Luftens vagabond

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Luftens Vagabond)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Luftens vagabond
GenreDrama, flyg
RegissörWeyler Hildebrand
ProducentOlof Lilljeqvist
ManusWeyler Hildebrand
Nils Liljeqvist
SkådespelareAlbin Ahrenberg
Aino Taube
Åke Ohberg
Ragnar Widestedt
Emmy Albiin
Wictor Hagman
OriginalmusikErik Baumann
ProduktionsbolagEuropafilm
Premiär18 november 1933
Speltid79 min
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Luftens vagabond är en svensk dramafilm från 1933 i regi av Weyler Hildebrand.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Några ungdomar firar ledighet i Lapplandsfjällen. Bland dem finns Gull Werner, som är en nöjeslysten flicka, och hennes far har bett de andra hålla ett öga på henne. Man roar sig med jazz per grammofon i den lilla stuga man håller till i. Slutligen går Gull ut. Hon tittar på en renhjord som driver förbi. Hon råkar förirra sig ut i vildmarken, ramlar i snön och slår sig medvetslös. Hon återfinns av en same som tar hand om henne.

Under tiden har vi sett en bild av den berömde flygaren Gustav Falk i sitt flygplan på väg hemåt. Ett tidningsinserat berättar att ”Luftens vagabond” är på hemväg. Han hälsas välkommen hem sin mor som säger sig vara glad när han säger han skall stanna hemma den här gången. Gustav tittar på ett fotografi av Gull och modern undrar om han hört något från henne. Han säger att han nu skall börja med sina rundtursflygningar igen och närmast tänker han hälsa på sina vänner i ambulansflyget.

Gull ligger i en lappkåta. Man konstaterar att man måste kalla på hjälp och en av samerna beger sig i väg för att kalla på transport. Samtidigt ser vi Falk samtala med sin gamle bekant löjtnant Gunnar Onell, den bäste elev han haft. Falk berättar om en gammal kärlekshistoria, som skildras i en återblick. Han älskade en flicka, en studentska, som han skildes från. Han friade men hon tyckte hon var för ung för honom. För att glömma for han ut i världen och blev, som han säger, en luftens vagabond.

Samerna har under tiden burit iväg Gull på bår. De skickar ett bud om att hämta henne med flygplan. Det är på väg att bli mörkt och Gustav erbjuder sig att hjälpa till. Gunnar och Gustav beger sig i väg och landar i helmörker sedan samerna tänt eldar. När man landat och lastar ombord den medvetslösa patienten känner Gustav igen Gull. Det var flickan som en gång gjort slut med honom men han säger inget till någon.

Gunnar söker upp Gull på sjukhuset och hon blir märkbart förtjust. En sjuksyster kommer in med vita syrener, vilket vi tidigare sett kapten Falk köpa. När Onell går säger han att han tänker komma tillbaka. Syrenerna är en hälsning från kapten Falk om god bättring. Gull luktar på syrenerna. Gustav kommer senare till sjukhuset och hälsar på. Hon förefaller förtjust över hans hemkomst och säger att hon inte kunde tro att han skulle återfinna henne skadad i fjällen. Någon mening var det med det hela säger hon, det var sex år sedan de sist träffades, och hon ber honom komma hem till sig på Ekenäs.

På hennes fars gård håller Gustav ett tacktal till fadern. Gull föreslår att man skall bada. Man lånar ett flygplan och beger sig iväg ut på sjön, där man får se hur man bl a surfar efter detta samtidigt som det råder ett allmänt badande. Gunnar och Gull hamnar tillsamman i en avskild vik, där han sjunger en sång han säger sig lärt av Gustav, att han är en luftens vagabond. Han säger det är en lite sentimental sång om en flicka som en gång svek. Slutligen förklarar han henne sin kärlek.

Gulls far, vars firma konstruerar flygplan och som är på jakt efter en skicklig provflygare, anställer Gunnar på Gustavs rekommendation sedan denne tidigare avböjt fast anställning med hänvisning till att han är en luftens vagabond. På kvällen föreslår Gustav Gull en promenad tillsammans. De går ut i sommarkvällen och i den vackra naturomgivningen frågar hon varför han drog ut i världen. Han säger att han ville glömma. Han älskade henne men hon förstod ej och var så ung och annorlunda. När Gunnar förstår att Gull var den flicka som Gustav en gång älskade blir han märkbart svartsjuk. Han säger att hon måste välja. Hon blir arg, tar ett abrupt avsked och tänker uppenbart gå tillbaka till Gustav.

En tidningsrubrik berättar om en olycka som inträffat uppe i ishavet och man ser en bild av två nödställda i ett tält på polarisen. Gulls far säger nu till Gunnar att han nu har chansen att visa vad hans flygmotor går för och Gunnar flyger sin väg. Under tiden är Gull hemma hos Gustavs mor medan denne är ute och flyger. Gustavs mor är övertygad om att gammal kärlek rostar aldrig. De ser nu i tidningen att Werners motorfabrik skickat ut ett undsättningsplan. Gull ringer till sin far och ber honom kalla hem Gunnar. Denne är dock redan långt på väg och planet drabbas av nedisning och han måste skicka ut SOS signaler där han befinner sig över ett stormigt hav.

Gustavs mor märker att Gull är orolig för Gunnars skull. När Gustav kommer hem får han reda på att Gunnar försvunnit över havet. Gull säger nu att det ändå är Gunnar som hon verkligen älskar. Gull ber Gustav att flyga och ta reda på honom. Modern vill inte att Gustav skall överge henne men Gustav är bestämd och tar avsked, alltmedan vi får se hur de nödställda polarforskarna är på väg att helt förlora hoppet om räddning.

Gustavs avfärd utformas till en stor händelse med journalistuppbåd och en stor skara vinkande människor. Man får se hur han flyger förbi kungliga slottet i Stockholm innan han styr kosan norrut. Gustav råkar ut för dåligt väder och i en åsksky störtar hans plan. Gunnar klarar sig emellertid, hittar polarforskarna och återvänder. Gunnar säger sig förstå att Gustav handlade av pliktkänsla. Ett fartyg upptäcker vraket efter Gustavs flygplan och bärgar det. Detta skapar stora nyheter och man ser hur folk flockas framför tidningarnas depeschkontor. Gustavs mor tittar på hans porträtt och säger att ”du kom inte tillbaka”. I slutet ser vi hur den sorgklädda Gull kommer med blommor i sällskap med Gunnar till en kyrka. Själva slutbilden visar ett flygplan som flyger bland molnen.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Luftens Vagabond premiärvisades på biograferna Astoria och Grand i Stockholm den 18 november 1933.

Ahrenberg bildade 1933 Aktiebolaget Aero Film[1] i kompanjonskap med sina svågrar Nils och Olof Lilljeqvist, där den senare ägde den absoluta majoriteten. Filmen spelades också delvis in på släktegendomen Baldersnäs gård i Dalsland. Nils Lilljeqvist var också delaktig på filmens manuskript. Ingenjör Olof Lilljeqvist, som ofta assisterade Ahrenberg när det gällde flygfotografering, svarade för filmens av eniga kritiker lovordade flygbilder. Det är troligt att Ahrenberg själv satsade en del av inspelningsbudgeten. Aero Film förklarades i likvidation två år senare efter att ha producerat denna enda film, som blev ett stort publikbakslag.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Handlingar AB Aerofilm. Bolagsbyrån. Patent- och registreringsverket. Riksarkivet.

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]