MG K/N-Type Magnette
| MG K-Type Magnette/N-Type Magnette | |
| MG K-Type | |
| Grundinformation | |
|---|---|
| Märke | MG |
| Tillverkning | 1932–1934 (K-Type) 1934–1936 (N-Type) |
| Konstruktion | |
| Klass | Sportbil |
| Karosseri | 2-d roadster 2-d coupé |
| Besläktade | MG P-Type Wolseley Hornet |
| Drivlina | |
| Motor | 6-cyl radmotor |
| Drivning | Bakhjulsdrift |
| Växellåda | 4-vxl manuell 4-vxl Wilson förväljarlåda |
| Dimensioner | |
| Hjulbas | 239 cm (K-Type 2-sits) 274 cm (K-Type 4-sits) 244 cm (N-Type) |
| Kronologi | |
| Föregångare | MG F-Type |
| Efterträdare | MG SA |

MG K-Type Magnette och N-Type Magnette är en serie sportbilar, tillverkade av den brittiska biltillverkaren MG mellan 1932 och 1936.
K-Type
[redigera | redigera wikitext]På bilsalongen i London 1932 visade MG sin nya K-Type Magnette, som ersatte F-Type Magna. Magnette hade ett längre och bredare chassi men motorns slagvolym var mindre.
K-Type tillverkades i två versioner: den fyrsitsiga K1 och den tvåsitsiga K2.
K3
[redigera | redigera wikitext]K3 var en ren tävlingsversion av K-Type. Den byggdes för att kvala in i 1100cc-klassen. Med kompressor gav motorn upp till 120 hk.
Under 1933 vann Johnnie Lurani och George Eyston sin klass i Mille Miglia och Tazio Nuvolari vann RAC Tourist Trophy.
KN
[redigera | redigera wikitext]KN var en hybrid-modell, med chassi och sedankaross från K-Type och den starkare motorn från N-Type.
N-Type
[redigera | redigera wikitext]Den vidareutvecklade N-Type hade kraftigare chassi och motor. NA presenterades hösten 1934. Ett år senare kom NB med modifierad kaross. ND var en hybrid-modell, med kaross från den äldre K2.
NE var en tävlingsversion, med lättad kaross och trimmad motor.
Motor [1]
[redigera | redigera wikitext]Motorn i Magnette var en liten sexa med överliggande kamaxel, konstruerad av Wolseley. Den var baserad på Morris Minor-motorn som användes i Midget-modellerna.
K-Type fanns i tre utföranden: KA, KB och KD. N-Type hade en starkare 1,3-litersmotor.
| Modell | Motor | Cylindervolym | Effekt | Bränslesystem |
|---|---|---|---|---|
| KA | 6-cyl radmotor SOHC | 1086 cm³ | 39 hk | Tre SU förgasare |
| KB | 6-cyl radmotor SOHC | 1086 cm³ | 41 hk | Dubbla SU förgasare |
| KD | 6-cyl radmotor SOHC | 1271 cm³ | 48,5 hk | Dubbla SU förgasare |
| K3 | 6-cyl radmotor SOHC | 1086 cm³ | 120 hk | Enkel SU förgasare, kompressor |
| NA/NB/ND | 6-cyl radmotor SOHC | 1271 cm³ | 56,5 hk | Dubbla SU förgasare |
| NE | 6-cyl radmotor SOHC | 1271 cm³ | 74 hk | Dubbla SU förgasare |
Tillverkning [1]
[redigera | redigera wikitext]| Modell | Antal |
|---|---|
| K1 | 181 |
| K2 | 20 |
| K3 | 33 |
| KN | 193 |
| NA | 299 |
| NB | 391 |
| ND | 48 |
| NE | 7 |
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Classic Cars av Graham Robson, 1989. ISBN 1-85501-022-4
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] www.mgcc.se, hämtad 2008-06-05 Arkiverad 9 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||||||||
