Ludvig Kumlien
| Ludvig Kumlien | |
| Född | Ludvig Abraham Kumlien 18 december 1880[1] Hedvig Eleonora församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 2 september 1958 (77 år) Sankt Matteus församling, Stockholm |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[2] kartor |
| Nationalitet | Svensk |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Konstnär |
| Maka | Gerda Sterner (g. 1903–1957; änkling) |
| Barn | Kjell Kumlien (f. 1903) Tore Kumlien (f. 1904) |
| Föräldrar | Hjalmar Kumlien Beata Lindståhl |
| Släktingar | Kjell Kumlien (son) |
| Redigera Wikidata | |
Ludvig Abraham Kumlien, född 18 december 1880 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, död 2 september 1958 i Sankt Matteus församling i Stockholm[3], var en svensk målare, tecknare och kåsör. Han använde pseudonymen Kum och ibland även Ludde.
Ludvig Kumlien var son till arkitekten Hjalmar Kumlien och Beata Lindståhl.[4] Familjen var en del av släkten Kumlien som hade fått sitt namn efter Kumla i Balingsta socken i Uppland. Efter studier för Richard Bergh vid Konstnärsförbundets skola uppmärksammades han tidigt för sina hästmålningar. Ludvig Kumlien var också verksam som tecknare. Han skrev kåserier illustrerade med verk av Stockholmsmiljöer och hade sin första teckning i Strix 1898. Han var medarbetare i Dagens Nyheter, Söndags-Nisse och Stockholms-Tidningen. Kumlien var medlem i Konstnärsförbundet.[5]
Som satiriker avbildade han Strindberg som en renhållningsman som kör i väg en staty av Karl XII i en skottkärra[6]. I Kungliga biblioteket finns även en tecknad karikatyr gällande Strindbergsfejden där Kumlien tecknat Strindberg i hjältens centrala pose, men samtidigt förlöjligar författaren genom att avbilda honom i bara kalsonger och en fladdrande mantel. Han har ritat Strindberg med ett spjut i form av en jättepenna i handen och låtit Strindberg stå på två krokodiler med namnen "Knubberiet" och "Dilletantismen"[7].
Ludvig Kumlien var från 1903 gift med Gerda Sterner (1882–1957)[3] och hade två söner: historikern Kjell Kumlien (1903–1995) och konstnären Tore Kumlien (1904–1976).[8][5] Ludvig Kumlien är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- Kumlien, Ludvig (1907). En skojig bok: ett tjog illustrerade kåserier. Björck & Börjesson. Libris 3005046
- Kumlien, Ludvig (1910). Erikson med bröstet och andra historier: med 24 bilder. Stockholm: Bonnier. Libris 1615019
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Hedvig Eleonora (A, AB) CI:29 (1878-1880) Bild 289 / sid 280 (AID: v85597a.b289.s280, NAD: SE/SSA/0006), födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 2 maj 2019, ”808, (dec),18,1,,Ludvig Abraham”.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Kumlien, Ludvig Abraham, läs online, läst: 2 maj 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642
- ^ Kumlien, Ludvig. Pseud.: Kurn (Ludde) i Svenskt författarlexikon / 1. 1900-1940 A-Ö / s 422.
- ^ [a b] Ludvig Kumlien död, Svenska Dagbladet 10 september 1958 (Genealogiska Föreningens klipparkiv).
- ^ Ludvig Kumlien (28 maj 1910). ”Renhållningskarlen inom svenska historiens museum A. Strindberg”. Nya Nisse (Emil Norlander).
- ^ Signum: Kungliga biblioteket, KoB H. Konstn. Kumlien, Ludvig A. 1
- ^ Rotemannen 2 (Version 2.0). Stockholm: Stadsarkivet. 2015. Libris 18750450
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|