Luftvärnsfordon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Luftvärnskanonvagn m/43, Lvkv m/43, Sveriges första luftvärnskanonvagn i tjänst.
Lancia3Ro 90/53 luftvärnskanonbil.

Luftvärnsfordon[1][2] är stridsfordon som är beväpnade med luftvärnsbeväpning som luftvärnskanoner eller luftvärnsrobotar, alternativt bådadera, vilka ska agera mobilt luftskydd för markenheter. De har ofta kort till mellanlång räckvidd och skjuter primärt mot lågflygande flygplan och helikoptrar som till exempel understödsflyg och stridshelikoptrar.[1]

Många modeller bygger på splitterskyddade eller pansrade chassin vilket ger en mobil och skyddad plattform för luftvärnskrigföring. De är ofta baserade på existerande chassin från stridsvagnar och liknande men det finns även flera exempel där chassit är konstruerad från grunden till bruk som luftvärnsfordon.

(Notera att det finns luftvärnssystem på självdrivna chassin som inte klassas som luftvärnsfordon i klassens sanna mening. Detta då de inte kan skjuta under flykt utan behöver gå från transportläge till skjutläge för strid. Dessa är enbart stationära luftvärnssystem som transporterar sig själva mellan eldpositioner. Ett exempel är många MIM-104 Patriot-system.)

Historia[redigera | redigera wikitext]

Dedikerade luftvärnsfordon började byggas redan under första världskriget[3] men fick större betydelse under mellankrigstiden och andra världskriget när man behövde ett fordon som kunde skydda fordonskolonner från attackerande flygplan. Från början hade luftvärnsfordon primärt kulsprutor och lätta automatkanoner (och till viss del även vanliga luftvärnskanoner) som beväpning, men med tiden krävdes kraftfullare beväpning vilket ledde till tyngre automatkanoner och slutligen till robotar. I modern tid är luftvärnsfordon primärt beväpnade med både robot- och kanonbeväpning.

Typer och benämningar[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera typer av luftvärnsfordon. Vissa skiljer sig i underrede då de har hjul, band eller bådadera, medan andra skiljer sig i beväpning som kanoner eller robot. I modern tid har många system integrerad radar i stridsfordonet men det finns även system som saknar radar.[4]

I Sverige har man ett par standardiserade benämningar för olika typer av luftvärnsfordon: luftvärnskanonvagn, kort lvkv, luftvärnsrobotvagn, kort lvrbv och luftvärnsrobotkanonvagn, kort lvrbkv. Dessa refererar till fordonets beväpning och underrede där vagn står för att fordonet är pansrat och har larvband. Luftvärnsfordon på hjuldrivna chassin och liknande har inga kända benämningar inom den svenska militärnomenklaturen men troligen ersätter man enbart vagn med bil.

Exempel på typer av luftvärnsfordon[redigera | redigera wikitext]

Svenska luftvärnskanonvagnar[redigera | redigera wikitext]

Luftvärnskanonvagn 90, Lvkv 90, en svensk luftvärnskanonvagn.

Utländska luftvärnskanonvagnar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Self-propelled anti-aircraft weapon, anti-aircraft weapon 25 oktober 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Försvarets forum, nummer 4, 2014. 
  2. ^ Försvarets forum, nummer 1, 2019. 
  3. ^ ”Exempel på ett luftvärnsfordon från VK1.”. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:3inch20cwtAAgunPeerlessLorryWWI.jpg. Läst 25 oktober 2019. 
  4. ^ Se: en:Type 93 surface-to-air missile