Ludvig Daae (1834–1910)

Ludvig Daae
	Ludvig Daae
Född	7 december 1834; Aremarks kommun, Norge
Död	17 mars 1910 (75 år); Kristiania
Medborgare i	Norge
Utbildad vid	Universitetet i Oslo
Sysselsättning	Bibliotekarie, arkivarie, historiker, universitetslärare
Arbetsgivare	Universitetet i Oslo
Utmärkelser
	Riddare av Dannebrogorden; Sankt Olavs orden; Kommendör av Sankt Olavs orden; Riddare av Nordstjärneorden
Namnteckning
	Redigera Wikidata

Ludvig (Ludvigsen) Daae, född den 7 december 1834 i Aremarks socken, Smaalenenes amt, död den 17 mars 1910 i Kristiania, var en norsk historiker.

Daae blev 1860 adjunkt vid latinskolan i Drammen, 1863 universitets stipendiat i historia, 1869 bibliotekarie och 1876 professor i historia vid Kristiania universitet. Särskilt i yngre år vistades han upprepade gånger, stundom under längre tider, dels och förnämligast i Danmark, dels i Sverige för historiska källforskningar.

Daae utvecklade en mycket omfattande litterär verksamhet. Till kännedomen av Norges nyare historia har han bidragit genom utgivandet av flera källskriftsamlingar: Breve fra bekjendte Nordmænd til R. Nyerup (1861), ett urval av den danske mecenaten Johan von Bülows papirer (1864), flera samlingar av aktstycken, förnämligast rörande Norges kyrkohistoria, offentliggjorda i åtskilliga tidskrifter, och Breve fra danske og norske (1876).

Daae var medlem av flera lärda sällskap och promoverades 1879 till filosofie hedersdoktor vid Köpenhamns universitets jubelfest. När han fyllde sjuttio år (7 december 1904), erhöll han en festskrift av vänner och lärjungar. Sedan 1868 var Daae en flitig medarbetare i pressen ("Morgenbladet" och "Aftenposten"). År 1883 var han bland de första, som på folkmöten tog upp högerns sak. Han visade sig både som talare och stilist äga en sinnrik slagfärdighet, som understöddes av hans stora lärdom.

Som historisk skildrare hade han en hög rang. Hans arbeten omfattade nästan hela Norges historia, de bildade ett stort samlingsverk av monografier. Själv en fin kännare av Holberg lämnade han även flera bidrag till litteraturen om denne. Som universitetslärare samlade han alltid en talrik åhörarskara vid sina föreläsningar, som framför allt behandlade Byzantion, korstågen och reformationen. Daae var från 1893 ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Throndhjems stifts geistlige historie fra reformationen til 1814 (1863),
Lærebog i verdens-historien (1864-65, tillsammans med Siegwart Petersen)
Det gamle Christiania (1624-1814) (1871; illustrerad upplaga 1891)
Norske bygdesagn (1870 och 1872, två samlingar)
Norges helgener (1879)
Kong Christiern den førstes norske historie 1448-58 (1879)
Geistliges kaldelse i den norske kirke efter reformationen (1879)
Nordmænds udvandringer til Holland og England i nyere tid (1880)
en biografi över den norske historikern Gerhard Schøning (1880)
Nordmænd og danske i Rusland i det attende aarh. (1884)
Humanisten og satirikeren Johan Lauremberg (1884)
Matrikler over nordiske studerende ved fremmede universiteter (1885 ff.)
Stemninger i Danmark og Norge i anledning af og nærmest efter adskillelsen (1887; i tidskriften "Vidar", som han redigerade tillsammans med Yngvar Nielsen)
Om de Hamarske kroniker (1890 ff.)
Bidrag til Christianssunds historie (1892)

Artiklar i norsk "Historisk tidsskrift":

Om Frederik II:s paatænkte lothringske giftermaal og om Danmarks forhold til de Grumbachske uroligheder (1872)
Christopher Throndssøn Rustung, hans søn Enno og hans datter Skottefruen (1872)
Optegnelser til Ludvig Holbergs biographi (1872)
Fru Inger Ottesdatter og hendes døtre (1875)
Bidrag til Norges historie i aarene 1434-1442 (1877)
Om Reinsættens sidste fyrstelige medlemmer (1898)
Om Stavanger stift i middelalderen (1899)
Om Bergens bispedømme i middelalderen (1901 ff.)
Var Sverre kongesøn? (1904)

Wikimedia Commons har media som rör Ludvig Daae (1834–1910).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Daae, Ludvig Ludvigsen i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)