ME/CFS
ME/CFS | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-11 | 8E49 |
ICD-10 | G93.3[död länk] |
Medlineplus | 001244 |
eMedicine | med/3392 ped/2795 |
MeSH | svensk engelsk |
ME/CFS (ME för myalgisk encefalomyelit och CFS av engelskans chronic fatigue syndrome), även kallat ME eller kroniskt trötthetssyndrom, är en allvarlig, systemisk, kronisk sjukdom som påtagligt försämrar livskvaliteten hos dem som drabbas.[1][2] Den debuterar oftast i samband med en infektion. Kardinalsymtomen är en svårt funktionsnedsättande trötthet som inte går att vila bort, ansträngningsutlöst försämring (vilket innebär att symtom förvärras efter fysisk eller mental ansträngning; engelska Post Exertional Malaise, PEM), kognitiv funktionsnedsättning, sömnstörningar, smärta och autonoma störningar.[3] Därtill kommer ofta en rad andra symtom, till exempel immunologiska och neuroendokrina symtom. I svåra fall kan patienterna bli helt sängbundna och känsligheten för sensoriska störningar kräver då ofta en anpassad miljö med dämpad belysning och ljudnivå.[4] Studier har påvisat en rad fysiologiska avvikelser i bland annat nervsystemet och immunförsvaret, men det finns inget diagnostiskt test och de bakomliggande orsakerna är inte kända. Diagnos ställs genom noggrann anamnes och genom att utesluta andra sjukdomar. ME/CFS klassificeras som en neurologisk sjukdom i det internationella klassificeringssystemet ICD.[5][6][7]
Det finns ingen sjukdomsmodifierande behandling,[8] utan behandlingen inriktas på symtomlindring och stödåtgärder. Återgång till full hälsa för vuxna personer där sjukdomen har etablerats är ovanlig,[9] men prognosen är bättre för barn och personer som bara har varit sjuka en kort tid. Prevalensen, det vill säga andelen sjuka personer i befolkningen, uppskattades till cirka 0,68 procent före covid-19-pandemin.[10] Det finns dock många felkällor vid uppskattningar av prevalensen, och det angivna värdet har varierat mellan olika studier. Man har hittat ME/CFS överallt där man har letat, i alla geografiska regioner, alla socialgrupper, alla åldersgrupper och alla etniska grupper.[10][11]
Det har funnits en rad kontroverser kring ME/CFS, bland annat om sjukdomen är ett syndrom som definieras av ett kluster av symtom eller om den är synonym med medicinskt oförklarad trötthet.[12] I flera av stridsfrågorna finns det ännu ingen riktig vetenskaplig konsensus, men det har efter hand vuxit fram en samsyn i publicerade expertrapporter och behandlingsriktlinjer. De flesta av dem definierar till exempel numera ME/CFS som ett distinkt syndrom och avvisar att det bara skulle vara ett annat namn för oförklarad trötthet.[1][13][14]
Terminologi, klassificering och historik
[redigera | redigera wikitext]ME är en akronym för myalgisk encefalomyelit, på engelska Myalgic Encephalomyelitis. Myalgi betyder muskelsmärta, encefalit inflammation i hjärnan och myelit inflammation i ryggmärgen. CFS är en akronym för Chronic Fatigue Syndrome, på svenska översatt till kroniskt trötthetssyndrom. Den vanligaste beteckningen för sjukdomen i den internationella, vetenskapliga litteraturen är kombinationstermen ME/CFS eller motsvarande kombination med de fullständiga namnen utskrivna, Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome.
I Sverige används beteckningen ME/CFS bland annat av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU),[8] Socialstyrelsen[15] och 1177,[16] men även myalgisk encefalomyelit och kroniskt trötthetssyndrom är vanligt förekommande. Ett vanligt misstag i massmedia är att behandla kronisk trötthet och kroniskt trötthetssyndrom som synonyma begrepp,[17] men det förstnämnda är ett enskilt symtom och inte ett syndrom. Kroniskt trötthetssyndrom blandas också ofta ihop med utmattningssyndrom, men det är två olika tillstånd.[18]
Epidemier
[redigera | redigera wikitext]Den kliniska entitet som idag kallas ME/CFS har växt fram ur studier av en akut, smittsam sjukdom med framför allt neurologiska symtom, som förekommit i ett flertal epidemier och först är belagd i ett utbrott i Los Angeles 1934.[19] Vid en genomgång på 1990-talet kunde man identifiera drygt sextio epidemier med en likartad bild som den i Los Angeles.[20] Några av dem har väckt stort medialt intresse, särskilt epidemin på Royal Free Hospital i London 1955[21] och i Incline Village i Nevada 1984–85.[22]
I en osignerad ledare i The Lancet 1956 föreslog Donald Acheson att sjukdomen skulle få namnet benign myalgic encephalomyelitis.[23][24] Benign betyder godartad och användes för att det inte förekom några dödsfall. Författaren förtydligade i en senare artikel att det visserligen inte fanns någon evidens för inflammation i hjärna och ryggmärg, men att termen ändå beskrev symtombilden och tills vidare kunde användas som samlingsnamn för sjukdomen.[25] Det påpekades redan i ett tidigt skede att även om sjukdomen inte var dödlig, så yttrade den sig i somliga fall på ett sätt som inte var särskilt godartat.[26] Förledet benign lades så småningom bort i den medicinska litteraturen, och sjukdomen kallas där i regel bara myalgic encephalomyelitis eller ME.
Ungefär samtidigt som termen ME lanserades av Acheson, började amerikanska forskare använda namnet epidemisk neuromyasteni (ENM) för samma typ av utbrott som på Royal Free Hospital.[27][28] Myasteni betyder muskelsvaghet och neuromyasteni svaghet i nervsystemet och musklerna. Namnet användes parallellt med ME i den medicinska litteraturen under några decennier, men ME kom efter hand att bli den dominerande termen. Det finns ett flertal andra namn som använts vid beskrivningar av lokala epidemier, men som sedan inte fått någon vidare användning.
Världshälsoorganisationen (WHO) erkände sjukdomen vid en konferens 1965 och tog upp benign myalgic encephalomyelitis i den åttonde revisionen av det internationella klassificeringssystemet, ICD-8, som började gälla 1969.[29] Sjukdomen klassificerades som neurologisk, placerades i avsnittet om inflammatoriska sjukdomar i nervsystemet och fick diagnoskoden 323. I ICD-9, som började gälla 1978, preciserades koden till 323.9.[30]
Den kroniska sjukdomen
[redigera | redigera wikitext]Så småningom uppmärksammades att den epidemiska sjukdomen har en stark tendens att bli kronisk och ofta innebär långvarig, svår sjukdom.[31] Man noterade också att det var vanligt med sporadiska fall som inte var knutna till epidemier.[31] Dessa patienter kom i kontakt med vården först när sjukdomen hade gått över i en kronisk fas. Under 1980-talet skiftade fokuset för forskningen från epidemier till det kroniska resttillståndet och den långvariga trötthet som följde med den.[32]
I mitten av 1980-talet lyftes likheten mellan ME och kroniska tillstånd efter andra, kända virusinfektioner fram, och några forskare började använda det gemensamma namnet postviral fatigue syndrome.[33] Ett kroniskt ME-liknande tillstånd kan utlösas även av andra smittämnen än virus, till exempel bakterier.[34][35] Den forskargrupp som utredde epidemin i Incline Village lanserade det orsaksneutrala namnet chronic fatigue syndrome (CFS).[36]
I ICD-10 som släpptes 1994 återspeglas det ändrade fokuset. Sjukdomen är fortfarande klassificerad som neurologisk, men är nu placerad i avsnittet ”andra sjukdomar i hjärnan” och har diagnoskoden G93.3. Den engelska rubriken är postviral fatigue syndrome,[5] som på svenska har översatts till trötthetssyndrom efter virusinfektion.[37] Diagnoskoden innefattar också inklusionstermerna benign myalgic encephalomyelitis och chronic fatigue syndrome.[6]
I ICD-11 – som gäller internationellt sedan 2022[38] men ännu inte är implementerad i Sverige[39] – kommer diagnoskoden för ME/CFS att bli 8E49. Rubriken och inklusionstermen chronic fatigue syndrome bibehålls oförändrade från ICD-10 i den engelska versionen. Myalgic encephalomyelitis finns också med som inklusion, men nu utan förledet benign.[7] Benign togs bort i den svenska versionen ICD-10-SE redan 2018.[40]
Kontroverser kring namnet
[redigera | redigera wikitext]Det har funnits många kontroverser kring namnet på sjukdomen. Termen ME har ifrågasatts eftersom det saknas säker evidens för inflammation i hjärnan, och CFS har ifrågasatts för att termen anses trivialisera sjukdomen.[1]
Charles Shepherd på The ME Association föreslog att man skulle använda namnet Myalgic Encephalopathy,[41] vilket skulle innebära att man kan behålla akronymen ME. Encefalopati anger en ospecificerad avvikelse i hjärnan. Namnet används bland annat av den norska patientföreningen.[42] Den brittiska utredningen 2002 använde kompromisstermen CFS/ME,[43] som vändes till ME/CFS av den kanadensiska konsensusrapporten 2003.[2] Den amerikanska expertutredningen från 2015 föreslog att man skulle ta fasta på kardinalsymtomet ansträngningsutlöst försämring och kalla sjukdomen Systemic Exertion Intolerance Disease, med akronymen SEID.[1]
ME/CFS
[redigera | redigera wikitext]Termerna ME/CFS, CFS/ME, ME, CFS och postviral fatigue syndrome refererar alla idag normalt till den kroniska sjukdom som har samma symtombild som den kroniska fasen av epidemisk ME, oberoende av utlösande faktor. Vissa aktörer argumenterar för att den ME som förekom epidemiskt bör betraktas som en separat klinisk entitet och särskiljas från andra typer av postinfektiös sjukdom,
Symtom och sjukdomstecken
[redigera | redigera wikitext]ME/CFS debuterar oftast plötsligt i samband med en infektion, men kan också komma gradvis och ha andra utlösande faktorer eller vara utan känd utlösande faktor. Sjukdomen har ett fluktuerande förlopp, med perioder av relativ förbättring och försämring både på kort och lång sikt.[3][46][47][48][49][50]
Ansträngningsutlöst försämring
[redigera | redigera wikitext]Det symtom som bäst differentierar ME/CFS från andra sjukdomar är ansträngningsutlöst försämring, som på engelska oftast kallas post-exertional malaise (PEM), men också är känt som post-exertional symptom exacerbation (PESE). Det innebär att patienten får en allmän försämring efter fysisk, kognitiv, sensorisk eller emotionell ansträngning. Försämringen kan komma omedelbart eller efter några timmar eller dagar och kan vara i enstaka dygn, veckor eller ibland månader. Den kan innebära både en förstärkning av befintliga symtom och att nya symtom tillstöter.
Trötthet
[redigera | redigera wikitext]Patienterna har en nytillkommen, svår trötthet som inte går att vila bort och som inte förklaras av andra sjukdomar. Tröttheten kan vara både fysisk och mental och är svårare och mer funktionsnedsättande än till exempel tröttheten vid depression.[51][52] Den beskrivs ofta som en total kraftlöshet och frånvaro av energi.
Sömnstörningar
[redigera | redigera wikitext]Nästan alla patienter med ME/CFS lider av sömnstörningar. De kan förekomma i olika former: svårighet att somna in, ökat sömnbehov och känsla av att vara dåsig, ytlig sömn med många uppvaknanden, dålig sömnkvalitet, sömnighet dagtid och störningar av dygnsrytmen.
Kognitiv funktionsnedsättning
[redigera | redigera wikitext]Patienter med ME/CFS uppger ofta att de tänker långsammare, har svårt att fokusera och koncentrera sig, är glömska och har en dimmig tankeprocess, något som på engelska sammanfattas som brain fog. I studier har man visat att patienter har nedsatt uppmärksamhet, minne och reaktionstid, processar information långsammare och har svårigheter med krävande uppgifter som erfordrar planering eller återhämtning av information från minnet. Däremot har man inte hittat någon funktionsnedsättning i finmotorik, ordförråd eller förmåga att resonera.[47]
Autonoma störningar
[redigera | redigera wikitext]Det finns en rad symtom som associeras med det autonoma nervsystemet. Det viktigaste av dem är ortostatisk intolerans, det vill säga svårighet att upprätthålla stående läge. Andra vanliga autonoma symtom är hjärtklappning, yrsel, tung andning, andfåddhet efter ansträngning, orolig blåsa och magbesvär.
Smärta
[redigera | redigera wikitext]Smärta är vanligt förekommande, men finns inte hos alla och kan manifesteras på olika sätt. Den kommer ofta från muskler och leder och beskrivs då vanligen som utbredd, men kan också vara lokaliserad. Huvudvärk kan vara besvärande och beskrivs ofta som migränliknande. Många patienter har hypersensitivitet. Smärta kan då framkallas av sensoriska intryck, som ljus, ljud, beröring, lukter och avvikande temperatur.
Andra vanliga symtom
[redigera | redigera wikitext]Många patienter har symtom som är associerade med immunförsvaret, bland annat influensaliknande känsla, ökad mottaglighet för virusinfektioner, alkoholintolerans, känslighet mot födoämnen, ömma eller svullna lymfkörtlar, ständigt återkommande halsbränna och allmän sjukdomskänsla. Neuroendokrina symtom är också vanligt förekommande, bland annat frossbrytningar, nattliga svettningar, svårighet att hålla temperaturen, känslighet för värme och kyla, påtaglig ändring av vikten och minskad stresstålighet. Musklerna hos patienter är svagare och tröttas ut snabbare än hos friska personer.
Funktionsnedsättning och svårighetsgrad
[redigera | redigera wikitext]ME/CFS är en av de svåraste kroniska sjukdomarna vad gäller funktionsnedsättning och förmåga att upprätthålla sociala kontakter och livskvalitet.[53][54][43] Det har funnits många kontroverser runt ME/CFS, men det råder vetenskaplig konsensus om att det är en allvarlig och svårt funktionsnedsättande sjukdom.[55]
Svårighetsgraden varierar mellan olika patienter. Man brukar grovt dela in ME/CFS i mild, måttlig, svår och mycket svår.[56][57] Patienter med mild ME/CFS kan ofta jobba deltid och klarar av sina dagliga rutiner, men har begränsad mobilitet och måste göra stora inskränkningar på fritid och socialt liv. Även mild ME/CFS innebär kraftigt minskad livskvalitet. Man brukar kräva en inskränkning av aktivitetsnivån på minst 50 procent för att ställa diagnos.[2][1] Patienter med måttlig ME/CFS har nedsatt mobilitet och är begränsade i alla dagliga aktiviteter, även om de periodvis kan ha bättre förmåga. De klarar oftast inte av att jobba och behöver viloperioder på eftermiddagen. Patienter med svår ME/CFS kan inte delta i några aktiviteter och klarar bara av ett minimum av dagliga rutiner. De är ofta bundna till hemmet. Patienter med mycket svår ME/CFS är oftast sängbundna, behöver hjälp med personlig hygien och mat och är mycket känsliga för sensoriska störningar (ljus, ljud, beröring med mera).
Det saknas bra statistik över hur vanligt förekommande olika svårighetsgrader är, men en ofta återgiven siffra är att cirka 25 procent av patienterna är bundna till sängen eller hemmet.[58]
Diagnos
[redigera | redigera wikitext]ME/CFS är en kriteriediagnos med symtomkriterier. Även om många fysiologiska anomalier har rapporterats i litteraturen, finns det inga avvikelser av sådan kvalitet att de är kliniskt användbara som diagnostiskt test. Diagnos ställs genom en noggrann anamnes och undersökning av patientens fysiska och mentala hälsa. Det är viktigt att utreda och utesluta andra sjukdomar, men en patient kan också ha flera sjukdomar samtidigt.[59][46][1][60][14][49][48]
Diagnoskriterier
[redigera | redigera wikitext]Sjukdomsbilden vid ME/CFS är beskriven i den vetenskapliga litteraturen, men alla patienter har inte alla symtom och det försvårar diagnosen i det enskilda fallet. Man brukar använda diagnoskriterier för att avgöra när diagnos skall ställas, men kriteriernas utformning blir alltid en avvägning mellan risken för falska positiva och falska negativa svar. Det har publicerats ett flertal diagnoskriterier för ME/CFS. Några av de viktigaste presenteras nedan.
År 1988 publicerades de första kriterierna på uppdrag av den amerikanska smittskyddsinstitutet CDC (Centres for Disease Control and Prevention).[36] De reviderades 1994, de så kallade Fukudakriterierna.[61] I båda fallen är det enda obligatoriska symtomet en långvarig, funktionsnedsättande trötthet som inte går att vila bort; därutöver anges ett antal symtom varav patienten måste uppfylla en bestämd andel. CDC publicerade ytterligare en revision av kriterierna 2005,[62] men den har inte haft någon större betydelse i praktiken.
Engelska psykiatrer lanserade 1991 Oxfordkriterierna,[63] som ytterst bygger på antagandet att all långvarig trötthet som inte förklaras av annan känd, organisk sjukdom vidmakthålls av negativa föreställningar och undvikandebeteende.[64] Långvarig, oförklarad trötthet är det enda symtomet som krävs för diagnos.
