Lydia Wahlström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lydia Wahlström
Lydia Wahlstrom.jpg
Född 28 juni 1869
Död 2 juni 1954
Stockholm
Nationalitet Svensk
Alma mater Uppsala universitet
Sysselsättning Författare och historiker
Arbetsgivare Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1907–1911)
Redigera Wikidata
Lydia Wahlström

Lydia Katarina Wahlström, född 28 juni 1869 i Lundby, Västmanland, död 2 juni 1954 i Stockholm, var en svensk historiker och författare. Hon var framträdande i rösträttsrörelsen och ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt 1907-1911.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lydia Wahlström var dotter till kyrkoherden Johan Gustaf Wahlström och Ida Rebecka Schmidt. Hon hade tre äldre systrar. Som barn upplevde hon att hennes far egentligen hade önskat sig en son och ansträngde sig därför i största möjliga mån för att bete sig som en pojke. Hon närde tidigt en dröm om att få bli prästvigd som sin far och har själv berättat att insikten om att hennes könstillhörighet skulle hindra det kom som en chock. Redan som ung var Lydia Wahlström främmande för dåtidens kvinnoideal och svor att aldrig visa sig undergiven någon[1].

Istället för att ta den religiösa vägen valde hon att studera vid Wallinska skolan i Stockholm och skrevs in vid Uppsala universitet 1888. Tre år senare blev hon fil.kand. i historia, nordiska språk och statskunskap och 1898 disputerade hon i historia - som andra svenska kvinna någonsin. 1892 grundade Lydia Wahlström "Upsala Kvinliga Studäntförening" och blev dess första ordförande. Medlemmarna i föreningen var de första kvinnliga studenterna i Sverige som bar studentmössa offentligt, vilket ansetts opassande. Efter examen studerade hon arkivvetenskap i Köpenhamn, undervisade i kristendomskunskap i Uppsala, drev en flickskola i England och blev sedan rektor för Åhlinska skolan i Stockholm. Hon var en inspiration för många inom kvinnorörelsen, däribland Karin Boye som var elev vid Åhlinska skolan. Lydia Wahlström och Karin Boye utvecklade också en vänskap efter skoltiden.

Kvinnorörelsen[redigera | redigera wikitext]

Lydia Wahlström var aktiv i rösträttsrörelsen och den tidiga kvinnopolitiska debatten. I Föreningen Heimdals Folkskrifter gavs hennes "Den svenska kvinnorörelsen" ut 1904 (nr 84). År 1933 gav hon ut boken med samma titel, Den svenska kvinnorörelsen.

Wahlström argumenterade för att de sk. kvinnliga anlagen och intressena skulle få plats även i det offentliga rummet. Hon uttryckte att om inte kvinnor fick delta i politiken skulle “samhället likna ett hem utan husmor”.[2] Wahlström blev 1902 en av grundarna av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, en av rörelsens teoretiker och ideologer, tillhörde dess mest aktiva resetalare och skrev både artiklar och rösträttsbroschyrer. Hon var även dess ordförande 1907-1911, och hennes akademiska titel gav rösträttsrörelsen vetenskaplig legitimitet.

Politiskt stod Lydia Wahlström till höger. Som ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt kritiserades hon av de socialdemokratiska kvinnorna för att bryta föreningens politiska neutralitet. Detta verkar föreligga hennes avgång 1911. Hon efterträddes av Anna Whitlock. Ett tag efter Wahlströms avgång beslöt rörelsen att bojkotta de partier som var emot kvinnlig rösträtt, dvs högern. Istället började rörelsen stödja liberalerna och socialdemokraterna, som var för kvinnlig rösträtt.  

Wahlström representerade Sverige vid flera internationella kvinnokongresser. Wahlström var även verksam i Fredrika Bremer-förbundet och fick 1939 professors namn.

