Mörder, Hoffnung der Frauen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mörder, Hoffnung der Frauen ("Mördare, kvinnornas hopp") är en opera i en akt av Paul Hindemith till text av Oskar Kokoschka.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kokoschka skrev sitt symbolladdade drama redan 1907 och bearbetade det fyra gånger. Hindemith tonsatte den sista versionen, som är från 1917. Operan uruppfördes 4 juni 1921 på Landestheater i Stuttgart, samtidigt med Hindemiths andra enaktsopera Nusch-Nuschi. Den starkt expressionistiska musiken väckte entusiasm vid premiären, men redan vid de följande föreställningarna uppstod tumult av, som det sades, sedliga grunder. De kulturpolitiska undertonerna var dock tydliga.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Mannen, anföraren (baryton)
  • Kvinnan (sopran)
  • Första flickan (sopran)
  • Andra flickan (sopran)
  • Tredje flickan (alt)
  • Första soldaten (tenor)
  • Andre soldaten (tenor)
  • Tredje soldaten (bas)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Ett område, som sluttar upp mot ett torn med en gallerport av järn. Forntiden.

Soldaterna vägrar följa anförarens order om att bryta upp. Mannen är vit i ansiktet och klädd i rustning. En storväxt kvinna i rött med långt ljust hår och en skara flickor gör anspråk på platsen för egen del. Flickorna kryper förskräckta ihop medan deras ledare närmar sig männen. Det hela leder till en konfrontation och sexuella provokationer. Den latenta spänningen laddas ur i en konflikt mellan huvudpersonerna. Mannen, anföraren, brännmärker kvinnan, medan hon sårar honom med en kniv. Soldaterna spärrar in anföraren i tornet. Män och flickor råkar i sexuell extas, medan en likkista sänks ned. Mannen läggs i kistan och spärras in i tornet. Kvinnan gör fåfänga försök att komma in i tornet och få beröra den inspärrade. I gryningen vaknar han till liv. De ligger med varandra. Under kärleksakten återfår mannen sitt härskarbeteende, medan kvinnan känner sig svagare. En lätt stöt från mannen dödar kvinnan, som när hon faller till marken drar med sig en fackla och sätter allt i brand. Soldater och flickor flyr till anföraren, som slår ned dem som insekter. Vid första hanegället skyndar han ensam bort längs en brandgata.

Källor[redigera | redigera wikitext]