Lydia Wahlström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Lydia Wahlström
Lydia Wahlstrom.jpg
Född28 juni 1869
Död2 juni 1954 (84 år)
Stockholm
NationalitetSvensk
Alma materUppsala universitet Blue pencil.svg
SysselsättningFörfattare, historiker, suffragett
ArbetsgivareStockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1907–1911)
Redigera Wikidata
Lydia Wahlström

Lydia Katarina Wahlström, född 28 juni 1869 i Lundby, Västmanland, död 2 juni 1954 i Stockholm, var en svensk historiker och författare. Hon var framträdande i rösträttsrörelsen och ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt 1907-1911.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lydia Wahlström var dotter till kyrkoherden Johan Gustaf Wahlström och Ida Rebecka Schmidt. Hon hade tre äldre systrar. Som barn upplevde hon att hennes far egentligen hade önskat sig en son och ansträngde sig därför i största möjliga mån för att bete sig som en pojke. I en skildring av sin mor pekar hon dock också på "att man väl mycket överskattar moderskärleken på faderskärlekens bekostnad. Men framför allt har jag lärt mig att man inte behöver idealisera sina föräldrar för att hålla av dem".[1] Wahlström närde tidigt en dröm om att få bli prästvigd som sin far och har själv berättat att insikten om att hennes könstillhörighet skulle hindra det kom som en chock. Redan som ung var hon främmande för dåtidens kvinnoideal och svor att aldrig visa sig undergiven någon.[2]

Efter studentexamen vid Wallinska skolan i Stockholm skrevs hon vid Uppsala universitet 1888. Tre år senare blev hon fil. kand. i historia, nordiska språk och statskunskap och 1898 disputerade hon i historia - som andra svenska kvinna någonsin - på en avhandling[3] om Sveriges förhållande till Danmark 1788-89. 1892 grundade hon "Upsala Kvinliga Studäntförening" och blev dess första ordförande. Medlemmarna i föreningen var de första kvinnliga studenterna i Sverige som bar studentmössa offentligt, vilket ansetts opassande. Därefter studerade hon arkivvetenskap i Köpenhamn, undervisade i kristendomskunskap i Uppsala, drev en flickskola i England och blev sedan rektor för Åhlinska skolan i Stockholm. Hon var en inspiration för många inom kvinnorörelsen, däribland Karin Boye som var elev vid Åhlinska skolan. Lydia Wahlström och Karin Boye utvecklade också en vänskap efter skoltiden.

Kvinnorörelsen[redigera | redigera wikitext]

Wahlström var aktiv i rösträttsrörelsen och den tidiga kvinnopolitiska debatten. I Föreningen Heimdals Folkskrifter gavs hennes "Den svenska kvinnorörelsen" ut 1904 (nr 84). År 1933 gav hon ut boken med samma titel, Den svenska kvinnorörelsen.

Hon argumenterade för att de så kallade kvinnliga anlagen och intressena skulle få plats även i det offentliga rummet. Hon uttryckte att om inte kvinnor fick delta i politiken skulle “samhället likna ett hem utan husmor”.[4] Wahlström blev 1902 en av grundarna av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, och blev en av rörelsens teoretiker och ideologer. Hon tillhörde dess mest aktiva resetalare och skrev både artiklar och rösträttsbroschyrer. Hon var även dess ordförande 1907-1911, och hennes akademiska titel gav rösträttsrörelsen vetenskaplig legitimitet.

Politiskt stod Wahlström till höger. Som ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt kritiserades hon av de socialdemokratiska kvinnorna för att bryta föreningens politiska neutralitet. Detta verkar ha bidragit till hennes avgång 1911, då hon efterträddes av Anna Whitlock. Ett tag efter Wahlströms avgång beslöt rörelsen att bojkotta de partier som var emot kvinnlig rösträtt, det vill säga högern. Istället började rörelsen stödja liberalerna och socialdemokraterna, som var för kvinnlig rösträtt.  

Wahlström representerade Sverige vid flera internationella kvinnokongresser. Hon var även verksam i Fredrika Bremer-förbundet och fick 1939 professors namn.

