Ludmila Pavlitjenko

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lyudmila Pavlichenko
Lyudmila Pavlichenko, before title.png
Född1916[1]
Bila TserkvaUkraina
Död10 oktober 1974[1] (58 år)
MoskvaRyssland
BegravdNovodevitjekyrkogården
NationalitetSovjetunionen
Utbildad vidFacultat d'Història de la Universitat de Kíev Blue pencil.svg
SysselsättningPrickskytt, historiker, militär
ArbetsgivareSovjetunionens flotta (1945–1953)
Politiskt partiSovjetunionens kommunistiska parti (–)
UtmärkelserLeninorden (1943)
Sovjetunionens hjälte (1943)
Gold Star (1943)
Leninorden
Medal "For Battle Merit"
För försvaret av Odessa
Medal "For the Defence of Sevastopol"
Medalj "För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945"
Redigera Wikidata

Ludmila Mikhajlovna Pavlitjenko (ryska: Людмила Михайловна Павличенко), född 12 juli 1916 i Bila Tserkva, död 10 oktober 1974 i Moskva, var en sovjetisk prickskytt i den Röda armen under Andra världskriget. Hon ska ha skjutit och dödat 309 fiendesoldater, och räknas därmed som den mest framgångsrika kvinnliga prickskytten i Sovjetunionens historia.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Pavlitjenko föddes 1916 i Bila Tserkva i Lillryssland. Hon flyttade till Kiev med sin familj vid en ålder av fjorton år. I Kiev gick hon med i en pistolklubb och utvecklades snabbt till en mycket skicklig skarpskytt. År 1937, som student vid Kievs universitet, försvarade hon en uppsats om Bohdan Khmelnitskij. I juni 1941 var Pavlitjenko 24 år gammal och studerade historia på fjärde året, när det nazistiska Tyskland inledde invasionen av Sovjetunionen med Operation Barbarossa.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Pavlitjenko var bland de allra första som anmälde sig som frivilliga soldater. Hon valde då att gå med i infanteriet och kom in i Röda armén.

Pavlitjenko kunde välja att bli sjuksköterska. Men det nekade hon till, för hon ville vara med i armén och strida för sitt land med vapen. I den sovjetiska krigsmakten blev hon en av cirka 2000 kvinnor som sattes in som prickskyttar, varav runt 500 överlevde kriget. Hon stred i omkring två och en halv månad nära staden Odessa. Det är bekräftat att hon där dödade 187 personer. När tyskarna fick kontroll över Odessa drogs hennes enhet tillbaka och sändes till SevastopolKrimhalvön. Där stred hon utan avbrott i mer än åtta månader. I maj 1942 tillräknades löjtnant Pavlitjenko dödandet av 257 tyska soldater. Hennes totala antal dödade under Andra världskriget var alltså större än 300, varav 36 var fientliga prickskyttar.

I juni 1942 blev Pavlitjenko sårad av granateld. På grund av hennes växande ryktbarhet togs hon ur strid och sändes till rehabilitering. Därefter sändes hon till Kanada och USA for ett PR-besök. Hon blev den förste sovjetiske medborgaren som togs emot av en amerikansk president när Franklin Roosevelt välkomnade henne i Vita huset. Senare bjöds Pavlitjenko av Eleanor Roosevelt på en rundresa i hela USA där hon berättade om sina erfarenheter.

Frimärke från 1943

Efter att ha uppnått majorsgraden, kom Pavlitjenko aldrig tilbaka i direkt strid mot tyskarna. Men i stället sattes hon in som instruktör. Hon tränade sovjetiska prickskyttar fram till krigsslutet. Å 1943 tilldelades hon hederstiteln Sovjetunionens hjälte och en tillhörande medalj i form av en guldstjärna, och ett sovjetiskt frimärke med hennes porträtt gavs ut.

Efter kriget avslutade hon sin utbildning vid universitetet i Kiev och började en karriär som historiker. Från 1945 till 1953 var hon anställd som vetenskaplig assistent i den sovjetiska marinen. Hon var senare aktiv i den sovjetiska kommittén för krigsveteraner.

Pavlitjenko dog den 10 oktober 1974 i en ålder av 58 år. Hon begravdes i Moskva.

Två jubileumsmynt och flera frimärken med Pavlitjenkos porträtt har senare utgivits i Sovjetunionen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Find A Grave, Find-A-Grave ID för person i graven: 11928656, omnämnd som: Lyudmila Pavlichenko, läst: 9 oktober 2017

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Henry Sakaida: Heroines of the Soviet Union 1941–1945. Osprey Publishers, ISBN 978-1-84176-598-3
  • Герои Советского Союза: Краткий биографический словарь. Том 2, Воениздат, Moskva 1988
  • Jan Boger: Jäger und Gejagte. Motorbuch Verlag, ISBN 3-87943-373-9