En expertgrupp på tolv forskare och kliniker publicerade 2003 nya kriterier för ME/CFS på uppdrag av Health Canada.[2] Kriterierna omfattar en lång rad obligatoriska symtom: trötthet, ansträngningsutlöst försämring (engelska post-exertional malaise, PEM), sömnstörningar, smärta och neurologiska eller kognitiva symtom. (Smärta och sömnstörningar är dock inte nödvändiga om sjukdomen är infektionsutlöst.) Dessutom måste patienten ha symtom ur minst två av de tre grupperna: autonoma, neuroendokrina och immunologiska störningar. Kriterierna kallas ofta för de kanadensiska konsensuskriterierna, med den engelska akronymen CCC.
Den kanadensiska expertgruppen självrekryterade fler medlemmar och publicerade på eget initiativ nya kriterier 2011, de internationella konsensuskriterierna med akronymen ICC.[65] De bygger vidare på CCC, men gör flera antaganden om den underliggande patofysiologin. Sjukdomen kallas nu ME, och symtomet post-exertional malaise har ersatts av postexertional neuroimmune exhaustion, med akronymen PENE.
I den amerikanska expertrapporten som publicerades 2015 på uppdrag av Institute of Medicine (IOM; numera National Academy of Medicine, NAM), föreslogs en ny uppsättning diagnoskriterier som fokuserar på kärnsymtomen och särskilt betonar att ansträngningsutlöst försämring är det symtom som bäst differentierar ME/CFS från andra sjukdomar.[1] Det finns tre obligatoriska symtom: trötthet som inte går att vila bort, ansträngningsutlöst försämring och störd sömn. Därtill skall patienten uppvisa kognitiva störningar eller ortostatisk intolerans (ett autonomt symtom som innebär svårighet att upprätthålla stående läge).
Den brittiska hälsovårdsmyndigheten National Institute for Health and Care Excellence (NICE) publicerade 2021 behandlingsriktlinjer för ME/CFS med diagnoskriterier som i stort sett är desamma som IOM:s kriterier, dock med undantaget att kognitiva störningar är obligatoriska och inte kan ersättas av ortostatisk intolerans.[14]
Vilka diagnoskriterier skall användas?
[redigera | redigera wikitext]Det stora urvalet av diagnoskriterier har ställt till problem, både inom forskningen och i det praktiska, kliniska arbetet. Tidiga kriterier behandlade trötthet som det enda kardinalsymtomet, men det har börjat växa fram en samsyn att det finns fler symtom som definierar sjukdomen. På en workshop om ME/CFS som arrangerades av den amerikanska hälsovårdsmyndigheten National Institutes of Health (NIH) 2014, lyftes ansträngningsutlöst försämring, neurokognitiv status och autonom funktion som särskilt viktiga för att förstå sjukdomsbilden.[66] Detta ligger i linje med IOM-kriterierna och kriterierna som används av NICE. Smittskyddsinstitutet CDC hänvisar numera också till IOM:s kriterier,[60] och de rekommenderas även av det europeiska nätverket för ME/CFS, Euromene.[67]
Många äldre studier har inte ansträngningsutlöst försämring som obligatoriskt symtom för att delta, och detta har väckt diskussioner om hur tillförlitliga de egentligen är. Det gäller både Oxfordkriterierna och Fukudakriterierna, som är de kriterier som använts mest i forskningen. I NICE:s utvärdering av behandlingsstudier bedömde man att patientgruppen när dessa breda kriterier användes också inkluderade andra tillstånd än ME/CFS, och bland annat därför bedömdes kvaliteten på studierna vara låg eller mycket låg.[68] Oxfordkriterierna är särskilt problematiska, eftersom de inte avgränsar ett syndrom utan ett enskilt symtom. NIH:s workshop rekommenderade att de skall sluta användas.[13]
Region Stockholm använder för närvarande de kanadensiska konsensuskriterierna,[59] där alla symtom som ingår i IOM:s kriterier också ingår och alla utom ortostatisk intolerans är obligatoriska för diagnos.
Stöd vid utredning
[redigera | redigera wikitext]När symtombilden skall undersökas vid sjukdomar utan diagnostiskt test, kan standardiserade hälsoenkäter vara till stor hjälp. Det finns ett flertal enkäter som utvärderar patienternas allmänna hälsotillstånd och särskilda domäner av hälsan, till exempel SF-36,[69] men det har också utvecklats enkäter som riktar sig särskilt till patienter med misstänkt ME/CFS. CDC CFS Symptom Inventory som publicerades 2005 är ett tillförlitligt och giltigt instrument för att utvärdera om patienter uppfyller Fukudakriterierna för CFS.[70][71][72]
DePaul Symptom Questionnaire (DSQ) är en hälsoenkät som publicerades 2010 och som operationaliserar de kanadensiska konsensuskriterierna.[73] Vid en jämförelse med patienter som diagnosticerats av läkare visade DSQ en känslighet på 92 procent och specificitet på 75 procent.[74] Det visar att det är ett användbart verktyg som stöd vid utredningar, men att resultaten bör följas upp med en klininsk undersökning. Enkäten reviderades 2019.[75][76] Den nya versionen kallades DSQ-2 och har algoritmer för att utvärdera resultaten både mot Fukudakriterierna, de kanadensiska och internationella konsensuskriterierna samt IOM:s diagnoskriterier.
FUNCAP är ett frågeformulär för att bedöma funktionsförmågan hos patienter med sjukdomar där ansträngningsutlöst försämring förekommer, som ME/CFS och postcovid.[77][78] Formuläret är tänkt att användas både vid diagnostik och för att bedöma funktionsnedsättning och rätt till sjukersättning. Patienterna tillfrågas inte om de ”kan” genomföra en viss aktivitet, utan vilka konsekvenser det får. Detta ger en mer rättvisande bild av hur ansträngningsutlöst försämring påverkar livskvaliteten och funktionsförmågan.
Diagnosen i sig är inte farlig
[redigera | redigera wikitext]Det har förekommit uppgifter i media om att diagnosen ME/CFS är farlig och att det är diagnosen som sådan som förorsakar det långvariga sjukdomsförloppet.[79] Patienterna själva beskriver dock oftast diagnosen som en lättnad,[8] och det finns inget vetenskaplig stöd för att den skulle vara orsaken till sjukdomen. De flesta personer som blir diagnosticerade är redan kroniskt sjuka. Tiden från sjukdomsdebut till diagnos var i genomsnitt drygt nio år i en svensk enkätundersökning från 2019[80] och varierade mellan fem och tolv år i olika europeiska länder enligt en enkät från 2024.[81] Jämförande epidemiologiska studier pekar dessutom på att prevalensen är likvärdig i länder med olika acceptans av diagnosen.[82]
Behandling
[redigera | redigera wikitext]Det finns ingen sjukdomsmodifierande behandling som har bevisats vara effektiv och säker i kontrollerade studier. Behandlingen vid ME/CFS inriktas på symtomlindring, stödåtgärder samt behandling av samsjuklighet och behandlingsbara komplikationer. Det förekommer också behandling baserad på klinisk erfarenhet hos läkaren och förskrivning av läkemedel off-label. Patientsäkerhetslagen har inget absolut krav på att behandling skall backas upp av kontrollerade studier, utan säger att hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete ”i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”.[83]
Den översikt som ges nedan gäller i första hand patienter som är i tillräckligt bra tillstånd för att besöka vårdgivaren. Vård av patienter med svår eller mycket svår ME/CFS kräver särskilda insatser.[84] Extra hänsyn måste också tas vid vård av barn och ungdomar.[85][86]
Notera att texten i det här avsnittet inte utgör behandlingsråd och inte utgör en komplett beskrivning av möjliga behandlingar, utan avser att ge en allmän orientering av rekommendationer i behandlingsriktlinjer och exempel på åtgärder som de facto förekommer.
Allmänna riktlinjer
[redigera | redigera wikitext]Brist på säker kunskap om bakomliggande patologiska processer, avsaknaden av evidensbaserad sjukdomsmodifierande behandling, bristande förståelse för tillståndet inom sjukvården, sjukdomens fluktuerande förlopp, heterogeniteten i patientgruppen och patienternas ömtåliga tillstånd skapar särskilda utmaningar vid handläggningen av ME/CFS. Det finns ett antal generella principer som framhålls:[87][88][89][48][49][50][90][91][92]
- Ge information om sjukdomen och prognosen i ett tidigt skede. Informationen bör ges i en positiv anda, men fortfarande vara ärlig och realistisk.
- Förklara vilka behandlingar och insatser som är möjliga och vilken potentiell nytta de gör.
- Besluten om behandlingsinsatser bör ske i samråd med patienten och bör följa aktuella riktlinjer för behandling som är grundade på relevant forskning.
- Diskutera risken för skov, hur de uppträder och hur patienten skall hantera dem.[93]
- Det som fungerar för en patient fungerar inte alltid för andra. Det är nödvändigt att individanpassa och följa upp medicinering och andra åtgärder för att se om de tolereras av patienten och ger effekt.
- Många patienter är känsliga för mediciner. När en ny medicinering sätts in, bör man börja med små doser och sakta öka dosen. Om man upphör med en medicin, bör man på motsvarande sätt trappa ner doseringen.[94]
- Se till att patienten vid behov får tillgång till insatser som till exempel fysiska hjälpmedel, arbetsterapeut, fysioterapeut, kurator och dietist.
- Se till att patienten får information om andra aspekter runt sjukdomen, som till exempel rätt till sjukförmåner och stöd från socialtjänsten.
- Se till att patienten får information om stöd från annat håll än sjukvården, som till exempel stödgrupper och patientorganisationer.
Symtomlindrande farmakologisk behandling
[redigera | redigera wikitext]Även om det inte finns någon effektiv sjukdomsmodifierande behandling vid ME/CFS, kan farmakologisk behandling – det vill säga behandling med läkemedel – mot olika symtom vara motiverad. Om icke-farmakologisk behandling eller strategier för självhjälp är möjliga, bör detta prövas i första hand. Om ett symtom har behandlats farmakologiskt under en tid och verkar vara under kontroll, kan det vara motiverat att försöka minska dosen. Målet med farmakologisk behandling bör vara att använda så liten dos som möjligt under så kort tid som möjligt, men det finns också undantag där behandlingen måste vara mer långsiktig.
Smärta är vanligt förekommande bland patienter med ME/CFS. Vanliga receptfria smärtstillande medel som aspirin, paracetamol eller ibuprofen har sällan någon större effekt, men många patienter använder dem ändå regelbundet. Om de vanliga smärtstillande medlen inte fungerar, kan små doser av tricykliska läkemedel som amitriptylin användas.[95][91][92] Vissa patienter upplever att tricykliska medel med mindre lugnande effekt, som till exempel imipramin eller nortriptylin, fungerar bättre.[95][92]
Antiepileptiska mediciner som gabapentin kan vara till hjälp i svåra fall av neuropatisk eller muskuloskeletal smärta.[95][92][49] Pregabalin är en närbesläktad antiepileptisk medicin som har visat viss effekt mot neuropatisk smärta och fibromyalgi, dock i studier som av SBU har bedömts ha låg kvalitet.[96] Somliga patienter med ME/CFS har förbättrats av pregabalin, men preparatet har flera biverkningar som gör att det inte tolereras av andra. Vid migränliknande huvudvärk kan standardbehandlingar för migrän provas.
Opioider som tramadol bör användas med stor försiktighet.[92][95] De är normalt av begränsat värde vid central sensitering av smärta och det finns risk för tillvänjning.
Sömnproblem är ett av kardinalsymtomen vid ME/CFS. Vid fragmenterad sömn kan patienten ta en låg dos amitriptylin några timmar före insomnandet.[97][90][91][92] Det finns stora variationer mellan patienterna vilka doser som tolereras och vilka doser som behövs för att ge effekt. Vid behov av extremt låga doser, kan tricykliska läkemedel i vätskeform användas. Zopiklon används vid flera olika typer av sömnproblem, men eftersom risk för tillvänjning föreligger bör det bara användas under begränsad tid.[98][99]
Patienter med ME/CFS uppvisar en rad andra symtom där farmakologisk behandling kan övervägas. Det gäller bland annat problem med matsmältningen (engelska irritable bowel), illamående, ortostatisk hypotension, posturalt ortostatiskt takykardisyndrom (POTS), ofrivilliga muskelrörelser, yrsel och psykiska problem som uppkommer till följd av långvarig svår sjukdom.[100]
Farmakologisk behandling som förmodas vara sjukdomsmodifierande
[redigera | redigera wikitext]Det finns många anekdotiska rapporter om att patienter har förbättrats av långvarig behandling eller behandling med höga doser av antibiotika. Detta baseras i regel på antagandet att preparatet har en immunmodulerande effekt eller att patienten har en ihållande infektion. Det finns inget vetenskapligt stöd för att diagnosen ME/CFS skulle vara indikation för långvarig behandling med antibiotika.[101]
ME/CFS debuterar ofta i samband med virusinfektioner, och det finns anekdotisk evidens att somliga patienter har förbättrats av antivirala medel. Valganciclovir har visat en del positiva resultat i små studier. NICE utvärderade resultaten i sina behandlingsriktlinjer. De gjorde bedömningen att kvaliteten på studierna är låg och rekommenderar inte användning av antivirala medel vid ME/CFS (såvida inte erkänd indikation föreligger).[102]
Ampligen är ett mycket dyrt, immunmodulerande preparat baserat på dubbelsträngat RNA. Flera läkare som har givit preparatet till patienter med ME/CFS har rapporterat positiva resultat. Förbättringar i flera effektvariabler har också observerats i två studier av medelgod kvalitet,[103][104] men det är oklart vilken klinisk betydelse fynden har. En rådgivande kommitté till den amerikanska läkemedelsmyndigheten U.S. Food and Drug Administration (FDA) röstade 2012 emot att godkänna Ampligen för behandling vid ME/CFS, men FDA gav 2022 klartecken till en behandlingsstudie av postcovid.[105]
Intravenösa injektioner med immunglobulin har utvärderats i fem kontrollerade studier. Tre av dem såg positiva effekter,[106][107][108] medan två inte såg några positiva effekter.[109][110]
Behandling av patienter med stafylokockvaccinet Staphypan har visat gynnsam effekt på patienter med fibromyalgi och ME/CFS i kontrollerade studier och vid långtidsuppföljning.[111][112] Den verksamma mekanismen antas vara immunmodulering. Tyvärr var det studerade preparatet föråldrat och uppfyllde inte moderna krav för god tillverkningssed. Det togs ur bruk 2005 och någon ersättare har inte hittats.[113]
Patienter behandlade med den monoklonala antikroppen rituximab visade positiv respons i en liten kontrollerad studie och i en fas II-studie,[114][115] men en stor, uppföljande fas III-studie gav negativt resultat.[116]
Interleukin-1 (IL-1) är ett proinflammatoriskt cytokin som misstänks spela en roll i patologin för ME/CFS. I ett kliniskt försök där kvinnliga patienter med ME/CFS och svår trötthet behandlades med antagonisten anakinra kunde man dock inte se någon kliniskt signifikant förbättring av tröttheten.[117]
Naltrexon är en opiatantagonist som används spekulativt för att behandla ett antal olika tillstånd, däribland ME/CFS. En studie med låga doser (engelska Low-Dose Naltrexone, LDN) på patienter med fibromyalgi visade att preparatet tolererades av patienterna och medförde vissa förbättringar rörande smärta.[118] Det har inte gjorts några kliniska försök för ME/CFS, men anekdotisk evidens visar att LDN används av patienter med blandat resultat. I en retrospektiv analys som omfattade journaluppgifter från 218 patienter rapporterade 74 procent positiv effekt.[119]
NADH är den reducerade formen av ett koenzym som har en central roll inom cellernas metabolism och energiproduktion. Tillskott av NADH gav positiv effekt i en liten studie.[120] I en större, kontrollerad studie visade patienterna tydliga förbättringar efter de första tre månaderna, men visade ingen skillnad mot kontrollgruppen efter det.[121] Anekdotisk evidens från patienter som har tagit NADH tyder på att en signifikant minoritet får biverkningar, varför det bör användas med försiktighet.[122]
Koenzym Q10 finns framför allt i mitokondrierna och medverkar i cellandningen. I den process som involverar Q10 regleras en stor del av energiförsörjningen i kroppen. Positiva resultat för patienter med ME/CFS har rapporterats i en liten okontrollerad studie[123] och i en kontrollerad studie med 43 deltagare.[124] I den senare förbättrades den autonoma och kognitiva funktionen hos patienterna. En kontrollerad studie där patienter behandlades med Q10 kompletterat med NADH visade på förbättring i den kognitiva tröttheten.[125]
Höga doser av vitamin B12 i kombination med folsyra (vitamin B9) har visat positiv effekt för patienter med ME/CFS och patienter med idiopatisk trötthet i studier av låg kvalitet. Behandlingen bygger utöver studierna och behandlingserfarenheter på ett antagande att det är brist på B12/B9 i centrala nervsystemet, något som får visst stöd av förhöjda värden av homocystein i cerebrospinalvätskan.[126]
Behandling och åtgärder som inte är farmakologiska
[redigera | redigera wikitext]Patienter med ME/CFS, som lider av långvarig trötthet och som försämras efter fysisk ansträngning, måste ha en strategi för hur de skall förhålla sig till sin sjukdom. Den strategi som har bäst stöd i enkätundersökningar och i återkoppling till patientorganisationer är pacing.[127] Den går ut på att dela upp aktiviteter – både fysiska och mentala – i mindre, hanterbara bitar med vila emellan. Om patienten känner att hen har mer ork, kan aktivitetsnivån gradvis ökas, men den får inte överskrida gränsen för ansträngningsutlöst försämring (PEM). Om patientens tillstånd försämras, bör aktivitetsnivån reduceras till en nivå som är acceptabel under de nya förutsättningarna. En pulsmätare eller stegmätare kan vara till hjälp för att kontrollera aktivitetsnivån.
