Hoppa till innehållet

Målle Lindberg

Från Wikipedia
Målle Lindberg
Målle Lindberg i Piteå 1964
FödelsenamnBirger Tord Uno Lindberg
Född29 september 1929 (95 år)
BakgrundNässjö, Sverige Sverige
GenreKristen musik
InstrumentSång
SkivbolagMEP[1]
Webbplatswww.molle.nu

Målle Lindberg, egentligen Birger Tord Uno Lindberg, född 29 september 1929 i Nässjö, blev under 1960-talet en omtalad väckelsepredikant och väckelsesångare inom först pingströrelsen ("zigenarpredikanten") och senare som en av ledarna inom Maranata.

Målle Lindberg är yngst av sex syskon och växte upp i Nässjö i Småland. Han föddes mellan Nässjö och Sävsjö då hans föräldrar, som tillhörde resandefolket, deltog i en hästhandlarresa. Smeknamnet "Målle" fick han efter en felsägning; han sade att han också ville bli en hästamålle, men menade hästapålle som avsåg en hästhandlare.[2]

Målle Lindbergs familj var engagerad inom frikyrkorörelsen; hans far var frälsningssoldat, hans mor baptist och flera av hans syskon var pingstvänner. Lindberg, som följde med sin far till Frälsningsarmén, ville bli evangelist, men fördomar kring hans etnicitet ledde till att han möttes med tvivel och han hamnade i utanförskap.

Han var som ung egen företagare, men dömdes 1947 till två års fängelse och 17 000 kr i böter efter ett kioskrån. Under fängelsevistelsen, som han först avtjänade vid anstalten Malmö Kirseberg och sedan vid länsfängelset i Mariestad,[3] återvände han till sin kristna tro och efter fullgjord militärtjänst blev han predikant, först i pingströrelsen och senare i Maranata. Lindberg hade en kraftfull, men också kontroversiell, predikostil vilket ledde till att han valde att senare dra sig tillbaka, inte minst efter massmedial uppmärksamhet. En sådan händelse som Lindberg är känd för är hur han iklädd en vit kostym lät sig sänkas ner från en helikopter till förväntansfulla tältmötesbesökare i Örnsköldsvik.

I Göteborg grundade han senare församlingen Världsvid väckelse.[2] Lindberg har vad han kallar ett "frilanskontrakt" med Gud och besöker olika församlingar, tältmöten och marknader för att sjunga och vittna om Jesus. Han har även deltagit i TV-programmet "Minns du sången". Målle Lindberg blev 14 december 2002 utnämnd till hedersdoktor i kristen musik av Life Christian University i Lutz i Florida i USA.

Musik- och evangelisttraditioner

[redigera | redigera wikitext]

Det finns en stark tradition av musiker och evangelister i släkten Lindberg. Exempelvis var Målle Lindbergs äldste bror Calle Lindberg (1913-1961) sångarevangelist och dennes son Siwert Lindberg (född 1944) är musiker. Systersonen Ted Sandstedt (född 1956) turnerade under många år som sångarevangelist med sin kusin Nenne Lindberg (född 1954). Den senare har en dotter Emilia Lindberg (född 1990) som är sångerska och som givit ut ett par skivor. De fyra sistnämnda har ofta uppträtt tillsammans de senaste åren, ibland även med Målle som dragplåster. En mera avlägsen släkting är artisten Christina Lindberg som med sången De sista ljuva åren tillsammans med Lasse Stefanz låg på Svensktoppen i 65 veckor 1989-1990.

  • 1960 - Hav tack o Jesus (tillsammans med Curt Petersén)
  • 1967 - En klädnad vit
  • 1983 - Ett sus av regn
  • 1998 - Målle med Zigenarkompet
  • 1999 - O, du dyrköpta själ
  • 1999 - Underbara land
  • 1999 - Målle Lindberg - artist, sångare, evangelist (dubbel CD)
  • 2000 - Minns du sången 3 "Jag är härligt löst och fri"
  • 2002 - Målle Guld "Den kompletta samlingen" (3 CD)
  • 2003 - Målles jul
  • 2005 - Still going strong
  • 2006 - Speleman av Guds nåde
  • 2009 - Målle i Hollywood

Cornelis Vreeswijks sång Tältet handlar om Målle Lindbergs excentriska tältmöten på 1960-talet.[4]

  1. ^ Naxos: Lindberg, Målle: Målle i Hollywood, läst 18 mars 2018
  2. ^ [a b] ”Mållegrafi”. Målle Lindberg. Arkiverad från originalet den 26 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110126155927/http://www.molle.nu/index.php?artid=110. Läst 10 december 2010. 
  3. ^ Året Runt 2 mars 2015: Predikanten Målle Lindberg skapade hysteri på 60-talet Arkiverad 18 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine., läst 17 mars 2018
  4. ^ Gustafson, Klas (2007) [2006]. Ett bluesliv - Berättelsen om Cornelis Vreeswijk. Tyskland: CPI. sid. 86-87. ISBN 978-91-7343-199-6 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]