Måkläppens naturreservat

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Måkläppens naturreservat
Naturreservat
Måkläppen Strandremsa.jpg
Naturreservatet består till lands av låglänta sandrevlar.
LandSverige
KommunVellinge kommun[1]
Läge55°21′52″N 12°48′15″E / 55.36444444°N 12.80416667°Ö / 55.36444444; 12.80416667
Area765,29 hektar[1]
- därav vatten725,33 hektar[1]
Inrättat20 februari 1984[1]
Karta
Måkläppens naturreservat
Red pog.svg
Måkläppens naturreservat
Kategori, Databaser
IUCN-
kategori
IUCN-kategori III: Naturmonument[1]
NVR-id2001815[1] (karta)
WDPA-id152342 (karta)
FörvaltareLänsstyrelsen i Skåne län[1]
Redigera Wikidata
Måkläppens naturreservat är beläget på en utlöpare till Falsterbonäset, gränsar i väster till Falsterbohalvöns havsområde och i öster till skjutområdet i Falsterbobukten.

Måkläppen är ett naturreservat inom den historiska Skanör med Falsterbo stads område i Vellinge kommun i Skåne. Det består av en landremsa som sticker ut från Falsterbonäset. Det bildades som naturreservat 1971, men redan 1902 var området föremål för fridlysning.

Måkläppen omfattar en yta på 785 hektar, varav 30 hektar på land och 755 hektar vatten. Landarealen utgörs av låglänta och ofta föränderliga sandrevlar. Det har vid flera tillfällen format en separat ö, under andra tider en långsmal halvö.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Måkläppen har fått sitt namn från orden för måg(e) (fiskmås) och kläpp (sandrevel). 1685, strax efter Skånes inlemmande i Sverige, noterades namnet som Maageklaperne.[2]

Geografi och historia[redigera | redigera wikitext]

Måkläppen ändrar hela tiden utseende då sand byggs på och tas bort av havsströmmar, vind, stormvågor och högvatten.[2] Dessa processer utövar abrasion – stranderosion – som för bort sanden som tidigare transporterats dit. Den var tidigare en ö, men sedan 1990-talet har den (oftast) en smal landförbindelse genom en sandrevel.[2]

Området har skapats genom att sandrevlar har byggts upp ovanpå en moränkärna.

Under medeltiden tros viss tillfällig bebyggelse ha funnits på den dåvarande ön.

Naturreservat[redigera | redigera wikitext]

Måkläppens naturvårdsförening är Sveriges äldsta och bildades 1899. Det nuvarande naturreservatet bildades 1971, och reservatet inkluderar både land- och angränsande vattenområden. 1984 och 1990 ändrades bestämmelserna, sedan (halv)ön flyttat sina gränser till utanför den befintliga reservatsgränsen. Totalt motsvarar reservatet 755 hektar, varav cirka 30 hektar på land. Området är del av EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden – Natura 2000.[3]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Djurliv[redigera | redigera wikitext]

På Måkläppen häckar många sorters sjöfåglar, och är ett viktigt område för knubb- och gråsäl.[2] Bland de häckande fåglarna kan nämnas ejder, gråtrut och silvertärna.[4] Mängden häckande fåglar varierar dock beroende på om Måkläppen har landförbindelse eller inte; då en sådan medför att räv och mink enkelt kan ta sig ut till området.[3]

Måkläppen är fridlyst sedan 1902, och det råder totalt tillträdesförbud från första februari till sista oktober.[4] Gråsälen föder sina ungar i mars, medan knubbsälen föder sina under juni månad. Halvön är också viktig som rastplats för många fåglar,[3] genom sitt sydvästliga läge vid Östersjön, med den europeiska kontinenten på andra sidan vattnet.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Beroende på hur revlarna förändras kan man vid promenad längs sandrevlarna stöta på (små eller större) rester av träfartyg, ibland flera hundra år gamla. Dessutom är halvön en eftersökt lokal för bärnstensletare.[5] Det råder tillträdesförbud på Måkläppen mellan 1 februari och 31 oktober.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs online, läst: 20 januari 2017, licens: CC0
  2. ^ [a b c d] måkläppen: i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 17 april 2016.
  3. ^ [a b c] Måkläppen, Länsstyrelsen i Skåne län. Läst 17 april 2016.
  4. ^ [a b] "Måkläppen". vellinge.se. Läst 17 april 2016.
  5. ^ TT (2014-11-09):"Bärnstensfeber i Skåne". svt.se. Läst 17 april 2016.