Även om ME/CFS inte är en form av depression, kan trötthet, smärta och social isolering precis som vid andra kroniska sjukdomar bli en mental belastning. Terapeutiska samtal, till exempel kognitiv beteendeterapi, kan erbjudas som en hjälp till patienter för att lära sig handskas med den begränsade vardagen. Ofta handlar det om att försöka acceptera den livsförändring som skett.[59]
Många patienter har nytta av olika former av fysioterapi. Det kan gälla stöd och råd för aktivitetshantering när patienten nyligen har fått en diagnos. Det kan också gälla hjälp med symtom som följer av ME/CFS eller av samsjuklighet eller hjälp med problem som är helt orelaterade till ME/CFS.[47]
Andra åtgärder som kan vara aktuella är att ge råd för förbättrad sömnhygien. Notera att allmänna råd för förbättrad sömn inte alltid gäller för patienter med ME/CFS. Aktivitet är till exempel generellt sett bra, men patienter med ME/CFS bör tillämpa pacing och undvika att överanstränga sig. I annat fall kommer de gå upp i varv trots att de samtidigt är trötta, något som på engelska kallas tired and wired och försämrar kvaliteten på sömnen.[90] Vid problem med ortostatisk intolerans och yrsel kan olika självhjälpsstrategier övervägas, som till exempel att förbättra blodcirkulationen genom aktivitet som följer ett pacingmönster, dricka mycket men undvika koffeinhaltiga drycker och alkohol, undvika kraftiga måltider, försiktigt utöka saltintaget vid lågt blodtryck, använda stödstrumpor och undvika för hög värme.[128]
Kontroversen kring den kognitiva beteendemodellen
[redigera | redigera wikitext]En av de största och bittraste kontroverserna runt ME/CFS har gällt kognitiv beteendeterapi och gradvis ökad träning (engelska graded exercise therapy, GET) enligt den så kallade kognitiva beteendemodellen. Modellen utgår från att sjukdomen utlöses av en infektion, men att patienten efter genomgången infektion fastnar i negativa föreställningar och katastroftänkande, vilket i sin tur leder till undvikandebeteende och inaktivitet.[64][129] Symtomen orsakas enligt modellen av en negativ spiral av felaktiga föreställningar och nedsatt kondition, som skall brytas med den kognitiva terapin och genom att stegvis öka aktivitetsnivån.
Den kognitiva beteendeterapi som ges inom ramen för denna modell skiljer sig från den stödjande terapi som rekommenderas i behandlingsriktlinjer genom att den försöker övertyga patienterna att de kan reversera sjukdomen genom att acceptera terapeutens syn på bakomliggande orsakssamband och genom positivt tänkande.[130] Den gradvisa träningen i modellen skiljer sig från pacing bland annat genom att den gör anspråk på att reversera sjukdomen och genom att aktivitetsnivån inte anpassas efter patienternas förmåga, utan är tänkt att öka progressivt.[130]
Det har publicerats ett stort antal studier som gör anspråk på positiva resultat, men det har också riktats hård kritik både mot studierna och behandlingsmodellen. Studierna har inte varit blindade och har saknat objektiva effektmått, vilket innebär att de i princip inte är kontrollerade.[131] Oberoende analyser pekar på att de modesta förbättringar man sett i självrapporterade effektmått beror på systematiska fel och att behandlingen tvärtemot studiernas slutsatser inte leder till någon objektiv förbättring.[132][133][134] Patienturvalet har byggt på breda kriterier och har sannolikt inkluderat patienter med andra tillstånd än ME/CFS som svarar annorlunda på behandlingen.[135][136] Kritiken gäller också att den träning som modellen förespråkar är kontraindicerad vid ME/CFS[90] och att själva modellen som behandlingen utgår ifrån saknar vetenskapligt stöd.[137]
Förespråkarna av modellen har avvisat kritiken.[138][55] Även om det inte råder någon vetenskaplig konsensus i frågan, har pendeln på senare år kraftigt svängt till kritikernas fördel. Den brittiska hälsovårdsmyndigheten NICE rekommenderade den kognitiva beteendemodellen i sina riktlinjer 2007,[139] men i riktlinjerna från 2021 avråder man från behandling enligt denna modell efter att noggrant ha granskat den underliggande evidensen.[14][140] Det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC har tagit bort kognitiv beteendeterapi och gradvis ökad träning från rekommendationerna på sin hemsida,[141] och behandlingsmodellen avvisades enhälligt på ett möte för ledande specialister i USA 2018.[142] Cochrane har dragit tillbaka en rapport om kognitiv beteendeterapi som utgick från den kognitiva beteendemodellen[143] och håller på att revidera en rapport om träning vid ME/CFS.[144] Brian Hughes, professor i psykologi och författare av en bok om den vetenskapliga replikationskrisen, har lyft fram den kognitiva beteendemodellen för ME/CFS och studierna av modellen som ett avskräckande exempel på dålig vetenskap som leder till felaktiga slutsatser.[145]
Svenska resurser som Viss,[59] 1177[16] och Praktisk Medicin[98] rekommenderar aktivitet enligt principerna för pacing och eventuellt stödjande kognitiv beteendeterapi. Ingen av dessa resurser rekommenderar att ME/CFS skall behandlas enligt den kognitiva beteendemodellen.
Relationen patient–läkare
[redigera | redigera wikitext]Relationen mellan patient och behandlande läkare kan vara komplicerad i områden med osäkert medicinskt kunskapsläge. Det är viktigt att förstå patienternas förväntningar i sådana möten. En analys av olika patienterfarenheter visar att förväntningen på läkaren främst är:[146]
- att erkänna medicinsk okunskap
- att tro på patienten och acceptera hens tillstånd som verkligt
- att inte skuldbelägga patienten för hens tillstånd
- att visa medkännande och respekt
- att inkludera patienten i de medicinska besluten.
Prognos
[redigera | redigera wikitext]De studier av prognosen och sjukdomsförloppet vid ME/CFS som finns tillgängliga är generellt sett av låg kvalitet. De flesta studierna bygger på äldre, bredare kriterier, och definitionen av återhämtning och studieuppläggen i övrigt skiljer sig ofta åt. Detta har lett till stor spridning i resultaten. En systematisk översikt från 2005 drog slutsatsen att fullt tillfrisknande vid ME/CFS är ovanligt. Medianvärdet för återhämtning bland studierna som ingick var 5 procent, och medianvärdet av andelen patienter som hade förbättrats vid uppföljning var 40 procent.[9]
SBU skrev i sin utredning om ME/CFS från 2018 att en ”betydande andel” av patienter som uppfyller äldre, bredare kriterier inte är återställda vid uppföljningar efter upp till 25 år och att studier med noggrannare diagnostik visar sämre prognos. De drog därför slutsatsen att resultaten för striktare kriterier – som de kanadensiska konsensuskriterierna – är likartade eller sämre.[8]
De flesta studierna av prognosen har gjorts på personer som varit sjuka under längre tid. Prospektiva studier av personer som insjuknat plötsligt i samband med en infektion tyder på att prognosen för dem som varit sjuka kort tid är bättre.[35][147] I den så kallade Dubbostudien, till exempel, uppfyllde 27 procent av deltagarna provisoriska kriterier för ME/CFS tre månader efter insjuknandet. Andelen sjönk sedan till 12 procent efter sex månader och endast 9 procent efter ett år.[35]
Det typiska förloppet för personer där sjukdomen etableras kan sammanfattas enligt följande:[90][148]
- Majoriteten av patienter förbättras i en inledande fas, men förbättringen klingar så småningom av. Sjukdomen har fortsättningsvis ett fluktuerande förlopp med perioder av förbättring och försämring.
- En icke försumbar minoritet förblir svårt sjuka och behöver omfattande hjälp för att klara vardagen.
- Spontan återhämtning till full eller nästan full hälsa efter längre tids sjukdom är ovanlig, men förekommer.
Unga med ME/CFS
[redigera | redigera wikitext]Studier av unga personer med ME/CFS har samma tillkortakommanden som studier av vuxna, men det finns vid sidan av det särskilda svårigheter. De som insjuknar i ME/CFS vid unga år har sällan någon referens vad full hälsa innebär och anser sig vara friska när de blivit vuxna, trots att noggrannare analys visar att de har en kvarstående funktionsnedsättning i förhållande till friska kontroller. Det är också vanligt att unga personer upplever en lång period av förbättring, men får återfall vid högre ålder.[149][150]
Trots osäkerheten i de underliggande studierna, är de flesta källorna överens om att prognosen för unga är bättre än för vuxna.[90][151] En systematisk översikt från 2021 rapporterade att andelen återhämtade i de studier som granskades varierade från 4,5 procent till 83 procent.[152]
Mortalitet
[redigera | redigera wikitext]Mortaliteten vid ME/CFS är dåligt kartlagd. Officiella data från Storbritannien visar att 150 dödfall i England och Wales under perioden 2001–2021 helt eller delvis berodde på ME/CFS.[153] Några av dödsfallen har väckt medial uppmärksamhet.[154][155][156] En studie visade ökad generell dödlighet och dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar vid ME/CFS och att självmord och cancer uppträdde vid lägre ålder.[157] En mer omfattande registerstudie, som dock även innefattade patienter med kronisk trötthet, hittade ingen skillnad i generell dödlighet men kraftigt ökad risk för självmord.[158] Trots att dödsfall förekommer, finns det i dagsläget ingen robust evidens för att den förväntade livslängden för patientgruppen i sin helhet skulle vara signifikant förkortad av själva sjukdomsprocessen eller av komplikationer.[153]
Epidemiologi
[redigera | redigera wikitext]Uppskattningar av prevalensen för ME/CFS försvåras av avsaknaden av enhetliga diagnoskriterier och av metodologiska skillnader mellan olika studier, till exempel hur deltagarna väljs ut och hur diagnosen fastställs. I en systematisk översikt från 2020 varierade prevalensen i de ingående fyrtiofem studierna från 0,01 procent till 7,62 procent. En metaanalys av materialet gav en sammanvägd prevalens av 0,68 procent.
Analysen visade att prevalensen var signifikant högre för breda, inkluderande kriterier, som Oxfordkriterierna, och lägre för strikta kriterier, som de kanadensiska konsensuskriterierna.[10] Den högsta kriterieberoende prevalensen var åtta gånger så stor som den lägsta kriterieberoende prevalensen. Analysen visade också att prevalensen var ungefär likvärdig när diagnosen ställdes genom en intervju följt av ett medicinskt test och när man använde journaluppgifter, men när diagnosen baserades på en intervju utan uppföljande test, var prevalensen dubbelt så hög, och när man utgick från en diagnos av en allmänläkare, var den istället en faktor tio lägre.[10]
Exempel på viktiga felkällor i epidemiologiska studier är snedvridning i urvalet av patienter som söker kontakt med vården och hamnar i journaler, underdiagnostik och överdiagnostik bland praktiserande läkare – sjukdomen tas inte på allvar respektive sjukdomen blandas ihop med långvarig trötthet utan känd orsak – samt felbedömningar vid självrapporterad sjukdom. Ett sätt att minimera felen är att slumpvis välja ut personer i den geografiska region som studeras (engelska community-based study), göra en preliminär inventering och sedan följa upp alla misstänkta fall med en medicinsk undersökning. Den hittills mest omfattande studien av ME/CFS som har gjorts med denna noggranna metodik utgick från Fukudakriterierna och uppskattade prevalensen till 0,42 procent.[11][159]
Det har gjorts relativt få epidemiologiska studier av nya, striktare diagnoskriterier. Prevalensen i den hittills enda epidemiologiska studien av de kanadensiska konsensuskriterierna var 0,11 procent.[160]
ME/CFS efter covid-19-pandemin
[redigera | redigera wikitext]Studierna och metaanalyserna ovan gjordes före covid-19-pandemin 2019–2023. Många patienter som insjuknat i covid-19 utvecklar postcovid, ett tillstånd som har många likheter med ME/CFS. Jämförande studier visar att ungefär hälften av patienterna med postcovid uppfyller kriterierna för ME/CFS.[161][162] Det är därför troligt att prevalensen av ME/CFS har ökat efter pandemin.
Det har gjorts några uppskattningar av prevalensen under och efter pandemin. I en analys 2023, baserad på intervjuer med ett representativt urval av befolkningen, uppskattade det amerikanska smittskyddsinstitutet CDC prevalensen för ME/CFS till 1,3 procent.[163] Intervjuerna gjordes delvis per telefon på grund av den då pågående pandemin. I en transversell studie i Kalifornien 2024 uppgavs att 1,67 procent hade en ”ME/CFS-liknande" sjukdom.[164] Av dem hade 14 procent utvecklat sjukdomen efter genomgången covid-19.
Fördelning i olika grupper och regioner
[redigera | redigera wikitext]Kvinnor drabbas oftare av ME/CFS än män. Förhållandet i prevalensen uppskattas till mellan 1,5:1 och 2:1.[10] ME/CFS är mer vanligt bland vuxna än unga,[10] och mer vanligt bland tonåringar än barn.[11][165] Prevalensen är högst i åldersgrupperna mellan fyrtio och sextio år.[166][165] En norsk registerstudie visade att incidensen, det vill säga andelen av befolkningen som insjuknar, var störst i åldersgrupperna tio till nitton år och trettio till trettionio år.[167] Det finns ingen evidens för att ME/CFS skulle vara begränsat till vissa geografiska regioner. Prevalensen i USA, Nigeria och Indien var till exempel ungefär likvärdig, när studierna genomfördes på ett jämförbart sätt.[10] ME/CFS förekommer bland alla raser och etniska grupperingar och i alla socialgrupper. Sjukdomen verkar vara lite vanligare i utsatta grupper.[11][165]
Ingen kulturberoende spridning
[redigera | redigera wikitext]Karin Johannisson, professor i idéhistoria, lanserade begreppet kultursjukdomar på 1990-talet för att klassificera en grupp sjukdomar som enligt henne genomgått en kulturellt betingad institutionaliseringsprocess.[168] Hon pekade bland annat ut ME/CFS som en kultursjukdom, med argumentet att sjukdomen främst drabbade högutbildade unga (”yuppie flu”[169]) och kom från USA.[170] Uppgiften har återgivits i media med jämna mellanrum,[171][172] trots att Johannissons tes saknar stöd i senare epidemiologisk forskning. Prevalensen i olika länder är oberoende av kulturellt erkännande[82] och sjukdomen drabbar alla åldersgrupper och socialgrupper.[11]
Patofysiologi
[redigera | redigera wikitext]Patofysiologi är läran om hur sjukdomar manifesteras i olika fysiologiska (kroppsliga) system. Ett stort antal forskningsstudier har påvisat fysiologiska avvikelser hos personer med ME/CFS, bland annat i nervsystemet och immunförsvaret.
ME/CFS är ett syndrom, vilket innebär att det definieras utifrån symtombilden. Det är ännu inte klarlagt om alla patienter har en gemensam patogenes, det vill säga bakomliggande sjukdomsprocess, eller om det rör sig om flera olika sjukdomsprocesser som manifesteras på ett likartat sätt. Om det senare är fallet, skulle det naturligtvis komplicera studierna av patofysiologin och delvis förklara svårigheten att identifiera en tillförlitlig biomarkör.
Nervsystemet
[redigera | redigera wikitext]Hjärnan hos personer med ME/CFS har undersökts i ett stort antal studier med tekniker som magnetresonanstomografi (MRI), funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), positronemissionstomografi (PET), enfotonstomografi (SPECT) och elektroencefalografi (EEG).[174][180] Det begränsade antalet deltagare i studierna och bristen på reproducerade resultat har gjort det svårt att nå konsensus om en neurologisk markör för ME/CFS, men sammanvägt pekar resultaten på en försämrad hjärnhälsa vid ME/CFS.[174]
Morfologiska eller funktionella avvikelser i den så kallade gördelvindlingen
Två studier som gjordes med så kallat spinneko visade signaler i prefrontala[202] och sensomotoriska cortex[204] som svarar mot ökade nivåer av myelin i de aktuella regionerna, medan motsvarande signal i hjärnstammen var lägre.[204] Författarna föreslog att uppregleringen av myelin i sensomotoriska cortex var en kompensation för de minskade nivåerna i hjärnstammen, så att kommunikationen mellan de båda regionerna kan upprätthållas.[204]
Den gråa hjärnsubstansen har studerats vid flera tillfällen,
En studie har rapporterat förhöjda värden av laktat i flera regioner av hjärnan och en temperaturökning som inte beror på ökad kroppstemperatur eller ökat blodflöde.[208] Författarna drog slutsatsen att det är indicier för någon form av inflammatorisk process. En japansk PET-studie rapporterade ökade signaler i flera regioner av hjärnan, vilket pekade på aktivering av mikroglia eller astrocyter. Författarna tolkade resultaten som evidens för neuroinflammation vid ME/CFS.[182] Nivåerna av laktat i ventrikelsystemet (ett hålrum i centrala nervsystemet fyllt av cerebrospinalvätska) har studerats i tre artiklar, och i alla tre rapporterades signifikant förhöjda värden.[186][209][210] Två studier har rapporterat en ökning av ämnen innehållande kolin i hjärnan,[174] och en studie har visat förhöjda värden av signalsubstansen glutamat i den bakre gördelvindlingen.[211]
Den elektriska aktiviteten i hjärnan har studerats med elektroencefalografi (EEG), och ett antal studier har rapporterat signifikanta avvikelser hos personer med ME/CFS jämfört med friska kontroller.[212][183][191][213][214][215][216][217][218]
Flera studier som har undersökt den funktionella konnektiviteten i hjärnan har sett skillnader mellan patienter med ME/CFS och friska kontroller.[196][188][191][216][184][195] De nätverk som det oftast refereras till är det frontoparietala nätverket (engelska frontoparietal network), relevansnätverket (engelska salience network) och standardnätverket (engelska default mode network).[174] Alla tre nätverken är kopplade till varandra, och uppmätta störningar i nätverken var positivt korrelerade till kognitiv funktionsnedsättning hos patienterna. Avvikelser har noterats även vid ett viloläge, där studieobjekten inte belastats med några uppgifter att lösa.
