Lucius Apuleius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Apuleius.

Lucius Apuleius född cirka 125 i Madaura, Numidien (Algeriet), död cirka 180, var en romersk filosof, diktare och retoriker, som beskrev sig själv som getulo-numidisk.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Efter en tid som sakförare i Rom var Apulieus senare bosatt i Kartago, där han innehade ett högt prästämbete. Mest bekant bland hans skrifter är en satirisk-fantastisk sederoman, Metamorphoses, vanligen kallad Den gyllene åsnan (latin: Asinus aureus), skildrande en till åsna förvandlad ynglings sällsamma upplevelser. I romanen, en bearbetning efter en grekisk förebild, är mindre berättelser inlagda, däribland den bekanta sagan om Amor och Psyche (svensk översättning 1877 och 1902), som bland annat inspirerat Rafael till hans berömda fresker i Villa Farnesina i Rom. Arbetet präglas av humor, fantasi och en obestridlig berättartalang. Stilen är egendomligt konstlad, enligt tidsriktningen retorisk och arkaiserande.[1]

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

Opera omnia, 1621
  • Then vnderskiöne Psyche 1666
  • Kärleksguden Cupidos och den undersköna priswärda prinsessan Psyches historia 1778
  • Amor och Psyche 1877
  • Amor och Psyke 1949
  • Den gyllne åsnan 1960
  • Den gyllene åsnan 1985

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk Uppslagsbok’’, Band 2, 1947–1955. (spalt 33)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]