Lulemål

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Lulemål är en av Norrbottens fem svenska genuina dialekter. Lulemålen kan uppdelas i rånemål, som främst talas längs Råne älv, och de egentliga lulemålen efter Lule älv. De egentliga lulemålen kan i sin tur uppdelas i överlulemål och nederlulemål längre upp resp. ner efter älven. I dagsläget (2016) är nederlulemålet utdött enl. Jan-Olov Nyström och överlulemålet talas endast av en handfull äldre personer. Rånemålet är måhända livaktigare. Befolkningen i området har under 1900-talet övergått till ett mycket mer rikssvenskt sätt att tala. Som exempel på skillnaden mellan lulemål och dagens dialekt på orten kan man anföra en enkel mening som bors jer do 'var är du?', som numer utsägs ungefär som vars älu, eller bo hä do ve de för mät idä 'vad har du med dig för mat idag?' som numer utsägs som va halu me de fö mat ida. Lulemålens beteckning på sig själva är båndmaLe. De innehåller såväl mycket ålderdomliga språkdrag som åtskilliga nya inlån, exempelvis franska lånord, troligtvis tillskott från 1700-talet. Till de utmärkande särdragen i målen hör användningen av diftonger, vokalkombinationer som öy, eo etc. istället för enkla vokaler. Några exempel på diftongering: heose 'hus', båoLe 'bord', öysn 'is' (på rånemål heter det dock oftast äisn).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jan-Olov Nyström, Ordbok över lulemålet på grundval av dialekten i Antnäs by, Nederluleå (1993), ISBN 91-86372-25-4.
  • August Norström, Luleåkultur, 1925.