Mörk jordhumla

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Mörk jordhumla
Bombus terrestris - Tilia cordata - Keila-crop.jpg
Mörk jordhumla
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteBombus sensu stricto[1]
ArtMörk jordhumla
B. terrestris
Vetenskapligt namn
§ Bombus terrestris
Auktor(Linnaeus, 1758)[1]
Mörk jordhumla från Irland
Mörk jordhumla från Irland
Hitta fler artiklar om djur med

Mörk jordhumla (Bombus terrestris) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea). Även kallad stor jordhumla eller, tidigare, bara jordhumla[2].

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Drottningen blir 20 till 23 millimeter lång, arbetaren 11 till 17 millimeter och hanen 14 till 16 millimeter[3]. Drottning, arbetare och hane är svarta med rödgul krage och ett rödgult band långt framme på bakkroppen samt med vit bakkroppsspets. Hanen har bredare krage än honorna. Humlan är korttungad.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den mörka jordhumlan är vanlig i trädgårdar, jordbruksmark och slättbygd. Den uppträder även i stadsbebyggelse. Humlan besöker ofta långpipiga blommor, men då den med sin korta tunga inte kan komma åt nektarn på vanligt sätt, biter den hål på blomman vid nektargömman.[5]

Favoritväxter är fruktträd, sälg, stockrosor, maskros, vresros, malvor, vallört, fibblor, tistlar, timjan och väddklint[5] [4]. Hos denna art har arbetarna olika arbetsuppgifter beroende på storlek. Det är främst de större arbetarna som flyger ut och samlar näring, medan de mindre tar hand om boet.[6]

Vid polleninsamling från vissa blommor som rosor där pollenet sitter hårt fast tillämpar arten en teknik som på engelska brukar kallas "buzz pollination". Den innebär att humlan omfamnar ståndarna och vibrerar vingarna så att en hög ton hörs. Vibrationerna frigör pollenkornen från ståndarna.[7]

Boet inrättas ofta i övergivna sorkbon under jord, men kan även inrättas i hus - i grunden, bland isolering eller på vinden.[5] Det kan bli mycket stort och rymma flera hundra arbetare.[7]

Arten parasiteras av snylthumlorna sydsnylthumla och jordsnylthumla, som tar över boet, dödar eller undertrycker drottningen, och tvingar arbetarna att uppföda deras avkomma.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Humlan är vanlig i större delen av Europa. Arten är mindre bunden till ett tempererat eller subpolärt klimat än många andra humlor, och återfinns även i Främre Orienten, Medelhavsöarna och Nordafrika (inklusive Kanarieöarna).[9] Populationerna på Kanarieöarna och Madeira ansågds tidigare vara egna arter (B. canariensis respektive B. maderensis), men betraktas nu som geografiska former (eller, av en del auktoriteter som underarter[10])[11].

Den är dessutom inplanterad i Nya Zeeland (1885 och 1906), på Tasmanien (1992) och i Chile. Arten har även oavsiktligt införts till Israel under 1960-talet. En intressant detalj är att den första inplanteringen, på Nya Zeeland, skedde för att man trodde den skulle hjälpa till vid pollineringen av rödklöver; med sin korta tunga klarar den emellertid inte av att pollinera denna ört, utan stjäler nektarn i stället.[12]

Arten är mycket vanlig i södra Sverige. Humlan har vandrat norrut åtminstone upp till området kring Siljan och längs kusten upp till Sundsvall.[5] Den är dock mindre vanlig längre norrut[4]. Arten har även vandrat österut till Åland och södra delarna av finska fastlandet. Den mörka jordhumlan betraktas som en invasiv art i Finland.[13]

Kommersiellt utnyttjande[redigera | redigera wikitext]

Bon av mörk jordhumla säljs för pollinering av plantor, främst tomater, i växthus[5].

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bombus (in the strict sense)” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/bo.html. Läst 11 januari 2015. 
  2. ^ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Jordhumla
  3. ^ ”Dunkle Erdhummel - Bombus terrestris (på de). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/b-terres.htm. Läst 11 november 2012. 
  4. ^ [a b c] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 78-79. ISBN 978-91-7139-776-8 
  5. ^ [a b c d e] ”Mörk jordhumla”. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-terrestris.htm. Läst 11 november 2012. 
  6. ^ Goulson, D., J. Peat, J. C. Stout, J. Tucker, B. Darvill, L. C. Derwent och W. O. H. Hughes (2002). ”Can alloethism in workers of the bumblebee, Bombus terrestris, be explained in terms of foraging efficiency?”. Animal Behaviour 64. doi:10.1006/anbe.2002.3041. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0003347202930411?via%3Dihub. 
  7. ^ [a b] Bo Mossberg och Björn Cederberg (2012). Humlor i Sverige. Bonnier Fakta. sid. 122–124. ISBN 978-91-7424-170-9 
  8. ^ Kreuter, Kirsten; Twele, Robert; Francke, Wittko; Ayasse, Manfred (1 april 2010). ”Specialist Bombus vestalis and generalist Bombus bohemicus use different odour cues to find their host Bombus terrestris”. Animal Behaviour 80 (2). doi:10.1016/j.anbehav.2010.05.010. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0003347210001867. 
  9. ^ Widmer, A., P. Schmid-Hempel, A. Estoup och A. Scholl (1998). ”Population genetic structure and colonization history of Bombus terrestris s.l. (Hymenoptera: Apidae) from the Canary Islands and Madeira”. Heredity 81. doi:10.1046/j.1365-2540.1998.00407.x. 
  10. ^ Pierre Rasmont (28 februari 2011). Bombus (Bombus) terrestris (L., 1758)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3042. Läst 5 maj 2017. 
  11. ^ Williams, Paul H.; Brown, Mark J.F.; Carolan, James C.; An, Jiandong; Goulson, Dave; Aytekin, A. Murat; Best, Lincoln R.; Byvaltsev, Alexandr M.; Cederberg, Björn; Dawson, Robert; Huang, Jiaxing; Ito, Masao; Monfared, Alireza; Raina, Rifat H.; Schmid-Hempel, Paul; Sheffield, Cory S.; Šima, Peter; Xie, Zenghua (Mars 2012). ”Unveiling cryptic species of the bumblebee subgenus worldwide with COI barcodes (Hymenoptera: Apidae)”. Systematics and Biodiversity 10 (1). doi:10.1080/14772000.2012.664574. http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14772000.2012.664574?scroll=top&needAccess=true. Läst 5 maj 2017. 
  12. ^ Goulson, Dave (2010). Bumblebees: behaviour, ecology, and conservation. Oxford: Oxford University Press. sid. 219-220. ISBN 978-0-19-955307-5 
  13. ^ Juho Paukkunen (2010). ”mörk jordhumla – Bombus terrestris. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.53010. Läst 6 december 2018.