Louise Nordenskiöld

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Anne Louise Nordenskiöld Schmidt, en period Louise Sylwander, född den 26 augusti 1949, är en svensk ämbetsman. Hon är dotter till Claës-Henrik Nordenskiöld och sondotter till Bengt Nordenskiöld.

Nordenskiöld har varit generalsekreterare för BRIS, Barnens rätt i samhället, en organisation som hon engagerade sig i redan 1978. Åren 1993–2001 var Nordenskiöld Sveriges första barnombudsman. Hon har också varit föreståndare och generaldirektör för myndigheten IPM, Institutet för Psykosocial Medicin, som sedermera integrerades i Stockholms Universitet under namnet Stressforskningsinstitutet där hon blev dess ställföreträdande föreståndare och administrativ chef fram till pensionen 2013.

Under sin tid som Barnombudsman medverkade hon till att skollagen skärptes vad gäller skolans skyldighet att motverka mobbning och att anmälningsplikten när barn far illa utökades till alla yrkesgrupper som möter barn i sitt arbete. Vidare drev hon frågor om barns rätt att få påverka beslut om vårdnad och umgängesrätt samt omhändertagande enligt socialtjänstlagen. Hon var liksom vissa andra jurister tveksam till fördelarna med att inkorporera FN:s barnkonvention och göra den till svensk lag. Hon menade istället att svensk lagstiftning skulle ändras och anpassas till barnkonventionens bestämmelser för att därmed kunna gå längre i vissa avseenden än vad barnkonventionen gör.[förklaring behövs][källa behövs]

År 2003 föreslogs hon som ny vice ordförande i Kristdemokraterna efter Inger Davidson.[1]

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • "Mänskliga rättigheter för barn" ett informationsmaterial om FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnombudsmannen 1999.
  • "Barnets Bästa, från vision till verklighet" - om barnkonsekvensanalyser. Barnombudsmannen 2001
  • "Child Impact Assessments" - Swedish Experience of Child Impact Assessments as a tool to implement the CRC. Socialdepartementet 2001.
  • "Children as participants" - Swedish experiences of Child Participation in Society’s Decision-making Processes. Socialdepartementet 2001.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ulla-Britt Hagström. "Fram för ny ledning inom kd". Göteborgs-Posten 6 maj 2003