Flera tidiga studier visade på lägre blodflöde i hjärnstammen för personer med ME/CFS,[219][220][221] och andra studier har visat på reducerat blodflöde globalt eller regionalt i andra delar av hjärnan.
I studier av cerebrospinalvätskan har avvikande nivåer av proteiner[235] och cytokiner[236] påvisats. Resultaten i studier av cytokiner har dock inte varit konstistenta. Nivåerna av cytokiner påverkas av flera, icke sjukdomsrelaterade faktorer, vilket gör det svårt av ta fram en reproducerbar profil för personer med ME/CFS.[237]
Spinala ganglion är nervknutar belägna i de bakre utskotten på ryggraden, som leder in sensoriska signaler. Vid en studie som omfattade obduktioner av fyra avlidna personer med ME/CFS, uppvisade en av dem tydlig inflammation i spinala ganglion och två andra uppvisade tecken på tidigare inflammation.[238] Inflammationen bedömdes kunna förorsaka symtom som hyperalgesi (förstärkning av smärtsignaler) och allodyni (generering av smärtsignaler av stimulus som normalt inte framkallar smärta). Vid en annan obduktion av en avliden person med ME/CFS observerades också låggradig inflammation i spinala ganglion.[239]
Inverkan av ME/CFS på den kognitiva förmågan hos patienter är relativt heterogen. Studier har visat att det går långsammare att processa information. Patienterna har nedsatt uppmärksamhet, framförallt gällande auditiv information och mera oklart även för visuella stimuli. Det finns en tydlig försämring i det episodiska minnet, och även en liten men signifikant försämring av korttidsminnet. Däremot är det små skillnader mot friska kontroller gällande intellektuell förmåga, motorik, exekutiv förmåga (planering, mental flexibilitet, förmåga att fokusera, abstraktionsförmåga och slutledningsförmåga) samt instrumentella funktioner (skriftlig och muntlig språkförmåga, beräkningar, kunskaper och förmåga att utnyttja sin intellektuella kapacitet).[240]
Immunförsvaret
[redigera | redigera wikitext]Funktion och egenskaper hos naturliga mördarceller (NK-celler) har undersökts i ett stort antal studier. Ett av de mest konsistenta immunologiska fynden vid ME/CFS är reducerad aktivitet och cytotoxicitet hos NK-cellerna.[173][241] (Med aktivitet menas både cytotoxicitet och produktion av cytokiner.) Flera studier har rapporterat en signifikant nedsatt cytotoxisk aktivitet hos NK-celler jämfört med friska kontroller.
Signifikanta avvikelser av nivån av vissa cytokiner i centrala nervsystemet har påvisats hos personer med ME/CFS.[236] Det har länge funnits förhoppningar om att hitta motsvarande avvikelser av cytokiner också i blodomloppet, något som skulle vara mycket mer användbart för diagnostik eftersom blodprov är billigare och enklare att administrera.[237] Hornig och medarbetare identifierade en cytokinprofil i blodet som var relaterad till hur länge patienterna varit sjuka,[257] och Montoya och medarbetare visade i en stor studie att nivån av 17 cytokiner korrelerade med sjukdomens svårighetsgrad.[258] Systematiska översikter av cytokinstudier har dock visat att nivåerna inte har varit konsistenta mellan olika studier och att det ännu inte har identifierats någon robust profil som kan användas till diagnostiska tester.[175][237] VanElzakker och medarbetare pekade på flera faktorer som gör det osannolikt att det skulle gå att hitta en robust profil: cytokinnivåerna påverkas av ett stort antal icke sjukdomsrelaterade faktorer, cytokinerna verkar lokalt snarare än systemiskt, blod–hjärn-barriären gör att avvikelser i centrala nervsystemet inte nödvändigtvis avspeglas i blodomloppet och metodologiska skillnader gör att resultaten mellan olika tester varierar även när övriga faktorer hålls konstanta.[237]
Det finns viss evidens som pekar på förekomsten av autoimmunitet vid ME/CFS.[173] Man har bland annat hittat autoantikroppar mot flera olika antigener, till exempel transmittorsubstanser för receptorer.[259][260] Halten av antikroppar i en studie korrelerade med sannolikheten att ha diagnosen ME/CFS, men resultaten i studien skilde sig mellan olika undergrupper av patienter.[260] En annan studie visade att uttrycket för flera gener som är associerade med autoimmunitet var uppreglerat hos personer med svår ME/CFS.[261] Flera forskare har föreslagit att autoimmunitet spelar en roll för patogenesen vid ME/CFS,[262][263] men en systematisk översikt från 2024 pekade på att resultaten i studier inte har varit konsistenta och att det är svårt att skilja autoimmuna reaktioner från obalans i regleringen av processer.[264] Det behövs mer forskning för att bedöma en eventuell koppling mellan ME/CFS och autoimmunitet.[264][173]
Det har länge funnits en stark association mellan ME/CFS och infektioner. En majoritet av alla fall har debuterat i samband med en infektion.[265][266][267][268] Longitudinella studier har visat att flera olika patogener kan utlösa ME/CFS, till exempel Epstein-Barr-virus,[35][147] Ross River-virus[35] och bakterien Coxiella burnetii.[35] Det finns evidens för att epidemierna med ME från 1930-talet till 1990-talet orsakades av enterovirus, och ME-epidemierna uppträdde ofta i samband med polioepidemier.[269] Detta har lett till spekulationer om att ME/CFS skulle kunna orsakas av en kronisk infektion, kanske ett enterovirus.[45] En systematisk översikt från 2018 drog slutsatsen att det är möjligt att en kronisk virusinfektion är orsaken till ME/CFS, åtminstone hos en subgrupp, men att befintliga data är otillräckliga för några säkra slutsatser.[270]
Det är inte alla fall av ME/CFS som föregås av en bekräftad infektion. Det har pekats på flera potentiella förklaringar till detta.[173] En uppenbar möjlighet är att ME/CFS triggas även av andra faktorer än infektioner, vilket i så fall skulle kunna vara en bidragande orsak till heterogeniteten i patientgruppen. Det är också möjligt att ME/CFS orsakas av den samlade effekten av immunaktivering, latenta virus och epigenetiska förändringar som sker över tid under flera olika infektioner och att sjukdomen inte nödvändigtvis måste debutera i direkt samband med en enskild infektion. En annan möjlighet är att ME/CFS kan utlösas också av asymtomatiska infektioner.
Flera studier pekar på en komplex samverkan mellan tarmfloran och immunförsvaret vid ME/CFS.
Deformerbarheten hos röda blodkroppar påverkas av bland annat av inflammatoriska och oxidativa processer. En studie visade att de röda blodkropparna hos personer med ME/CFS hade signifikant lägre deformerbarhet än hos friska kontroller.[283] Författarna påpekade att den låga deformerbarheten skulle kunna vara en bidragande orsak till symtombilden vid ME/CFS, på grund av försämrad blodcirkulation i mikrokärlen och därmed försämrad syresättning av vävnaderna.[283]
Endokrina systemet
[redigera | redigera wikitext]Personer med ME/CFS uppvisar ett flertal avvikelser i den så kallade stressaxeln (eller HPA-axeln), ett kontrollsystem som utsöndrar hormoner och därmed styr kroppsliga funktioner som blodtryck, kroppstemperatur, ämnesomsättning, sömn samt vätske- och elektrolytbalans. De mest konsistenta fynden i olika studier är mild hypokortisolism (det vill säga minskad produktion av hormonet kortisol i binjurarna), ökad dygnsvariation i nivån av kortisol, ökad negativ återkoppling till stressaxeln och avtrubbad respons i stressaxeln.[176] Man visade redan på 1990-talet att inverkan på stressaxeln vid depression är diametralt motsatt den vid ME/CFS och att tillstånden därför skiljer sig åt fysiologiskt på denna punkt.[284] Avvikelserna i stressaxeln är associerade med svårare symtom och större funktionsnedsättning hos patienter och verkar därmed vara av betydelse för sjukdomsförloppet.[176]
Störningar i det endokrina systemet påverkar flera organsystem och kan vara en bidragande orsak både till heterogeniteten i patientgruppen och den fluktuerande symtombilden.[173] Det kan också vara en viktig bidragande orsak till de skillnader man ser mellan könen ifråga om prevalens (klar kvinnlig överrepresentation), hur sjukdomen manifesteras och utlösande faktorer som föregår sjukdomsdebuten.[285] Kvinnor genomgår flera stadier som involverar det endokrina systemet, till exempel menstruationscykeln, graviditet, tiden omedelbart efter förlossning och menopausen.
Metabolismen
[redigera | redigera wikitext]Metabolismen eller ämnesomsättningen är de processer i kroppen där näringsämnen tas upp, omvandlas, bryts ner och omsätts till energi. Metabolismen kan studeras genom att undersöka metaboliter, små molekyler som utgör mellanled eller slutprodukter i processerna. Metabolom eller metabolisk profil avser fördelningen av de metaboliter som återfinns i ett biologiskt prov. Studier av metabolomet vid ME/CFS pekar sammantaget på störningar i energiomsättningen, i användandet av aminosyror (inklusive grenade aminosyror och tryptofan) och i metabolismen av lipider (fetter och fettliknande ämnen).[173][286][177]
En forskargrupp rapporterade avvikelser i de metaboliska processerna för lipider, steroider och reduktion–oxidation (”redox”).[287][288][289] Avvikelser i metabolismen av lipider har bekräftats av en annan studie, som dessutom observerade förhöjda värden av så kallade ceramider hos personer med samsjuklighet i ME/CFS och IBS.[290] En explorativ studie av metaboliter, lipider och hormoner hos personer med ME/CFS gav resultat som antyder påfrestningar i energiutvinningen och ändrad användning av fettsyror och aminosyror som bränsle.[291] En studie av plasma från personer med ME/CFS visade på störd metabolism hos peroxisomer och dåligt fungerande citronsyracykel.[292] I en av de mest omfattande studierna av metabolomet vid ME/CFS undersöktes 612 metaboliter och 63 metaboliska processer. Man observerade förändringar i 20 processer, varav 80 procent var nedreglerade.
Mitokondrierna har en viktig roll i ämnesomsättningen. De tillverkar adenosintrifosfat (ATP), den molekyl som sedan används som energikälla i de flesta processer i cellen. Det finns viss evidens för att antingen mitokondriell dysfunktion eller problem före mitokondrierna i energimetabolismen kan vara en del av sjukdomsmekanismen vid ME/CFS.[178][294] Studier har visat avvikelser som till exempel störd produktion av ATP, skador på mitokondrier och nedsatt förmåga till oxidativ fosforylering.
En forskargrupp observerade nedsatt funktion av mitokondrier i neutrofiler hos personer med ME/CFS jämfört med kontroller.[296][297][298] Analysen byggde på ett sammanvägt värde av produktionen av ATP, som sedan användes som proxy för mitokondriernas funktion. Resultaten antydde inte bara en nedsatt funktion hos mitokondrierna, utan pekade också på att funktionsnedsättningen korrelerade med svårighetsgraden av sjukdomen.
En studie som undersökte mononukleära celler i perifert blod (PBMC, engelska Peripheral Blood Mononuclear Cell) hos personer med ME/CFS visade en högre nivå av ATP än hos kontroller.[300] När nivån av ATP från mitokondrier undersöktes separat från annan ATP, visade den sig dock vara lika i patientgruppen och kontrollgruppen. Det innebär att avvikelserna förmodligen inte berodde på defekta mitokondrier, utan på andra problem i energimetabolismen.
Förmågan till oxidativ fosforylering var signifikant nedsatt i en studie av mononukleära celler i perifert blod hos personer med ME/CFS.[302] Den maximala cellandningen var nedsatt under alla experimentella förutsättningar som utvärderades, vilket tyder på att cellerna inte kan öka den oxidativa fosforyleringen när de är satta under stress och därmed inte får tillräckligt med energi. Nedsättningen i basal cellandning tyder på problem även vid basala tillstånd. Glykolysen undersöktes i samma studie, men man fann inga skillnader mellan patienter och kontroller.[302]
Avvikelser i energimetabolismen i skelettmuskler har rapporterats hos personer med ME/CFS.[299][303] Man har också visat att produktionen och återsyntesen av ATP minskar efter träning.[304][305] En studie antydde att nivåerna av laktat ökade samtidigt som mitokondriernas produktion av ATP minskade efter träning.[303] Resultaten från studier av mitokondrier och energimetabolismen i skelettmuskler har dock inte varit entydiga. En studie har till exempel visat att avvikelser bara återfinns hos en undergrupp av patienter.[306]
Studierna av mitokondriernas funktion hos personer med ME/CFS bör tolkas med viss försiktighet.[178][294] De observerade problemen kan ligga i signalbanor som föregår mitokondrierna i processflödet, till exempel AMP-aktiverad kinasreglering. Det behövs mer forskning för att utvärdera mitokondriernas eventuella roll vid ME/CFS.[178]
Genuttryck
[redigera | redigera wikitext]Genuttrycket är en flerstegsprocess där informationen i DNA-sekvensen hos en gen överförs till cellens strukturer och funktioner. Slutprodukten är oftast proteiner. Genom att undersöka om gener är överuttryckta eller underuttryckta kan man undersöka om de aktiverar eller undertrycker olika processer. Det har gjorts ett flertal studier som pekar på att genuttrycket vid ME/CFS skiljer sig från friska personer och kan ge viktiga ledtrådar till bakomliggande sjukdomsmekanismer.[307][308]
En studie på män med ME/CFS visade att uttrycket av 366 gener skilde sig signifikant från kontroller.[179] De skillnader som observerades har potentiell betydelse för immunmodulering, oxidativ stress och programmerad celldöd. Två andra studier fann att 85 av de studerade generna var överuttryckta och 3 underuttryckta.[309][310] De avvikande genuttrycken har betydelse för sjukdomar i blod och blodbildande organ, immunologiska sjukdomar, cancer, programmerad celldöd, immunsvaret och infektioner. På basis av resultaten kunde forskarna dela in patienterna i sju undergrupper med olika symtombild. [309][310]
En studie undersökte hur träning påverkar uttrycket för vissa gener som är relaterade till det sympatiska nervsystemet, immunförsvaret och receptorer för metaboliter.[311] Före träningen skilde sig bara uttrycket för en adrenerg receptor mellan patienter och kontroller, men efter träning skilde sig uttrycket av flera gener inom alla tre studerade kategorier. Skillnaderna korrelerade med fysisk och mental trötthet samt smärta hos patienterna. Samma forskargrupp gjorde en annan studie där de undersökte uttrycket av gener som är involverade i signalering och modulering av sensorisk trötthet och muskelsmärta.[312] Man kunde urskilja två olika grupper av patienter med olika respons. I 71 procent av fallen ledde måttlig träning till en ökning av uttrycket för de flesta av de studerade generna som är relaterade till sensoriska och adrenerga receptorer och för en gen som är relaterad till cytokiner. Ökningen korrelerade med trötthet och smärta hos patienterna. I övriga fall minskade uttrycket för en gen relaterad till adrenerga receptorer, medan uttrycket för övriga gener inte ändrades. Patienter i den senare gruppen rapporterade större problem med ortostatisk intolerans än den förra.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h] Committee on the Diagnostic Criteria for Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome; Board on the Health of Select Populations; Institute of Medicine (2015) (på engelska). Beyond myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: redefining an illness. Washington, DC: National Academies Press. https://www.nap.edu/catalog/19012/beyond-myalgic-encephalomyelitischronic-fatigue-syndrome-redefining-an-illness
- ^ [a b c d] Carruthers BM, Jain AK, de Meirleir KL, et al. (2003). ”Myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: Clinical working case definition, diagnostic and treatment protocols”. Journal of Chronic Fatigue Syndrome 11: sid. 7–115.
- ^ [a b] ”Symptoms of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/symptoms-diagnosis/symptoms.html. Läst 27 januari 2024.
- ^ ”Severely Affected Patients”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/healthcare-providers/clinical-care-patients-mecfs/severely-affected-patients.html. Läst 21 april 2024.
- ^ [a b] International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. Tenth Revision. Volume 1.. Genève: World Health Organization. 1992. sid. 424
- ^ [a b] International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. Tenth Revision. Volume 3: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1994
- ^ [a b] World Health Organisation (WHO). ”8E49 Postviral fatigue syndrome”. https://icd.who.int/browse11/l-m/en#/http%3a%2f%2fid.who.int%2ficd%2fentity%2f569175314. Läst 5 februari 2024.
- ^ [a b c d] SBU (2018). Myalgisk encefalomyelit och kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS). En systematisk översikt. SBU-rapport nr 295. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-bereder/myalgisk-encefalomyelit-och-kroniskt-trotthetssyndrom-mecfs/
- ^ [a b] Cairns R, Hotopf M (2005). ”A systematic review describing the prognosis of chronic fatigue syndrome”. Occup Med (Lond) 55 (1): sid. 20–31.
