Lopplummer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lopplummer
Statusis atgiris - Huperza selago.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionLummerväxter
Lycopodiophyta
KlassLycopodiopsida
OrdningLycopodiales
FamiljLummerväxter
Lycopodiaceae
SläkteLopplumrar
Huperzia
ArtLopplummer
H. selago
Vetenskapligt namn
§ Huperzia selago
AuktorCelsius, 1732
Hitta fler artiklar om växter med

Vanlig lopplummer (Huperzia selago ssp. selago) samt Groddlummer (Huperzia selago ssp. arctica) är två olika varianter av en och samma art (Huperzia selago) inom växtsläktet lopplumrar (Huperzia).

Det finns totalt över 300 arter i släktet lopplumrar men lopplummern (Huperzia selago) är den enda som förekommer i Sverige. Lopplummern har tidigare även kallats för Luslummer eller Lusgräs och man räknade den ursprungligen till släktet lumrar (Lycopodium) innan den fick sitt eget släkte (Huperzia).

Precis som övriga lummerväxter sprider den sig via sporer och har inga frön. Lopplummern har en huvudstam längs marken ifrån vilken det sticker upp ett flertal gulgröna, 10-20cm långa skott. Det sitter sporgömmor i bladvecken och där bildas även små groddknoppar som kan sprätta iväg och slå rot på egen hand. Lopplummern förekommer i de flesta delar av världen där klimatet tillåter, och i synnerhet i hela Sverige men är något mer sällsynt i de norra delarna, på Gotland och Öland. Lopplummern användes förr i tiden för att få bort ohyra ifrån boskap och dess namn kan ha kommit ifrån detta användningsområde. Lopplummer innehåller irriterande ämnen och kan ge eksem[1].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Bo Nylén. Nordens Flora (andra upplagan). Bokförlaget Prisma. Stockholm. År 2000. ISBN

91-518-3821-4 (kart), ISBN 91-518-3823-0 (htf)

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 81. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Lopplummer