M/S Bluefort

	M/S Bluefort
	M/S Bluefort och kranfartyget SSCV Thialf utanför Rotterdam den 27 april 2017.
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Supply och logementsfartyg. Ombyggd 2009. Tidigare Ro-ro-fartyg.
Registreringshamn	Majuro
Historik
Beställd	1978
Byggnadsvarv	Jos. L. Meyer GmbH
Sjösatt	1979
Levererad	1979
Tekniska data
Längd	138,80 m; (efter ombyggnad: 141,7 m)
Bredd	24,20 m; (efter ombyggnad: 27,8 m)
Djupgående	5,90 m
Deplacement	8 891 ton, med last: 11 087.
Maskin	2 x CPP Drivs med 4x 4400kW MAN 8L 40/45; Framdrivningsenheter Forward: 1 x drivraketer 1 910 kW 1 x drivraketer 560 kW Aft: 1 x drivraketer 1 360 kW Ansvarig: 2 x CPP Drivs med 4x 4 400 kW MAN 8L 40/45
Marschfart	16 knop
Passagerare	1 700
Hytter	867
Fordon	480 bilar

M/S Bluefort, som från början hette M/S Diana II, är ett före detta ro-pax-fartyg som tidigare har gått i Östersjön på ett flertal linjer.

Historia[redigera | redigera wikitext]

I februari 1989 med ca 500 passagerare ombord gick fartyget på grund vid Otterkobbarna. Fartyget gled längs grundet och fick svåra bottenskador med omfattande läckage som följd. Eftersom fartyget bara hade halva kapaciteten på länspumpningen så var det ännu allvarligare, då fartyget tog in mycket vatten. Fartyget sjönk i hamnen och blev stående på botten men man lyckades sedan få fartyget att flyta, ingen skadades allvarligt.^[1].

En stormig natt i januari 1993, när Diana II gick för TR-Line och var insatt mellan Rostock–Trelleborg, så skadades bland annat låsanordningarna till bogvisiret i den höga sjögången och det läckte även in vatten förbi bogrampen in på bildäck, men ingen katastrof inträffade, mycket tack vare att fartyget hann gå in i lä innan skadorna blev alltför stora. Dock fick fartyget repareras innan återfärd till Rostock.^[2] Fartyget togs 1994 över av Nordström & Thulin för att användas av Estline och fick ett kortare tag namnet Vironia men hann aldrig gå i trafik innan Estoniakatastrofen inträffade. Efter Estoniakatastrofen den 28 september svetsades bogvisiret igen varpå samtliga fordon därefter fick använda akterportarna. Hon bytte namn till Mare Balticum och fick bland annat en ny färgsättning med blått skrov.

1996 togs fartyget över av Tallink och fick namnet Meloodia. I samband med detta byggde man om fören med nya bogportar som nu istället öppnades åt sidorna.

I januari 2007 såldes fartyget till ett spanskt bolag vid namn Baleària och började gå i trafik i Medelhavet, namnet Meloodia fick fartyget behålla fram tills i december 2007 då hon togs över av Equinox Offshore Accommodation och fick namnet ARV 1. Det gjordes en del ändringar i samband med övertagandet, bland annat installerades godskranar på aktern, vars överbyggnad kapades för att ge plats åt kranarna, och det byggdes även en stor helikopterplatta ovanför fören, framför och lite ovanför kommandobryggan.

2013 såldes det åter, den här gången till det Caymanöarna-baserade bolaget Highclere med registrerad hemmahamn i Majuro på Marshallöarna och fick namnet Bluefort, i samband med detta så byggdes fartyget åter om, bland annat monterades akterkranarna bort. 2015 togs det över av det kanadensiska företaget Bridgemans Services Group LP men behöll samma namn och hemmahamn som hon hade hos den föregående ägaren.^[3]

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

M/S Bluefort byggdes hos Jos. L. Meyer i Papenburg mellan 1978-1979 och levererades 1979 till Rederi AB Slite som M/S Diana II av Slite för att gå i trafik för Viking Line.

Hon är M/S Estonias systerfartyg och har således samma framdrivning och många andra konstruktionsdetaljer gemensamt med systerskeppet, skrovet är identiskt förutom att det är cirka 20 meter kortare. Fram till Estoniakatastrofen den 28 september 1994 hade hon även samma konstruktion på bogvisiret, men kort efter katastrofen svetsades bogvisiret igen och byggdes senare om.

I övrigt är fartygen ganska olika, överbyggnaderna är till exempel helt olika. Från början skulle dock Estonia, eller Viking Sally som hon från början hette, vara i stort sett helt identisk med Diana II, men ritades senare om och förlängdes då cirka 20 meter innan konstruktionen startade. Diana II har liknande design på överbyggnaden som tidigare färjor byggda för Viking Line av Meyervarvet, bland annat det mindre fartyget M/S Viking 3.