- ^ [a b c d e f g] Lim EJ, Ahn YC, Jang ES, et al. (2020). ”Systematic review and meta‑analysis of the prevalence of chronic fatigue syndrome/ myalgic encephalomyelitis (CFS/ME)”. J Transl Med 18 (1): 100.
- ^ [a b c d e] Jason LA, Richman JA, Rademaker AW, et al. (1999). ”A Community-Based Study of Chronic Fatigue Syndrome”. Arch Intern Med 159 (18): sid. 2129–37.
- ^ Nacul L, Kingdon CC, Bowman EW, et al. (2017). ”Differing case definitions point to the need for an accurate diagnosis of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. Fatigue 5 (1): sid. 1–4.
- ^ [a b] Green CR, Cowan P, Elk R, et al. (2015). ”National Institutes of Health Pathways to Prevention Workshop: Advancing the Research on Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Ann Intern Med 162 (12): sid. 860–865.
- ^ [a b c d] National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021
- ^ Socialstyrelsen. (20 dec 2018). Översyn av kunskapsläget för ME/CFS. Artikelnummer 2018-12-48. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2018-12-48.pdf
- ^ [a b] Vårdguiden 1177. ”ME/CFS”. https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/langvarig-trotthet-och-narkolepsi/mecfs/. Läst 2 februari 2024.
- ^ Sveriges Radio. ”Tidiga trauman orsakar kronisk trötthet”. https://sverigesradio.se/artikel/1022519. Läst 3 februari 2024.
- ^ Julin P (2016). ”Myalgisk encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS) – aktuell diagnostik, rehabilitering och forskning”. Socialmedicinsk tidskrift 93 (4): sid. 350–356.
- ^ Gilliam AG (1938). ”Epidemiological study of an epidemic diagnosed as poliomyelitis occurring among the personnel of the Los Angeles County General Hospital during the Summer of 1934”. Public Health Bulletin No. 240. Washington, D.C.: United States Public Health Service, Government Printing Office. sid. 1–90
- ^ Hyde B (1992). ”A Bibliography of M.E./CFS Epidemics”. i Hyde BM, Goldstein JA, Levine P. The Clinical and Scientific Basis of Myalgic Encephalomyelitis / Chronic Fatigue Syndrome. Ottawa: Nightingale Research Foundation Press. sid. 176–186
- ^ The Medical Staff of the Royal Free Hospital (1957). ”An outbreak of encephalomyelitis in the Royal Free Hospital Group, London, in 1955”. Br Med J 2 (5050): sid. 895–904.
- ^ Holmes GP, Kaplan JE, Stewart JA, et al. (1987). ”A Cluster of Patients With a Chronic Mononucleosis-like Syndrome”. JAMA 257 (17): sid. 2297–302.
- ^ ”A new clinical entity?”. Lancet 267 (6926): sid. 789. 1956.
- ^ Hooper M (2007). ”Myalgic encephalomyelitis: a review with emphasis on key findings in biomedical research”. J Clin Pathol 60 (5): sid. 466–71.
- ^ Acheson ED (1959). ”The clinical syndrome variously called benign myalgic encephalomyelitis, Iceland disease and epidemic neuromyasthenia”. Am J Med 26 (4): sid. 569–95.
- ^ Sigurdsson B (1956). ”A New Clinical Entity?”. Lancet 268 (6933): sid. 98.
- ^ Shelokov A, Habel K, Verder E, Welsh W (1957). ”Epidemic neuromyasthenia; an outbreak of poliomyelitislike illness in student nurses”. N Engl J Med 257 (8): sid. 345–55.
- ^ Poskanzer DC, Henderson DA, Kunkle C, Kalter SS, Clement WB, Bond JO (1957). ”Epidemic neuromyasthenia; an outbreak in Punta Gorda, Florida”. N Engl J Med 257 (8): sid. 356–364.
- ^ Manual of the International Statistical Classification of Disease, Injuries, and Causes of Death. Based on the Recommendation of the Eighth Revision Conference, 1965, and Adopted by the Nineteenth World Health Assembly. Volume 2: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1969. sid. 173
- ^ Manual of the International Statistical Classification of Disease, Injuries, and Causes of Death. Based on the Recommendation of the Ninth Revision Conference, 1975, and Adopted by the Twenty-ninth World Health Assembly. Volume 2: Alphabetical Index. Genève: World Health Organization. 1978. sid. 182
- ^ [a b] Ramsay AM (1988). Myalgic Encephalomyelitis and Postviral Fatigue States: The saga of Royal Free disease (2). London: Gower Medical Publishing. sid. 28–33
- ^ Goudsmit EM (1996). The psychological aspects and management of chronic fatigue syndrome. Doktorsavhandling. London: Brunel University. sid. 1–6. https://bura.brunel.ac.uk/handle/2438/4283
- ^ Behan PO, Behan WM, Bell EJ (1985). ”The postviral fatigue syndrome – an analysis of the findings in 50 cases”. J Infect 10 (3): sid. 211–22.
- ^ Lloyd AR, Wakefield D, Boughton C, et al. (1988). ”What is Myalgic Encephalomyelitis?”. Lancet 1 (8597): sid. 1286–7.
- ^ [a b c d e f] Hickie I, Davenport T, Wakefield D, et al. (2006). ”Post-infective and chronic fatigue syndromes precipitated by viral and non-viral pathogens: prospective cohort study”. BMJ 333 (7568): 575.
- ^ [a b] Holmes GP, Kaplan JE, Gantz NM, et al. (1988). ”Chronic Fatigue Syndrome: A Working Case Defintion”. Ann Intern Med 108 (3): sid. 387–389.
- ^ Socialstyrelsen. ”Söktjänst för hälsorelaterade klassifikationer”. https://klassifikationer.socialstyrelsen.se/. Läst 3 februari 2024.
- ^ World Health Organisation (WHO). ”ICD-11 Implementation”. https://www.who.int/standards/classifications/frequently-asked-questions/icd-11-implementation. Läst 2 februari 2024.
- ^ Socialstyrelsen. ”Internationell klassifikation av sjukdomar (ICD-11)”. https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/klassifikationer-och-koder/icd-11/. Läst 2 februari 2024.
- ^ Socialstyrelsen. (12 oktober 2023). Ändringar i, tillägg till samt rättelser i tryckt Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – systematisk förteckning (ICD-10-SE). sid. 27. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/dokument-webb/klassifikationer-och-koder/icd10se-kumulativ-2012-2024.pdf
- ^ Shepherd C. ”Use of the term myalgic encephalopathy on the new MEA website”. https://meassociation.org.uk/2010/10/use-of-the-term-myalgic-encephalopathy-on-the-new-mea-website/. Läst 1 februari 2024.
- ^ ”Norges myalgisk encefalopati forening”. https://www.me-foreningen.no/. Läst 1 februari 2024.
- ^ [a b] CFS/ME Working Group. Report to the Chief Medical Officer of an independent working group. (2002) (på engelska). London: Department of Health. http://www.erythos.com/gibsonenquiry/docs/cmoreport.pdf
- ^ [a b] Hyde B. ”Extracts from A New and Simple Definition of Myalgic Encephalomyelitis and a New Simple Definition of Chronic Fatigue Syndrome”. Konferensbidrag presenterat vid Invest in ME, London, Storbritannien, 12 maj 2006
- ^ [a b] Hanson MR (2023). ”The viral origin of myalgic encephalomyelitis/ chronic fatigue syndrome”. PLoS Pathog 19 (8): e1011523.
- ^ [a b] Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association
- ^ [a b c] Leslie K, Bull M, Clague-Baker N, Hilliard N (2023) (på engelska). A Physiotherapist’s Guide to Understanding and Managing ME/CFS. London: Jessica Kingsley Publishers. ISBN 978-1-83997-143-3
- ^ [a b c] Bateman L, Bested AC, Bonilla HF, et al. (2021). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Essentials of Diagnosis and Management”. Mayo Clin Proc 96 (11): sid. 2861–2878.
- ^ [a b c d] Grach SL, Seltzer J, Chon TY, et al. (2023). ”Diagnosis and Management of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Mayo Clinic Proceedings 98 (10): sid. 1544–1551.
- ^ [a b] Friedberg F (2014) (på engelska). Chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: Primer for clinical practitioners. Chicago: International Association for Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis
- ^ Hawk C, Jason LA, Torres-Harding S (2006). ”Differential Diagnosis of Chronic Fatigue Syndrome and Major Depressive Disorder”. Int J Behav Med. 13 (3): sid. 244–251.
- ^ White PD, Grover SA, Kangro HO, et al. (1995). ”The validity and reliability of the fatigue syndrome that follows glandular fever”. Psychol Med. 25 (5): sid. 917–24.
- ^ Falk Hvidberg M, Brinth LS, Olesen AV, et al. (2015). ”The Health-Related Quality of Life for Patients with Myalgic Encephalomyelitis / Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS)”. PLoS One 10 (7): sid. e0132421.
- ^ Nacul LC, Lacerda EM, Campion P, et al. (2011). ”The functional status and well being of people with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome and their carers”. BMC Public Health 11: sid. 402.
- ^ [a b c] White P, Abbey S, Angus B, et al. (2023). ”Anomalies in the review process and interpretation of the evidence in the NICE guideline for chronic fatigue syndrome and myalgic encephalomyelitis.”. J Neurol Neurosurg Psychiatry 94 (12): sid. 1056–1063.
- ^ ”ME/CFS Symptoms and diagnosis”. The ME Association. https://meassociation.org.uk/me-cfs-symptoms-diagnosis/. Läst 9 oktober 2024.
- ^ ”Presentation and Clinical Course of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/healthcare-providers/presentation-clinical-course/index.html. Läst 27 januari 2024.
- ^ Pendergrast T, Brown A, Sunnquist M, et al. (2016). ”Housebound versus nonhousebound patients with myalgic encephalomyelitis and chronic fatigue syndrome”. Chronic Illn. 12 (4): sid. 292–307.
- ^ [a b c d] Viss.nu. ”ME/CFS: Myalgisk Encefalomyelit/Chronic Fatigue Syndrome, kroniskt trötthetssyndrom”. https://viss.nu/kunskapsstod/vardprogram/me-cfs. Läst 20 februari 2024.
- ^ [a b] ”Diagnosis of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/symptoms-diagnosis/diagnosis.html. Läst 7 februari 2024.
- ^ Fukuda K, Straus SE, Hickie I, et al. (1994). ”The Chronic Fatigue Syndrome: A Comprehensive Approach to Its Definition and Study”. Ann Intern Med 121 (12): sid. 953–959.
- ^ Reeves WC, Wagner D, Nisenbaum R, et al. (2005). ”Chronic Fatigue Syndrome – A clinically empirical approach to its definition and study”. BMC Med 3: sid. 19.
- ^ Sharpe MC, Archard LC, Banatvala JE, et al. (1991). ”A report – chronic fatigue syndrome: guidelines for research”. J R Soc Med 84 (2): sid. 118–21.
- ^ [a b] Wessely S, David A, Butler S, et al. (1989). ”Management of chronic (post-viral) fatigue syndrome”. J R Coll Gen Pract 39 (318): sid. 26–29.
- ^ Carruthers BM, van de Sande MI, De Meirleir KL, et al. (2011). ”Myalgic encephalomyelitis: International Consensus Criteria”. J Intern Med 270 (4): sid. 327–238.
- ^ Haney E, Smith ME, McDonagh M, et al. (2015). ”Diagnostic Methods for Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Systematic Review for a National Institutes of Health Pathways to Prevention Workshop”. Ann Intern Med 16 (12): sid. 834–840.
- ^ Nacul L, Authier FJ, Scheibenbogen C, Lorusso L, Helland IB, Martin JA, Sirbu CA, Mengshoel AM, Polo O, Behrends U, Nielsen H, Grabowski P, Sekulic S, Sepulveda N, Estévez-López F, Zalewski P, Pheby DFH, Castro-Marrero J, Sakkas GK, Capelli E, Brundsdlund I, Cullinan J, Krumina A, Bergquist J, Murovska M, Vermuelen RCW, Lacerda EM (2021). ”European Network on Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome (EUROMENE): Expert Consensus on the Diagnosis, Service Provision, and Care of People with ME/CFS in Europe”. Medicina (Kaunas) 57 (5): 510.
- ^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review D: Identifying and diagnosing ME/CFS. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/d-identifying-and-diagnosing-mecfs-pdf-9265183025
- ^ RAND Health Care. ”36-Item Short Form Survey (SF-36)”. https://www.rand.org/health-care/surveys_tools/mos/36-item-short-form.html. Läst 8 februari 2024.
- ^ Wagner D, Nisenbaum R, Heim C, et al. (2005). ”Psychometric properties of the CDC Symptom Inventory for assessment of chronic fatigue syndrome”. Popul Health Metr 22 (3): sid. 8.
- ^ ”CDC Symptom Inventory”. https://www.cdc.gov/me-cfs/pdfs/symptom-inventory-questionnaire-508.pdf. Läst 8 februari 2024.
- ^ ”Scoring Algorithm of CDC Symptom Inventory”. https://www.cdc.gov/me-cfs/pdfs/wichita-data-access/si-scoring-algorithm.pdf. Läst 8 februari 2024.
- ^ Jason LA, Evans M, Porter N, et al. (2010). ”The Development of a Revised Canadian Myalgic Encephalomyelitis Chronic Fatigue Syndrome Case Definition”. Am J Biochem Biotechnol 6 (2): sid. 120–135.
- ^ Strand E, Lillestøl K, Jason LA, et al. (2016). Comparing the DePaul Symptom Questionnaire with physician assessments: a preliminary study. "4". sid. 52–62.
- ^ Bedree H, Sunnquist M, Jason LA (2019). ”The DePaul Symptom Questionnaire-2: a validation study”. Fatigue 7 (3): sid. 166–179.
- ^ ”DePaul Symptom Questionnaire 2.0 (DSQ-2)”. https://redcap.is.depaul.edu/surveys/?s=4NJ9CKW7JD. Läst 8 februari 2024.
- ^ Sommerfelt K, Schei T, Seton KA, et al. (2024). ”Assessing Functional Capacity in Myalgic Encephalopathy/Chronic Fatigue Syndrome: A Patient-Informed Questionnaire”. J Clin Med 13 (12): 3486.
- ^ ”FUNCAP: Assessing FUNctional CAPacity in patients with PEM”. https://www.funcap.no/funcap-in-swedish/. Läst 1 november 2024.
- ^ Sörbrink K (22 februari 2018). ”Omstridda diagnosen ME ökar snabbt – men splittrar läkarna”. Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/qs/diagnosen-delar-lakarna-i-tva-lager/.
- ^ Riksförbundet för ME-patienter (2019). "Medan livet går förbi: Att (försöka) leva med ME/CFS".
- ^ Angelsen A, Schei T (2024). "Pan-European survey for ME-patients - results and conclusions". European ME Alliance (EMEA). 34–36.
- ^ [a b] Cho HJ, Menezes PR, Hotopf M, et al. (2009). ”Comparative epidemiology of chronic fatigue syndrome in Brazilian and British primary care: prevalence and recognition”. Br J Psychiatry 194 (2): sid. 117–22.
- ^ Sveriges Riksdag. ”Patientsäkerhetslag (2010:659)”. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientsakerhetslag-2010659_sfs-2010-659/. Läst 19 februari 2024.
- ^ Shepherd C (2022). ”Severe ME/CFS” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 209–215
- ^ Rowe PC, Underhill RA, Friedman KJ, et al. (2017). ”Myalgic Encephalomyelitis/ Chronic Fatigue Syndrome Diagnosis and Management in Young People: A Primer”. Front Pediatr 5: 121.
- ^ Rowe K. Chronic (2023). ”Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis (CFS/ME) in Adolescents: Practical Guidance and Management Challenges”. Adolesc Health Med Ther 14: sid. 13–26.
- ^ Shepherd C (2022). ”General principles” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 135–137
- ^ ”Treatment of ME/CFS”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/treatment/index.html. Läst 24 februari 2024.
- ^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). ”Managing ME/CFS”. Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). sid. 69–79. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021
- ^ [a b c d e f] Bested AC, Marshall LM (2015). ”Review of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: an evidence-based approach to diagnosis and management by clinicians”. Rev Environ Health 30 (4): sid. 223–49.
- ^ [a b c] Cortes Rivera M, Mastronardi C, Silva-Aldana CT, et al. (2019). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Comprehensive Review”. Diagnostics (Basel) 9 (3): 91.
- ^ [a b c d e f] Castro-Marrero J, Sáez-Francàs N, Santillo D, et al. (2017). ”Treatment and management of chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: all roads lead to Rome”. Br J Pharmacol 174 (5): sid. 345–69.
- ^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). ”Managing flare-ups in symptoms and relapse”. Myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy)/chronic fatigue syndrome: diagnosis and management (NG206). sid. 42–44. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/resources/myalgic-encephalomyelitis-or-encephalopathychronic-fatigue-syndrome-diagnosis-and-management-pdf-66143718094021
- ^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review F: Pharmacological interventions. sid. 104. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/f-pharmacological-interventions-pdf-9265183027
- ^ [a b c d] Shepherd C (2022). ”Pain relief” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 167–172
- ^ SBU (2021). Behandling och rehabilitering vid fibromyalgi. En systematisk översikt och utvärdering av effekter på hälsa. SBU-rapport nr 340. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). https://www.sbu.se/340?pub=90365&lang=sv
- ^ Shepherd C (2022). ”Sleep disturbance” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 172–173
- ^ [a b] Praktisk Medicin. ”ME/CFS (Kroniskt Trötthetssyndrom)”. https://www.praktiskmedicin.se/sjukdomar/kroniskt-trotthetssyndrom-chronic-fatigue-sy/. Läst 17 februari 2024.
