Livregementets dragoner

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Livregementets dragonkår)
Hoppa till: navigering, sök
Livregementets dragoner
(K 2)
Lilla riksvapnet, med Serafimerorden.svg
Officiellt namn Kungliga Livregementets dragoner
Datum 1791–1927
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Kavalleriet
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Efterföljare Livregementet till häst
Högkvarter Stockholms garnison
Förläggningsort Stockholm
Färger Vitt och guld          
Marsch "Dragonerna komma" (Ericson).[1]
Årsdagar 4 december
Segernamn Lützen (1632)
Lund (1676)
Kliszów (1702)
Holowczyn (1708)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1906 AM.031893.jpg
Förbandstecken m/1910 AM.012877.jpg

Livregementets dragoner (K 2), var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1791–1927. Förbandet var förlagda till Stockholms garnison i Stockholm, och var en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Regementet leder sitt ursprung till de ryttarfanor som sattes upp i Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke och Värmland. Dessa sammanfördes till två regementen, vilka enligt 1634 års regeringsform sammanfördes till ett. Regementet benämndes från 1636 vanligtvis Upplands ryttare. Dess förste chef var Isak Axelsson Silversparre.[2]

Den 26 november 1667 upphöjdes regementet till kunglig livtrupp som tack för sina insatser under Karl X Gustavs fälttåg och fick namnet Livregementet till häst. Samtidigt utnämns greve Otto Wilhelm von Königsmark till chef för regementet. Regementet utmärkte sig för stor tapperhet i slaget vid Lund 1676 under Nils Bielke. Karl XI lär ha yttrat efter segern: "näst Gud hade jag att tacka den tappre Nils Bielke och sitt Livregemente".[2]

År 1680 blev regementet indelt inom östra Svealand. Livregementet till häst var det enda regemente inom Stockholms garnison som inte var värvat. År 1785 bildades en särskild trupp lätta dragoner vid regementet. Den bildades genom att 18 man från respektive kompani tillfördes dragonerna som bildade 4 kompanier om 36 man i vardera. Denna styrka utökades senare och 1789 under det ryska kriget uppträdde man som eget förband om 300 man, 6 kompanier, under namnet Lätta Dragonkåren av Kungl. Maj:ts Livregemente.[2]

Den 23 februari 1791 omorganiserades regementet till en brigad bestående av Livregementsbrigadens kyrassiärkår, som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden och som utgjorde tungt kavalleri, Livregementsbrigadens lätta dragonkår som bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier och Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon som bestod av kompanierna i Västmanland och från 1804 även Södermanlands kompani.[2]

År 1815 upplöstes brigaden, och de tre ingående förbanden blev självständiga den 16 december 1815. Livregementsbrigadens kyrassiärkår antog med den förändringen namnet Livregementets dragonkår. Den 31 december 1892 antogs namnet Livregementets dragoner (K 2).[2]

Som ett resultat av försvarsbeslutet 1925 kom regementet att sammanslås den 1 januari 1928 med Livgardet till häst (K 1) och kom att bilda Livregementet till häst (K 1). Vid sammanslagningen hölls en sista parad på Ladugårdsgärde i Stockholm. K 1 var klätt i blå paraduniform emedan K 2 var klätt i grå fältuniform m/23. De bägge regementena förbimarscherade Hans Majestät Konungen i trav och galopp, varefter veteranregementena gjorde detsamma till fots. Efter paraden marscherade de förenade regementena med de förenade musikkårerna i täten till före detta Livgardet till hästs kasern vid Lidingövägen. Skvadronerna klövs så att halva bestod av personal och hästar från K 1 och halva från K 2. Överbliven personal och hästar överfördes till respektive regementes avvecklingsorganisationer som upphörde 1931 då avvecklingen var slutförd. Paraduniformen blev en blandning av Livgardet till hästs silversmidda uniform kompletterad med Livregementets dragoners lagerkrans på hjälmen och dess tre krönta kronor på epolletterna. Nytt standar tilldelades strax av Hans Majestät Konungen.

Regementet avvecklades den 31 december 1927, och övergick till en avvecklingsorganisation från den 1 januari 1928. Denna avvecklingsorganisation upplöstes den 31 mars 1928.[4]

