Lorens Marmstedt

Från Wikipedia
Version från den 20 juli 2015 kl. 20.32 av Fluffbot (Diskussion | Bidrag) (Datumstämplar mall Mall:Ifrågasatt uppgift)
Lorens Marmstedt
FöddSigfrid Lorenzo Marmstedt
29 oktober 1908
Stockholm, Sverige
Död4 april 1966 (57 år)
Stockholm, Sverige
År som aktiv1932–1966
MakaAstrid Carlson
(1933–1935)
Marie-Louise Sorbon
(1942–1955[ifrågasatt uppgift])
Ellen Rasch
(1950–1956)
Gio Petré
(1962–1966)
Betydande verkKanske en diktare, Ombyte av tåg, Resan till dej
IMDb SFDb

Lorens Marmstedt, Sigfrid Lorenzo Marmstedt, tidigare Eriksson, född 29 oktober 1908 i Stockholm, död 4 april 1966 i Stockholm, var en svensk regissör, manusförfattare och filmproducent.

Biografi

Marmstedts far var från Norrland och modern var italienska, född i Tunisien. Fadern var affärsman och drev företaget AB Medelhavskompaniet. Marmstedts intresse för film vaknade mycket tidigt; redan som 18-åring anställdes han av Svenska Dagbladet där han åren 1927–1931 skrev filmkritik under signaturen Siglon.

Han debuterade som filmregissör 1932 med En stulen vals och gjorde ett 10-tal filmer på 1930-talet. Som regissör var han mindre framgångsrik. Hans mest kända film blev Kanske en diktare, en teatral filmatisering av Gösta Ekmans scenframgång.

Marmstedt kom i stället att bli mest känd som producent. År 1938 grundade han AB Terrafilm som till att börja med fungerade som rent distributionsbolag med fransk film som specialitet, men inom kort lierade han sig med regissörerna Schamyl Bauman och Anders Henrikson samt ekonomiskt med Sandrewskoncernen som önskade förse sin biografkedja med svensk film.

Med filmatiseringen 1940 av Sigfrid Siwertz Ett brott lockade Marmstedt en etablerad, seriös författargeneration till filmen - Bertil Malmberg, Sven Stolpe, Dagmar Edqvist, Herbert Grevenius och Walter Ljungquist. De fick samarbeta med en helt ny regissörsgeneration - Hasse Ekman, Hampe Faustman, Ingmar Bergman, som Marmstedt gav stor frihet att själva utvecklas. 1940-talet blev Terrafilms och Hasse Ekmans storhetstid, som värdigt avslutades med filmen Flicka med hyacinter. AB Terrafilm fanns kvar till 1959, men även därefter producerade Marmstedt film.

Utöver film producerade han även revy och teater. Han drev Skansenteatern 19451959 och Intiman perioden 19491966. Marmstedt avled under inspelningen av Yngsjömordet 1966, sedan han strax dessförinnan knutits till AB Svensk Filmindustri som producent. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[1]

Privatliv

Marmstedt var gift fyra gånger, nämligen i tur och ordning med skådespelaren Astrid Carlson, skådespelaren Marie-Louise Sorbon, premiärdansösen Ellen Rasch och skådespelaren Gio Petré. Han hade tillsammans med Gio Petré två barn som båda omkom i en husbrand strax efter Marmstedts död.

Regi i urval

Producent i urval

Filmmanus

Källor