Måne

För jordens måne, se Månen.

En måne, naturlig satellit eller drabant är en himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett solsystem. Ordet i bestämd form – månen – avser planeten jordens måne. Det finns inte i något fall belagt att någon måne har egna månar. De flesta stora månar i solsystemet är bundna i synkron rotation med en och samma sida vänd mot planeten. Ett exempel på en måne som inte beter sig på detta vis, är Hyperion som kaotiskt roterar kring Saturnus.

En asteroidmåne är en måne som kretsar kring en asteroid.

En måne kan ha bildats samtidigt som moderplaneten eller senare infångats av planetens gravitationskraft. I vårt eget solsystem känner vi i nuläget till 205 månar runt sex av de åtta planeterna:

Jorden – månen
Mars – Phobos och Deimos
Jupiter – Ganymedes (som är solsystemets största måne), Io, Europa, Callisto och 76 andra kända månar
Saturnus – Titan (den enda månen i solsystemet som har en tät atmosfär), Rhea, Enceladus, Dione, Tethys, Hyperion, Japetus och 75 andra kända månar
Uranus – Titania, Oberon, Ariel, Umbriel, Miranda och 22 andra kända månar
Neptunus – Triton och 13 andra kända månar

Runt dvärgplaneten Pluto känner man till fem månar, Charon, Nix, Hydra, S/2011 P 1 (P4) och S/2012 (134340) 1 (P5). Charon och Pluto kallas ibland för dubbel-dvärgplanet, Charon visar alltid samma sida mot Pluto och Pluto visar alltid samma sida mot Charon

Även asteroider har månar. Sonden Galileo tog 1993 de första bilderna på Dactyl som är en måne till asteroiden 243 Ida. Astronomerna känner till ett 80-tal månar som kretsar kring asteroider.