M/S VV-P100

Från Wikipedia
(Omdirigerad från M/S VV-ponton 100 SHXP)
Hoppa till: navigering, sök
Flag of Sweden.svg M/S VV-P100
Färjan innan den gjordes iordning och sjösattes första gången
Färjan innan den gjordes iordning och sjösattes första gången
Allmänt
Tidigare namn VV-ponton 100 SHXP
Typ Pontonfärja
Ägare Trafikverkets färjerederi
Tekniska data
Längd 39 meter
Bredd 7,5 meter
Fordon 15 bilar
Pontonbilfärjan M/S VV-ponton 100 SHXP, när den trafikerade Sund-Jarenleden, våren 2009.
Pontonbilfärjan M/S VV-P100, när den trafikerade Stegeborgsleden, juni 2010.

VV-P100 (tidigare VV-ponton 100 SHXP) är det officiella namnet på den pontonfärja som Trafikverkets färjerederi sätter in på färjeleder där den ordinarie färjan tillfälligt tas ur trafik, och där det inte är görligt att köra dit en riktig ersättningsfärja.

Trafikerade leder[redigera | redigera wikitext]

Färjan trafikerade Sund-Jarenleden över sjön Stora Le i norra Dalsland perioden 29 april-12 juni 2009, medan den ordinarie färjan M/S Lee-Flora genomgick reparationer och ombyggnader.

Färjan trafikerade till och med juni 2010 Stegeborgsleden över Slätbaken, medan den ordinarie färjan Elvira genomgick service.[1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Färjan är 39 meter lång (inklusive klaffar) och 7,5 meter bred. Den tar max 15 personbilar. Den är byggd av 15 separata pontoner som satts samman, fem i längd och tre i bredd. Därpå har ett trädäck lagts samt relingar och hydrauliskt drivna klaffar monterats. Bärigheten beräknas till 100 ton, men för säkerhets skull har man satt ner den till 75 ton.[2] I praktiken lastas dock aldrig mer än 60 ton, eftersom det är vikten på de timmerbilar som färjan fraktar. Av säkerhetsskäl får inga personbilar åka med då en timmerbil fraktas.

Framdrivningen sker med en eller två påhängda drivenheter. Dessa är drivna av varsin 9-liters dieselmotor och framdrivningen sker med propeller, medan styrningen sker med wire. Färjan kan dock omklassas till frigående färja, för att kunna användas som reservfärja även på leder där linfärja inte är ett alternativ.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tidningen Sjövägen, april 2010 Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Färjerederiets hemsida[död länk]