Lord Kelvin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
William Thomson Kelvin
Kelvin-1200-scale1000.jpg
William Thomson – Lord Kelvin.
FöddWilliam Thomson
26 juni 1824[1][2][3]
Belfast[4]
Död17 december 1907[1][2][3] (83 år)
Largs[4]
BegravdWestminster Abbey
NationalitetBrittisk
Andra namnBaron Kelvin, of Largs in the County of Ayr
Alma materUniversity of Glasgow, Peterhouse och Universitetet i Cambridge Blue pencil.svg
SysselsättningFysiker, universitetslärare, politiker, matematiker, ingenjör
BefattningLedamot av Kronrådet
Ledamot i Brittiska överhuset
Ordförande för Royal Society (1890–1895)
ArbetsgivareUniversity of Glasgow
ReligionKristendom
FöräldrarJames Thomson
UtmärkelserPour le Mérite för vetenskap och konst
Fellow of the Royal Society
Riddare av Victoriaorden
Copleymedaljen (1883)[5]
Royal Medal (1856)
John Fritz-medaljen
Ponceletpriset (1873)
Helmholtz-medaljen (1892)
Matteuccimedaljen
Kejserliga Brasilianska Rosenorden
Albert-medaljen (1879)
Smith's Prize
Keithmedaljen (1861)
Bakerian-föreläsningen (1856)
Förtjänstorden
Heliga skattens orden
Pour le Mérite
NamnteckningLord Kelvin Signature.svg
Redigera Wikidata
Thomson förbättrade bland annat galvanometern (bilden) vilket gjorde det möjligt att använda den transatlantiska telegrafkabeln då galvanometern kunde känna av de svaga elektriska signalerna.

William Thomson, adlad 1892 till "Baron Kelvin, of Largs in the County of Ayr" – Lord Kelvin, född den 26 juni 1824 i Belfast, död den 17 december 1907, var en irländsk matematiker, fysiker, ingenjör och uppfinnare framför allt verksam i Skottland vid universitetet i Glasgow.

Thomson blev efter studier i Glasgow, Cambridge och Paris professor i Glasgow 1846 och innehade denna lärostol till 1899.[6]

Lord Kelvin gjorde bland annat viktiga insatser inom termodynamiken. Enheten kelvin för temperatur är uppkallad efter honom. Han var även den första VD:n för IEC.

Vid 77 års ålder gjorde han en betydande insats inom kosmologin, då han lyckades lösa gåtan kring Olbers' paradox. 1853 upptäckte han, tillsammans med James Prescott Joule den så kallade Joule-Thomson-effekten.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hörz, H., Naturphilosophie als Heuristik?: Korrespondenz zwischen Hermann von Helmholtz und Lord Kelvin (William Thomson), Basilisken-Presse, 2000, ISBN 3-925347-56-9
  • Thomson, W. & Tait, P.G., Treatise on Natural Philosophy, Oxford, 1867
  • Thomson, W., Mathematical and Physical Papers, Cambridge University Press, 1882-1911, ISBN 0-521-05474-5
  • Wilson, D.B. (ed.), The Correspondence Between Sir George Gabriel Stokes and Sir William Thomson, Baron Kelvin of Largs, Cambridge University Press, 1990, ISBN 0-521-32831-4
  • Collected Papers in Physics and Engineering, Cambridge University Press, 1912, ISBN B0000EFOL8
  • Lord Kelvin, On ether and gravitational matter through infinite space (1901).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014, licens: CC0
  2. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  3. ^ [a b] MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Томсон Уильям”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Большая Российская энциклопедия, 1969, läst: 28 september 2015
  5. ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läst: 30 december 2018
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 236 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Runesson, Anders (2007). ”Kelvin : jakten mot nollpunkten”. Allt om vetenskap (nr. 10): sid. 110-111. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]