Märta Helena Reenstierna
| Märta Helena Reenstierna | ||
|---|---|---|
| ||
| Yrke | Godsägare | |
Publicist
| ||
| Språk |  Svenska
| |
| Genre | dagböcker 1793-1839 | |
| Influerade | Lars Widding | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Andra namn | Märta Helena von Schnell | |
| Född | 16 september 1753 Hovs socken, Älvsborgs län[1] | |
| Nationalitet | Svenska
| |
| Död | 12 januari 1841 (87 år) Årsta gård, Sverige | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Reenstierna | |
| Sätesgård | Årsta gård | |
Familj
| ||
| Make/maka | Christian von Schnell | |
| ||
| Märta Helena Reenstiernas gravsten i Brännkyrka kyrka i stadsdelen Örby slott | ||
| ||
| Reenstiernas vapen i Hedvigs kyrka i Norrköping | ||
Märta Helena Reenstierna, gift von Schnell, även känd som Årstafrun, född 16 september 1753 i Hovs socken i Älvsborgs län, död 12 januari 1841 på Årsta gård i Brännkyrka socken i nuvarande stadsdelen Årsta i Stockholms kommun, var en svensk herrgårdsfru och textilkonstnär.
Hon var dotter till löjtnanten Abraham Reenstierna och friherrinnan Catharina Maria von Köhler och gift med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell. Reenstierna är känd för de dagböcker som hon skrev mellan 1793 och 1839,[1] vilka finns bevarade i sin helhet i Nordiska museets arkiv i Stockholm. Sammanlagt fyller de 5 000 foliosidor.[2] Ett urval ur dagböckerna är utgivna 1946–1953 som Årstadagboken.
”Denna dagbok, öfver de händelser som uti min lilla Sphère vid Årstad förekomma, tillika med väderlekens omskiften, för hvarje dag, Sysslor, främmande, resor, visiter, hälsa och opassligheter etc:”, skrev hon själv nyårsdagen 1799. Dagboken ger en bra inblick i hur livet gestaltades för en herrgårdsfru, hennes familj och underlydande, samt aktuella händelser inom societetslivet under 1700-talets slut och tidigt 1800-tal. Med sina 14 500 väderobservationer ger den även värdefull kunskap om dåtidens klimat i Stockholmsområdet.[3]
Årsta gård var en relativt välbärgad gård med ett tjugotal anställda och bland annat en stor tobaksodling. Årstafrun var gift med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell och hon födde åtta barn, varav endast sonen Hans Abraham uppnådde vuxen ålder. Hon var vän till Carl Michael Bellman och hjälpte denne ett flertal gånger undan hans fattigdom och skulder.
Christian von Schnell (f 1733) dog 1811 och sonen Hans Abraham (f 1780) dog tragiskt i en drunkningsolycka 1812. Årstafrun skötte själv gården långt upp i åren och fortsatte skriva sin dagbok tills hon var nästan helt blind.
Författaren Lars Widding använde Årstafruns dagböcker som källa och inspiration i ett antal historiska romaner, bland annat "På Årstafruns tid" (1969).
2008 upptäcktes den första kända bilden av Årstafrun, ett miniatyrporträtt signerat Jacob Henric Rönngren anno 1796.[4]
Källhänvisningar
- ^ [a b] Christina Sjöblad: Märtha Helena Reenstjerna i Svenskt biografiskt lexikon (1995-1997), läst 13 februari 2015.
- ^ Nordiska museet, pressmeddelande 3 december 2008.[död länk]
- ^ Niklas Dahlin. ”Värdefullt väder”. Teknikhistoria: s. 8. 2016: 2.
- ^ "Smycken". Nordiskamuseet.se. Läst 13 februari 2015.
- Svenskt konstnärslexikon del IV sid 460, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390296
Vidare läsning
- Eriksson, Kristina Ekero (2010). ”Inblick i en dold värld : Årstafruns dagböcker”. Populär historia (nr. 7): sid. s. 48-52. ISSN 1102-0822.
- Reenstierna, Märta Helena. ”Årstafrun på Facebook”. Facebook. http://www.facebook.com/pages/Arstafrun-Marta-Helena-Reenstierna/118455131535351?v=wall.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Märta Helena Reenstierna.