- ^ FASS. ”Imovane”. https://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19910816000058. Läst 17 februari 2024.
- ^ Shepherd C (2022). ”Pharmacological treatments aimed at symptom relief” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 158–173
- ^ Shepherd C (2022). ”Antibiotics” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 140
- ^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2021). NG206. Evidence review F: Pharmacological interventions. sid. 102. https://www.nice.org.uk/guidance/ng206/evidence/f-pharmacological-interventions-pdf-9265183027
- ^ Strayer DR, Carter WA, Brodsky I, et al. (1994). ”A controlled clinical trial with a specifically configured RNA drug, poly(I).poly(C12U), in chronic fatigue syndrome”. Clin Infect Dis 18 Suppl 1: sid. S88-95.
- ^ Strayer DR, Carter WA, Stouch BC, et al. (2012). ”A Double-Blind, Placebo-Controlled, Randomized, Clinical Trial of the TLR-3 Agonist Rintatolimod in Severe Cases of Chronic Fatigue Syndrome”. PLoS One 7 (3): e31334.
- ^ Solve M.E.. ”Breaking News: FDA clears Ampligen to start a clinical trial in Long Covid”. https://solvecfs.org/breaking-news-fda-clears-ampligen-to-start-a-clinical-trial-in-long-covid/. Läst 17 februari 2024.
- ^ DuBois RE (1986). ”Gamma globulin therapy for chronic mononucleosis syndrome”. AIDS Res 2 Suppl 1: sid. S191–195.
- ^ Lloyd A, Hickie I, Wakefield D, Boughton C, Dwyer J (1990). ”A double-blind, placebo-controlled trial of intravenous immunoglobulin therapy in patients with chronic fatigue syndrome”. Am J Med 89 (5): sid. 561–568.
- ^ Rowe KS (1997). ”Double-blind randomized controlled trial to assess the efficacy of intravenous gammaglobulin for the management of chronic fatigue syndrome in adolescents”. J Psychiatr Res 31 (1): sid. 133–147.
- ^ Peterson PK, Shepard J, Macres M, Schenck C, Crosson J, Rechtman D, Lurie N (1990). ”A controlled trial of intravenous immunoglobulin G in chronic fatigue syndrome”. Am J Med 89 (5): sid. 554–560.
- ^ Vollmer-Conna U, Hickie I, Hadzi-Pavlovic D, Tymms K, Wakefield D, Dwyer J, Lloyd A (1997). ”Intravenous immunoglobulin is ineffective in the treatment of patients with chronic fatigue syndrome”. Am J Med 103 (1): sid. 38–43.
- ^ Zachrisson O, Regland B, Jahreskog M, Jonsson M, Kron M, Gottfries CG (2002). ”Treatment with staphylococcus toxoid in fibromyalgia/chronic fatigue syndrome—a randomised controlled trial”. Eur J Pain 6 (6): sid. 455–466.
- ^ Gottfries CG, Häger O, Regland B, Zachrisson O (2006). ”Long-Term Treatment with a Staphylococcus Toxoid Vaccine in Patients with Fibromyalgia and Chronic Fatigue Syndrome”. Journal of Chronic Fatigue Syndrome 13 (4): sid. 29–40.
- ^ Gottfries CG, Matousek M, Zachrisson O (2009). ”Immunstörningar kan förklara kroniskt trötthetssyndrom”. Läkartidningen 106 (36): sid. 2212–2215. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/2009/06/immunstorningar-kan-forklara-kroniskt-trotthetssyndrom/.
- ^ Fluge Ø, Bruland O, Risa K, et al. (2011). ”Benefit from B-Lymphocyte Depletion Using the Anti-CD20 Antibody Rituximab in Chronic Fatigue Syndrome. A Double-Blind and Placebo-Controlled Study”. PLoS One 6 (10): sid. e26358.
- ^ Fluge Ø, Risa K, Lunde S, et al. (2015). ”B-Lymphocyte Depletion in Myalgic Encephalopathy/ Chronic Fatigue Syndrome. An Open-Label Phase II Study with Rituximab Maintenance Treatment”. PLoS One 10 (7): sid. e0129898.
- ^ Fluge Ø, Rekeland IG, Lien K, et al. (2019). ”B-Lymphocyte Depletion in Patients With Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Ann Intern Med 170 (9): sid. 585–593.
- ^ Roerink ME, Bredie SJH, Heijnen M, et al. (2017). ”Cytokine Inhibition in Patients With Chronic Fatigue Syndrome: A Randomized Trial”. Ann Intern Med 166 (8): sid. 557–564.
- ^ Younger J, Noor N, McCue R, Mackey S (2013). ”Low-dose naltrexone for the treatment of fibromyalgia: findings of a small, randomized, double-blind, placebo-controlled, counterbalanced, crossover trial assessing daily pain levels”. Arthritis Rheum 65 (2): sid. 529–538.
- ^ Polo O, Pesonen P, Tuominen E (2019). ”Low-dose naltrexone in the treatment of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS)”. Fatigue 7 (4): sid. 207–217.
- ^ Forsyth LM, Preuss HG, MacDowell AL, Chiazze L Jr, Birkmayer GD, Bellanti JA (1999). ”Therapeutic effects of oral NADH on the symptoms of patients with chronic fatigue syndrome”. Ann Allergy Asthma Immunol 82 (2): sid. 185–191.
- ^ Santaella ML, Font I, Disdier OM (2004). ”Comparison of oral nicotinamide adenine dinucleotide (NADH) versus conventional therapy for chronic fatigue syndrome”. P R Health Sci J 23 (2): sid. 89–93.
- ^ Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 153
- ^ Shepherd C (2022) (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 153
- ^ Fukuda S, Nojima J, Kajimoto O, Yamaguti K, Nakatomi Y, Kuratsune H, Watanabe Y (2016). ”Ubiquinol-10 supplementation improves autonomic nervous function and cognitive function in chronic fatigue syndrome”. Biofactors 42 (4): sid. 431–440.
- ^ Castro-Marrero J, Segundo MJ, Lacasa M, Martinez-Martinez A, Sentañes RS, Alegre-Martin J (2021). ”Effect of Dietary Coenzyme Q10 Plus NADH Supplementation on Fatigue Perception and Health-Related Quality of Life in Individuals with Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Prospective, Randomized, Double-Blind, Placebo-Controlled Trial”. Nutrients 13 (8): 2658.
- ^ Regland B (2017). ”Vitamin B12/B9 – möjlig behandling vid mental trötthet”. Läkartidningen 114: ERZ3.
- ^ Goudsmit EM, Nijs J, Jason LA, et al. (2012). ”Pacing as a strategy to improve energy management in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: a consensus document”. Disabil Rehabil 34 (13): sid. 1140–7.
- ^ Shepherd C (2022). ”Orthostatic intolerance and hypotension” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 185–186
- ^ Surawy C, Hackmann A, Hawton K, et al. (1995). ”Chronic fatigue syndrome: a cognitive approach”. Behav Res Ther 33 (5): sid. 535–44.
- ^ [a b] White PD, Goldsmith KA, Johnson AL, et al. (2011). ”Comparison of adaptive pacing therapy, cognitive behaviour therapy, graded exercise therapy, and specialist medical care for chronic fatigue syndrome (PACE): a randomised trial”. Lancet 377 (9768): sid. 823–36.
- ^ Edwards J (2017). ”PACE team response shows a disregard for the principles of science”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1155–8.
- ^ Wilshire C (2017). ”The problem of bias in behavioural intervention studies: Lessons from the PACE trial”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1128–33.
- ^ Wilshire CE, Kindlon T, Courtney R, et al. (2018). ”Rethinking the treatment of chronic fatigue syndrome—A reanalysis and evaluation of findings from a recent major trial of graded exercise and CBT”. BMC Psychol 6 (1): 6.
- ^ Vink M (2017). ”PACE trial authors continue to ignore their own null effect”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1134–40.
- ^ Jason LA (2017). ”The PACE trial missteps on pacing and patient selection”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1141–1145.
- ^ Nacul L, Lacerda EM, Kingdon CC, et al. (2019). ”How have selection bias and disease misclassification undermined the validity of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome studies?”. J Health Psychol 24 (12): sid. 1765–1769.
- ^ Geraghty K, Jason L, Sunnquist M, et al. (2019). ”The ‘Cognitive Behavioural Model’ of Chronic Fatigue Syndrome: Critique of a Flawed Model”. Health Psychology Open 6 (1): 2055102919838907.
- ^ White PD, Chalder T, Sharpe M, et al. (2017). ”Response to the editorial by Dr Geraghty”. J Health Psychol 22 (9): sid. 1113–7.
- ^ National Institute for Health and Clinical Excellence (NICE) (2007). ”Chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis (or encephalopathy): diagnosis and management (CG53)”. Arkiverad från originalet den 17 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220517153240/https://huisartsvink.files.wordpress.com/2022/02/nice-2007-me-cfs-guideline.pdf. Läst 19 februari 2024.
- ^ Barry PW, Kelley K, Tan T, et al. (2024). ”NICE guideline on ME/CFS: robust advice based on a thorough review of the evidence”. J Neurol Neurosurg Psychiatry. Epub ahead of print 28 February. doi: 10.1136/jnnp-2023-332731.
- ^ Rehmeyer J, Tuller D. ”Why did it take the CDC so long to reverse course on debunked treatments for chronic fatigue syndrome?”. https://www.statnews.com/2017/09/25/chronic-fatigue-syndrome-cdc/. Läst 19 februari 2024.
- ^ Tucker ME. ”Much Can Be Done to Ease ‘Chronic Fatigue Syndrome’ Symptoms”. https://www.medscape.com/viewarticle/893766#vp_1. Läst 24 februari 2024.
- ^ Cochrane. ”Cognitive behaviour therapy for chronic fatigue syndrome”. https://www.cochrane.org/CD001027/DEPRESSN_cognitive-behaviour-therapy-chronic-fatigue-syndrome. Läst 24 februari 2024.
- ^ Cochrane. ”Publication of Cochrane Review: ‘Exercise therapy for chronic fatigue syndrome’”. https://www.cochrane.org/news/cfs. Läst 24 februari 2024.
- ^ Hughes BM (2018) (på engelska). Psychology in Crisis. London: Palgrave. sid. 132–143
- ^ Lian OS, Robson C (2019). ”Socially constructed and structurally conditioned conflicts in territories of medical uncertainty”. Soc Theory Health 17: sid. 23–39.
- ^ [a b] Katz BZ, Shiraishi Y, Mears CJ, et al. (2009). ”Chronic Fatigue Syndrome Following Infectious Mononucleosis in Adolescents: A Prospective Cohort Study”. Pediatrics 124 (1): sid. 189–93.
- ^ Shepherd C (2022). ”Prognosis and quality of life” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 206–207
- ^ Bell DS, Jordan K, Robinson M (2001). ”Thirteen-Year Follow-Up of Children and Adolescents With Chronic Fatigue Syndrome”. Pediatrics 107 (5): sid. 994–998.
- ^ Bell DS. ”Prognosis of ME / CFS”. https://www.omf.ngo/prognosis-of-mecfs/#_ENREF. Läst 2 mars 2024.
- ^ Centers for Disease Control and Prevention (CDC). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Prognosis”. https://www.cdc.gov/me-cfs/healthcare-providers/presentation-clinical-course/prognosis.html. Läst 3 mars 2024.
- ^ Moore Y, Serafimova T, Anderson N, et al. (2021). ”Recovery from chronic fatigue syndrome: a systematic review—heterogeneity of definition limits study comparison”. Arch Dis Child 106 (11): sid. 1087–1094.
- ^ [a b] The ME Association. ”ME Association Research Review: Mortality in ME/CFS”. https://meassociation.org.uk/2023/11/me-association-research-review-mortality-in-me-cfs/. Läst 2 mars 2024.
- ^ The ME Association. ”Severe ME Week 2020: Sophia’s Story”. https://meassociation.org.uk/2020/08/severe-me-week-2020-sophias-story/. Läst 2 mars 2024.
- ^ The ME Association. ”Merryn’s Story: Severe ME Week 2020”. https://meassociation.org.uk/2020/08/merryns-story-severe-me-week-2020/. Läst 2 mars 2024.
- ^ ME Research UK. ”Maeve Boothby-O’Neill’s Inquest – Coroner’s conclusions”. https://www.meresearch.org.uk/maeve-boothby-oneills-inquest-coroners-conclusions/. Läst 13 augusti 2024.
- ^ McManimen SL, Devendorf AR, Brown AA, et al. (2016). ”Mortality in Patients with Myalgic Encephalomyelitis and Chronic Fatigue Syndrome”. Fatigue 4 (4): sid. 195-207.
- ^ Roberts E, Wessely S, Chalder T, et al. (2016). ”Mortality of people with chronic fatigue syndrome: a retrospective cohort study in England and Wales from the South London and Maudsley NHS Foundation Trust Biomedical Research Centre (SLaM BRC) Clinical Record Interactive Search (CRIS) Register”. Lancet 387 (10028): sid. 510:1638–43.
- ^ Lim EJ, Ahn YC, Jang ES, et al.. ”Additional file 6 Meta-analysis of CFS/ME prevalence by interview (A) and interview with medical test (B)”. https://static-content.springer.com/esm/art%3A10.1186%2Fs12967-020-02269-0/MediaObjects/12967_2020_2269_MOESM6_ESM.pptx. Läst 11 mars 2024.
- ^ Nacul LC, Lacerda EM, Pheby D, et al. (2011). ”Prevalence of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS) in three regions of England: a repeated cross-sectional study in primary care”. BMC Med 9: 91.
- ^ Davis HE, McCorkell L, Vogel JM, Topol EJ (2023). ”Long COVID: major findings, mechanisms and recommendations”. Nat Rev Microbiol 21 (3): sid. 133–146.
- ^ Dehlia A, Guthridge MA (29 september 2024). ”The persistence of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS) after SARS-CoV-2 infection: A systematic review and meta-analysis”. J Infect. doi: .
- ^ ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome in Adults: United States, 2021–2022”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/nchs/products/databriefs/db488.htm. Läst 11 mars 2024.
- ^ Wood MS, Halmer N, Bertolli J, et al. (2024). ”Impact of COVID-19 on myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome-like illness prevalence: A cross-sectional survey”. PLoS One 19 (9): e0309810.
- ^ [a b c] ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Epidemiology”. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/me-cfs/healthcare-providers/presentation-clinical-course/epidemiology.html. Läst 11 mars 2024.
- ^ Reyes M, Nisenbaum R, Hoaglin DC, et al. (2003). ”Prevalence and Incidence of Chronic fatigue Syndrome in Wichita, Kansas”. Arch Intern Med 163 (13): sid. 1530–6.
- ^ Bakken IJ, Tveito K, Gunnes N, et al. (2014). ”Two age peaks in the incidence of chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: a population-based registry study from Norway 2008–2012”. BMC Med 12: 167.
- ^ Johannisson K (1990). Medicinens öga: sjukdom, medicin och samhälle. Stockholm: Norstedts
- ^ ”Chronic Fatigue Syndrome”. Newsweek. 11 november 1990. https://www.newsweek.com/chronic-fatigue-syndrome-205712.
- ^ Johannisson K (1 jan 2001). "Den moderna tröttheten: Från överansträngning till stress, kroniskt trötthetssyndrom och utbrändhet". I: Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv – en handlingsplan för att förnya arbetsmiljöarbetet. Bilaga 2.. Departementsserien och promemorior från Arbetsmarknadsdepartementet. Ds2001:28..
- ^ Kjöller H (26 juli 2023). ”Vad ska läkaren göra om valet står mellan att kränka eller skada patienten?”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/ledare/hanne-kjoller-vad-ska-lakaren-gora-om-valet-star-mellan-att-kranka-eller-skada-patienten/.
- ^ Kjöller H (14 september 2024). ”Äntligen nyktrar vården till om postcovid”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/gwLPb5/antligen-nyktrar-varden-till-om-postcovid.
- ^ [a b c d e f g h] Bateman L, Hanson M, Amitay O, et al. (15 May 2024). "Report of the ME/CFS Research Roadmap Working Group of Council".
- ^ [a b c d e f g] Maksoud R, du Preez S, Eaton-Fitch N, Thapaliya K, Barnden L, Cabanas H, Staines D, Marshall-Gradisnik S (2020). ”A systematic review of neurological impairments in myalgic encephalomyelitis/ chronic fatigue syndrome using neuroimaging techniques”. PLoS One 15 (4): e0232475.
- ^ [a b] Blundell S, Ray KK, Buckland M, et al. (2015). ”Chronic fatigue syndrome and circulating cytokines: A systematic review”. Brain Behav Immun 50: sid. 186–95.
- ^ [a b c] Papadopoulos AS, Cleare AJ (2011). ”Hypothalamic–pituitary–adrenal axis dysfunction in chronic fatigue syndrome”. Nat Rev Endocrinol 8 (1): sid. 22-32.
- ^ [a b] Armstrong CW, McGregor NR, Butt HL, Gooley PR (2014). ”Metabolism in chronic fatigue syndrome”. Adv Clin Chem 66: sid. 121–172.
- ^ [a b c d e] Tomas C, Newton J (2018). ”Metabolic abnormalities in chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: a mini-review”. Biochem Soc Trans 46 (3): sid. 547–553.
- ^ [a b] Gow JW, Hagan S, Herzyk P, et al. (2009). ”A gene signature for post-infectious chronic fatigue syndrome”. BMC Med Genomics 2: 38.