Regementet sammanslogs den 1 januari 1928 med Livgardet till häst (K 1), och bildade Livregementet till häst (K 1).[2]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Regementet rekryterade sedan gammalt sin officerskår från den svenska högadeln. En av dess officerare, greve Douglas, sedermera armechef och generallöjtnant, tjänstgjorde frivilligt som generalstabsofficer och en av general Mannerheims medarbetare i det finska inbördeskriget med utmärkelse.[2] Förbandet tillhörde V. Arméfördelningen som dess fördelningskavalleriregemente och bestod vid denna tid av fem ryttarskvadroner och en regementsstab.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Regementet övade från 1815 på Polacksbacken i Uppsala och Ladugårdsgärde i Stockholm. Från 1881 var kåren förlagd till Wiksberg på Södra Djurgården i Stockholm, där idag Sjöhistoriska museet, Tekniska museet och Etnografiska museet ligger.[4] Kasernområdet bestod av tre kaserner för stamskolorna. De tre kasernerna uppfördes 1881, och blev de enda i sitt slag som uppfördes enligt paviljongsystemet i en våning. År 1904 blev kasernerna påbyggda med ytterligare en våning. Efter att regementet avvecklades, kom Etnografiska museet att flytta in på området. År 1976 revs de tre kasernerna, för att ge plats åt en större musiebyggnad. Av kasernområdet återstår endast kanslihuset (kinesiska ambassaden), två stallar (Telemuseum), kokhus samt en smedja.[5]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet hade sedan 1780 sin övningsplats på Utnäs löt cirka 3 km nordost om Strömsholms slott. Övningsplatser för skvadronerna var (1834)[6]:

  • Norra Upplands skvadron: Svista i Bälinge socken. Senare var fram till omkring 1870 Gamla Uppsala by mötesplats. År 1949 restes här en minnes sten med texten: Åt minnet av Norra Uplands skvadron av Kungl. Livregementes dragoner. I Gamla Upsala by har skavdronen samlats till uppbrott för vapenövning och rikets försvar. Kungl. Livregementets till häst kamratförening reste stenen 1949.[7]
  • Uppsala skvadron: Polacksbacken, Uppsala. 1945 restes här en minnessten med texten: Åt minnet av Upsala skvadron av Kungliga Livregementets Dragoner. Uppländskt rytteri har här av ålder vapenövats. Kungl. Livregementets till häst kamratförening reste stenen 1945.[7]
  • Roslags skvadron: Vemblinge i Estuna socken. 1932 restes här en minnessten med texten: Roslags skvadron av Kungl. Livregementet till häst samlades och övades vid Vemblinge under 1600-, 1700- och 1800-talen.[7]
  • Sigtuna skvadron: Bålsta i Yttergrans socken. 1931 restes här en minnessten med texten: Sigtuna skadron av Kungliga Livregementet hade här sin samlingsplats intill 1908.[7]
  • Livskvadronen: Arenberga i Husby-Ärlinghundra socken. 1946 restes här en sten med inskriften Livkompaniet av Kungl. Livregementet till häst hade här sin mötes- och övningsplats åren 1687-1791. Sentida efterföljare reste stenen 1946.[7]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Livstandar m/1810, för Livregementets dragonkår

Regementet var ett systerregemente till Livregementets grenadjärer (I 3) och Livregementets husarer (K 3), vilka samtliga har sin högtidsdag den 4 december, som minne till av Slaget vid Lund den 4 december 1676.[2] Regementets höll sin avvecklingsceremoni den 11 september 1927.[4] Regementets traditioner fördes vidare fram till 1949 av Livregementet till häst (K 1), och från 1949 av Livgardets dragoner (K 1). Sedan den 1 juli 2000 vårdas minnet av regementet av Livgardet.[8]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Knut Gillis Bildt, här generallöjtnant, var Livregementets dragoners sekundchef åren 1902 till 1904.

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1791–1927. Sekundchef var en titel som införde 1792, efter att konungen tillträdde som regementschef. Titeln sekundchef användes vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[3]

Regementschefer[redigera | redigera wikitext]

Sekundchefer[redigera | redigera wikitext]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Upplands ryttare 1626 1667-11-25
Kungl Livregementet till häst 1667-11-26 1791-02-22
Kungl Livregementetsbrigadens kryssiärkår 1791-02-23 1815-12-15
Kungl Livregementets dragonkår 1815-12-16 1892-12-30
Kungl Livregementets dragoner 1892-12-31 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
K 2 1813 1927-12-31
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Uppsala/Stockholm (F) 1626 1881
Stockholms garnison (F) 1881 1927-12-31
Ladugårdsgärdet (Ö) 1828 1927-12-31
Järva skjutfält (Ö) 1907 1927-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 204
  2. ^ [a b c d e f g h i] Braunstein (2005), s. 123-125
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 286
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 18
  5. ^ Berg (2004), s. 317
  6. ^ Upplands ryttare, Margit Hallén. Artikel i Årsboken Uppland 1946
  7. ^ [a b c d e] Dragonminnet i Gamla Uppsala artikel av Anna-Märta Tjernberg i årboken Uppland 1949
  8. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 8 oktober 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Wallerfelt, Bengt; Braunstein, Christian (2007). K1 1928-2000 : historieverk i två band, Del 1. Stockholm: Livgardets dragoners historiekommitté. Libris 8241078. ISBN 91-631-0434-2 (inb) 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]