjukhuset vid Hantverkargatan 45,

Den 7 april 1811 förlades regementet till ett nyuppfört kasernområde vid Storgatan 35-49 (Kvarteret Krubban) på Östermalm. Regementet blev därmed det första i Sverige som förlades till ett kaserner. Den 25 september 1897 flyttade regementet till ett nyuppfört kasernområde (Livgardets Kavallerikasern) på Lidingövägen, som då hette Sturevägen, ritade av arkitekten Erik Josephson.[2][4]

Förbandschefer

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1770–1927. Sekundchef var en titel som införde 1797, då konungen tillträdde som regementschef. Titeln sekundchef användes vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[3]

Regementeschefer

Sekundchefer

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Kungl Finska lätta dragonkåren 1770-02-20 – 1772-09-17
Kungl Lätta dragonerna av Livgardet 1772-09-18 – 1793-03-24
Kungl Livhusarregementet 1793-03-25 – 1797-04-05
Kungl Lätta livdragonregementet 1797-04-06 – 1806-06-08
Kungl Livgardet till häst 1806-06-09 – 1927-12-31
Beteckningar
K 1 1813 – 1927-12-31
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Borgå (F) 1770-02-20 – 1777-06-01
Stockholms garnison (F) 1772-09-18 – 1927-12-31
Ladugårdsgärdet (Ö) 1772-09-18 – 1927-12-31
Järva skjutfält (Ö) 1907 – 1927-12-31

Galleri

  • Livgardets kavallerikasern, perspektivskiss av Erik Josephson.
    Livgardets kavallerikasern, perspektivskiss av Erik Josephson.
  • Kungliga Livgardet till häst uppställt framför kasern 1913. Främst står sekundchefen överste Bror Munck af Fulkila.
    Kungliga Livgardet till häst uppställt framför kasern 1913. Främst står sekundchefen överste Bror Munck af Fulkila.
  • Vaktpost ur Livgardet till häst på Rosendals slott.
    Vaktpost ur Livgardet till häst på Rosendals slott.
  • Löjtnant Gregor Aminoff till häst framför ridhuset i kvarteret Krubban, Stockholm
    Löjtnant Gregor Aminoff till häst framför ridhuset i kvarteret Krubban, Stockholm
  • Gamla kanslihuset när regementet var förlagt till Storgatan där numera Riksantikvarieämbetet huserar.
    Gamla kanslihuset när regementet var förlagt till Storgatan där numera Riksantikvarieämbetet huserar.
  • Kaserner vid Lidingövägen.
    Kaserner vid Lidingövägen.
  • Livgardet til hästs musikkår ca 1820
    Livgardet til hästs musikkår ca 1820
  • Blå Prinsen av Anders Zorn föreställande Prins Carl, sekundchef för Livgardet till häst åren 1894-1898.
    Blå Prinsen av Anders Zorn föreställande Prins Carl, sekundchef för Livgardet till häst åren 1894-1898.
  • Erik Oxenstierna, sekundchef 1905-1910.
    Erik Oxenstierna, sekundchef 1905-1910.
  • Officer med daglig dräkt på Livgardet till häst under 1880-talet.
    Officer med daglig dräkt på Livgardet till häst under 1880-talet.
  • Uniform för regementet vid mitten av 1860-talet.
    Uniform för regementet vid mitten av 1860-talet.
  • Regementets kasernområde, även känt som Kvarteret Krubban.
    Regementets kasernområde, även känt som Kvarteret Krubban.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 204
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 117-118
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 281-282
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 18
  5. ^ Carlquist (1937), s. 430
  6. ^ Carlquist (1937), s. 431

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB 

  • Regementsorderjournal för Finska lätta dragonkåren 1770-74, Krigsarkivet
  • Regementsorderjournal Kongl. Lifgardet till häst 16. oktober 1906-17 december 1907
  • Regementsorderjournal Kongl. Lifregementets dragoner 1906
  • K1 Historia, K1:s historiekommitté 2000
  • Wennerström Thorsten, Stockholms garnison genom tiderna, Almqvist&Wiksell Uppsala 1947
  • Rosendals slott, Byggförlaget Stockholm 2003
  • Fälttåget 1808-10, Generalstaben Stockholm ca 1890

Vidare läsning

Externa länkar

v • r
Svenska dragon-, husar- och kavalleriförband
Nuvarande
kavalleriförband		Livgardets dragoner vapen
Tidigare dragon-, husar-
och kavalleriförband
Tidigare rytterier
Tidigare ryttarfanor
Relaterad historik
Se även
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Livgardet_till_häst&oldid=39934369”