Vid sidan av sitt engagemang för kvinnosaksfrågor skrev Wahlström flera skrifter om kristendomen, däribland om heliga Birgitta och om jämförelser mellan katolicism och protestantism, samt biografier och verk i historia.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

I boken Med Lydia eller livslång trohet mellan tre skriver Lydia Wahlströms guddotter, barnpsykologen Brita Mannerheim, om sin uppväxt med tre föräldrar. Hennes egentliga föräldrar var Anna Charlotta Danell (född Gustafson) och Gideon Danell, men också Lydia Wahlström hade stor närvaro i familjen. Anna Danell och Lydia Wahlström hade under många år utvecklat en nära relation till varandra. Gideon Danell sades alltid visa stor respekt för de två kvinnornas relation. I sin självbiografi Trotsig och försagd berättar Wahlström att hon tyckte bra om Gideon Danell, men upplevde en sorg över att hon inte själv fick bygga ett hem med Anna Danell.

Lydiapriset[redigera | redigera wikitext]

Lydiapriset är döpt efter två Lydior, Lydia Wahlström och Lydia från Thyatira. Priset delas ut varje år av stiftstyrelsen i Västerås stift och ska tilldelas en prästvigd kvinna, som gjort skillnad i ungdomsarbetet inom stiftet.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • General Gordon 1895
  • Sveriges förhållande till Danmark 1788-89, 1898
  • Principerna för kvinnans rösträtt 1904
  • Nutidsfrågor 1904
  • Den svenska kvinnorörelsen 1904 (Föreningen Heimdals folkskrifter nr 84).
  • Den heliga Birgitta 1905
  • Lärdomar af den kvinnliga rösträttsrörelsen 1906
  • Svensk kvinna inför svensk lag 1907
  • Nya nutidsfrågor 1907
  • Erik Gustaf Geijer 1907
  • Högerkvinnorna och den nuvarande situationen 1908
  • Statsintresset och kvinnans rösträtt 1909
  • Skrifvelser från Gustav III ur Anders af Håkanssons papper 1913
  • Svensk statsförfattningshistoria 1914
  • En cykel från Rörås till Mattmar 1914
  • Nyare bidrag till Fredrika Bremers karakteristik 1914
  • Gustavianska studier 1914
  • Samuel Fries 1915
  • Svenskar från förra seklet 1915
  • Drottning Margareta 1917
  • Sverige och England under revolutionskrigens början 1917
  • Daniel Malmbrink 1918
  • De kristna inför världsläget 1918
  • Katolskt och protestantiskt i medeltid och nutid 1919
  • Sin fars dotter 1920
  • Bland nutida jesuiter och hugenotter 1922
  • Lotten Dahlgren och hennes senaste bok 1923
  • Biskopen 1924
  • Vardagens religion 1925
  • Viktor Rydberg i nyare belysning 1929
  • Själens hälsa 1929
  • Glada givare 1929
  • Hans Järta och Västmanlands-Dala nation 1931
  • Besökelsens tid 1932
  • Den svenska kvinnorörelsen: en historisk översikt 1933
  • Marcus Ehrenpreis 1936
  • Revolution och religion 1936
  • Kärleksvisor 1939
  • Fredrika Bremer som religiös personlighet 1939
  • Livsrummet och dödszonen i nazismens världsåskådning 1940
  • Kristen på egen hand 1942
  • Trotsig och försagd 1949
  • K. J. 1950

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ann-Catherine Haglund, Anne-Marie Petersson Och Inger Ström-Billing (redaktörer): Moderata pionjärer: kvinnor i politiskt arbete 1900-2000, Sällskapet för moderata kvinnors historia' Stockholm 2004, Libris 9666368. ISBN 91-631-5862-0
  • Anne-Marie Petersson: Lydia Wahlström, 1869-1954

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Lydia Wahlström - till hundraårsminnet av hennes doktorsdisputation 1898”. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:613056/FULLTEXT01.pdf. Läst 8 mars 2016. 
  2. ^ ”Hvarför kvinnor vilja rösträtt”. Dagens Nyheter 1907-03-15. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]