- ^ Shan ZY, Barnden LR, Kwiatek RA, et al. (2020). ”Neuroimaging characteristics of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS): a systematic review”. J Transl Med 18 (1): 335.
- ^ [a b] Caseras X, Mataix-Cols D, Giampietro V, Rimes KA, Brammer M, Zelaya F, et al. (2006). ”Probing the working memory system in chronic fatigue syndrome: a functional magnetic resonance imaging study using the n-back task”. Psychosom Med 68 (6): sid. 947–955.
- ^ [a b c] Nakatomi Y, Mizuno K, Ishii A, Wada Y, Tanaka M, Tazawa S, et al. (2014 Jun). ”Neuroinflammation in Patients with Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis: An 11C-(R)-PK11195 PET Study”. J Nucl Med 55 (6): sid. 945–950.
- ^ [a b c] Sherlin L, Budzynski T, Kogan Budzynski H, Congedo M, Fischer ME, Buchwald D (2007). ”Low-resolution electromagnetic brain tomography (LORETA) of monozygotic twins discordant for chronic fatigue syndrome”. Neuroimage 34 (4): sid. 1438–1442.
- ^ [a b c] Boissoneault J, Letzen J, Lai S, Robinson ME, Staud R (2018). ”Static and dynamic functional connectivity in patients with chronic fatigue syndrome: use of arterial spin labelling fMRI”. Clin Physiol Funct Imaging 38 (1): sid. 128–137.
- ^ Cook D.B., O’Connor P.J., Lange G., Steffener J (200). ”Functional neuroimaging correlates of mental fatigue induced by cognition among chronic fatigue syndrome patients and controls”. NeuroImage 36 (1): sid. 108–122.
- ^ [a b c] Shungu DC, Weiduschat N, Murrough JW, Mao X, Pillemer S, Dyke JP, et al. Increased ventricular lactate in chronic fatigue syndrome. III. Relationships to cortical glutathione and clinical symptoms implicate oxidative stress in disorder pathophysiology. NMR Biomed (2012). "25". sid. 1073–1087.
- ^ Caseras X, Mataix-Cols D, Rimes KA, Giampietro V, Brammer M, Zelaya F, et al. (2008). ”The neural correlates of fatigue: an exploratory imaginal fatigue provocation study in chronic fatigue syndrome”. Psychol Med 38 (7): sid. 941–951.
- ^ [a b] Kim B-H, Namkoong K, Kim J-J, Lee S, Yoon KJ, Choi M, et al. (2015). ”Altered resting-state functional connectivity in women with chronic fatigue syndrome”. Psychiatry Res 234 (3): sid. 292–297.
- ^ Schmaling KB, Lewis DH, Fiedelak JI, Mahurin R, Buchwald DS (2003). ”Single-photon emission computerized tomography and neurocognitive function in patients with chronic fatigue syndrome”. Psychosom Med 65 (1): sid. 129–136.
- ^ Yamamoto S, Ouchi Y, Onoe H, Yoshikawa E, Tsukada H, Takahashi H, et al. (2004). ”Reduction of serotonin transporters of patients with chronic fatigue syndrome”. Neuroreport 15 (17): sid. 2571–2574.
- ^ [a b c] Zinn ML, Zinn MA, Jason LA (2016; 41). ”Intrinsic Functional Hypoconnectivity in Core Neurocognitive Networks Suggests Central Nervous System Pathology in Patients with Myalgic Encephalomyelitis: A Pilot Study”. Appl Psychophysiol Biofeedback (3): sid. 283–300.
- ^ Yamamoto S, Ouchi Y, Nakatsuka D, Tahara T, Mizuno K, Tajima S, et al. (2012). ”Reduction of [11C](+)3-MPB binding in brain of chronic fatigue syndrome with serum autoantibody against muscarinic cholinergic receptor”. PLoS ONE 7 (12): e51515.
- ^ Siessmeier T, Nix WA, Hardt J, Schreckenberger M, Egle UT, Bartenstein P (2003). ”Observer independent analysis of cerebral glucose metabolism in patients with chronic fatigue syndrome”. J Neurol Neurosurg Psychiatry 74 (7): sid. 922–928.
- ^ [a b] de Lange FP, Kalkman JS, Bleijenberg G, Hagoort P, van der Werf SP, van der Meer JWM, et al. (2004). ”Neural correlates of the chronic fatigue syndrome—an fMRI study”. Brain 127 (Pt 9): sid. 1948–1957.
- ^ [a b] Gay C., O’Shea A., Robinson M., Craggs J., Staud R (2015). ”Default mode network connectivity in chronic fatigue syndrome patients”. J Pain 16 (4):S54.
- ^ [a b] Boissoneault J, Letzen J, Lai S, O’Shea A, Craggs J, Robinson ME, et al. (2016). ”Abnormal resting state functional connectivity in patients with chronic fatigue syndrome: an arterial spin-labeling fMRI study”. Magn Reson Imaging 34 (4): sid. 603–608.
- ^ [a b c d] Puri BK, Jakeman PM, Agour M, et al. (2012). ”Regional grey and white matter volumetric changes in myalgic encephalomyelitis (chronic fatigue syndrome): a voxel-based morphometry 3 T MRI study”. Br J Radiol 85 (1015): sid. e270–273.
- ^ [a b] Barnden LR, Crouch B, Kwiatek R, et al. (2011). ”A brain MRI study of chronic fatigue syndrome: evidence of brainstem dysfunction and altered homeostasis”. NMR Biomed 24 (10): sid. 1302–1312.
- ^ [a b c] Shan ZY, Kwiatek R, Burnet R, et al. (2016). ”Progressive Brain Changes in Patients With Chronic Fatigue Syndrome: A Longitudinal MRI Study”. J Magn Reson Imaging 44 (5): sid. 1301–1311.
- ^ [a b c] Finkelmeyer A, He J, Maclachlan L, et al. (2017). ”Grey and white matter differences in Chronic Fatigue Syndrome – A voxelbased morphometry study”. Neuroimage Clin 17: sid. 24–30.
- ^ [a b] Zeineh MM, Kang J, Atlas SW, et al. (2015). ”Right Arcuate Fasciculus Abnormality in Chronic Fatigue Syndrome”. Radiology 274 (2): sid. 517–526.
- ^ [a b] Barnden LR, Crouch B, Kwiatek R, et al. (2015). ”Evidence in chronic fatigue syndrome for severity-dependent upregulation of prefrontal myelination that is independent of anxiety and depression”. NMR Biomed 28 (3): sid. 404–413.
- ^ Barnden LR, Kwiatek R, Crouch B, et al. (2016). ”Autonomic correlations with MRI are abnormal in the brainstem vasomotor centre in Chronic Fatigue Syndrome”. Neuroimage Clin 11: sid. 530–537.
- ^ [a b c d e] Barnden LR, Shan ZY, Staines DR, et al. (2018). ”Hyperintense sensorimotor T1 spin echo MRI is associated with brainstem abnormality in chronic fatigue syndrome”. Neuroimage Clin 20: sid. 102–109.
- ^ [a b] Shan ZY, Kwiatek R, Burnet R, et al.. ”Medial prefrontal cortex deficits correlate with unrefreshing sleep in patients with chronic fatigue syndrome”. NMR Biomed 30 (10): e3757.
- ^ Okada T, Tanaka M, Kuratsune H, Watanabe Y, Sadato N (2004). ”Mechanisms underlying fatigue: a voxelbased morphometric study of chronic fatigue syndrome”. BMC Neurol 4 (1): 14.
- ^ van der Schaaf ME, De Lange FP, Schmits IC, Geurts DEM, Roelofs K, van der Meer JWM, et al. Prefrontal Structure Varies as a Function of Pain Symptoms in Chronic Fatigue Syndrome. Biol Psychiatry. 2017 15; 81(4):358–65.
- ^ Mueller C, Lin JC, Sheriff S, et al. (2020). ”Evidence of widespread metabolite abnormalities in Myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome: assessment with whole-brain magnetic resonance spectroscopy”. Brain Imaging Behav 14 (2): sid. 562–572.
- ^ Murrough JW, Mao X, Collins KA, Kelly C, Andrade G, Nestadt P, et al. (2010). ”Increased ventricular lactate in chronic fatigue syndrome measured by 1H MRS imaging at 3.0 T. II: comparison with major depressive disorder”. NMR Biomed 23 (6): sid. 643–50.
- ^ Mathew SJ, Mao X, Keegan KA, Levine SM, Smith ELP, Heier LA, et al. (2009). ”Ventricular cerebrospinal fluid lactate is increased in chronic fatigue syndrome compared with generalized anxiety disorder: an in vivo 3.0 T (1)H MRS imaging study”. NMR Biomed 22 (3): sid. 251–8.
- ^ Thapaliya T, Marshall-Gradisnik S, Eaton-Fitch N, Eftekhari Z, Inderyas M, Barnden L (2024). ”Imbalanced Brain Neurochemicals in long COVID and ME/CFS: A Preliminary Study using MRI”. Am J Med. Epub ahead of print 6 April. doi: 10.1016/j.amjmed.2024.04.007.
- ^ Armitage R, Landis C, Hoffmann R, Lentz M, Watson N, Goldberg J, et al. (2009). ”Power spectral analysis of sleep EEG in twins discordant for chronic fatigue syndrome”. J Psychosom Res 66 (1): sid. 51–7.
- ^ Decker MJ, Tabassum H, Lin J-MS, Reeves WC (2009). ”Electroencephalographic correlates of Chronic Fatigue Syndrome”. Behavioral And Brain Functions: BBF 5: sid. 43–43.
- ^ Le Bon O, Neu D, Berquin Y, Lanquart J-P, Hoffmann R, Mairesse O, et al. (2012). ”Ultra-slow delta power in chronic fatigue syndrome”. Psychiatry Res 200 (2–3 <sid?742–7).
- ^ Wu T, Qi X, Su Y, Teng J, Xu X (2016). ”Electroencephalogram characteristics in patients with chronic fatigue syndrome”. Neuropsychiatric Disease and Treatment (12): sid. 241–9.
- ^ [a b] Zinn MA, Zinn ML, Jason LA (2017). ”Small-world network analysis of cortical connectivity in Chronic Fatigue Syndrome using quantitative EEG”. NeuroRegul 4 (3–4): sid. 125–37.
- ^ Zinn MA, Zinn ML, Valencia I, Jason LA, Montoya JG (2018). ”Cortical hypoactivation during resting EEG suggests central nervous system pathology in patients with chronic fatigue syndrome”. Biol Psychol: sid. 87–99..
- ^ Neu D, Mairesse O, Verbanck P, Linkowski P, Le Bon O (2014). ”Non-REM sleep EEG power distribution in fatigue and sleepiness”. J Psychosom Res 76 (4): sid. 286–91.
- ^ Costa DC, Tannock C, Brostoff J (1995). ”Brainstem perfusion is impaired in chronic fatigue syndrome”. QJM 88 (11): sid. 767–73.
- ^ Tirelli U, Chierichetti F, Tavio M, Simonelli C, Bianchin G, Zanco P, Ferlin G (1998). ”Brain positron emission tomography (PET) in chronic fatigue syndrome: preliminary data”. Am J Med 105: sid. 54S–58S.
- ^ Kuratsune H, Yamaguti K, Lindh G, Evengard B, Hagberg G, Matsumura K, Iwase M, Onoe H, Takahashi M, Machii T, et al. (2002). ”Brain regions involved in fatigue sensation: reduced acetylcarnitine uptake into the brain”. Neuroimage 17: sid. 1256–1265.
- ^ Schwartz RB, Garada BM, Komaroff AL, Tice HM, Gleit M, Jolesz FA, Holman BL (1994). ”Detection of intracranial abnormalities in patients with chronic fatigue syndrome: comparison of MR imaging and SPECT”. AJR Am J Roentgenol 162: sid. 935–41.
- ^ Natelson BH, Mao X, Stegner AJ, Lange G, Vu D, Blate M, Kang G, Soto E, Kapusuz T, Shungu DC (2017). ”Multimodal and simultaneous assessments of brain and spinal fluid abnormalities in chronic fatigue syndrome and the effects of psychiatric comorbidity”. J Neurol Sci 375: sid. 411–6.
- ^ Biswal B, Kunwar P, Natelson BH (2011). ”Cerebral blood flow is reduced in chronic fatigue syndrome as assessed by arterial spin labeling”. J Neurol Sci 301: sid. 9–11.
- ^ Goldberg MJ, Mena I, Darcourt J (1997). ”NeuroSPECT findings in children with chronic fatigue syndrome”. J Chronic Fatigue Syndr 3: sid. 61–7.
- ^ Ichise M, Salit IE, Abbey SE, Chung DG, Gray B, Kirsh JC, Freedman M (1992). ”Assessment of regional cerebral perfusion by 99Tcm-HMPAO SPECT in chronic fatigue syndrome”. Nucl Med Commun 13: sid. 767–72.
- ^ Yoshiuchi K, Farkas J, Natelson BH (2006). ”Patients with chronic fatigue syndrome have reduced absolute cortical blood flow”. Clin Physiol Funct Imaging 26: sid. 83–86.
- ^ Boissoneault J, Letzen J, Robinson M, Staud R (2019). ”Cerebral blood flow and heart rate variability predict fatigue severity in patients with chronic fatigue syndrome”. Brain Imag Behav 13 (3): sid. 789–797.
- ^ Finkelmeyer A, He J, Maclachlan L, Blamire AM, Newton JL (2018). ”Intracranial compliance is associated with symptoms of orthostatic intolerance in chronic fatigue syndrome”. PLoS ONE 13: e0200068.
- ^ Fischler B. D’Haenen H, Cluydts R, Michiels V, Michiels V, Demets K, Kaufman L, De Meirleir K (1996). ”Comparison of 99mTc HMPAO SPECT scan between chronic fatigue syndrome, major depression and healthy controls: an exploratory study of clinical correlates of regional cerebral blood flow”. Neuropsychobiology 34: sid. 175–183.
- ^ Fischler B, Flamen P, Everaert H, Bossuyt A, De Meirleir K (1998). ”Physiopathological significance of 99mTc HMPAO SPECT scan anomalies in chronic fatigue syndrome: a replication study”. J Chronic Fatigue Syndr 4: sid. 15–30.
- ^ Lewis DH, Mayberg HS, Fischer ME, Goldberg J, Ashton S, Graham MM, Buchwald D (2001). ”Monozygotic twins discordant for chronic fatigue syndrome: regional cerebral blood flow SPECT”. Radiology 219: sid. 766–773.
- ^ Perrin R, Embleton K, Pentreath VW, Jackson A (2010). ”Longitudinal MRI shows no cerebral abnormality in chronic fatigue syndrome”. Br J Radiol 83: sid. 419–423.
- ^ Staud R, Boissoneault J, Craggs JG, Lai S, Robinson ME (2018). ”Task related cerebral blood flow changes of patients with chronic fatigue syndrome: an arterial spin labeling study”. Fatigue 6: sid. 63–79.
- ^ Schutzer SE, Angel TE, Liu T, et al. (2011). ”Distinct Cerebrospinal Fluid Proteomes Differentiate Post-Treatment Lyme Disease from Chronic Fatigue Syndrome”. PLoS One 6 (2): e17287.
- ^ [a b] Hornig M, Gottschalk G, Peterson DL, et al. (2016). ”Cytokine network analysis of cerebrospinal fluid in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. Mol Psychiatry 21 (2): sid. 261–9.
- ^ [a b c d] VanElzakker MB, Brumfield SA, Lara Mejia PS (2019). ”Neuroinflammation and Cytokines in Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS): A Critical Review of Research Methods”. Front Neurol 9: 1033.
- ^ O'Donovan DG, Harrower T, Cader S, et al.. Pathology of Chronic Fatigue Syndrome: Pilot Study of Four Autopsy Cases. Presenterat vid: International Science Symposium for Myalgic Encephalomyelitis and Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS), Gold Coast, Australien, 2–4 december 2010. http://www.meassociation.org.uk/research2015/current-research2015/pathology-of-cfs205
- ^ Siddle J. ”Inquest Ruling: Young drama student Merryn Crofts killed by M.E.”. https://meassociation.org.uk/2018/05/inquest-ruling-young-drama-student-merryn-crofts-killed-by-m-e-18-may-2018/. Läst 18 mars 2024.
- ^ Aoun Sebaiti M, Hainselin M, Gounden Y, et al. (2022). ”Systematic review and meta‑analysis of cognitive impairment in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS)”. Sci Rep 12 (1): 2157.
- ^ [a b c] Eaton-Fitch N, du Preez S, Cabanas H, et al. (2019). ”A systematic review of natural killer cells profile and cytotoxic function in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. Syst Rev 8 (1): 279.
- ^ [a b] Maher KJ, Klimas NG, Fletcher MA (2005). ”Chronic fatigue syndrome is associated with diminished intracellular perforin”. Clin Exp Immunol 142 (3): sid. 505–511.
- ^ Brenu EW, Staines DR, Baskurt OK, Ashton KJ, Ramos SB, Christy RM, et al. (2010). ”Immune and hemorheological changes in chronic fatigue syndrome”. J Transl Med 8: 1.
- ^ Brenu EW, van Driel ML, Staines DR, Ashton KJ, Ramos SB, Keane J, et al. (2011). ”Immunological abnormalities as potential biomarkers in chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis”. J Transl Med 9: 81.
- ^ Brenu EW, van Driel ML, Staines DR, Ashton KJ, Hardcastle SL, Keane J, et al. (2012). ”Longitudinal investigation of natural killer cells and cytokines in chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis”. J Transl Med 10: 88.
