Louis François Armand de Vignerot du Plessis de Richelieu

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Louis François Armand de Vignerot du Plessis de Richelieu
Jean-Marc Nattier (1685-1766) - Portret van maarschalk hertog Richelieu - Lissabon Museu Calouste Gulbenkian 21-10-2010 13-34-54.jpg
Född13 mars 1696[1][2][3]
Paris
Död8 augusti 1788[1][2][3] (92 år)
Paris
MedborgarskapFrankrike[4]
SysselsättningDiplomat
Befattning
Frankrikes ambassadör i Österrike
Stol nummer 32 i Franska akademien
Ordförande, Franska vetenskapsakademin (1735–1735)[5]
MakaÉlisabeth Sophie of Lorraine[6]
Jeanne de Lavaulx
Anne-Catherine de Noailles
Élisabeth Sophie of Lorraine
(g. 1734–)[7]
PartnerLouise-Anne de Bourbon
BarnAntoine de Vignerot du Plessis (f. 1736)
Jeanne Sophie Egmont (f. 1740)
Louis-François Faur (f. 1746)
FöräldrarArmand Jean de Vignerot du Plessis
Anne Marguerite d'Acigné[8]
Utmärkelser
Riddare av Helgeandsorden
Riddare av Mikaelsorden
Marskalk av Frankrike
Heraldiskt vapen
Louis François Armand de Vignerot du Plessis de Richelieu (1696-1788).svg
Redigera Wikidata

Louis François Armand de Vignerot du Plessis, hertig av Richelieu, född den 13 mars 1696, död den 8 augusti 1788, var en fransk statsman och militär, systersons sonson till Armand Jean du Plessis de Richelieu, farfar till Armand Emmanuel du Plessis de Richelieu.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Richelieu kom redan som barn till hovet. Han hängav sig här utan hejd åt galanta äventyr, som två gånger bragte honom på Bastiljen; samma öde rönte han 1719 för sin obetänksamma delaktighet i Cellamares sammansvärjning. År 1725 sändes han som ambassadör till Wien, där han inte utan framgång motarbetade det spanska inflytandet. I Polska tronföljdskriget visade han mycken personlig tapperhet. Återkommen till hovet, kastade han sig med liv och själ in i intrigerna där. Han vann så småningom kungens förtroende och gjorde sig förtjänt av det genom den duglighet han visade som guvernör i Languedoc. Genom hertiginnan av Chateauroux, som Richelieu 1742 förhjälpte till ställningen som erkänd kunglig mätress, blev han för en tid en av hovets inflytelserikaste personligheter. Han förmådde kungen att gå i fält mot österrikarna, åtföljde honom som adjutant och bidrog genom beslutsamhet och djärvhet till segern vid Fontenoy (1745). Belönad för sina förtjänster med marskalkstaven (1748), återvände han efter fredsslutet till Paris; han slöt sig nu till madame de Pompadours parti.

kriget med England började, lyckades Richelieu genom en djärv kupp sätta sig i besittning av ön Menorca (1756); som befälhavare för den franska armén i Nordtyskland följande år vann han militära framgångar, men omintetgjorde dem genom det ofördelaktiga stilleståndet i Kloster-Zeven (1757) och den dåliga manstukt han upprätthöll bland sina trupper; då stilleståndet uppsagts, nödgades han retirera och avsattes 1758 för att sedan aldrig mera användas i fält. Genom de plundringar, som han tillåtit armén i Hannover, hade han förspillt den popularitet segern 1756 förskaffat honom; folket i Paris gav honom öknamnet "père la maraude". Återstoden av sitt liv delade han mellan sina plikter som guvernör i Guyenne och hovlivet. Richelieu var en av de mest utpräglade representanterna för 1700-talets Frankrike. Utan spår av moraliska principer; ytlig, lättsinnig och flärdfull gick han helt och hållet upp i hovlivets intriger. Hans otaliga kärleksäventyr som sträckte sig ända till hans höga ålderdom har utsmyckats av traditionen och blivit ordspråk i Frankrike. Som militär visade han egentligen ingen duglighet, men en ridderlig djärvhet som inte sällan belönades med framgång. Richelieu var gift tre gånger; i sitt andra gifte (med en prinsessa av huset Guise) hade han en son och en dotter, den berömda grevinnan Egmont.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6dn45z7, omnämnd som: Armand de Vignerot du Plessis, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: richelieu-louis-francois-armand, omnämnd som: Louis François Armand Richelieu.[källa från Wikidata]
  4. ^ Libris, 1 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Franska vetenskapsakademin, läs online, läst: 6 juli 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, genealogy.euweb.cz, läst: 19 januari 2016.[källa från Wikidata]
  7. ^ The Peerage person-ID: p4241.htm#i42406, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Richelieu, 2. Louis François Armand du Plessis de Vignerod, hertig af R., 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]