Vid sidan av sitt engagemang för kvinnosaksfrågor skrev Wahlström flera skrifter om kristendomen, däribland om heliga Birgitta och om jämförelser mellan katolicism och protestantism, samt biografier och verk i historia.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

I boken Med Lydia eller livslång trohet mellan tre skriver Lydia Wahlströms guddotter, barnpsykologen Brita Mannerheim, om sin uppväxt med tre föräldrar. Hennes egentliga föräldrar var Anna Charlotta Danell (född Gustafson) och Gideon Danell, men också Lydia Wahlström hade stor närvaro i familjen. Anna Danell och Lydia Wahlström hade under många år utvecklat en nära relation till varandra. Gideon Danell sades alltid visa stor respekt för de två kvinnornas relation. I sin självbiografi Trotsig och försagd berättar Wahlström att hon tyckte bra om Gideon Danell, men upplevde en sorg över att hon inte själv fick bygga ett hem med Anna Danell.

Lydiapriset[redigera | redigera wikitext]

Lydiapriset är döpt efter två Lydior, Lydia Wahlström och Lydia från Thyatira. Priset delas ut varje år av stiftstyrelsen i Västerås stift och ska tilldelas en prästvigd kvinna, som gjort skillnad i ungdomsarbetet inom stiftet.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • General Gordon 1895
  • Principerna för kvinnans rösträtt 1904
  • Nutidsfrågor 1904
  • Den svenska kvinnorörelsen 1904 (Föreningen Heimdals folkskrifter nr 84).
  • Den heliga Birgitta 1905
  • Lärdomar af den kvinnliga rösträttsrörelsen 1906
  • Svensk kvinna inför svensk lag 1907
  • Nya nutidsfrågor 1907
  • Erik Gustaf Geijer 1907
  • Högerkvinnorna och den nuvarande situationen 1908
  • Statsintresset och kvinnans rösträtt 1909
  • Skrifvelser från Gustav III ur Anders af Håkanssons papper 1913
  • Svensk statsförfattningshistoria 1914
  • En cykel från Rörås till Mattmar 1914
  • Nyare bidrag till Fredrika Bremers karakteristik 1914
  • Gustavianska studier 1914
  • Samuel Fries 1915
  • Svenskar från förra seklet 1915
  • Drottning Margareta 1917
  • Sverige och England under revolutionskrigens början 1917
  • Daniel Malmbrink 1918
  • De kristna inför världsläget 1918
  • Katolskt och protestantiskt i medeltid och nutid 1919
  • Sin fars dotter 1920
  • Bland nutida jesuiter och hugenotter 1922
  • Lotten Dahlgren och hennes senaste bok 1923
  • Biskopen 1924
  • Vardagens religion 1925
  • Viktor Rydberg i nyare belysning 1929
  • Själens hälsa 1929
  • Glada givare 1929
  • Hans Järta och Västmanlands-Dala nation 1931
  • Besökelsens tid 1932
  • Den svenska kvinnorörelsen: en historisk översikt 1933
  • Marcus Ehrenpreis 1936
  • Revolution och religion 1936
  • Kärleksvisor 1939
  • Fredrika Bremer som religiös personlighet 1939
  • Livsrummet och dödszonen i nazismens världsåskådning 1940
  • Kristen på egen hand 1942
  • Trotsig och försagd 1949
  • K. J. 1950

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • 2004 - Haglund Ann-Cathrine, Petersson Ann-Marie, Ström-Billing Inger, red. Moderata pionjärer: kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. Stockholm: Sällskapet för moderata kvinnors historia. Libris 9666368. ISBN 9163158620 
  • Anne-Marie Petersson: Lydia Wahlström, 1869-1954

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Fyra flickors mor”. http://runeberg.org/minmor/1/0239.html. Läst 26 mars 2018. 
  2. ^ ”Lydia Wahlström - till hundraårsminnet av hennes doktorsdisputation 1898”. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:613056/FULLTEXT01.pdf. Läst 8 mars 2016. 
  3. ^ Wahlström, Lydia (1898). Sveriges förhållande till Danmark 1788-89. Uppsala. Libris 843132 
  4. ^ ”Hvarför kvinnor vilja rösträtt”. Dagens Nyheter 1907-03-15. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]