Ludvig Larsson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ludvig Larsson, född 16 februari 1860 i Färingtofta socken, Kristianstads län, död 1 september 1933, var en svensk filolog och läroverkslektor.

Larsson studerade vid Lunds och Köpenhamns universitet och var Tegnér-Oehlenschlägerstipendiat. Han blev filosofie kandidat 1879, filosofie licentiat 1883 och filosofie doktor 1886. Han var lektor i modersmål och tyska i Växjö 1893–1925 och inspektor vid folkskollärarseminariet i Växjö 1912–14. Han var ledamot av Växjö stifts domkapitel 1893–1925. Han invaldes som ledamot av Nordisk Oldskriftsselskab 1894, hedersledamot av Smålands nation i Lund 1923 och av Hyltén-Cavalliusföreningen i Växjö 1925. Han utgav "Minnen från Växjö läroverk" (1928).

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Äldsta delen af Cod. 1812 4:to Gml. Kgl. samling på Kgl. Biblioteket i København (1884)
  • Isländska handskriften No 645 4o i den Arnamagnæanska samlingen på Universitetsbiblioteket i København (akademisk avhandling, 1885)
  • Studier över den stockholmska homilieboken (I–II, 1887)
  • Ordförrådet i de äldsta isländska handskrifterna (1891)
  • FriðÞjófs saga ins frækna (1901)
  • Växjö (i Sveriges städer 1905)
  • Bilder från fordom (1908)
  • Växjö gamla lärdomskvarter (1922)

Källor[redigera | redigera wikitext]