Lottorna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För organisationen i Finland, se Lotta Svärd-organisationen.
Riksförbundet Sveriges lottakårer
Den så kallade Lottastugan i Societetsparken i Varberg. Lägg märke till SLK:s emblem över dörren.
Förkortning SLK
Grundad 1924
Säte Stockholm, Sverige
Officiella språk Svenska

Lottarörelsen, Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK), Lottorna, är en frivillig försvarsorganisation för kvinnor.[1] Organisationen består i dag av cirka 5 000 kvinnor i alla åldrar över hela Sverige. Svenska Lottakårens syfte är att rekrytera och utbilda kvinnor till uppgifter inom det svenska totalförsvaret, och att bedriva totalförsvarsinformation. Lottor verkar inom både Försvarsmakten och den civila krisberedskapen. Organisationen är partipolitiskt obunden och är ett av landets största kvinnliga nätverk.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Några lottor tar hand om finländska krigsbarn i Stockholm 1944.

Svenska Lottakåren bildades 1924 efter finländsk förebild. Initiativtagare och organisationens förste ordförande var Tyra Wadner. Organisationen inledde som en del av dåvarande Landstormsrörelsen (dåvarande namn Sveriges Landstormskvinnor) men blev 1942 en fristående organisation.

Inledningsvis var det tänkt att organisationen enbart skulle fylla uppgifter inom försvaret i fredstid men dessa tankar övergavs snabbt. 1936 togs det fram bestämmelser som reglerade lottornas verksamhet i så väl freds- som krigstid. I fredstid skulle verksamheten koncentreras till fyra områden: 1) insamling av pengar till Landstormsrörelsen, 2) förplägnadstjänst vid landstormsmännens övningar, 3) utbildning av egna medlemmarna samt 4) informationsarbete för att "höja fosterlands- och hembygdskänslan och stärka nationens försvar". I krigsstid skulle lottorna istället bedriva olika former av hjälpinsatser för försvaret inom hembygden, särskilt under mobiliseringen.[2] Lottorna uppdelades i armé-, marin- och flyglottor.

Under andra världskriget fick organisationen många nya uppgifter och medlemmarna strömmade till. I slutet av kriget hade organisationen fler än 110 000 medlemmar, vilket innebar att ungefär fem procent av landets kvinnor över 15 år var lottor.[3]

Lottarörelser i andra länder[redigera | redigera wikitext]

Den första Lotta Svärd-organisationen grundades i Finland 1918 och blev officiellt instiftad 1920. Namnet lottorna är taget efter Johan Ludvig Runebergs dikt Lotta Svärd i Fänrik Ståls sägner. Den finska organisationen blev en förebild för resten av Norden. I Norge bildades en motsvarighet 1928 och i Danmark 1946. Även Estland har en lottarörelse, Naiskodukaitse, som grundades 1927, förbjöds av kommunisterna 1940 och återbildades 1991.

Finlands lottakår gjorde viktiga insatser under vinterkriget och fortsättningskriget. Under fortsättningskriget fick lottor i vissa uppgifter även vapenträning, något som annars strider mot lottarörelsens grundläggande principer. Den finska lottakåren förbjöds 1944, som en del av fredsavtalet med Sovjetunionen. De allierades övervakningskommission bestämde att alla fascistiska organisationer skulle upplösas, inklusive den finska Lotta Svärd-organisationen. Efter det tvingades Finlands regering besluta den 23 november 1944 att upplösa Lotta Svärd. Innan upplösningen trädde i kraft, hann de flytta över sin förmögenhet till den två veckor tidigare grundade Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor (Suomen Naisten Huoltosäätiö). Då stiftelsen fyllde 60 år den 29 juni 2006, ändrades stiftelsens namn till Lotta Svärd Stiftelsen.

Danmarks "lottekorps" lades ned 1989,[4] när försvarsutbildningen öppnades också för kvinnor.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Lotta på Hemvärnsmuseet.

Svenska Lottakåren finns över hela landet och är indelad i ungefär 100 lokala lottakårer. Riksförbundets kansli i Stockholm är ett serviceorgan för hela organisationen. Kansliet sköter de övergripande frågorna kring samordning och utveckling av utbildning, information och rekrytering. Organisationen leds av en överstyrelse som tillsätts under den riksstämma som hålls vartannat år. Styrelsens ordförande tituleras rikslottachef.

Rikslottachefer[redigera | redigera wikitext]

Funktionärsbeteckningar 1940-1949[redigera | redigera wikitext]

Lottakåren 1940-1949.jpg

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksförbundet Sveriges Lottakårer, red (1984). Lottorna i samhällets tjänst. Militärhistoriska förlaget. sid. 5. ISBN 9185266280 
  2. ^ Sundevall, Fia (2011). Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989. Stockholm: Makadam. sid. 53-54. Libris 12071314. ISBN 978-91-7061-090-5 
  3. ^ Sundevall, Fia (2011). Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989. Stockholm: Makadam. sid. 58. Libris 12071314. ISBN 978-91-7061-090-5 
  4. ^ Fakta om kvinder i forsvaret FOV Nyhedsbrev nr.12, 2001, arkiverad 16 juli 2007 från originalet
  5. ^ Digitalt Museum: Vänersborgs museum 2016-02-29.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]