- ^ [a b] Brenu EW, Huth TK, Hardcastle SL, Fuller K, Kaur M, Johnston S, et al. (2013). ”Role of adaptive and innate immune cells in chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis”. Int Immunol 26 (4): sid. 233–242.
- ^ Marshall-Gradisnik S, Huth T, Chacko A, Johnston S, Smith P, Staines D (2016). ”Natural killer cells and single nucleotide polymorphisms of specific ion channels and receptor genes in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. Appl Clin Genet 9: sid. 39–47.
- ^ [a b c] Fletcher MA, Zeng XR, Maher K, Levis S, Hurwitz B, Antoni M, et al. (2010). ”Biomarkers in chronic fatigue syndrome: evaluation of natural killer cell function and dipeptidyl peptidase IV/CD26”. PLoS One 5 (5): e10817.
- ^ Balinas, C., Cabanas, H., Staines, D., and Marshall-Gradisnik, S (2019). ”Transient receptor potential melastatin 2 channels are overexpressed in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome patients”. J Transl Med 17: 401.
- ^ Cabanas, H., Muraki, K., Balinas, C., Eaton-Fitch, N., Staines, D., and Marshall-Gradisnik, S (2019). ”Validation of impaired Transient Receptor Potential Melastatin 3 ion channel activity in natural killer cells from Chronic Fatigue Syndrome/ Myalgic Encephalomyelitis patients”. Mol Med 25: 14.
- ^ Eaton-Fitch, N., Cabanas, H., Du Preez, S., Staines, D., and Marshall-Gradisnik, S (2021). ”The effect of IL-2 stimulation and treatment of TRPM3 on channel co-localisation with PIP2 and NK cell function in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome patients”. J Transl Med 19: 306.
- ^ Curriu M, Carrillo J, Massanella M, Rigau J, Alegre J, Puig J, et al. (2013). ”Screening NK-, Band T-cell phenotype and function in patients suffering from chronic fatigue syndrome”. J Transl Med 11: 68.
- ^ [a b] Theorell J, Bileviciute-Ljungar I, Tesi B, et al. (2017). ”Unperturbed Cytotoxic Lymphocyte Phenotype and Function in Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome Patients”. Front Immunol 8: 723.
- ^ Nguyen T, Johnston S, Clarke L, Smith P, Staines D, Marshall-Gradisnik S. Impaired calcium mobilization in natural killer cells from chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis patients is associated with transient receptor potential melastatin 3 ion channels (2017). Clin Exp Immunol 187 (2): sid. 284–293.
- ^ Huth T, Brenu E, Nguyen T, Hardcastle S, Johnston S, Ramos S (2014). ”Characterization of Natural Killer Cell Phenotypes in Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis”. J Clin Cell Immunol 5 (3): 223.
- ^ Huth TK, Staines D, Marshall-Gradisnik S (2016). ”ERK1/2, MEK1/2 and p38 downstream signalling molecules impaired in CD56 dim CD16+ and CD56 bright CD16 dim/− natural killer cells in chronic fatigue Syndrome/Myalgic encephalomyelitis patients”. J Transl Med 14: 97.
- ^ Hornig M, Montoya JG, Klimas NG, et al. (2015). ”Distinct plasma immune signatures in ME/CFS are present early in the course of illness”. Sci Adv 1 (1): e1400121.
- ^ Montoya JG, Holmes TH, Anderson JN, et al. (2017). ”Cytokine signature associated with disease severity in chronic fatigue syndrome patients”. Proc Natl Acad Sci U S A 114 (34): sid. E7150-E7158.
- ^ Sotzny F, Blanco J, Capelli E, et al. (2018). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome – Evidence for an autoimmune disease”. Autoimmun Rev (6): sid. 601–9.
- ^ [a b] Danilenko OV, Gavrilova NY, Churilov LP (2022). ”Chronic Fatigue Exhibits Heterogeneous Autoimmunity Characteristics Which Reflect Etiology”. Pathophysiology 29 (2): sid. 187–199.
- ^ Wang Z, Waldman MF, Basavanhally TJ, et al. (2022). ”Autoimmune gene expression profiling of fingerstick whole blood in Chronic Fatigue Syndrome”. J Transl Med 20 (1): 486.
- ^ Blomberg J, Gottfries CG, Elfaitouri A, et al. (2018). ”Infection Elicited Autoimmunity and Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: An Explanatory Model”. Front Immunol.
- ^ Sepúlveda N, Carneiro J, Lacerda E, et al. (2019). ”Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome as a Hyper-Regulated Immune System Driven by an Interplay Between Regulatory T Cells and Chronic Human Herpesvirus Infections”. Front Immunol 10: 2684.
- ^ [a b] Batham J, Dwyer J, Eaton-Fitch N, Marshall-Gradisnik S (2024). ”Autoimmunity's enigmatic role: exploring the connection with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. BMC Immunol 25 (1): 62.
- ^ Evans MA, Jason LA (2018). ”Onset patterns of chronic fatigue syndrome and myalgic encephalomyelitis”. Research on Chronic Diseases 2 (1): sid. 1–30.
- ^ Evengård B, Jonzon E, Sandberg A, et al. (2003). ”Differences between patients with chronic fatigue syndrome and with chronic fatigue at an infectious disease clinic in Stockholm, Sweden”. Psychiatry Clin Neurosci 57 (4): sid. 361–368.
- ^ (7–8 april 2011). "State of the Knowledge Workshop. Myalgic Encephalomyelitis/Chronic FatigueSyndrome (ME/CFS) Research: Workshop Report". National Institutes of Health.
- ^ Naess H, Sundal E, Myhr KM, et al. (2010). ”Postinfectious and Chronic Fatigue Syndromes: Clinical Experience from a Tertiary-referral Centre in Norway”. In Vivo 24 (2): sid. 185–188.
- ^ O'Neal AJ, Hanson MR (2021). ”The Enterovirus Theory of Disease Etiology in Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: A Critical Review”. Front Med (Lausanne) 8: 688486.
- ^ Rasa S, Nora-Krukle Z, Henning N, et al. (2018). ”Chronic viral infections in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS)”. J Transl Med 16 (1): 268.
- ^ Lupo GFD, Rocchetti G, Lucini L, Lorusso L, Manara E, Bertelli M, Puglisi E, Capelli E (2021). ”Potential role of microbiome in Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelits (CFS/ME)”. Sci Rep 11 (1): 7043.
- ^ Vogl T, Kalka IN, Klompus S, Leviatan S, Weinberger A, Segal E. ”Systemic antibody responses against human microbiota flagellins are overrepresented in chronic fatigue syndrome patients”. Sci Adv 8 (38): eabq2422.
- ^ Onisiforou A, Spyrou GM (2022). ”Immunomodulatory effects of microbiota-derived metabolites at the crossroad of neurodegenerative diseases and viral infection: network-based bioinformatics insights”. Front Immunol 13: 843128.
- ^ König RS, Albrich WC, Kahlert CR, Bahr LS, Löber U, Vernazza P, Scheibenbogen C, Forslund SK (2022). ”The Gut Microbiome in Myalgic Encephalomyelitis (ME)/Chronic Fatigue Syndrome (CFS)”. Front Immunol 12: 628741.
- ^ Frontiers Production Office (2022). ”Erratum: The Gut Microbiome in Myalgic Encephalomyelitis (ME)/Chronic Fatigue Syndrome (CFS). Erratum for: Front Immunol. 2022 Jan 03;12:628741”. Front Immunol 13: 878196.
- ^ Guo C, Che X, Briese T, Ranjan A, Allicock O, Yates RA, Cheng A, March D, Hornig M, Komaroff AL, Levine S, Bateman L, Vernon SD, Klimas NG, Montoya JG, Peterson DL, Lipkin WI, Williams BL (2023). ”Deficient butyrate-producing capacity in the gut microbiome is associated with bacterial network disturbances and fatigue symptoms in ME/CFS”. Cell Host Microbe 31 (2): sid. 288–304.e8.
- ^ Xiong R, Gunter C, Fleming E, Vernon SD, Bateman L, Unutmaz D, Oh J (2023). ”Multi-'omics of gut microbiome-host interactions in short- and long-term myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome patients”. Cell Host Microbe 31 (2): sid. 273–287.e5.
- ^ Giloteaux L, Goodrich JK, Walters WA, Levine SM, Ley RE, Hanson MR (2016). ”Reduced diversity and altered composition of the gut microbiome in individuals with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. Microbiome 4 (1): 30.
- ^ Aaron LA, Burke MM, Buchwald D (2000). ”Overlapping conditions among patients with chronic fatigue syndrome, fibromyalgia, and temporomandibular disorder”. Arch Intern Med 160 (2): sid. 221–227.
- ^ Aaron LA, Herrell R, Ashton S, Belcourt M, Schmaling K, Goldberg J, Buchwald D (2001). ”Comorbid clinical conditions in chronic fatigue: a co-twin control study”. J Gen Intern Med 16 (1): sid. 24–31.
- ^ Rao AV, Bested AC, Beaulne TM, Katzman MA, Iorio C, Berardi JM, Logan AC (2009). ”A randomized, double-blind, placebo-controlled pilot study of a probiotic in emotional symptoms of chronic fatigue syndrome”. Gut Pathog 1 (1): 6.
- ^ [a b] Saha KA, Schmidt RB, Wilhelmy J, et al. (2019). ”Red blood cell deformability is diminished in patients with Chronic Fatigue Syndrome”. Clin Hemorheol Microcirc 71 (1): sid. 113–116.
- ^ Cleare AJ, Bearn J, Allain T, et al. (1995). ”Contrasting neuroendocrine responses in depression and chronic fatigue syndrome”. J Affect Disord 34 (4): sid. 283-289.
- ^ Thomas N, Gurvich C, Huang K, Gooley PR, Armstrong CW (2022). ”The underlying sex differences in neuroendocrine adaptations relevant to Myalgic Encephalomyelitis Chronic Fatigue Syndrome”. Front Neuroendocrinol 66: 100995.
- ^ Armstrong CW, McGregor NR, Sheedy JR, Buttfield I, Butt HL, Gooley PR (2012). ”NMR metabolic profiling of serum identifies amino acid disturbances in chronic fatiguesyndrome”. Clin Chim Acta 413 (19–20): sid. 1525–1531.
- ^ Germain A, Barupal DK, Levine SM, Hanson MR (2020). ”Comprehensive Circulatory Metabolomics in ME/CFS Reveals Disrupted Metabolism of Acyl Lipids and Steroids”. Metabolites 10 (1): 34.
- ^ Germain A, Giloteaux L, Moore GE, Levine SM, Chia JK, Keller BA, Stevens J, Franconi CJ, Mao X, Shungu DC, Grimson A, Hanson MR (2022). ”Plasma metabolomics reveals disrupted response and recovery following maximal exercise in myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. JCI Insight 7 (9): e157621.
- ^ Germain A, Ruppert D, Levine SM, Hanson MR (2018). ”Prospective Biomarkers from Plasma Metabolomics of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome Implicate Redox Imbalance in Disease Symptomatology”. Metabolites 8 (4): 90.
- ^ Nagy-Szakal D, Barupal DK, Lee B, Che X, Williams BL, Kahn EJ, Ukaigwe JE, Bateman L, Klimas NG, Komaroff AL, et al. (2018). Insights into myalgic encephalomyelitis/chronicfatigue syndrome phenotypes through comprehensive metabolomics. "8: 10056".
- ^ Hoel F, Hoel A, Pettersen IK, Rekeland IG, Risa K, Alme K, Sørland K, Fosså A, Lien K, Herder I, Thürmer HL, Gotaas ME, Schäfer C, Berge RK, Sommerfelt K, Marti HP, Dahl O, Mella O, Fluge Ø, Tronstad KJ (2021). ”A map of metabolic phenotypes in patients with myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome”. JCI Insight 6 (16): e149217.
- ^ Che X, Brydges CR, Yu Y, Price A, Joshi S, Roy A, Lee B, Barupal DK, Cheng A, Palmer DM, Levine S, Peterson DL, Vernon SD, Bateman L, Hornig M, Montoya JG, Komaroff AL, Fiehn O, Lipkin WI (2022). ”Metabolomic Evidence for Peroxisomal Dysfunction in Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome”. Int J Mol Sci 23 (14): 7906.
- ^ [a b] Tomas C, Brown AE, Newton JL, Elson JL (2019). ”Mitochondrial complex activity in permeabilised cells of chronic fatigue syndrome patients using two cell types”. PeerJ 7: e6500.
- ^ Filler K, Lyon D, Bennett J, McCain N, Elswick R, Lukkahatai N, Saligan LN (2014). ”Association of Mitochondrial Dysfunction and Fatigue: A Review of the Literature”. BBA Clin 1: sid. 12–23.
- ^ [a b] Myhill S, Booth NE, McLaren-Howard J (2009). ”Chronic fatigue syndrome and mitochondrial dysfunction”. Int J Clin Exp Med 2 (1): sid. 1–16.
- ^ [a b] Booth NE, Myhill S, McLaren-Howard J (2012). ”Mitochondrial dysfunction and the pathophysiology of myalgic encephalomyelitis/chronic fatigue syndrome (ME/CFS)”. Int J Clin Exp Med 5 (3): sid. 208–220.
- ^ [a b] Myhill S, Booth NE, McLaren-Howard J (2013). ”Targeting mitochondrial dysfunction in the treatment of Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome (ME/CFS) – a clinical audit”. Int J Clin Exp Med 6 (1): sid. 1–15.
- ^ [a b] Fluge Ø, Mella O, Bruland O, Risa K, Dyrstad SE, Alme K, Rekeland IG, Sapkota D, Røsland GV, Fosså A, Ktoridou-Valen I, Lunde S, Sørland K, Lien K, Herder I, Thürmer H, Gotaas ME, Baranowska KA, Bohnen LM, Schäfer C, McCann A, Sommerfelt K, Helgeland L, Ueland PM, Dahl O, Tronstad KJ (2016). ”Metabolic profiling indicates impaired pyruvate dehydrogenase function in myalgic encephalopathy/chronic fatigue syndrome”. JCI Insight 1 (21): e89376.
- ^ [a b] Lawson N, Hsieh CH, March D, Wang X (2016). ”Elevated Energy Production in Chronic Fatigue Syndrome Patients”. J Nat Sci 2 (10): e221.
- ^ Fulle S, Pietrangelo T, Mancinelli R, Saggini R, Fanò G (2007). ”Specific correlations between muscle oxidative stress and chronic fatigue syndrome: a working hypothesis”. J Muscle Res Cell Motil 28 (6): sid. 355–362.
- ^ [a b] Tomas C, Brown A, Strassheim V, Elson JL, Newton J, Manning P (2017). ”Cellular bioenergetics is impaired in patients with chronic fatigue syndrome”. PLoS One 12 (10): e0186802.
- ^ [a b] Vermeulen RC, Kurk RM, Visser FC, Sluiter W, Scholte HR (2010). ”Patients with chronic fatigue syndrome performed worse than controls in a controlled repeated exercise study despite a normal oxidative phosphorylation capacity”. J Transl Med 8: 93.
- ^ Lane RJ, Soteriou BA, Zhang H, Archard LC (2003). ”Enterovirus related metabolic myopathy: a postviral fatigue syndrome”. J Neurol Neurosurg Psychiatry 74 (10): sid. 1382–1386.
- ^ Lane RJ, Barrett MC, Taylor DJ, Kemp GJ, Lodi R (1998). ”Heterogeneity in chronic fatigue syndrome: evidence from magnetic resonance spectroscopy of muscle”. Neuromuscul Disord 8 (3–4): sid. 204–209.
- ^ Barnes PR, Taylor DJ, Kemp GJ, Radda GK (1993). ”Skeletal muscle bioenergetics in the chronic fatigue syndrome”. J Neurol Neurosurg Psychiatry 56 (6): sid. 679–683.
- ^ Shepherd C (2022). ”Gene expression” (på engelska). ME/CFS/PVFS: The MEA Clinical & Research Guide (13). Buckingham: The ME Association. sid. 70–73
- ^ Wang X, Li X, Dong T, Yu W, Jia Z, Chen J (2023). ”Frontiers in chronic fatigue syndrome research: An analysis of the top 100 most influential articles in the field”. Medicine (Baltimore) 102 (46): e35754.
- ^ [a b] Kerr JR, Petty R, Burke B, et al. Gene Expression Subtypes in Patients with Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis (2008). J Infect Dis 197 (8): sid. 1171–1184.
- ^ [a b] Kerr JR, Burke B, Petty R, et al. (2008). ”Seven genomic subtypes of chronic fatigue syndrome/myalgic encephalomyelitis: a detailed analysis of gene networks and clinical phenotypes”. J Clin Pathol 61 (6): sid. 730–739.
- ^ Light AR, White AT, Hughen RW, et al. (2009). ”Moderate exercise increases expression for sensory, adrenergic and immune genes in chronic fatigue syndrome patients, but not in normal subjects”. J Pain 10 (10): sid. 1099–1112.
- ^ Light AR, Bateman L, Jo D, et al. (2012). ”Gene expression alterations at baseline and following moderate exercise in patients with Chronic Fatigue Syndrome, and Fibromyalgia Syndrome”. J Intern Med 271 (1): sid. 64–81.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Patientföreningar
[redigera | redigera wikitext]Resurser på nätet
[redigera | redigera wikitext]- Viss.nu: ME/CFS
- 1177: ME/CFS
- Praktisk Medicin: ME/CFS (Kroniskt Trötthetssyndrom)
- Konsensusdokument från European Network om ME/CFS
- Riktlinjer från brittiska NICE
- Riktlinjer från amerikanska CDC
|