Lunochodprogrammet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lunokhod 3

Lunochodprogrammet var ett sovjetiskt rymdprogram, där man utforskade månens yta med radiostyrda fordon. Lunochod-programmet utvecklades under stor sekretess och var därför till stora delar okänt för västvärlden även efter månlandningen. Efter Sovjetunionens fall har ett betydande kunskapsutbyte ägt rum mellan amerikanska och ryska tekniker, vilket bland annat har inspirerat till de amerikanska Marsbilarna. Minst fyra fordon byggdes. Den första förstördes under uppskjutningen.

Lunochod 1[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lunochod 1

Luna 17 landsatte Lunochod 1 på månen, den 17 november 1970. Den sände tillbaka tusentals bilder av månens yta och förflyttade sig drygt 10,5 kilometer. Den 14 september 1971 förlorade man kontakt med fordonet.

Lunochod 2[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Lunochod 2

Luna 21 landsatte Lunochod 2 på månen, den 15 januari 1973. Den sände tillbaka tusentals bilder av månens yta och förflyttade sig drygt 37 kilometer. Man förlorade kontakten med fordonet någon gång under maj månad 1973.

Lunochod 3[redigera | redigera wikitext]

En Lunochod 3 byggdes men flögs aldrig till månen, Lunochod 3 finns idag på NPO Lavochkins museum.

Tjernobylkatastrofen[redigera | redigera wikitext]

Delar av de konstruktioner som togs fram under utvecklingen av Lunochodprogrammet användes senare som grund för de fjärrstyrda robotar som rensade upp efter Tjernobylkatastrofen.