Lorisiformes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lorisiformes
Greater Bush Baby.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningLägre primater
Strepsirrhini
InfraordningLorisiformes
Vetenskapligt namn
§ Lorisiformes
AuktorGregory, 1915
Familjer
Se text
Synonymer
Lorisoidea (Gray 1821)
Hitta fler artiklar om djur med

Lorisiformes är en systematisk grupp i underordningen lägre primater (Strepsirrhini) med två familjer.[1] Ibland listas djurgruppen som överfamilj Lorisoidea till infraordningen Lemuriformes.[2]

Tillhörande arter förekommer i Afrika och i sydöstra Asien. De ingående familjerna lorier (Loridae) och galagoer skiljer sig i sina kroppsegenskaper men genetiska undersökningar visade att de tillhör samma evolutionära gren. De skilde sig från sina släktingar på Madagaskar för cirka 60 miljoner år sedan. Uppdelningen i två familjer skedde för ungefär 35 miljoner år sedan.[3]

Egenskaper som båda familjer uppvisar är samma konstruktion av blodkärlen i hjärnan samt en förminskad andra finger (pekfingret) och andra tå. Tandformeln är I 2/2 C 1/1 P 3/3 M 3/3. Uppskattningsvis hade de ursprungligaste medlemmar i underordningen lägre primater samma tandformel. Tandkammen som är typisk för nästan alla lägre primater förekommer likaså.[3]

Arterna i gruppen Lorisiformes är aktiva på natten och har en brun eller grå pälsfärg utan påfallande mönster. Galagoer har livliga rörelser och på förmåga att hoppa. Däremot är lorier långsamma.[3]

Familjer och släkten:[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Lorisiformes” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  2. ^ Cartmill, M.; Smith, F. H. (2011). The Human Lineage. John Wiley & Sons. ISBN 978-1-118-21145-8. http://books.google.com/books?id=X058kYnhxC0C&pg=PA89 
  3. ^ [a b c] Lorisiformes (tyska) i Bildatlas der Primaten, sid. 121